Om husrannsakan
Hej
Jag försöker förstå polisens befogenheter vid husrannsakan. Jag har 4 frågor.
Som jag förstår det krävs att polisen antar att ett brott begåtts dvs lågt beviskrav.
1. Ställs det krav på att polisen måste redovisa för personen som bor där på vilka grunder de antar att ett brott begåtts?
2. Behöver ingen domare godkänna polisens misstankegrund/antagande? Det bör ju prövas innan polisen går in i någons lägenhet...
3. Hur redovisar polisen rent allmänt sina brottsmisstankar? Om de inte behöver göra det för individen innan de går in, var när och hur gör polisen detta? Dvs redovisa de grunder på vilka brott har antagits begåtts?
4. På vilket sätt står polisen till svars för att deras antaganden är korrekta och tillräckliga?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga regleras av rättegångsbalken (RB), polislagen (PolisL) och brottsbalken (BrB).
Först och främst vill jag säga att polisen inte godtyckligt får göra husrannsakan. Det ställs bland annat upp ett allmänt krav på att intresset av att göra en husrannsakan alltid måste väga tyngre än motstående intressen, till exempel det intrång det innebär för de som bor där husrannsakan sker (28 kap 3 a § RB). Husrannsakan får dessutom bara ske för brott på vilket fängelse kan följa, och för att till exempel söka efter föremål som ska beslagtas eller som är viktiga för utredningen (28 kap 1 § RB).
Nu ska jag besvara dina frågor:
1. Den som har haft en husrannsakan hos sig, har rätt att på begäran få ett bevis på husrannsakan, som måste innehålla uppgift om vilket misstänkt brott som föranlett husrannsakan. Vid husrannsakan måste alltid protokoll föras. (28 kap 9 § RB). Av protokollet ska framgå vem som har fattat beslutet om ingripandet, grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats, vem eller vilka som har deltagit i ingripandet, vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot, tiden för ingripandet och vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet (27 § 2 st PolisL).
2. Som huvudregel får överhuvudtaget inte ta beslut om husrannsakan. Beslut om husrannsakan sker av förundersökningsledaren, av åklagaren eller av domstol (28 kap 4 § RB). Förundersökningsledare än nästan alltid densamma som åklagaren, men kan också vara Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten (23 kap 3 § RB). En enskild polis får endast ta beslut om att vidta husrannsakan om det, som det med juridisk term heter, är "fara i dröjsmål". Det innebär att beslut om husrannsakan inte kan inväntas utan att det till exempel skulle innebära att utredningen störs ordentligt (28 kap 5 § RB).
3. Som jag skrev under din fråga 1, är polisen efter en husrannsakan tvungen att på begäran av den hos vilken husrannsakan företagits ge svar på vilket misstänkt brott som föranlett husrannsakan. När förundersökningen kommit så långt att någon är skäligen misstänkt – vilket innebär att det finns vissa objektiva och konkreta indicier på ett en viss person begått ett visst brott – så ska förundersökningsledaren se till att personen underrättas om brottsmisstanken. Detta ska ske när personen ska förhöras om brottet (23 kap 18 § RB).
4. Poliser kan ställas till svars när de begår tjänstefel, enligt 20 kap 1 § BrB. Tjänstefel begås av en polis om han eller hon (1) med uppsåt eller av oaktsamhet (2) vid myndighetsutövning (vid husrannsakan till exempel när han eller hon tar beslut om husrannsakan enligt 28 kap 5 § RB eller under själva husrannsakan) (3) genom handling eller underlåtenhet (4) åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Kravet på uppsåt eller oaktsamhet innebär att åsidosättandet av vad som gäller för uppgiften måste ske med flit eller, om det inte varit med flit, varit så pass uppenbart fel agerat att man måste förstå att det är felaktigt. Det finns ett färskt exempel på en polisman som dömts för tjänstefel efter att ha släppt polishund mot flyende klottrare och därigenom med råge överträtt de bestämmelser som finns för polisers våldsutövning, eftersom risken för personskada var hög och brottet inte särskilt allvarligt. I fallet rörde det sig om en erfaren polis och hundförare (se dom NJA 2017 s 491. Om polismäns våldsanvändning: se 10 § PolisL).
Med vänlig hälsning
