Vårdnadstvist, barnets bästa.
Min dotter är 10 år, snart 11. Jag fick enskild vårdnad om henne 2014 efter många år av hot och våld. Jag fick nog när dottern 2013 fick bevittna våld mot pappans nya sambo ordentligt. Han är en manipulativ psykopat som enbart är ute efter hämnd nu. Umgänget fick dottern med honom men jag har inge kunnat fullfölja detta vidare bra då dotter kräks, gråter, deppig och byter skepnad totalt vid dessa umgängen som var. Hon klarar inte höga röster, bråk lr berusade/påverkade folk alls. Och detta utsätts hon för där. Nu har pappan skickat in en stämning om att Han ska ha enskild vårdnad om henne ist eftersom jag inte tvingar dit henne med våld. Dottern hotar med att ta sitt liv om nu detta går igenom!?! Hon vill inte alls ens svara när han vid ett fåtal tillfällen ringt, hon får panikångest ! Hon har behandlats på ATV o även barnpsykolog. Jag som vårdnadshavare har nu fått 2 anmälningar på mig från rektorn på skolan där hon går .. - om hon måste fortsätta åka till sin pappa så kommer hon inte klara sin skolgång och hon kräks i skola och hon är där men inte närvarande. Ett flertal lärare har dottern själv talat med så det är ju hennes ord. Vad fan ska jag göra??? Familjerätten anser att joooo det är så att hon behöver sin pappa oxå. När min dotter klart och tydligt uttalar att vi förstör henne och det är ingen som lyssnar på henne, hon är bara någon liten katt som inte har några rättigheter. Jag är oroad över vad hon kommer gör faktiskt! Hon önskar sin pappa död säger hon. ???
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Din fråga berör hur det i Sverige bestäms vem som ska ha vårdnaden om ett barn. Regler om detta finns i föräldrabalken (hädanefter förkortat FB).
Om ett barn står under vårdnad under en av föräldrarna, får den andra förälder väcka talan om att få antingen gemensam eller ensam vårdnad (6 kap 5 § FB). Det är detta som har skett i ditt fall. Fadern till din dotter har väckt talan om att få ensam vårdnad. Nästa fråga blir då hur man avgör om ensam vårdnad bör förordnas till fadern och vilka argument du kan använda dig av för att undvika detta.
Barnets bästa
Alla beslut om vårdnaden av ett barn ska avgöras enligt barnets bästa (6 kap 2a § första stycket FB). Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6 kap 2a § andra stycket FB). Av den sistnämnda bestämmelsen framgår att det många gånger blir en avvägningsprocess. I svensk rätt utgås således från att det är barnets bästa att ha kontakt med båda föräldrarna. Det utgås även från att det är barnets bästa att barnet är tryggt. Dessa utgångspunkter kan - som i ditt fall - eventuellt komma att krocka.
Socialnämnden ska i vårdnadsfrågor hjälpa till att utreda och försöka få föräldrarna att samarbeta (se 6 kap 18 och 19 §§ FB). Du beskriver att socialnämnden understryker vikten av att din dotter har kontakt med sin far. Denna ståndpunkt är utifrån lagtexten och den allmänna uppfattningen riktig. Dock måste man beakta barnets behov av trygghet. Vad du beskriver framstår i min mening som att det bör väga tyngre än barnets behov av kontakt med föräldern. Du beskriver att barnet far illa hos fadern när fadern har umgänge. Detta är självklart något tingsrätten kommer beakta då den tar ställning till vårdnadsfrågan. Du bör berätta allt detta för såväl tingsrätten som socialnämnden så att alla förhållanden kommer till deras kännedom. Detta är av stor vikt. Kommer detta fram till tingsrätten har jag svårt att se att tingsrätten ger fadern ensam vårdnad. Då bör tingsrätten ej heller anse att särskilt mycket fel ligger i att ej tvinga dottern att gå till fadern. Du bör även tänka på att tingsrätten redan en gång givit dig ensam vårdnad, varför det bör krävas mycket för att tingsrätten ska anse att det helt plötsligt är till barnets bästa att fadern har ensam vårdnad.
Vid bedömningen av vad som är barnets bästa ska även hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap 2a § tredje stycket FB). I ett fall från högsta domstolen har en 13-årings vilja haft avgörande betydelse för en vårdnadsfråga (se NJA 1995 s 398). I fallet ansågs fadern av olika skäl mindre lämplig som vårdnadshavaren, men eftersom barnet otvetydigt uttryckt att barnet ville vara med fadern ådömdes fadern vårdnaden. Du bör därför även se till att din dotter får en chans att berätta sin vilja i det hela, eftersom relativt stor vikt lär läggas vid denna.
Sammanfattning
Jag har således redogjort för att fadern har all rätt att väcka talan om ensam vårdnad. Huruvida han bör få ensam vårdnad avgörs utifrån barnets bästa. Jag har redogjort för vad som är av betydelse för den bedömningen. Jag har därvid konstaterat att det främsta du kan göra är att se till att din dotters levnadsförhållanden då hon är hos fadern kommer till tingsrättens och socialnämndens kännedom samt att din dotters vilja får komma till uttryck. Mycket mer finns ej att göra, vilket jag kan förstå känns jobbigt, men det är tyvärr så det är. Det bästa du kan göra är att samarbeta i processen och se till att socialnämnden kan göra en så bra och noggrann utredning som möjligt. Du bör kunna känna viss trygghet i att du har ensam vårdnad om barnet, varför det bör anses drastiskt att plötsligt ge fadern ensam vårdnad. Vid kortare följdfrågor är du välkommen att kontakta mig på mattias.lindner@lawline.se.
