Den rättsliga giltigheten av en uttryckt sista vilja
Hejsan . Vi är tre bröder varav en bror lånade 100 000 tusen kronor av vår gemensamma mor för ca 10 år sedan. Nu var jag hos min mor den 17/3 -18 Då hon bad mig se till att min bror inte skulle behöva betala den skulden efter hennes död. Mamma hade skrivit ett skuld brev som vår mellanbror hävdar att det gäller även om hon är död. Nu hävdar jag att ett muntligt löfte om avskrivning av lånet av en sjuk men fullt klar och medveten person upphävs i samma ögonblick som personen avlider. Till saken hör att min mor har berättat det för min bror som är skyldig pengarna samt mig den 17/3-18 där hon ber mig försöka hålla mina bröder sams om hennes önskan. Till saken hör att jag äldste brodern tycker att det är självklart att en önskan från en döende person respekteras. Som ni ser handlar det om en summa per person att avstå ifrån till.
Ca 333333 . Hoppas på ett snabbt svar från Er
Med vänliga hälsningar
Lawline svarar
Hej, kul att du valt att vända dig till oss på Lawline för att få svar på din fråga!
Jag har uppfattat det som att din fråga gäller huruvida de 100 000 kronor din bror lånat ska räknas som en del av dennes arv efter er moder eller om skulden kan "nollställas".
Eftersom du skriver att ni är tre bröder som ska ärva förutsätter jag att er mors eventuella make inte är vid livet. Hade denne make varit vid livet hade maken ärvt den andel ni bröder tillsammans har rätt till innan er, se 3 kap. 1 § första stycket första meningen ärvdabalken (1958:637) (ÄB). Ni hade sedan ärvt en kvotdel av makens dödsbo när denne sedan dör som representerar arvet från er tidigare bortgångna mor. Jag kommer som sagt inte närmare gå in på reglerna om "efterarv" eftersom jag uppfattat det som att det inte finns någon make vid livet.
Jag har även uppfattat det som att skulden är reglerad i ett enkelt skuldebrev och inte i ett löpande. Skillnaden mellan dessa är att enkla skuldebrev inte är beroende av en dokumentation för att vara gällande. De kan därför också efterges utan dokumentation. Skulden består i sig och regleras genom överenskommelser mellan parterna. "Enkla fordringar" kan därför efterges utan några särskilda formkrav mer än att t.ex. personen som har rätt till betalning säger att denne inte vill ha betalt längre.
Maila mig om jag uppfattat dig fel: vega.schortz@lawline.se
Jag kommer först ge ett kort svar på din fråga. Det korta svaret kommer åtföljas av vilka regler jag tagit hänsyn till för att komma fram till svaret.
Det korta svaret
Enligt huvudregeln ska de 100 000 kronor som din bror (som jag kallar för bror A) fått avräknas som ett förskott på dennes arv. I 6 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637) (ÄB) finns en undantagsregel som säger att har gåvan getts under förhållanden där det framkommit att viljan från gåvogivaren har varit att gåvan inte ska avräknas – ska denna vilja accepteras. Det räcker med att viljan uttrycks muntligen. Vill din bror (som jag kallar bror B) inte acceptera denna vilja har han möjlighet att väcka talan i domstol om att din moders egendom ska fördelas enligt huvudregeln så att de 100 000 kronor din bror A lånat avräknas från hans "arvslott". Hur starkt den muntligt uttryckta viljan står sig i domstol blir en bevisfråga där du och din bror A genom era berättelser får försöka övertyga domstolen om att gåvan inte ska avräknas som ett förskott på arv.
Utgångspunkter inom arvsrätten
Regler om arvsrätt finns i ärvdabalken (1958:637) (ÄB).
När en person dör ska en bouppteckning göras. En bouppteckning innebär att man listar upp all egendom som den döde personen ägde vid dödstillfället. Man listar även upp vilka skulder personen hade. När det är klarlagt vilken egendom (förmögenhet) den döde ägt och vilka skulder denne haft ska man försöka göra sig av med skulderna genom att kvitta dessa mot förmögenheten. När alla skulder är betalda har man kvar vad som inom juridiken kallas för den dödes kvarlåtenskap. Kvarlåtenskapen ska delas upp mellan dem som har rätt att ärva från den döde. Kvarlåtenskapen kan bestå av saker och pengar. För enkelhetens skull brukar man vid "skifte av boet" (när kvarlåtenskapen ska delas upp mellan arvingarna) räkna om föremålen till vad deras värde måste anses vara uppskattat i pengar.
I det fall du redogjort för mig här är ni tre bröder som ska ärva efter er mor. Ni har juridisk rätt till hälften av värdet av den egendom er mor lämnat efter sig (hälften av värdet på kvarlåtenskapen), se 7 kap. 1 § ÄB. Den andra hälften stod det er mor fritt att testamentera bort.
Huvudregeln är att den hälft av kvarlåtenskapen som ni bröder tillsammans har juridisk rätt till – ska delas lika mellan er, se 2 kap. 1 § andra stycket ÄB. Ni har rätt till varsin lika stor laglott. I ditt fall har en av bröderna (bror A) lånat 100 000 kronor. Lånet kan ändra förutsättningarna för likadelning. Precis som din bror (bror B) säger, försvinner inte skulden i samband med att modern dör. Rätten till pengarna tas över av dödsboet. Skulden räknas i regel som en tillgång i din mors kvarlåtenskap. Eftersom din mor vid sin dödsbädd uttalat att skulden inte ska betalas innebär denna utfästelse att skulden inte längre är en tillgång i dödsboet. Däremot kommer moderns eftergivande av kravet på betalning ses som att bror A fått ett förskott på sitt arv.
Vad innebär ett förskott på arv?
Enligt huvudregeln innebär ett förskott på arv att de 100 000 kronor som din bror A fått ska avräknas från dennes laglott.
Hur en avräkning går till beskrivs lättast med ett exempel.
Låt oss anta att kvarlåtenskapen efter er mor värderas till en miljon kronor (d.v.s. 10 000 000 kronor). Gåvan till bror A är värd 100 000 kronor. Gåvan läggs då till kvarlåtenskapen, se 6 kap. 5 § ÄB. Vi får då en behållning på 10 000 000 + 100 000 = 10 100 000 kronor. Behållningen delas lika mellan er tre söner. Varje son får då ca 3 366 667 kronor. Eftersom bror A redan fått 100 000 kronor minskas hans laglott med 100 000 kronor. Det innebär att bror A får 3 266 667 kronor i arv efter mamman medan du och bror B får 3 366 667 kronor var.
Inga huvudregler utan undantag
I 6 kap. 1 § ÄB finns en lagregel som lyder: "Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som ett förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett."
I lagkommentar till denna regel har föreskrivits att "Viljeförklaringar om att avräkning inte ska ske behöver inte ha viss form." Det innebär att om din mamma vid dödsbädden har sagt att hon inte vill att de 100 000 kronorna ska avräknas från din bror A:s rätt till arv ska hennes vilja accepteras.
Om modern har bestämt att gåvan inte ska utgöra ett förskott på arv kommer uträkningen enligt det exempel som redogjorts för ovan istället se ut såhär:
Kvarlåtenskapen värderas till 10 000 000 kronor. Gåvan läggs inte till kvarlåtenskapen. 10 000 000 kronor delas lika mellan er tre bröder. Var och en av er ärver ca 3 333 333 kronor.
Vad kan din bror B göra som tycker att det är fel att bror A inte behöver betala skulden?
I 7 kap. 4 § ÄB finns en bestämmelse som reglerar "det förstärkta laglottsskyddet". Det innebär att vill bror B påtala att en gåva kränker laglotten (d.v.s. gör att han får ett mindre arv än vad denne har juridiskt rätt till), måste han väcka talan i domstol inom ett år från det bouppteckningen avslutades. Väcker din bror B inte talan inom denna tid går hans möjlighet att få saken prövad av domstol förlorad.
Väcker din bror B talan kan du och din bror A i förhören, trovärdigt och sanningsenligt, berätta vad er mor sa till er vid dödsbädden för att bevisa att moderns vilja var att en avräkning inte skulle ske. Som jag tidigare nämnt med hänvisning till 6 kap. 1 § ÄB och lagkommentaren till denna regel behöver viljeförklaringen, om att avräkning inte ska ske, inte ha en viss form. En sådan viljeförklaring är lika giltig när den sker muntligen men kommer saken upp till domstol blir det såklart en bevisfråga.
Hoppas du fått svar på din fråga och lycka till!
Med vänlig hälsning,
