Envarsgripande – vad avses med rekvistet "envar"
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar det som att du i din fråga syftar på regeln om envarsgripande i 24 kap 7 § 2 st rättegångsbalken och alltså inte på samtyckesregeln i 24 kap 7 § brottsbalken.
Det kan först konstateras att svaret på hur någon kan veta att någon annan är efterlyst för brott inte är något som kan besvaras genom de juridiska rättskällorna. Den frågan är dock mindre intressent för regelns tillämpning. Regeln om envarsgripande är nämligen inte en regel som ålägger någon att ingripa i en situation utan det är istället en regel som kan rättfärdiga en annars brottslig gärning. När det i lagtexten stadgas att envar får gripa den som är efterlyst för brott menas att envar (det behöver alltså exempelvis inte vara en polis) som griper någon som är efterlyst för brott kan undgå straffrättsligt ansvar.
Exempelvis om någon griper en annan person är det tänkbart att rekvisten för exempelvis olaga frihetsberövande (4 kap 2 § brottsbalken) är uppfyllda. Personen skulle dock kunna undgå straffrättsligt ansvar genom att åberopa regeln om envarsgripande. Notera för övrigt att regeln är en del av den s.k. objektiva prövningen inom straffrätten och av detta följer att det rent teoretiskt är möjligt att någon skulle kunna undgå straffrättsligt ansvar även om denne var omedveten om att personen som den grep råkade vara efterlyst. Det är i vart fall så man har resonerat om regeln om nödvärn inom den juridiska doktrien och enligt min bedömning borde samma gälla för regeln om envarsgripande. Inom ramen för den subjektiva prövningen är det dock möjligt att en persons föreställning kan få betydelse. Exempelvis om en person är i en felaktig föreställningen om att en annan person är efterlyst för brott kan den personen gå fri för att han då inte haft uppsåt på ett sådant sätt som krävs för att dömas för brottet (s.k. putativt envarsgripande).
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att det (i teorin) är irrelevant om en person är medveten om att en annan person är efterlyst eller inte, regeln om envarsgripande blir tillämplig ändå. Notera dock att regeln om envarsgripande enligt lagtexten bygger på att man skyndsamt ska lämna över personen till närmaste polisman vilket innebär att en person som inte gör detta inte kommer kunna gå fri med stöd av denna bestämmelse, mitt resonemang i denna del är således främst för att åskådliggöra en teoretisk poäng. Däremot om en person är i en felaktigt föreställning om att en annan person är efterlyst är det möjligt att man kan gå fri från ansvar för att det då saknas uppsåt (personen kan möjligen bli dömd för oaktsamhetsbrott, exempelvis vållande till kroppskada).
Med detta sagt hoppas jag att mitt svar har varit till hjälp!
