Fullgörandet av uppdraget som innehavare av en framtidsfullmakt - Vad gäller?
Hej, Min mamma är dement och bor på demensboende och jag tar hand om hennes ekonomi sen många år genom en fullmakt. För drygt två år sen behövde min då 32-åriga son låna pengar för en period om tre månader. Jag lånade då ut 250 00 kr från min mammas medel, eftersom jag visste att min mamma skulle ha velat det. Hon har fortfarande cirka 1 miljon kronor kvar (till stor del placerade i fonder), så hennes egna behov har kunnat tillgodoses utan problem. Sonen har dessvärre inte betalat tillbaka en enda krona av lånet, trots flera uppmaningar. Tyvärr litade jag så på honom att vi inte ens skrev ett skuldebrev, vilket jag givetvis ångrat. I efterhand har jag förstått att jag inte borde ha lånat ut pengar till sonen över huvud taget. Nu har jag i alla fall helt tappat tålamodet kring detta och krävt att han börjar betala av lånet med ränta. Han har nu veckan på sig att återkomma med ett förslag på skuldebrev och återbetalningsplan som vi kan utgå ifrån. Det här har skapat stor oro hos mig och jag undrar därför om detta kan få konsekvenser för mig och vilka i så fall. Vill också nämna att jag är ensam arvinge efter min mor. Tack på förhand.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är lagen om framtidsfullmakter. Samtliga paragrafer nedan utgör hänvisningar till den nyss nämnda lagen om ingenting annat anges. Vidare uppger du att det finns en fullmakt och gissningsvis, med tanke på din mammas hälsotillstånd, rör det sig om en s.k. framtidsfullmakt. Det kommer i vart fall att bli utgångspunkten i den fortsatta framställningen.
En framtidsfullmakt är en fullmakt som någon (huvudmannen, fullmaktsgivaren, dvs. din mamma) ger åt en fysisk person (mellanmannen, fullmaktshavaren, dvs. du) att företräda fullmaktsgivaren för det fall denne på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd och/eller något liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser, se 1 §. Framtidsfullmakten får omfatta ekonomiska och personliga angelägenheter och fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens, dvs. din mammas, rätt i de angelägenheter som framtidsfullmakten omfattar, se 2 §. Det kan handla om alltifrån att för huvudmannens räkning ingå olika typer av avtal och göra ansökningar till att sköta om mer vardagliga företeelser som att säkerställa att räkningar blir betalda och att medel finns tillgängligt för huvudmannens dagliga uppehälle. Även ombesörjande av kapitalplaceringar och annan förmögenhetsförvaltning kan ingå i förordnandet. Det är (var) således din mamma som ensidigt bestämmer (bestämde) hur uppdraget ska (skulle) utformas och vilka angelägenheter fullmakten ska (skulle) omfatta, vilket följer av 5 § 3 p.
När det sedan gäller din huvudsakliga fråga, alltså om det lån som du i egenskap av fullmaktshavare och med hjälp av din mammas medel har beviljat din son kan ge dig några bekymmer, kan sägas att det inte riktigt finns något givet svar, men min uppfattning är att så inte torde vara fallet. I synnerhet inte om du i övrigt har skött ditt uppdrag som fullmaktshavare. Följande kan anföras.
I 15 § sägs att fullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med fullmaktsgivarens intressen och, om det är möjligt, samråda med honom eller henne i viktiga frågor. I lagkommentaren till lagen om framtidsfullmakter uttalas med hänvisning till lagmotiven att samrådsskyldigheten inte är inte absolut utan mer avhängig fullmaktsgivarens faktiska förmåga att kunna delta i ett samråd (enligt fullmaktshavarens bedömning). Fullmaktshavaren ska dock handla som fullmaktsgivaren får antas ha velat handla, om denne hade kunnat göra ett informerat val, se prop. 2016/17:30 s. 120. Fullmaktsgivarens hypotetiska vilja kan å andra sidan inte obehindrat tillåtas styra fullmaktshavaren. För fullmaktshavaren bör naturligtvis inte på grund av fullmaktsgivarens hypotetiska vilja vidta åtgärder som typiskt sett kan antas vara skadliga eller annars direkt olämpliga. Därutöver anges i samma lagkommentar att om det inte skulle vara möjligt att veta något om fullmaktsgivarens hypotetiska vilja bör fullmaktshavaren, såsom gode män och förvaltare, anpassa sina åtgärder utifrån vad en normalt förståndig person skulle gjort och i det här avseendet brukar ställföreträdaren kunna utgå från sig själv.
Någon särskild granskare verkar inte vara utsedd i det här fallet, jfr 23 §. Däremot uttalas i 25 § att fullmaktshavaren på begäran av överförmyndaren ska lämna redovisning för sitt uppdrag och upplysningar om fullmaktsförhållandet och vidtagna åtgärder. Av 26 § framgår även att överförmyndaren får besluta att framtidsfullmakten helt eller delvis inte längre får brukas av fullmaktshavaren, om han eller hon vid fullgörandet av uppdraget har gjort sig skyldig till missbruk eller allvarlig försummelse eller annars visat sig vara oförmögen att ta till vara fullmaktsgivarens intressen. Och ett sådant beslut gäller omedelbart. Överförmyndarens beslut kan dock överklagas till tingsrätten. I undantagsfall kan fullmaktshavaren till och med bli skadeståndsskyldig om denne visat bristande omsorg om huvudmannens intressen eller svikligen utnyttjat sitt uppdrag till skada för huvudmannen. Från praxis kan hovrättsfallet RH 1995:136 nämnas.
Det praktiska resultatet av ett förbud blir att du som fullmaktshavare inte får använda framtidsfullmakten och finns det inte någon annan av din mamma angiven fullmaktshavare kan fullmakten inte heller användas framgent. Emellertid ska möjligheten att meddela förbud nyttjas restriktivt och endast användas vid missbruk eller allvarlig försummelse och/eller om du är oförmögen att kunna ta till vara din mammas intressen, men ingenting av detta är det ju fråga om i det här fallet. Som substitut till ett förbud kan för övrigt anordnande av god man bli aktuellt eftersom det per automatik leder till att framtidsfullmakten blir utan verkan i de avseenden som förordnandet om god man avser, se 27 § samt prop. 2016/17:30 s. 129 f. Men återigen, det inträffade torde knappast leda till att fullmakten skulle kunna bli verkningslös. Framförallt inte med hänsyn till beloppets storlek i förhållande till den totala bankbehållningen. Huruvida lämnande av ett lån till en nära anhörig, ett barnbarn, ligger i din mammas intresse låter jag vara osagt, men ditt agerande kan säkerligen överensstämma med hennes hypotetiska vilja (skulle hon ha haft någonting emot att bistå sitt barnbarn ekonomiskt?). I dagsläget skulle övermyndaren sannolikt endast initiera en kontroll om myndigheten har uppmärksammats på att det finns brister i fullgörandet av ditt uppdrag, viket det som sagt inte gör i det här fallet. Mot den bakgrunden ser jag ingen anledning till oro för din del.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
