Efterarvsregler vid testamente mellan sambor
Hej,
En äldre släkting har nyligen gått bort och i det testamente som hen och hens sambo har skrivit tillsammans så uttrycks ett önskemål om att efterlevande bröstarvingar ska få vänta på sin arvslott tills båda har avlidit. Det finns inga gemensamma barn, utan endast ifrån respektive tidigare äktenskap.
De förordar att den som överlever den andre 'ska med fri förfoganderätt erhålla all den först avlidnes kvarlåtenskap. Gäller såväl fast som lös egendom, inklusive bohag'.
Om någon bröstarvinge påkallar att få ut sin laglott redan nu så får denna enbart nöja sig med laglotten och får inte ta del av någon ytterligare arvslott efter det att båda har avlidit.
Bröstarvingarna har nu fått ta del av testamentet och har fått fyra olika svarsalternativ;
- Godkänner testamentet.
- Godkänner testamentet men jämkar med förbehåll för laglott.
- Tagit del av testamente.
- Tagit del av testamente men jämkar med förbehåll för laglott.
Vad finns det för farhågor med att i detta fall vänta, respektera testamentet och först vid bådas frånfälle få ut sin arvslott? Resonera även gärna kring de olika svarsalternativen.
Är efterarvsrätt och vederlagsregeln applicerbara i detta fall eller kan den efterlevande parten i sin tur testamentera bort eller själv ge bort kvarlåtenskapen i gåva till sina egna arvingar?
Tack på förhand för hjälpen!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Din fråga består av flera olika delar. Jag kommer först gå igenom hur efterarvsrätten och vederlagsregeln tillämpas. Jag kommer därefter svara på om den efterlevande har rätt att testamentera eller ge bort kvarlåtenskap till sina egna arvingar. Sist kommer jag gå igenom vad de olika svarsalternativen som bröstarvingarna fått betyder. De tillämpliga reglerna finns i ärvdabalken (ÄB).
Efterarv och vederlag
Din första fråga är om efterarvs- och vederlagsreglerna är tillämpliga när den avlidne och arvtagaren bara var sambor. Det korta svaret på denna fråga är ja. Ett testamente ska ges den innebörd som kan antas stämma överens med testatorns vilja (ÄB 11:1). Enligt mig är det rimligaste sättet att tolka testamentet att paret vill att man ska förfoga över arvet såsom om de varit gifta. Denna tolkning styrks av att testamentets skrivning är mycket lik den regel som enligt lag gäller för makar (ÄB 3:1).
Eftersom sambon endast erhåller egendomen med fri förfoganderätt har sambon ett ansvar mot den först avlidnes arvingar att inte otillbörligen förta dessa sin arvsrätt. Detta innebär att både efterarvs- och vederlagsreglerna blir tillämpliga. Viktigt att anmärka är dock att detta inte betyder att efterlevande sambon är förhindrad att ge gåvor till sina egna barn. Det är först om gåvan ges "utan tillbörlig hänsyn" till den först avlidnes arvingar som vederlag ska utgå till den först avlidnes arvingar (ÄB 3:3 första stycket). Som riktmärke kan sägas att vederlagsregeln slår till om efterlevande ger bort mer än en fjärdedel av sin totala egendom (NJA 2013 s. 736).
Efterlevandes testamentsrätt
En central del av "fri förfoganderätt" är att efterlevande inte får testamentera bort egendom som erhållits med sådan rätt (ÄB 3:2 andra meningen). Viktigt att tänka på här är att med "egendom" menas ideell andel i den totala egendomen och inte särskild sak som efterlevande erhållit av den avlidne (NJA 1995 s. 303). Detta förklaras bäst med ett exempel:
Säg att din avlidna släkting ägde en båt värd 5 000 kr och en tavla värd 10 000 kr; totalt 15 000 kr. Vi säger att hans efterlevande sambo också äger egendom totalt värd 15 000 kr. Alltså ska, vid den efterlevandes bortgång, egendomen delas lika mellan deras respektive arvingar. Om den efterlevande sambon i ett testamente sagt att hennes barn ska få båten och tavlan är detta ett giltigt testamente förutsatt att den först avlidna makens arvingar kan få egendom som uppgår till 50% av boets totala värde. Om testamentet inkräktar på deras rätt är det utan verkan.
Alltså, ett testamente av efterlevande sambon är endast ogiltigt om hon skulle testamentera bort mer än de 50% av boet som hon äger med full äganderätt.
De olika svarsalternativen
Skillnaden mellan att godkänna och ta del av
Dessa svarsalternativ har att göra med möjligheten att verkställa arvskiftet (betala ut pengarna till efterlevande sambo). Om samtliga av den först avlidne sambons arvingar godkänner testamentet kan arvskiftet verkställas omedelbart. Om någon av dessa väljer att endast "ta del av" testamentet har denne sex månader på sig att väcka talan i tingsrätt om klander av testamentet (ÄB 14:5). Då kan inte arvskiftet verkställas förrän dessa sex månader runnit ut utan att talan väcks, eller, om talan väcks, dom om testamentets giltighet vunnit laga kraft.
Endast den först avlidne sambons arvingar behöver godkänna testamentet eftersom det bara är deras arv som påverkas av testamentet. Den efterlevande sambons arvingar behöver godkänna testamentet i samband med dennes bortgång.
Förbehåll för laglott
Att förbehålla sig laglotten har ingen betydelse för när testamentet kan verkställas utan endast för hur det ska verkställas. Om t.ex. samtliga av den först avlidne sambons arvingar godkänner testamentet med förbehåll för laglott kan detta verkställas omedelbart och dessa få ut sina laglotter. Resterande egendom tillfaller den efterlevande sambon med full äganderätt. Dessa har alltså inte rätt till efterarv när den efterlevande sambon avlider.
Om en arvinge väljer att ta del av testamentet med förbehåll för sin laglott innebär det att denne kommer få sin laglott om tidigast sex månader.
Risker med efterarv
Att vara efterarvsberättigad är alltid en risk då vederlagsreglerna inte blir tillämpliga bara för att den efterlevande "slösar bort" alla pengar. Efterlevande är alltså fri att sätta sprätt på pengarna för eget nöje utan möjlighet för den först avlidnes arvingar att påverka detta. Det enda som den efterlevande maken inte fritt kan göra är ge bort eller testamentera egendom.
Vilket alternativ som är bäst beror helt på vilken relation som finns mellan arvingarna och efterlevande maken i det specifika fallet och är ingenting som jag kan uttala mig om. Om relationen är god och tillit finns, finns det enligt mig sällan anledning att röra upp ont blod genom att kräva ut sina pengar direkt.
Jag hoppas du har fått svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
