Hur gör man när förälder inte följer interimistiskt beslut i vårdnadstvist?
jag har ett barnbarn¨, kvinna, som ligger i tvist med sin partner om deras tre barn. Det finns ett interimistiskt beslut att barnen ska bo hos de varannan vecka. Nu vägrar pappan lämna ifrån dig pojken som fyller 11 år om en vecka och ärendet ska upp i Tingsrätten för beslut om cirka en månad. Hur ska vi få hjälp så att barnet får vara hon sin mamma varannan vecka!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Möjlighet att begära verkställighet
När ett interimistiskt beslut fattas är båda föräldrarna skyldiga att rätta sig efter detta så länge det gäller, alltså tills frågan avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft. Det mamman i detta fall kan göra om pappan inte följer det interimistiska beslutet är att begära verkställighet. (6 kap. 20 § föräldrabalken)
Ansökan om verkställighet görs hos den aktuella tingsrätten och vid beslutet ska barnets bästa komma komma i främsta rummet. I bedömningen av barnets bästa kan flera olika faktorer beaktas, varav en tungt vägande faktor är barnets behov av en god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska också tas till barnets vilja med beaktande av ålder och mognad. Då pojken i detta fall är 11 år kan hans vilja komma att beaktas, i större eller mindre utsträckning, beroende på hans mentala mognad. Hans vilja kan då till och med bli avgörande för om verkställighet överhuvudtaget får ske. (6 kap. 2 a §, 21 kap. 1 & 5 § föräldrabalken)
Vid ansökan om verkställighet får domstolen välja att ge socialnämnden eller socialtjänsten i uppdrag att först och främst verka för att pappan frivilligt följer det interimistiska beslutet. Skulle beslut om verkställighet fattas kan detta antingen görs i form av att domstolen endast "sätter ner foten", eller så kan beslutet förenas med vite. I vissa särskilda fall kan även beslutas om polishämtning av barnet. (21 kap. 2 & 3 § föräldrabalken)
Vad kan mamman göra?
I enlighet med det jag skrivit ovan kan alltså mamman begära verkställighet av det interimistiska beslutet. Om pojken själv inte motsätter sig att bo varannan vecka hos mamman och mammans lämplighet inte försämrats sedan det interimistiska beslutet fattades är min bedömning att förutsättningarna för beslut om verkställighet skulle vara goda.
Rent praktiskt är jag dock inte säker på om ansökan om verkställighet överhuvudtaget kommer att hjälpa i det aktuella fallet. Detta i och med att det är förhållandevis kort tid kvar innan frågan ska avgöras i tingsrätten. Beroende på orsaken till pappans agerande vore det kanske effektivare att försöka lösa situationen genom någon form av överenskommelse. Ligger problemet i exempelvis hämtning och avlämning kanske någon utomstående kan hjälpa till med just detta moment. Kanske kan de komma fram till någon form av kompromiss som får duga tills tingsrätten avgjort saken?
Hur påverkar pappans agerande domstolens bedömning?
Detta faller visserligen utanför din fråga, men slutligen vill jag bara skriva några ord om hur pappans agerande kan påverka tingsrättens slutliga bedömning.
Utgångspunkten vid vårdnadstvister är alltid att barnets bästa ska vara avgörande, varvid exempelvis barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är en tungt vägande faktor (6 kap. 2 a § föräldrabalken). Om pappan utan godtagbara skäl saboterar umgänge eller verkar för att sonen inte ska få bo med mamman enligt vad som bestämts, är det sannolikt att tingsrätten väger in detta i sin bedömning av vem som ska ha vårdnaden eller vara boendeförälder. Pappans beteende talar i sådant fall mot lämpligheten i att tillerkänna honom vårdnaden/boendeansvaret.
Hoppas du fått svar på din fråga!
Vänliga hälsningar,
