Olaga frihetsberövande vid omhändertagande
Frågan kvarstår, om polis bestraffningslobbar en... Är det/kan man anmäla dom för olaga frihetsberövande då?
Lawline svarar
Hej och tack för du vänt dig till Lawline med din fråga!
Jag utgår från att du har fått en del svar på frågan i ett tidigare lawlinesvar, se här. Men för säkerhets skull sammanfattar jag den informationen:
LOB är en vårdlag i första hand, det vill säga att polisen får omhänderta en full person som inte kan ta hand om sig själv eller utgör en fara för sig själv eller andra(https://lagen.nu/1976:511#P1S1). Emellertid är det på det viset att polisen har en skyldighet att omhänderta någon om denne är så pass full att den inte kan ta sig hem på egen hand enligt 2 § Polislagen 4 p (https://lagen.nu/1984:387#P2S1).
En polisman får även omhänderta en person enligt polislagen 13 § (https://lagen.nu/1984:387#P13S1)om personen stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen.
När polisen omhändertar någon sker något som heter myndighetsutövning. Detta begrepp är ett beslut som fattas en myndighet (polisen i detta fall) och är ett uttryck av makt över en medborgare. Eftersom det handlar om myndighetsutövning kan det handla om tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § Brottsbalken (BrB) (https://lagen.nu/1962:700#K20P1S1).
Här fortsätter mitt svar om olaga frihetsberövande:
I paragrafen som behandlar tjänstefel och grovt tjänstefel finns det i 4:e stycket (https://lagen.nu/1962:700#K20P1S4)en bestämmelse som säger ”tjänstefel eller grovt tjänstefel ska inte tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse”. Enligt juridisk litteratur menas detta med att om en polisman genom en oriktig myndighetsutövning omhändertar en person kan det bli fråga om olaga frihetsberövande.
Således kan det finnas fog för ett olaga frihetsberövande om en polisman omhändertar en person. För att kunna veta om det kan bli olaga frihetsberövande måste emellertid detta brott förklaras närmare.
Olaga frihetsberövande stadgas i 4 kap. 2 § BrB (https://lagen.nu/1962:700#K4P2S1). För att ska vara ett olaga frihetsberövande måste en person berövats sin frihet vilket kan förklaras som personen försatts i ett tillstånd där han eller hon inte kan röra sig fritt. Detta kan ske genom exempel ett inspärrande. Vidare måste det ske i en tid som är längre än rent tillfälligt. Att hålla fast någon under några sekunder kan därför inte ses som ett olaga frihetsberövande.
Genom att jämföra villkoren som ställs upp i paragrafen mot att omhänderta en person kan vi se att det kan bli ett olaga frihetsberövande eftersom omhändertagandet gör att personen blir inspärrad samt är det längre än rent tillfälligt.
Det som dock kan bli svårt är uppsåtet. För att en polisman ska bli dömd för olaga frihetsberövande måste denne ha ett uppsåt till det olaga frihetsberövandet. Enligt juridisk litteratur menas detta i myndighetsutövning att personen som gör beslutet måste ha en insikt om att detta frihetsberövande är olagligt. Ett exempel på detta är ett rättsfall från hovrätten, RH 1996:24, där två polismän hade gripit en person som hade gjort olaga intrång och sedan kört honom utanför Stockholms centrum. Där lämnades han ensam utan möjlighet att ta sig med allmänna fortskaffningsmedel tillbaka till centrum. Hovrätten menade att det hade skett ett olaga frihetsberövande men eftersom polismännen trodde att denna åtgärd att föra bort honom omfattades av deras behörighet handlade de utan uppsåt och dömdes istället till tjänstefel.
Eftersom varje form av omhändertagande kan ses som ett olovligt frihetsberövande rent objektivt måste de som omhändertar således veta om att det de gör är utöver deras befogenhet och således är olagligt. Därför anser jag att det inte finns hinder att polisanmäla ”strafflobbning” eftersom det kan vara en form av olaga frihetsberövande. Dock kan jag inte uttala mig i enskilda fall eftersom jag inte har all information och det enda rättsfall jag har hittat om olaga frihetsberövande av polisen är det jag nyss refererat. Men om exempelvis en polis utan någon som helst misstanke om något handplockar en person som den är irriterad på anser jag att det finns fog för ett olaga frihetsberövande äger rum eftersom den då måste inse att den gör något olagligt när den spärrar in personen. Eftersom polisen har vetskap om att den gör något olagligt finns således även ett uppsåt.
Sammanfattningsvis kan det bli fråga om ett olaga frihetsberövande om en polisman utan någon som helst grund frihetsberövar en person. Polismannen måste emellertid ha ett uppsåt och veta om att omhändertagandet är olagligt. Om den tror att den får göra så och saknar uppsåt kan det istället bli fråga om tjänstefel.
Hoppas detta gav klarhet!
Med vänlig hälsning
