När ska en förundersökning inledas? Och kan man överklaga ett åklagarbeslut till en förvaltningsdomstol?

Question

Hej,
Jag har blivit falskt anklagad för brottet utpressning som jag blivit helt befriad från efter beslut i tingsrätten. Har anmält den som anklagat mej för falsk angivelse. Beslutet från Särskilda åklagarkammaren ser ut så här:
”Förundersökning inleds inte
Uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
23 kapitlet 1 § första stycket”

Anklagelsen är UTPRESSNING vilket är ett mycket grovt brott och som faller under allmänt åtal. Som jag ser det är beslutet grovt tjänstefel och bedrägeri och skyddande av brottsling eftersom en myndighet aldrig får besluta om påföljder! Det är det domstolar som gör. Beslutet från Åklagarmyndigheten befriar ju den som falskt anklagat mej från allt ansvar. Straffhöjden är upp till 2 års fängelse! Jag konstaterar att det föreligger en tvist mellan en enskild och en myndighet vilken ska lösas i en förvaltningsrättslig domstol som myndigheten har ansvar för att anlita!
Förvaltningsrättsliga domstolar brukar tydligen endast användas om en enskild vill klaga på beslut från försäkringskassan mm. Jag borde väl kunna anmäla detta brott till en förvaltningsrättslig domstol?

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline, 

UTREDNING

Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är rättegångsbalken (RB), brottsbalken (BrB) och förvaltningslagen (FL). 

När ska en förundersökning inledas?

I den bestämmelse som du hänvisar till, dvs. 23 kap. 1 § 1 st. RB, sägs att en förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Det föreligger således en förundersökningsplikt i Sverige, vilken för övrigt är nära besläktad med den s.k. åtalsplikten enligt 20 kap. 6 § RB, men förundersökningsplikten innebär att en utredning endast behöver inledas om det är rimligt att anta att utredningen inte bara kan leda till att saken klaras upp utan även till en faktisk lagföring, se prop. 1994/95:23 s. 96. Med andra ord finns egentligen ingen skyldighet att inleda en förundersökning om de praktiska förutsättningarna saknas, något som också framgår av bestämmelsens andra stycke vari anges att en förundersökning inte behöver inledas om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Se även undantagen i 23 kap. 4 a och 22 §§ RB. 

För mig är det naturligtvis oerhört svårt att kommentera den ansvariga åklagarens bedömning, vilket du säkert förstår. Men uppenbarligen har denne någonstans ansett att det aktuella brottet, dvs. falsk angivelse, är alldeles för svårutrett givet omständigheterna i just ditt fall. Eftersom du skriver ”Anklagelsen är UTPRESSNING, vilket är ett mycket grovt brott som faller under allmänt åtal” behöver dock följande noteras. Att utpressning (liksom falsk angivelse) faller under allmänt åtal har ingen betydelse för om en förundersökning ska inledas eller inte. Kravet är, vilket följer av lagtexten, att det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Och här verkar som sagt Åklagarmyndigheten bedömt att så inte är fallet. I myndighetens beslut påstår man ju inte heller att utpressning och/eller falsk angivelse inte skulle lyda under allmänt åtal utan bara att de lämnade uppgifterna inte ger anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. 

Sedan ska också sägas att frågan om utpressning är en fråga som dessutom redan har avgjorts genom den friande domen i tingsrätten. Beslutet att inte inleda en förundersökning avsåg ju din anmälan gällande falska angivelse. Därutöver behöver framhållas att Åklagarmyndigheten inte kan anses ha beslutat om någon påföljd eftersom ett beslut om att inte inleda en förundersökning inte utgör en påföljd. Med påföljd för brott avses nämligen, enligt 1 kap. 3 § BrB, straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård, se även 25-28 kap. BrB.    

Kan du överklaga beslutet till allmän förvaltningsdomstol och i förevarande fall till en förvaltningsrätt?

Det korta svaret lyder nej. Det ska även tilläggas att det inte ankommer på en statlig förvaltningsmyndighet att, såsom du uttrycker det, anlita en förvaltningsdomstol. Det är istället upp till den enskilde att överklaga ett förvaltningsbeslut till en förvaltningsdomstol. Överklagandet ska förvisso lämnas in till beslutsmyndigheten, men det ska ställas till domstolen och på förvaltningsrättens område vanligtvis till en förvaltningsrätt som första domstolsinstans, se 40 och 43 §§ FL. Och anledningen till att du inte kan överklaga det aktuella åklagarbeslutet förklaras av bestämmelsen i 3 § FL av vilken följer att i brottsbekämpande verksamhet hos Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket eller en åklagarmyndighet tillämpas inte 9 § 2 st. och 10–49 §§ FL.  

Däremot kan du begära en överprövning internt hos Åklagarmyndigheten och den här överprövningsrätten härleds ur 7 kap. 5 § RB. I den nyss nämnda bestämmelsen uttalas att Riksåklagaren, överåklagare och vice överåklagare får överta uppgifter som ska utföras av lägre åklagare. Med detta menas helt enkelt att en överordnad åklagare har rätt att på begäran eller på eget initiativ ta upp ett åklagarbeslut till förnyad prövning, vilket i praktiken innebär att den som inte är nöjd med ett sådant beslut kan vända sig till en överåklagare. Överåklagarens beslut kan sedan överprövas av Riksåklagaren, men dennes beslut kan dock inte hänskjutas vidare. Notera även att det här överprövningsförfarandet inte är lagreglerat, men Riksdagen har tagit ställning till principerna, se prop. 1984/85:100 bil. 4 s. 69. Här hittar du mer information om vad som gäller vid överprövning samt den blankett som ska användas vid en ansökan.  

Avslutande ord och ytterligare rådgivning

Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på [e-mail] och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.

Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.

Vänligen,