Rubriceringen av grovt förtal
Jag har blivit anklagad för grovt förtal via en video jag lagt ut på min youtubekanal. Jag visste inte att jag hade gjort något fel innan jag blev kallad till förhör, då hade min video legat uppe i 1 år. Den som åtalade hade enligt polisen vetat om min video sen den lades upp. Det var genom att videon fick stor spridning som den bl.a ledde till just "grovt förtal".
Det känns helt uppenbart för mig att den som åtalar gör detta med hopp om vinstsyfte. Han hade enkelt kunnat be att få videon nedtagen på Youtube så fort han kände till den. Nu upplever jag starkt att han väntade in tiden för att få det till "grovt" förtal. Polisen följde min videos tittarantal månad för månad, och väntade på så vis att åtalet för förtal skulle bli just "grovt". När jag frågade varför jag inte hade blivit kontaktad på en gång så jag kunde ha tagit ner videon på en gång så kommenterade förhörsledaren detta med att "polismyndigheten hade gjort ett misstag där".
Är det något jag kan ta upp i mitt försvar, eller till och med åtala?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du har blivit anmäld för grovt förtal på grund av ett uttalande på din Youtube-kanal, och att utredningen för närvarande ligger hos polisen. Jag ska först försöka förklara hur förtalsbrottet är konstruerat, och sedan hur tiden som passerat kan spela roll, och slutligen lite utgångspunkter för ditt försvar. Jag vill dock redan nu påtala att mitt svar kring din kärnfråga är ett resonerande svar, då det inte finns ett tydligt svar i lagen.
Brottet förtal
Den som utpekar annan så som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller på annat sätt lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, döms för förtal (5 kap. 1§ brottsbalken). Dels ska uppgiften ha viss kvalificering, alltså som klandervärd, vilket innebär en nedsättande karaktär, och inte bara ett värdeomdöme, utan utifrån en allmän uppfattning i samhället. Det krävs inte att andras missaktning faktiskt uppstår, utan att uppgiften typiskt sett leder till detta, och det spelar här ingen roll om uppgiften är sann eller inte. Då jag inte vet vad uppgiften du lämnat innehåller, kan jag inte bedöma detta. Vidare krävs dels att uppgiften lämnats till annan, alltså det finns ett spridningskrav utöver till den som uppgiften avser, vilket får anses uppfyllt om man lägger ut något på Youtube.
Det finns vidare viss ansvarsfrihet föreskriven direkt i lagen för förtalsbrottet, nämligen om man varit skyldig att uttala sig eller om det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt att lämna uppgiften, och att det visas att uppgiften är sann eller hade skälig grund för att den skulle vara sann (5 kap. 1§ 2st brottsbalken). Att det är försvarligt att lämna uppgiften ska bedömas utifrån omständigheterna när uppgiften lämnades, utifrån hur allvarligt påståendet är, i vilket syfte den lämnades och liknande. Det anses ofta vara mer försvarligt att lämna uppgifter om offentliga personer än andra, eller om nyhetsmedia rapporterar om något, men ju allvarligare påståendet är desto mer krävs för att det ska vara försvarligt. Utöver försvarlighetsbedömningen ska uppgiften som utgångspunkt också vara sann, eller att det åtminstone fanns skälig grund för att tro det.
För att klassificera brottet som grovt, beaktas särskilt om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen, eller på annat sätt var ägnat att medföra allvarlig skada (5 kap. 2§ brottsbalken). Särskilt kan då beaktas sättet man spridit uppgiften på, alltså om spridningen skett på ett sätt som syftar att ett stort antal personer verkligen skulle ta del av uppgiften, vilket vanligen en spridning på Youtube skulle kunna räkas som. Spridningsformatet i sig skulle alltså kunna medföra en rubricering om grovt brott. Det kan också beaktas antalet personer som tar del av uppgiften. Vidare kan man också beakta uppgiftens innehåll. Bedömningen kan alltså göras utifrån hur många som skulle kunna ta del av uppgiften med tanke på spridningsmedian, och inte bara utifrån antalet personer som faktiskt tagit del av den. Publiceringar på internet uppfyller inte sällan dessa omständigheter, men ska inte göra det per automatik utan det är en bedömning i varje enskilt fall. De flesta rättsfall jag hittar kring grovt förtal gäller huvudsakligen spridning av väldigt känsliga uppgifter, så som nakenbilder, utlämnande videoklipp, eller anklagelser om grova brott, där kombinationen av uppgiftens innehåll och spridning på internet medfört en grov rubricering.
För att du ska kunna dömas för grovt förtal, förutsätter det också att du har uppsåt till omständigheterna som utgör att brottet rubriceras som grovt. Det innebär egentligen att du ska åtminstone insett risken med en stor spridning genom din publicering, och varit likgiltig inför detta. Det krävs inte att man har uppsåt till att faktiskt förtala någon i lagens mening, utan endast till att man lämnat nedvärderande uppgifter på ett sätt som sprids. Troligtvis skulle ditt uppsåt, beroende på uppgiftens innehåll, anses vara uppfyllt när man publicerar något på Youtube, då syftet med det är att uppgiften ska få spridning.
Bedömningen i ditt fall och innebörden av en utdragen utredningstid
Jag förstår din fråga, och såklart kan det spela roll hur länge videon har kommit att ligga uppe på internet. Det medför som du själv konstaterar, ganska naturligt att allt fler människor kan och kommer se videon, i förhållande till om du hade tagit ner den tidigare. Jag vill dock redan nu notera att det inte finns något stöd i lag som nödvändigtvis gör polisens agerande vare sig lagligt eller olagligt, men jag ska ändå försöka resonera lite kring problemet och peka på saker att trycka på i ditt försvar.
Om polisen avsiktligen avvaktat att utreda brottet för att öka antalet tittare, skulle det kunna påverka bedömningen av gärningen. Utgångspunkten är att polisen har en rapporeringsskyldighet (9§ polislagen), en utredningsskyldighet och en anmälningsskyldighet, som gör att de är skyldiga att uppta anmälan och inte underlåta att utreda brottet så fort det kan ske. Polisen ska inleda förundersökning så fort det finns anledning att anta att brott begåtts (23 kap. 1§ rättegångsbalken). Polisens utredningsarbete styrs av en del generella utgångspunkter och principer, som inte nödvändigtvis kommer till uttryck i lag, utan kan uttryckas i domstolspraxis och JO-utlåtanden. Generellt så får polisen inte utnyttja arbetsmetoder som är otillbörliga, och utredningen ska bedrivas objektivt, skyndsamt och utifrån oskyldighetspresumtionen (23 kap. 4§ rättegångsbalken). En annan aspekt är att polisen är skyldiga att när en person blir skälig misstänkt för brott, att delge denne detta vid förhör (23 kap. 18§ rättegångsbalken). Polisen må ibland skjuta upp detta för att samla ett bättre bevisunderlag eller liknande, men i vissa fall är det inte helt uppenbart att det inte kan komma att strida mot vissa rättigheter under Europakonventionen (så som art. 6.3.a) att skjuta upp detta alltför länge. Detta baseras på den misstänktes rätt att förbereda sitt försvar och få redan på misstankarna. En annan aspekt som också poängterats flera gånger i olika sammanhang, är att det inte ska ligga den misstänkte till last att rättsväsendets handläggningstider, resurser och liknande medför att utredningen och rättsprocessen drar ut på tiden. Det finns stöd för detta i flera rättsfall, inte minst vad gäller häktningsskäl och häktningstider, men även i andra sammanhang. Bland annat så framgår det av brottsbalkens regler kring bedömningen i straffmätningen, att om det gått ovanligt lång tid utifrån brottets art, från det att brottet begicks till dess att personen döms, så ska straffet sänkas (29 kap. 5§ 3p brottsbalken). Det kan vara relevant för dig dels om målet skulle gå till domstol och du skulle dömas, men det ger också uttryck för bland annat tanken om att gärningspersonen inte ska lida för att utredningen tagit tid. Även om jag inte hittat något stöd för dessa utgångspunkter just vid förtalsbrott, är det så basala och generella omständigheter som torde ligga till grund för all utredningsverksamhet, men såklart får det olika genomslag beroende på brottets art, men kan vara värt att påtala.
Men polisen använder ibland arbetsmetoder som medför att de inväntar att ingripa för att det är motiverat att söka nå allvarligare brottslighet. Detta arbetssätt regleras inte uttryckligen i lag, och det kan polisen göra av olika anledningar, och beroende på sammanhanget så har det accepterats mer eller mindre. Det är inte en ovanlig taktik att avvakta och spana för att försöka nå fler personer eller grövre brott när det rör sig om att bekämpa organiserad eller systematisk brottslighet. Det kan också ibland vara motiverat av bevissvårigheter att invänta att ingripa tills ett läge där utsikterna är bättre för ett bättre bevisläge. Vissa av polisens arbetsmetoder tangerar i undantagsfall gränsen till bevis- eller brottsprovokation, när polisens arbetsmetod innebär att man provocerar fram bevisning, eller i vissa fall ett brott. Europadomstolen har flera gånger betonat att brottsprovokation, där polisen iscensätter omständigheter för att en person ska begå ett brott, inte är tillåtet om omständigheterna innebär att personen aldrig hade begått brottet om det inte vore för polisens provokation. Bevisprovokation kan dock vara tillåtet. Jag skulle dock inte tro att polisens avvaktande i ditt fall skulle utgöra varken eller, eftersom brottet redan är begått, och det torde även krävas mer offensiva åtgärder för att nå upp till detta. Jag har inte hittat något, eller hört om att polisen skulle använda en avvaktande taktik för att kunna rubricera upp gärningen förtal till ett grövre brott, och i ditt sammanhang motiveras metoden varken av bevisskäl eller för att nå fler led i organiserad eller systematisk brottslighet.
Sammanfattning och råd
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att brottet förtal och grovt förtal förutsätter en viss spridning för att utgöra brottsliga handlingar, och det krävs uppsåt till spridningen. Att publicera en uppgift som kvalificeras under förtalsbrottet, på internet, och särskilt på Youtube, skulle jag säga ganska naturligt uppfyller rekvisitet på spridning. Det som är knäckfrågan är ju här huruvida polisens eventuella underlåtenhet att anmäla och utreda brottet, som naturligt medfört att spridningen ökat, ska läggas dig till last i rubriceringen. Jag har inte hittat något rättsligt stöd eller rättsfall som tar upp en liknande problematik, men jag skulle absolut trycka på denna omständighet i formuleringen av mitt försvar i frågan.
Min sammantagna uppfattning är att om polisen avsiktligt skjutit upp utredningen i syfte att kunna rubricera upp gärningen till ett grövre brott, så är det ytterst problematiskt och bör adresseras i försvaret, och det kan vare sig motiveras av bevisskäl eller av skäl att komma åt annan systematisk brottslighet. En sådan avvaktan torde enbart ha ett ändamål, vilket är att nå en strängare rubricering. Huruvida polisen dock avsiktligt har gjort det i ditt fall, kan jag tyvärr inte säga, och det kan vara svårt för dig att visa att det är så det faktiskt gått till. Om utredningen tagit tid på grund av andra skäl än avsiktlighet, torde det vara svårare för dig att argumentera emot en grov rubricering baserat på tidsaspekten, men du kan gagnas av argument baserat på att du inte ska läggas till last för utredningshastigheten, dels i straffmätningen, men möjligen också i rubriceringen. Utan att veta så mycket om Youtube, borde man rimligen kunna få fram tittarsiffror eller liknande, som stöd för att och hur mycket antalet visningar påverkats av tidsåtgången. Om det är målsägande som har avvaktat med att anmäla, tror jag tyvärr det blir svårare att argumentera kring det.
Det är dock möjligt för polis och åklagare att rubricera gärningen som grov, även om du hade tagit ner video tidigare, beroende på om uppgiften var väldigt känslig, och om uppgiften initialt fått väldigt stor spridning på väldigt kort tid. Spridandet på Youtube i sig kan nå grovt brott tidigt eftersom medieformen i sig typiskt sett innebär en stor spridning, vilket kan beaktas i rubriceringen.
Slutligen har du även beställt 30 minuters telefonrådgivning, där vi kan prata vidare om du har ytterligare frågor eller önskar att jag preciserar något i mitt svar! Jag kommer ringa dig på torsdag den 17e februari kl. 18.00. Observera att jag kommer ringa från dolt nummer. Om tiden passar mindre bra är det bara att kontakta mig så bokar vi en ny tid! Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se
Vänligen,
