Barns skadeståndsansvar pga eget vållande

Question

Vi hade födelsedagskalas för en klass 9-åringar. På vardagsrumsväggen hängde en fiol, och vi talade tydligt om för barnen att det INTE var tillåtet att röra den. När barnen för ett ögonblick lämnades obevakade av oss vuxna, tog (enligt kamratvittnen) en pojke ned stråken och började fila på fiolen som hängde kvar på väggen. En annan pojke skrek då "Nu är det min tur!", och de började slåss om stråken. Den fastnade då i fiolen, som flög över hela rummet och skadades svårt i fallet (rep-kostnad 4,000:-).

Kan vi rikta skadeståndsanspråk? Barnens uppsåt var visserligen inte att förstöra fiolen, men kan man inte anse att de visat oaktsamhet? De har uppnått en ålder då de dels själva borde kunna förstå att man inte rör andras dyrbara saker, dels borde kunna förstå en tillsägelse att inte röra ett föremål.

Vad gäller? Kan vi kräva ersättning från föräldrarna, eller får vi "skylla oss själva" att vi bjudit hem klassen?

Answer 1

Hej!

Tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga.

Barns skadeståndsansvar pga eget vållande regleras i 2 kap. 4 § skadeståndslagen (SKL) (se https://lagen.nu/1972:207#K2P4S1). Där stadgas att den som vållar skada innan denne har fyllt arton år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till dennes ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.

Det är bara barnet som blir skadeståndsskyldigt enligt paragrafen. Föräldrar och andra vårdnadshavare kan visserligen också på två olika grunder göras ansvariga för skador som barnet orsakar: dels vid vållande från deras sida, dels enligt regeln om ett begränsat principalansvar för barns brottsliga handlingar i kap. 3 § 5 SKL. Inget av dessa två undantag är tillämpliga i det här fallet. 

Vad gäller att barnet ska ha "vållat" skadan så är det avgörande för uppsåt respektive oaktsamhet inte vad man kan fordra av ett barn i den aktuella åldern, utan om det skadegörande handlandet skulle ha ansetts vara oaktsamt hos en vuxen. Man kan dock inte genomföra en sådan vållandebedömning helt konsekvent vid sådant som bara barn ägnar sig åt, framför allt vid lek; här kan det vara nödvändigt att ta viss hänsyn till hur ett normalbarn uppträder. (Exempelvis medförde en 9-årings lek med en korkbössa inte skadeståndsansvar i NJA 1976 s. 458). Hänsyn till barnets ålder kommer i stället in när det gäller skälighetsbedömningen; små barn utan ansvarsförsäkring kan ofta gå helt fria från ansvar, medan skadestånd kan utgå så snart ett barn med ansvarsförsäkring är vållande till skadan.

En avgörande fråga är om barnet är skyddat av ansvarsförsäkring eller ej. I praktiken blir ett lindrat ansvar aktuellt, utom beträffande skyldigheten att betala skadestånd motsvarande försäkringens självrisk, i tre fall: när familjen saknar försäkring, när undantag gäller enligt försäkringsvillkoren (bl.a. angående barnets eget ansvar vid uppsåtlig skada, om barnet fyllt 12 år) och när någon gång skadan överstiger försäkringsbeloppet.

I den mån ansvarsförsäkring gäller för barnet ändras läget. Det får då anses skäligt att utdöma skadestånd så långt det täcks av försäkringen; jämkning kan bara förekomma vid medvållande (kap 6 § 1 SKL). 

När skadevållaren är under 15 år utgår man inte från fullt skadestånd utan man gör en fri prövning av hur stort ansvar som är skäligt att ålägga skadevållaren. Av betydelse vid skälighetsbedömningen är enligt lagtexten till en början barnets ålder och utveckling – dess intellektuella nivå och psykiska mognad. Ju yngre barnet är, desto mildare blir bedömningen. Vidare beaktas handlingens beskaffenhet, särskilt om skadan vållats med avsikt. Om den vållats under lek kan det å andra sidan inverka i mildrande riktning; det kan vara naturligt om ett barn som inte varnats för en lek inte riktigt förstår de risker den kan medföra. – När barnet saknar ansvarsförsäkring kan andra ekonomiska förhållanden medföra att ansvar är skäligt, t.ex. att barnet har egen förmögenhet. I lagtexten nämns slutligen övriga omständigheter, varvid man får beakta bl.a. den skadelidandes behov av skadeståndet.

(Informationen har främst inhämtats från en lagkommentar till 2 kap. 4 § SKL av Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck från rättsdatabasen Zeteo).

I förevarande fall har ni alltså möjlighet att rikta ett skadeståndsanspråk mot 9-åringen om denne anses ha agerat oaktsamt eller med uppsåt (dvs. om en vuxen hade ansetts agera oaktsamt eller med uppsåt om denne hade utfört samma handlande). Huruvida 9-åringen har en ansvarsförsäkring eller ej kan komma att påverka utsikterna för er att utfå skadeståndet: om barnet har en sådan kan det anses skäligt att utdöma skadestånd så långt försäkringen täcker och om barnet inte har en sådan kan det komma att lindra barnets skadeståndsansvar.

Jag önskar er lycka till!

Med vänliga hälsningar,