Regler om att föra oväsen på allmän plats

2017-07-21 i Övriga brott
FRÅGA |Hejsan! I kommunen där jag bor finns en allmän parkering. Jag och några andra bekanta från diverse andra kommuner brukar träffas där, prata och spela lite fotboll på planen intill. Vid denna parkering finns också hus, mannen i huset närmst parkeringen brukar alltid gnälla, vi låter för mycket, stör honom och han vill vi ska åka därifrån. Vad gäller just kring lagar om att föra "oväsen" på en allmän plats? Samt vad händer om polis tillkallas, då mannen hotar med detta när vi säger att vi inte vill lämna, och att det inte är hans tomt. Mvh J.R
Hanna Karlsson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Brottet förargelseväckande beteende finns i brottsbalkens 16:e kapitel som handlar om brott mot allmän ordning. I 16 kap. 16 § brottsbalken står det att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten kan dömas för förargelseväckandebeteende till penningböter. Det förargelseväckande beteendet måste typiskt sett vara sådan att den duger för att förarga allmänheten. Tiden på dygnet kan påverka den bedömningen här, dvs jämför om ni stör folks sömn eller om ni är där när de flesta är på jobbet under dagen till exempel.Ljud kan även vara ett miljömässigt problem som omfattas av miljöbalken om det innebär en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken. Det krävs att olägenheten för människors hälsa är medicinskt påvisbart, så om ni endast vistas där under normal vakentid och ingen i närområdet är särskilt känslig mot ljud pga en sjukdom eller liknande (t ex kronisk huvudvärk) lär det inte anses vara en sådan olägenhet. Om de som bor i närområdet inte kan sova på natten skulle det självklart kunna vara en olägenhet för människors hälsa.Det som händer om polis tillkallas är att polisen pratar med er och ber er vara tystare. Problemet är inte er rättighet att befinna er på platsen, utan det ljud ni skapar.Vänligen,

Vad gör man om man upptäcker att ett intyg kan vara förfalskat?

2017-07-15 i Övriga brott
FRÅGA |Hej!Jag undrar vad en översättningsbyrå ska göra enligt lag om de märker att de fått in ett förfalskat betyg som kunden vill ha översatt?
Lenita Pettersson |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Den som obehörigen genom att skriva på eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt framställer en falsk urkund eller ändrar/fyller ut en äkta urkund, kan göra sig skyldig till urkundsförfalskning. Med urkund avses: 1. en handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär.2. en elektronisk handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse som kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt. 3. ett märke som ställts ut till bevis om en persons identitet eller om en viss rättighet eller prestation och som har originalkaraktär (14 kap 1 § brottsbalken).Om en översättningsbyrå misstänker att de mottagit ett förfalskat betyg för översättning ska de göra en anmälan till polisen och överlämna det inlämnade materialet för utredning.Med vänlig hälsning,

Urkundsförfalskning i samband med bilköp

2017-06-27 i Övriga brott
FRÅGA |Hej!Jag sålde min bil och personen som köpte bilen uppgav en annans persons personnummer och skrev även under rapportdelen som skickas in till Transportstyrelsen. Dvs förfalskade namnteckningen. Hur gör jag med detta? Ska jag polisanmäla pesonen, som jag anser har gjort sig skyldig till urkundsförfalskning?
Cecilia Lenman |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det kan mycket väl vara så att personen genom handlingarna som du beskriver gjort sig skyldig till urkundsförfalskning (14 kap. 1 § brottsbalken). För att man ska ha gjort sig skyldig till urkundsförfalskning krävs att man obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund och att åtgärden innebär fara i bevishänseende. Med urkund avses bl.a. en handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär. Häri ligger att handlingen ska förmedla ett föreställningsinnehåll. Den ska alltså innehålla någon form av budskap, vilket rapporten troligen gör. Att åtgärden innebär fara i bevishänseende innebär att det förfalskade ska vara så likt en äkta urkund att det är sannolikt att en förväxling kan ske, eller att det förfalskade på annat sätt tas för äkta.Det finns ingen laggrundad skyldighet för dig att polisanmäla i detta fall, men det kan givetvis vara rimligt att lämna upplysningar till polisen om ett misstänkt brott. I detta fall kan det ju vara så att personen vars namnteckning förfalskats inte är medveten om detta och kan lida skada av den verklige köparens förfarande.Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Om man falskeligen blir polisanmäld för brott

2017-06-12 i Övriga brott
FRÅGA |Om jag blir anmälda av mitt ex . Om han säger att jag skulle ha med ett inbrott å göra hos hans nya tjej fast jag e oskyldig å inte ens har med saken å göra . Kan dom ändå anmäla mig för det brott bara för å jävlas med mig ? Kan dom göra så verkligen? Och kan jag i så fall göra en mot anmälan mot dom... vad kan hända å vad hjälper det mig alls ....?
Hanna Lindsten |Hej och tack för din fråga!Vem som helst kan polisanmäla om man misstänker att ett brott har begåtts. Om ditt ex och hans partner vet att du inte har begått brottet och de anmäler dig trots vetskap om att du är oskyldig kan de göra sig skyldiga till falsk angivelse, eller den ringare formen obefogad angivelse enligt 15 kap. 6 § Brottsbalken. I det fall de anmäler dig är det svårt att säga om det hjälper dig att du anmäler tillbaka, kanske uppdagas det för polisen att de gjort en falsk angivelse och då kan polisen utreda detta utan att du anmält dem.Med vänliga hälsningar

Får man urinera utomhus om ingen ser?

2017-07-17 i Övriga brott
FRÅGA |FÅR MAN URINERA I EN PARK SOM LIGGER NÄRA EN AFFÄR OM INGEN SER DIG?
Malin Brännström |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Att urinera offentligt är ett brott enligt 16:16 Brottsbalk (1962:700). Brottet begås genom att gärningsmannen urinerar på en offentlig plats där allmänheten kan se honom eller henne. En offentlig plats kan exempelvis vara en park, vägar och torg. Det är inte nödvändigt att någon faktiskt ser personen, handlingen utgör ändå ett brott. Straffet som kan aktualiseras är böter. För att en person ska kunna straffas måste polisen bevisa att personen utfört den brottsliga handlingen. Om ingen har sett personen urinera kommer polisen antagligen ha mycket svårt att bevisa detta.Hoppas att du fick svar på din fråga.Vänligen,

Diverse frågor kring vapenbrott

2017-07-02 i Övriga brott
FRÅGA |Hej, en dom med mål nr: B 1303-16 från 2016-09-27 från Ångermanlands tingsrätt, Härnösand, visar hur grovt vapenbrott omvandlades till vapenbrott av normalgraden. Emellertid så dömdes inte mannen då normal gradbrott har en preskriptionstid på två år. Mannen ifråga friades helt. Hade ett obrukbart hagelgevär utan lov. Min fråga till er är nu om det finns överrätts domar som visar på liknande slutresultat dvs att någon åtalas för grovt vapenbrott, som omvandlas i Hovrätt/HD till vapeninnehav av normalgraden eftersom man då kommit fram till att det grova vapenbrottet i själva verket alltså var ett brott av normalgraden. Utöver detta undrar jag om en slarvigt gjord vapenutredning (vapnet visade sig vara obrukbart, man har underlåtit att noga undersöka vapen och därför inte kunnat uttala sig om vapnets funktionsduglighet). Detta resulterade i friande dom alt. dom av normalgraden. Finns dylika prejudikat? Finns prejudikat angående vapen där någon friats/fått mildare dom pga man inkommit sent med åtal från åklagarens sida?
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag ska inledningsvis redogöra för regleringen av vapenbrott för att sedan redogöra för vad jag funnit då jag letat efter de domar du skriver om.Regleringen av vapenbrottVapenbrott är kriminialiserat i 9 kap 1 och 1a §§ v. Enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen döms den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet för vapenbrott till fängelse i högst två år. I 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen finns bestämmelser om grovt vapenbrott. Där anges att om ett brott som avses i 1 § första stycket är grovt så döms till fängelse i lägst ett och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om 1. vapnet har innehafts på allmän plats eller på en annan plats där människor brukar samlas eller har samlats eller i ett fordon på en sådan plats, 2. vapnet har varit av särskilt farlig beskaffenhet, 3. innehavet, överlåtelsen eller utlåningen har avsett flera vapen, eller 4. gärningen annars har varit av särskilt farlig art. Om ett brott som avses i 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen är synnerligen grovt, döms för synnerligen grovt vapenbrott till fängelse i lägst tre och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om innehavet, överlåtelsen eller utlåningen har avsett ett stort antal vapen. (9 kap. 1 a § andra stycket vapenlagen.) Bestämmelserna om vapenbrott ändrades i vissa avseenden den 1 september 2014. Då infördes den särskilda brottstypen synnerligen grovt vapenbrott. Vidare höjdes straffminimum för grovt vapenbrott från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Dessutom gjordes vissa ändringar beträffande de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Det är den nya lagstiftningen som ska tillämpas i målet.Av regleringen följer alltså att vapenbrott av normalgraden innebär att straffet kan sträcka sig från böter till fängelse i högst två år. Döms för grovt vapenbrott ska minst ett års fängelse utdömas, maximalt får fyra år utdömas. Straffet är vidare skärpt om det döms för synnerligen grovt vapenbrott. PrejudikatJag har tillgång till diverse juridiska databaser där prejudikat (d.v.s. vägledande avgöranden från främst Högsta domstolen, men även från diverse hovrätter) finns att läsa. Jag har även letat på Högsta domstolens hemsida. Jag har inte kunnat hitta några tidigare avgöranden där just åklagaren åtalat för grovt vapenbrott men överrätterna har dömt till brott av normalgraden. Detta kan tänkas bero på att allmänna straffrättsliga principer leder till att det främst är lagtexten som utgör grund för hur brottet kan begås. Detta innebär att praxis får mindre betydelse för rättsutvecklingen och de olika straffrättsliga bedömningar. Om du är intresserad av att läsa några prejudikat från Högsta domstolen som behandlar vapenbrott generellt finns bl.a. NJA 1974 s 208, NJA 1977 s 473 och NJA 1991 s 498. Jag har inte heller kunnat hitta några tidigare domar som berör frågan om slarvigt gjorda undersökningar av vapnet. Generellt kan dock sägas att det är självklart att - för att man ska kunna konstatera att det är fråga om ett vapen - måste undersöka vapnet ifråga. Om detta inte görs - eller görs slarvigt - kan åklagaren ej anses ha uppfyllt sin bevisbörda och domstolen måste då fria den tilltalade. Detta blir då en bevisfråga, vilket är en typ av fråga som Högsta domstolen sällar behandlar. Högsta domstolen behandlar nämligen främst rättsfrågor, d.v.s. frågan om hur man ska döma utifrån den bevisning som finns, inte frågor om vad som kan anses bevisat. Jag har inte heller hittat några prejudikat som rör frågan om sent inkomna åtal i mål om vapenbrott. Detta är dock något som jag gör bedömningen inte bör ha betydelse för domen eller påföljden. Om ett åtal inkommer för sent (d.v.s. då brottet preskriberats) ska domstolen avvisa åtalet. Det kan då ej bli rättegång varför en dom en kan komma. Om åtal inkommer inom preskriptionstiden kan domstolen - då den ska bestämma påföljd - beakta att lång tid förflutit sedan brottet begåtts. Detta följer av 29 kap 5 § brottsbalken. Som prejudikat om denna bestämmelse - som dock ej berör vapenbrott - kan nämnas NJA 1998 s 283 och NJA 2003 s 414. SammanfattningJag har redogjort för hur regleringen av vapenbrott ser ut. Jag har vidare redogjort för att jag ej kunnat finna prejudikat som rör de frågor du anger. De frågor du anger är dock av den typen att de främst regleras i lagtext och eventuellt förarbeten, varför prejudikat får mindre betydelse. Vid kortare följdfrågor är du välkommen att kontakta mig på mattias.lindner@lawline.se

Förfalskad namnteckning - urkundsförfalskning?

2017-06-21 i Övriga brott
FRÅGA |Min exman har förfalskat min namnteckning på ett lån?
Jens Ödman |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det är brottsligt att förfalska namnunderskrifter, detta följer av 14 kap. 1 § Brottsbalken (BrB), s.k. urkundsförfalskning. Av denna paragraf följer att den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år. Ordet urkund ska förstås som en handling med betydelse som bevismedel. För att denna paragraf ska anses vara uppfylld krävs alltså att ett antal rekvisit är uppfyllda, dessa beskrivs nedan. Inledningsvis, för att det ska kunna röra sig om urkundsförfalskning måste handlingen förmedla ett föreställningsinnehåll. Det kravet uppfylls i ditt fall då jag tolkar din fråga som att underskriften som förfalskats intygar att du samtyckt till ett lån. Det måste även finnas en utställare, dvs att man kan avgöra vem underskriften avser. Det är inte heller något problem i ditt fall eftersom din exman enligt din fråga uppenbarligen verkar ha utgett sig för att vara dig. Vidare måste urkunden vara oäkta, dvs ge sken av att komma från en person som den i själva verket inte gör, för att alla rekvisit för urkundsförfalskning ska vara uppfyllda. Enligt din fråga verkar urkunden vara just oäkta, varför även detta rekvisit är uppfyllt. Att det ska finnas fara i bevishänseende innebär att det förfalskade ska vara så likt en äkta urkund att det är något så när sannolikt att en förväxling kan ske, eller att det förfalskade på annat sätt tas för äkta. Då jag antar att banken inte vet hur din namnteckning ser ut verkar även detta rekvisit vara uppfyllt.Sammanfattningsvis, din exman har sannolikt gjort sig skyldig till urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § BrB, varför du möjligen bör polisanmäla händelsen. Nämnas kan också att det finns erkända tekniker för att avgöra huruvida en namnteckning är falsk eller inte, varför du sannolikt inte behöver oroa dig alltför mycket kring hur det ska bevisas att det faktiskt inte är du som undertecknat lånet. Brottsbalken hittar du här! Hoppas du fick svar på din fråga! Vänligen,

Bedrägeri genom identitetsintrång

2017-06-12 i Övriga brott
FRÅGA |HejNågon har köpt och sålt två bilar i mitt namn. Nu har jag fått räkningar på sammanlagt 150 000 kr. Den ens bilen har bytt ägare 4 ggr sedan jag påstås ha köpt den och den andra bilen är skrotad. Hur går jag vidare nu? Tacksam för svar
Magdalena Carlstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det du beskriver kan utgöra olovlig identitetsanvändning (Brottsbalken 4:6b). Du bör polisanmäla detta och bestrida fakturorna. Här kan du läsa mer om hur du går tillväga.Lycka till!