Gemensam fastighet - vem ärver?
Hej! Vi har via Er hemsida upprättat ett gåvobrev avseende fastighet så att jag blir hälftenägare av denna. Jag och min man har båda barn från tidigare äktenskap men inga gemensamma. Hur fördelas kvarlåtenskap då någon av oss dör? Vad händer med den hälft av fastigheten som var och en äger? Och är det viktigt att vi skriver in i villkor att den del av fastigheten som jag fått i gåva av min make är enskild egendom? Vi har försökt att söka svar på nätet, men det är mycket svårt att hitta svar som man förstår. Eftersom vi bara har 14 dagar på oss att ändra i dokumentet (gåvobrevet) önskar vi ett snabbt svar från Er. Tack på förhand!
Lawline svarar
Hej!
Särkullbarn, det vill säga barn som inte är gemensamma, går före makar vid arv, 3:1 ärvdbalken. Det innebär att era respektive barn kommer ärva er och att ni inte ärver varandra. Således kommer era respektive fastighetshalvor ärvas av era respektive barn. Om ni vill ha det på annat sätt så måste ni upprätta ett testamente. Ett testamente kan du enkelt upprätta via vår avtalstjänst, se http://lawline.se/vara_tjanster/avtal. En annan inte ovanlig lösning är att teckna en varsin livförsäkring med varandra som förmånstagare, där försäkringsersättningen täcker halva fastighetens värde, vilket möjliggör för den efterlevande maken att köpa ut den avlidnes barn från fastigheten vid ett dödsfall.
Det går för er att i ett äktenskapsförord förordna att fastighetshalvorna ska utgöra enskild egendom, 7:2 p. 1 äktenskapsbalken. Då ni båda äger lika stor andel av fastigheten blir det dock ingen skillnad vid en bodelning. Om fastigheten är giftorättsgods för båda delas den i hälften, och om den är enskild egendom för båda så behåller ni båda er vardera hälft.
I själva gåvobrevet kan ni varken förordna om vad som händer med fastigheten vid ett dödsfall eller att den ska utgöra enskild egendom. Ni får istället använda er av något av de ovan angivna tillvägagångssätten.
Ärvdabalken hittar du https://lagen.nu/1958:637
Äktenskapsbalken hittar du https://lagen.nu/1987:230
Vänliga hälsningar,
