Ensam vårdnad då ena föräldern är psykiskt sjuk
Jag och min sambo ska separera, vi har 2 barn ålder 6 och 4 år. Jag vill att barnen bor kvar i huset (där de är uppväxta) med mig och har erbjudit min sambo möjlighet att hämta barnen och ha dem en stund hos sig varje dag och övernattning varannan helg, men han vill ha dem varannan vecka (främst för att slippa betala underhåll). Jag önskar att han skulle se till barnens bästa och gå med på mitt förslag så att de kan ha en daglig kontakt med sin pappa men han vill att vi går till rätten. Min sambo har 2 psykiska diagnoser: asperger och bipolär typ 2, varav den senare kräver medicinering. Jag har ett flertal gånger följt med honom till både öppenpsyk och psykakuten för att han vägrar ta sina utskrivna mediciner och därför hamnar i maniska och depressiva faser. Hans asperger gör honom självisk och känslokall. Min sambo har sedan 5 år inget jobb och hans månadsinkomst är 0 kr. Han har inga nära vänner, inga syskon och inga föräldrar. Jag har ett bra jobb, stort hus, god ekonomi, inga diagnoser, många goda vänner och min mamma som alltid ställer upp och även min bror och hans familj som alltid finns där för mig. Min sambo är den som har gjort slut (via telefon efter 9 år tillsammans) för att han mår dåligt. Han säger att han har låg självkänsla, risk för black-out, paranoia, ångest, känner sig värdelös m.m. Tror ni att jag får egen vårdnad om barnen om jag ansöker om det? Tack på förhand för er hjälp!
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Inledningsvis kan jag säga att det föreligger en presumtion för gemensam vårdnad enligt föräldrabalken (FB) 6 kap. 2 §. Detta innebär att gemensam vårdnad är utgångspunkten och det som föredras.
När barnets föräldrar inte kan enas leder det ibland till stora konflikter med risk för att barnet far illa. Det kan då vara så att presumtionen om gemensam vårdnad bryts. Domstolen måste då göra en allsidig bedömning av föräldrarnas och barnets situation. De punkter domstolen bedömer är:
1. Om en förälder är olämplig som vårdnadshavare
2. Hur föräldrarnas samarbetsförmåga ser ut. För en gemensam vårdnad krävs ett någorlunda konfliktfritt samarbete. För att ensam vårdnad ska anses vara det bästa uttalade HD i fallet NJA 2007 s. 382 att det inte ska finnas en realistisk möjlighet för föräldrarna att inom en rimlig tid lösa konflikter. Om man tillfälligt bråkar mycket hindrar inte det en gemensam vårdnad och domstolen fokuserar på om vårdnadshavarna över en tid kommer kunna lösa sina konflikter.
3. Vidare tittar man på hur stora konflikterna är, vilket hänger ihop med punkten ovan
4. Barnets bästa
Ensam vårdnad ska förordnas om en gemensam vårdnad är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Man utgår alltså alltid från vad som är barnets bästa enligt "barnets bästa paragrafen" i FB 6 kap. 2a §.
Barnets intresse är det som väger tyngst i vårdnadstvister, Inga andra intressen kan konkurrera med barnets bästa. Det finns ingen generell definition om vad som är barnets bästa eftersom det ändras över tid och med samhällsutvecklingen och det "bästa" varierar såklart från barn till barn.
Vid bedömningen om vad som är barnets bästa så tittar man på följande:
4.a. Risken för att barnet far illa - Domstolar och socialnämnder ska vara uppmärksamma på risken för våld och andra övergrepp och att risken också ska väga tungt vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Riskbedömningen ska grundas på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och andra faktiskt omständigheter, så som tidigare övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom. Att dina barn potentiellt kan lida p.g.a. din sambos psykiska problem är något som domstolen särskilt kommer beakta!
4.b. Barnets behov av kontakt med båda föräldrarna
4.c. Barnets vilja - Ju äldre barnet blir desto större genomslag ska barnets vilja få. Nu är dina barn inte så gamla, men om de uttryckligen säger att de enbart vill bo med ena föräldern och har goda anledningar till varför så kommer detta troligtvis att beaktas.
4.d. Kontinuiteten för barnet. Principen, som kan vara aktuellt i ditt fall, stadgar att man så långt det är möjligt inte ska rycka upp barn från den miljö som de är vana vid. Att barnen bott länge på samma plats och har vänner, släkt och aktiviteter i närområdet kan tala för att det inte vore förenligt med deras bästa att byta boende permanent. Att barnen har närmare till dagis från där ni bor nu och att en flytt ifrån nuvarande boende skulle innebära längre resor, kan också påverka denna bedömning.
Detta är ingen uttömmande uppräkning då det inte går att definiera vad som är barnets bästa. Det får göras en individuell prövning i varje enskilt fall.
Länk till föräldrabalken hittar du här.
Om det är något som är oklart med svaret hänvisar jag till kommentarsfältet nedan!
Med vänliga hälsningar,
