Gåva och förskott på arv
En man (dör 91 år gammal) har tre barn och ett antal barnbarn. Det ena av barnet vill mannen inte ska ärva mer än laglotten pga olika omständigheter. Det barnet som fick endast laglotten efter mannens död, vill nu att de olika penninggåvor som mannen gett bort som gåva under många år till sina barnbarn ska återföras eftersom det minskat hans del.
Om en gåva getts till barn eller barnbarn, och givaren fullbordat gåvan, kan den som endast fått laglotten komma och kräva tillbaka gåvorna? Om inte vilka tidsramar är det som gäller?
Får en person ge bort pengar och ägodelar om man anses fullt frisk när man lever?
Vad är det som ska tas hänsyn till, den dödes önskan om hur arvet ska fördelas och där testamente är skrivet? Eller ska ingen hänsyn tas till att mannen faktiskt inte ville ge det ena barnet mer än laglotten.
Visst kan det kännas snopet att endast få laglotten men så var viljan och önskan från den döde.
Enkelt frågat, får man ge bort pengar till barnbarn och barnbarnsbarn när man lever o veta att de får behålla dessa även efter döden?
Fundersam
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.
Om en fullt frisk person gett bort en gåva får man behålla den. Om en gåva ges till en bröstarvinge ska gåvan dock presumeras vara ett förskott på arv enligt 6 kap 1 § ÄB. Enda sättet att häva presumtionen är om gåvogivaren uttryckligen i t.ex. ett gåvobrev eller testamente sagt att: "gåvan är inte ett förskott på arv". Följden blir att vid arvlåtarens bortgång ska gåvans värde avräknas från arvingens andel i kvarlåtenskapen. Om gåvans värde är större än vad arvingen annars skulle ha fått, i det fall gåvan aldrig rent hypotetiskt delats ut och arvet fördelats lika, kan man däremot INTE bli återbetalningsskyldig för någon mellanskillnad. Helt enkelt kan man som bröstarvinge veta att man får behålla gåvan men man kan däremot inte räkna med att få ut lika mycket ur kvarlåtenskapen eftersom man redan fått ett förskott.
Presumtionen om att en gåva är förskott på arv träffar bara gåvogivarens direkta bröstarvingar. Om t.ex. en morfar vill ge en gåva till sitt barnbarn är presumtionen den omvända - man utgår då från att gåvan INTE är att betrakta som förskott på arv (se 6 kap 1 § 1 st 2 men. ÄB). Detta gäller förstås bara om gåvan lämnats medan barnbarnets förälder fortfarande var i livet eftersom barnbarnet i ett fall där föräldern är död är den som ärver morfadern.
Om den bortgångne upprättat testamente får detta effekt på laglottens storlek. Hälften av arvlåtarens förmögenhet utgörs av den disponibla kvoten vilken kan testamenteras bort efter eget tycke. Den andra hälften av förmögenheten utgörs av laglotten vilken tillkommer bröstarvingarna (se 7 kap 1 § ÄB). En arvlåtare med tre barn kan således minimera det ena barnets rätt till arv genom att testamentera hela den disponibla kvoten till två av barnen och sedan ska alla tre dela lika på den andra hälften. I ett sådant fall har den ena arvingen rätt till maximalt 1/6 av kvarlåtenskapen.
Sammanfattningsvis: En arvlåtare kan som huvudregel minska en bröstarvinges laglott men inte helt få den att försvinna. En bröstarvinge som fått gåva från arvlåtaren får behålla gåvan men gåvans värde ska avräknas från dennes del i kvarlåtenskapen eftersom gåvan presumeras vara förskott på arv. En gåva till annan arvinge presumeras inte vara förskott på arv så om man sedermera kommer att ärva gåvogivaren behöver man inte avräkna gåvans värde.
Hälsningar
