Kan jag behålla upphittad katt även om ägaren gör sig känd?
Hej.
Jag har adopterat en upphittad kattunge (ej raskatt) som var 11-12 v gammal när den hittades av en privatperson den 9/7-21.
Hon kom till mig den 16/7.
Jag har avmaskat, försäkrat henne samt varit hos veterinären och fått henne chipmärkt och vaccinerad. Nu säger polisen att det skall gå tre månader från anmälan tills dess att katten övergår i min ägo.
Manga åtgärder. (lappning, Facebook, annonser i lokaltidningen, vilsesajter) har lagts ned på att hitta ev. ägare, men ingen har hört av sig.
Om någon mot all förmodan skulle höra av sig före dessa tre månader har löpt ut, har jag någon juridisk chans/rätt att få behålla katten?
Har jag eventuellt rätt att vägra polisens/ägarens begäran, med hänvisning till kattens välbefinnande och säkerhet eftersom att ingen hört av sig på så lange?
Vilka lagar kan jag luta mig på?
Jag behöver så många råd som möjligt.
Mina idéer hittills är:
1. Köpa katten.
2. Upprätta en polisanmälan om bristande tillsyn av katt.
3. Be polisen att titta i sitt register över förseelser mot djur i ägarens historia.
4. Bestrida ägarens anspråk med faktum att de inte hört av sig till polisen tidigare eller svarat på några annonser som låg ute.
5. Kräva ersättning för nödvändiga utgifter.
6. Åter erbjuda mig att köpa katten när ägaren får ångest över hur mycket hen skulle vara skyldig mig.
7. Tala om för ägaren att jag har kontaktat advokat.
Finns det något annat jag kan göra?
Mvh
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Redogörelse för din situation
Jag redogör kort för situationen, som jag förstått den. Du har alltså tagit emot en bortsprungen kattunge som upphittats av en annan person. Därefter har du vidtagit åtgärder som att avmaska katten och införskaffat kattförsäkring samt vid veterinärbesök märkt katten med chip och vaccinerat henne. Du har även anmält katten försvunnen. Du har nu fått höra av polisen att det gäller en tre månaders "väntetid", från och med anmälan tills du kan bli ägare av katten. Du undrar därför om det finns någon möjlighet att behålla katten i det fall att ägaren skulle höra av sig inom dessa tre månader för att lägga anspråk på katten samt huruvida du kan ha rätt till ersättning för dina (nödvändiga) utgifter. Är det något jag missuppfattat eller inte tagit fasta på i utformningen av mitt svar, men som du är ute efter, är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Du når mig för ändamålet på anton.blomqvist@lawline.se.
Tre månader gäller för hittegods
I regel räknas bortsprungna djur som hittegods. Katter ses emellertid ofta inte som hittegods eftersom de, i motsats till andra djur i ägor, ofta själva är ute på äventyr. Detta betyder emellertid inte att katter inte alls skulle kunna räknas som hittegods. I ditt fall utgår jag från att det är fråga om hittegods eftersom du kontaktat polisen och gjort en anmälan, vilket är bra eftersom du är skyldig att göra det, och fått som svar att det ska gå tre (3) månader från anmälan tills dess att katten övergår i din ägo. Det är nämligen så att hittegods tillfaller upphittaren om ägaren till godset inte blir känd inom tre månader från att fyndet anmäldes till polisen (4 § lag om hittegods).
Svårt att se en rätt att få behålla katten, se emellertid 8 § djurskyddslagen
Av lagen om hittegods framgår att ägaren har rätt att ta tillbaka hittegodset. Detta förutsatt att han eller hon betalar skäliga kostnader som uppkommit i samband med fyndet samt en skälig hittelön (3 § lag om hittegods). Lagen står således här på ägarens sida. Med tanke på det ovan nämnda, angående katters tendens att fritt ströva omkring på egen hand, ser jag inte att det skulle finnas någon eventuell rätt att vägra begäran att återge katten med hänvisning till hennes välbefinnande och säkerhet, av den anledningen att ägaren inte hört av sig under den här tiden. Vill du trots det köra på den linjen att katten, eftersom hon är bortsprungen och ägaren inte hört av sig på viss tid, har övergivits av ägaren kan du göra ett försök med 8 § djurskyddslagen, vari framgår att tamdjur inte får överges.
Min bedömning av dina idéer
Jag redogör vidare nedan för dina sju (7) egna idéer som du kommit underfund med och gör min egen bedömning av respektive situation var för sig. Detta i punktform för att göra det lättare att tillgodogöra sig informationen.
1. Du kan alltid begära att köpa katten. Det är, vad jag ser, det bästa sättet i din situation. Om köparen går med på att sälja är det absolut smidigast att utföra ett sedvanligt köp.
2. Det är förvisso alltid möjligt att göra en polisanmälan. Jag ser däremot inte att en polisanmälan angående bristande tillsyn av katt skulle ge önskat resultat. Detta med anledning av de svåra bevissvårigheterna i kombination med katters generella tendens att ströva omkring på egen hand.
3. Ur belastningsregistret kan du begära utdrag om dig själv (9 § lag om belastningsregister). Däremot är det inte möjligt att begära registerutdrag om någon annan. Något du emellertid kan göra är att ta reda på om ägaren har blivit dömd för något som eventuellt skulle kunna vara djurrelaterat. Det är visserligen relativt långsökt, men du kan begära ut eventuella domar från aktuell domstol, vilket torde vara den tingsrätt där ägaren är bosatt.
4. Ett bestridande av ägarens anspråk av den anledning att ägaren inte tidigare hört av sig till polisen ser jag inte som ett alternativ. Detta eftersom ägaren har rätt till de tre lagstadgade månaderna för att göra sig känd. Det nämnda gäller likaledes angående underlåtenhet att svara på uteliggande annonser.
5. Som ovan nämnt, har du rätt till ersättning för eventuella skäliga kostnader du haft i anledning av katten. Här blir det att göra en gränsdragning för vad som de facto utgör nödvändiga utgifter och därmed skäliga kostnader. Avmaskning och vaccination kan mycket väl vara att anse som en skälig kostnad. Försäkring och chipmärkning ser jag däremot som ett svårare utgångsläge att kräva ersättning för. Detta eftersom man med fog kan hävda att dessa inte har varit nödvändiga utgifter.
6. Som tidigare nämnt kan du alltid begära att köpa katten. Här kan, som du nämner, ett alternativ vara att erbjuda dig att köpa katten och i samband med det avstå från att begära skälig ersättning för nödvändiga utgifter.
7. Jag avråder från att använda juridisk hjälp som hot. Jag rekommenderar att du använder dig av denna juridiska rådgivning som ett medel för att uppnå dina önskemål på ett så gott sätt som möjligt.
Hoppas du fick svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
