Vad är kraven på en näringsidkare som ska utföra en tjänst åt en konsument?
Vad är kraven på en näringsidkare som ska utföra en tjänst åt en konsument? Vad gäller för tilläggsarbeten?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Eftersom din fråga är mycket allmänt hållen samt berör ett brett område kommer jag i mitt svar gå igenom vissa av de grundläggande regler som gäller för konsumenttjänster.
När konsumenttjänstlagen är tillämplig
Tjänster som en näringsidkare utför för en konsument kan delas upp i två delar: de tjänster som omfattas av konsumenttjänstlagen (KtjL) och de som faller utanför. När lagen är tillämplig (ska användas) garanterar den konsumenten ett gott skydd. Det beror på att lagen är mycket konsumentvänlig och att näringsidkaren är tvingad att följa den (3 § KtjL). När den däremot inte är tillämplig befinner sig konsumenten å andra sidan i en osäker situation eftersom det ofta inte finns några konkreta regler att använda sig av.
När konsumenttjänstlagen ska användas regleras i 1 §. De situationer lagen räknar upp är när tjänsten har att göra med arbete på lösa saker, arbete på fast egendom och förvaring av lösa saker. Fast egendom är fastigheter samt tillbehör till dessa, tex hus som finns på fastigheten (jordabalken 1 kap 1 §, 2 kap 1 §). Lösa saker är fysiskt existerande föremål som inte är fast egendom.
Från lagen undantas uttryckligen arbete på och förvaring av djur. Om du tex tar med din hund till veterinären eller lämnar den på ett hundpensionat är lagen inte tillämplig. Människor är inte "djur" i lagens mening, men lagen anses ändå inte vara tillämplig. Detsamma gäller alltså om du tex går till tandläkaren eller lämnar ditt barn på ett lekland.
Konsumenttjänstlagen gäller inte heller då näringsidkaren ska tillverka varan (2 § 1 st). Då är istället konsumentköplagen tillämplig (konsumentköplagen 2 §). Även denna lag ger konsumenten ett gott skydd.
Näringsidkarens allmänna skyldigheter
Näringsidkarens allmänna skyldigheter kan utläsas av 4 §. Han ska för det första utföra tjänsten fackmässigt. Det betyder att han ska följa de normer och sedvanor som finns inom branschen. För det andra har han en allmän omsorgsplikt att se till konsumentens intressen. Bland annat måste han om möjligt samråda med konsumenten, och är tvungen att avråda om tjänsten är onödig, tex om den skulle kosta mer än egendomen är värd (6 § 1 st).
Fel hos tjänst
När tjänsten är felaktig regleras i 9–11 §. Några exempel är om näringsidkaren inte följt sina skyldigheter enligt 4 §, dvs inte utfört tjänsten fackmässigt eller inte levt upp till sin omsorgsplikt. Detta gäller även om felet beror på en olycka (9 § 1 p). Den är även felaktig om näringsidkaren låtit bli att lämna viktig information som kunde varit viktig för konsumenten (11 §). Påföljderna som konsumenten kan använda sig av regleras i 16-23 §.
Tilläggsarbete
Näringsidkarens skyldighet angående tilläggsarbete framgår av 8 §. Om det framgår att ytterligare arbete behövs, och det skulle vara billigare att göra det samtidigt, ska näringsidkaren kontakta konsumenten och begära anvisningar. (1 st). Denna skyldighet går dock bara så långt som omsorgsplikten sträcker sig.
Om konsumenten inte går att få tag på får näringsidkaren under vissa förutsättningar ändå göra tilläggsarbetet. Priset ska då vara antingen obetydligt, eller lågt i förhållande till priset för den övriga tjänsten. 15% används som en allmän utgångspunkt. Näringsidkaren får även utföra arbetet om om han har starka skäl att tro att konsumenten vill att han gör det. Dock har han i detta läge ingen skyldighet att göra det (2 st).
Näringsidkaren har däremot en skyldighet att utföra arbetet om det skulle innebära allvarlig fara för konsumenten om arbetet inte utfördes (3 st).
Det här var några av de viktigaste principerna gällande näringsidkarens skyldigheter i konsumenttjänstlagen. Jag hoppas att du trots frågan och svarets allmänna utformning fått reda på det du undrade.
Vänliga hälsningar,
