Föräldrar oense om ensam eller gemensam vårdnad
Pappa till mina barn har varit delvis närvarande då han har bott utomlands. Nu har vi en ett årig tillsammans där pappa vill ha vxl boende varannan vecka. Jag har ensam vårdnad av barnet och pappan vill nu ha gemensam vårdnad. (pappan har. inte varit närvarande barnets första år) Hur gör vi då jag inte anser att barnet är moget för vxlvis boende. Nu sover lillan 1 dag i veckan hos pappan och det fungerar samt att han hämtar på FSK och då hämtar jag sedan barnet på kvällen för att komma hem i sin miljö. När jag hämtar barnet är det ofta stressad och storasyskonet berättar att han hela tiden frågar efter mamma.
Jag vill att vi forsätter med det upplägget vi har, det kan bli hattigt men jag märker att barnet kommer närmare och närmare sin far vilket är det jag vill. Pappan är väldigt frustrerad över situation och jag har erbjudit att vi gör till familjerätten för att få oberoende tredje part, pappan vill inte gå och vill inte skriva avtal om umgänge. Hur går jag vidare med detta; Är det vanligt att det bedöms att ett sånt litet barn som ej har anknutit helt till sin pappa sätts i vxlvis boende med varannan vecka? Pappan anser att jag Hela "tiden dyker upp" trots att vu har en gemensam kalender och att jag försökt få hans synpunkter där han ej velat sitta ner och lägga ett schema.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Den här sortens frågor hittar du i föräldrabalkens(FB) 6 kap.
Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut gällande vårdnad, boende och umgänge, 6 kap 2 a § första stycket FB.
6 kap 5 § första stycket FB säger att rätten får besluta om att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. I 6 kap 6 § första stycket FB står det att föräldrarna själva får avtala om vårdnaden, men avtalet ska vara skriftligt och ska godkännas av socialnämnden.
Gemensam vårdnad är generellt sett vad som anses bäst för barnet, men i situationer där föräldrarna är så osams att det påverkar barnet negativt kan det vara bättre att besluta om ensam vårdnad. Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska rätten fästa särskild vikt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet, 6 kap 5 § andra stycket FB.
Vid bedömningen av barnets bästa tar man hänsyn till kontinuitetsprincipen. Principen, som kan vara aktuellt i ditt fall, stadgar att man så långt det är möjligt inte ska rycka upp ett barn hur som helst från den miljö som det är vant vid.
Hur en domstol hade avgjort i just ditt fall är för mig omöjligt att säga. Svaret bli alltså helt enkelt att om ni inte kan komma överens så är det smart att ta hjälp av familjerätten. Är ni fortfarande helt oense kan det bli aktuellt att föra talan i domstol.
Hoppas du fick svar på din fråga och ställ gärna följdfrågor om det är något mer du undrar över!
