Leverans skadad - ansvar

2016-12-06 i Köplagen
FRÅGA |HejMin sambo har ett företag och har beställt möbler.Våra möbler kom fram i tid men de var skadade. De var inte säkrade inne i transporten. Så vad kan han begära? Häva köpet, begära nya varor? Säljaren hävdar att det beror på en oförutsedd händelse nämligen att det hade blivit halt men att hänvisa till oförutsedd händelse gäller enligt min förståelse försenad ankomst?Tack på förhand !
Johanna Barfoed |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag utgår från att din sambo har köpt möblerna för företagets räkning, varför hen klassas som näringsidkare. I den mån ni inte avtalat annat är KöpL således tillämplig, se 3 § KöpL. Det framkommer utifrån din text att leveransen (möblerna) var skadad när ni tog emot den, på grund av transporten. Enligt 13 § 1 st KöpL stadgas att risken för varan går över på köparen när varan är överlämnad. Den av parterna som bär risken för varorna under transporten är således ansvarig för eventuella skador som uppkommit. Om exempelvis köparen bär ansvaret, kan denne inte häva köpet eller göra skadeståndsanspråk gällande på den grunden att varan förstörts/skadats. Det är därför nödvändigt att avgöra när risken gått över på köparen, det vill säga när varan anses vara avlämnad. Då det inte framkommer av din fråga att ni har avtalat detta, blir 6 eller 7 § § KöpL tillämpliga. 6 § KöpL reglerar hämtningsköp, det vill säga när köparen åker till säljarens affärsställe och tar över varan och då anses varan således vara avlämnad (risken har gått över). När köparen då åker därifrån med varan, svarar denne för det som sker under transporten. 7 § reglerar s.k transportköp, och här finns två situationer där säljaren kan ansvara: 1. Om leveransen ska transporteras till köparen inom en och samma ort, eller inom ett område där säljaren vanligen ombesörjer transporten av liknande varor, sker avlämnandet när varan överlämnas till köparen, och i samband med detta övergår risken till köparen.2. I de fall förutsättningarna i ovanstående situation inte är uppfyllda, går risken över på köparen när varan överlämnas till transportföretaget. I dessa fall, ansvarar köparen för skador som uppkommer under transporten. Beroende på omständigheterna i er situation, dvs hur leveransen skedde, så kommer din sambo såsom köpare att ansvara, i de fall det inte är ett transportköp enligt 7 § 1 st KöpL. Ifall säljaren ansvarar för de skador som uppkommit, kan ni göra påföljder gällande, se 30 § KöpL. Avhjälpande enligt 34 § är aktuellt, eller om skadorna är av väsentlig betydelse för köparen och säljaren bort insett detta, så kan omleverans komma på tal. Som sista utväg kan ni påtala hävning, men då krävs att de andra påföljderna inte har genomförts samt att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse och att säljaren bort insett detta. Hoppas du fick svar på din fråga! Hälsningar,

Vem bär risken för vara som skickas per post?

2016-11-30 i Köplagen
FRÅGA |HejJag undrar på vem som skall stå för ansvaret om vi är 2 personer som har ingått en deal på att byta mobiler med varandra, och den ena har bara fått sin mobil och inte den andra. Mobilerna skickades till varandra. Men den ena kan inte lägga fram någon bevis på att den är skickat. Denna person påstår att paketet med mobilen är lagt på den gula postlåden... alltså ett brev/paket med bara frimärket på. Men jag har inte fått någon brev/paket med telefon i. Denna person säger att mobilen blev skickat iväg den 16 november 2016 men det har inte kommit någon telefon än... å nu är det gått ca 14 dagar.Jag har bevis på att den mobilen som jag skickade till personen är kommit fram, för det frågade jag om.. och då fick jag bekräfta att den var kommit fram. Sen så säger denna person att ansvaret tog slut när paketet blev lagt på postlådan... Jag tror ju som sagt att jag har blivit lurad... men ska inte denna person stå för ett " bortkommet" paket???
Amanda Härle |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I svensk rätt gäller avtalsfrihet vilket innebär att man kan avtala om i princip allt som det inte finns särskilda begränsningar för. Muntliga avtal är lika bindande som skriftliga (de är dock betydligt svårare att bevisa). Vad jag förstår av din fråga är det alltså fråga om två privatpersoner som har ingått ett avtal om att byta mobiltelefoner med varandra. I så fall finns det bara vissa begränsningar av avtalsfriheten i Avtalslagen (AvtL) och Köplagen (KöpL). Det innebär att det som ni har avtalat gäller i första hand. I ert fall verkar ni inte ha avtalat om när risken för mobiltelefonerna skulle gå över från den ena till den andra personen. Vem av er som ska stå för att mobilen eventuellt är borta beror på vem som stod risken för saken vid det tillfälle den försvann. Du är i sammanhanget köpare och den andra personen säljare eftersom det gäller den telefon som du skulle ha fått.Eftersom att ni inte har bestämt när risken skulle övergå på dig som "köpare" av den mobiltelefonen så får man använda sig av köplagens regler. Enligt köplagen så innebär det för dig som köpare att om du bär risken för varan så är du skyldig att betala varan (dvs "säljaren" får behålla din mobil) även om den har förstörts eller kommit bort, 12 § KöpL. Risken för varan övergår på köparen när varan har avlämnats, 13 § KöpL. Generellt gäller ingen plikt för säljaren att se till att köparen får varan utan det är som huvudregel köparen som ska hämta varan hos säljaren. Nu verkar det emellertid som att ni kommit överens om att ni båda som säljare av varsin mobiltelefon skulle ha skickat mobilen till den andra, dvs tagit hand om transporten för mottagarens räkning. I så fall ska varan anses avlämnad när köparen tagit emot den om varan skickats inom samma ort, 7 § KöpL. I fall då det inte rör sig om samma ort ansvarar dessvärre köparen för paketet när det skickas på posten, 7 § 2 st KöpL. Svaret på frågan vem av er som bär risken för att mobilen försvunnit beror alltså på vilken ort du bor på jämfört med vilken ort din motpart bor på. Bor ni på olika orter ligger risken dessvärre på dig.Om det är så som du misstänker, dvs att din motpart har lurat dig, så kan man på olika grunder ogiltigförklara avtalet. Det skulle i så fall innebära att du får tillbaka din mobil. Flera bestämmelser som föranleder ogiltighet finns i tredje kapitlet avtalslagen. Alla grunder för ogiltighet är dock väldigt svåra att bevisa och de används mycket sällan, chanserna att nå framgång med dem är mycket små. Bestämmelsen om svek (30 § AvtL) skulle kunna tillämpas, här krävs dock en form av uppsåtligt vilseledande vilket är mycket svårt att visa. Även 36 § AvtL skulle kunna tillämpas men också denna är som sagt väldigt svår använd.Hoppas du fått svar på din fråga, annars är du välkommen att höra av dig igen!

Dubbelöverlåtelse (tvesala) av lös egendom (bil)

2016-11-29 i Köplagen
FRÅGA |HejJag skulle köpa en bil av en privatperson. Var och provkörde den och vi kom överrens om ett pris som båda accepterade. Köpet skulle genomföras kommande vecka när jag hade fått mina pengar från banken. Säljaren och jag hade kontakt ytterligare några gånger där säljaren skulle förbereda bilen med tvättning och däckskifte till vinterdäck. Allt var klart och när jag skulle hämta och betala bilen sa säljaren att han hade sålt den till en annan. Jag hade sålt min bil efter att vi hade ingått en muntlig överrenskomelse med säljaren av den nya bilen och nu står jag här utan någon bil. Jag vill bara veta om detta är lagligt att göra så? En muntlig överrenskomelse är väl lika gällande som en skriftlig. Min sambo var med som vittne plus att jag har sparat alla mailkontakter vi haft om bilen med säljaren. Kan jag begära skadestånd? Är oerhört ledsen och förtvivlad nu.
Alexandra Lantz |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline. Din fråga, som handlar om att en säljare har sålt samma bil till två olika köpare, utgör ett fall av dubbelöverlåtelse (även kallad tvesala) och finns reglerad i Handelsbalken (HB). Då du har köpt bilen av en privatperson, är även Köplagen (KöpL) relevant i ditt fall. Eftersom du dessutom vill ha skadestånd och undrar över huruvida säljarens beteende kan vara lagligt eller inte, är Skadeståndslagen (SkadestL) och Brottsbalken (BrB) aktuella. Giltigt avtal – nödvändigt för att kunna rikta något anspråk mot säljarenFör att du ska kunna rikta något form av anspråk mot säljaren, är en förutsättning att det överhuvudtaget föreligger ett giltigt avtal om bilköpet er emellan. I din fråga nämner du att du och säljaren muntligt kom överens om att du inte bara skulle köpa bilen, utan även om pris, plats och tidpunkt för betalning och avhämtning, samt att säljaren innan avhämtning skulle göra i ordning bilen. Alla dessa omständigheter tyder på att du och säljaren verkligen var överens om att du skulle få köpa bilen. Jag gör därför bedömningen att ett giltigt avtal rörande bilköpet måste anses föreligga. Ett avtal om köp av bil kan ingås både skriftligt och muntligt. Det spelar därför ingen roll att du och säljaren endast ingick ett muntligt avtal. Köpeavtalet ska ändå ses som giltigt och är bindande för både dig och säljaren. Bindande avtal - gentemot säljaren, men inte gentemot tredje manEftersom köpeavtalet alltså är bindande för säljaren, har du gentemot säljaren rätten att kräva att denne fullgör sin avtalade prestation, dvs tillhandahåller bilen för avhämtning, mot att du betalar det överenskomna priset (KöpL 23§ 1st). Det problematiska i ditt fall är dock att även om du har denna nyss nämnda lagstadgade rätt att få bilen, gäller denna rätt endast mot säljaren och inte mot den andra köparen som säljaren nu har sålt bilen till. Den andra köparen (som i ditt fall är en sk tredje man* och därför fortsättningsvis kommer benämnas TM) är nämligen inte bunden av ditt och säljarens köpeavtal. Istället gäller reglerna om dubbelöverlåtelse vilka redovisas nedan.*En ”tredje man” är en person som står utanför ett avtalsförhållande men ändå påverkas av detta. Den andra köparen är i ditt fall en tredje man eftersom denna inte är en del av säljarens och ditt köpeavtal, men ändå påverkas av detta eftersom den andra köparen ju har köpt samma bil som dig.Regler vid dubbelöverlåtelseSom huvudregel då samma objekt, i detta fall en bil, har sålts två gånger, har den köparen som först slutit ett bindande avtal med säljaren rätt att få objektet (HB 1:5). Utifrån omständigheterna i din fråga kan jag inte avgöra vem av dig och TM som först avtalade om att köpa bilen av säljaren. Det kan dock sägas att skulle säljaren redan innan er muntliga överenskommelse ha ingått avtal med TM om att denne skulle få köpa bilen, har TM enligt huvudregeln rätt att få bilen. Skulle det omvända gälla har förstås du företräde till bilen. Även om du skulle vara den som först slöt köpeavtal är det ändå inte säkert att du är berättigad att erhålla bilen. Som undantag till huvudregeln gäller nämligen att en köpare som fått ett objekt i sin besittning, och var i god tro om att säljaren fick sälja objektet (och t ex inte redan hade sålt det till någon annan), har rätt att behålla objektet (GFL 2§). En köpare som får behålla ett objekt på detta sätt har gjort ett sk godtrosförvärv. I ditt fall innebär det att om TM har hämtat bilen från säljaren, samt inte visste om att säljaren redan sålt bilen till dig, har TM trots detta rätten att behålla bilen. Vill du verkligen ha bilen har du dock här möjlighet att inom sex månader från det att du fick reda på att TM hämtat bilen, mot lösen tvinga TM att överlämna bilen till dig (GFL 5§). Skulle det lösen TM kräver vara högre än det pris du till säljaren från början skulle betalat för bilen, har du rätt att kräva mellanskillnaden av säljaren. Sammanfattningsvis i denna del kan sägas att om du slöt köpeavtal med säljaren först, har du rätt att få köpa bilen om inte TM redan har hämtat denna från säljaren och samtidigt inte vetat om ditt avtal med säljaren. Om TM har hämtat bilen, har du dock ändå rätt att erhålla bilen mot lösen. Om däremot TM slöt ett köpeavtal med säljaren innan dig, har du inte rätt att köpa bilen. Möjligheter till skadestånd Vägarna att kräva skadestånd skiljer sig åt beroende på om du var den som först slöt köpeavtal med säljaren eller inte, samt om TM har hämtat bilen (och därmed gjort ett godtrosförvärv) eller inte. Jag kommer därför att redovisa alla situationer var för sig nedan. -Om du slöt köpeavtal först och TM inte gjort ett godtrosförvärvOm du slöt köpeavtalet före TM, TM inte har hämtat bilen och det således är du som är berättigad att köpa bilen, kan du trots detta erhålla skadestånd. Eftersom säljaren inte har hållit bilen tillgänglig för dig att hämta vid överenskommen tid, är säljaren i sk dröjsmål. Har du då drabbats av kostnader pga bilen inte kunde hämtas och betalas då ni bestämt, har du rätt till ersättning av säljaren för detta (KöpL 27§ 1st). Eftersom säljaren sålde bilen två gånger, uppfyller säljaren sannolikt kraven för brottet olovligt förfogande (BrB 10:4). Du har därför i och med säljarens brott även möjlighet att erhålla skadestånd för kostnader brottet har orsakat enligt SkadestL 2:2. Skulle du nu i dagsläget inte längre vilja köpa bilen, utan endast kräva skadestånd pga du inte kunde hämta och betala bilen hos säljaren som avtalat, finns det en möjlighet att häva köpeavtalet enligt KöpL 25§. En sådan hävning innebär att du inte längre är skyldig att hämta och betala bilen, samtidigt som säljaren inte längre är skyldig att sälja bilen till dig. Du har å andra sidan fortfarande rätt i enlighet med föregående två stycken att kräva skadestånd av säljaren. Det bör påpekas att för att du med lagligt stöd ska kunna häva köpet, måste du kunna visa att det har varit av väsentlig betydelse för dig att inte kunnat hämta och betala bilen vid överenskommen tidpunkt. Du måste även kunna visa att säljaren måste ha insett detta. Vad som är väsentlig betydelse är något som måste avgöras från fall till fall. I ditt fall krävs det sannolikt att säljaren måste ha insett att du avsåg att sälja din egen bil, och att dennes avtalsbrott (att inte sälja den nya bilen till dig) således skulle medverka till att du som nu skulle bli helt utan bil. Även om du inte kan visa på väsentlig betydelse och säljarens insikt om detta, finns det dock goda möjligheter för dig att kunna häva köpet ändå. Eftersom säljaren även har sålt bilen till TM, är det sannolikt att säljaren kommer att gå med på att häva ert köpeavtal ändå. Säljaren kan då istället låta TM köpa bilen. Min rekommendation till dig i detta läge är därför att kontakta säljaren och hör om möjligheterna till hävning. -Om du slöt köpeavtal först och TM har gjort ett godtrosförvärvOm TM har gjort ett godtrosförvärv, föreligger ett sk rättsligt fel för det avtal om bilköp du har ingått med säljaren (KöpL 41§ 1st). Ett rättsligt fel föreligger bl a då en tredje man har äganderätt till den vara man har avtalat om att köpa, och i ditt fall har ju TM godtrosförvärvat den bilen som du enligt ditt köpeavtal skulle ha fått köpa.Eftersom det rättsliga felet (godtrosförvärvet) gör så att du inte kommer att kunna köpa bilen av säljaren, har du i detta läge rätt att häva köpet samt kräva skadestånd för de kostnader du ådragit dig till följd av att du inte kommer att gå genomföra bilaffären (KöpL 41§ 2st). Även i denna situation har du lagligt stöd för att kunna kräva skadestånd enligt SkadestL 2:2 pga säljarens olovliga förfogande av bilen. Som nämnt ovan, har du trots TM:s godtrosförvärv möjlighet att erhålla bilen genom att betala lösen till TM. Skulle du vilja göra detta, kan du som redan konstaterat även här kräva skadestånd av säljaren. Skadeståndet kommer här att omfatta eventuell mellanskillnad (om lösensumman uppgår till ett högre belopp än det överenskomna priset för bilen) samt andra omkostnader du har haft för besväret att lösa ut bilen från TM (KöpL 41§ 2st, SkadestL 2:2). -Om du slöt köpeavtal sistOm du slöt köpeavtalet med säljaren efter TM, kommer som nämnt inte att kunna göra anspråk på bilen. Du får därför kräva skadestånd av säljaren för detta enligt HB 1:5. I likhet med ovannämnda situation, har du även här möjlighet att erhålla skadestånd enligt SkadestL 2:2 för de kostnader som säljarens olovliga förfogande har orsakat dig. RekommendationerFör att sammanfatta allt som har sagts kan sägas att oavsett vilken av de presenterade situationerna som är aktuell i ditt fall, har du rätt till skadestånd av säljaren pga dennes agerande. Min rekommendation till dig är därför att kontakta säljaren och gör anspråk på skadestånd. Presentera de här redovisade rättsliga grunderna för ditt anspråk och försökt nå en överenskommelse som ni båda kan känna er nöjda med. För att veta vilka av de redovisade rättsliga grunderna som är aktuellt i ditt fall, bör du höra med säljaren om vem av dig och TM som säljaren ingick ett köpeavtal med först. Skulle säljaren vägra att ge dig ersättning, har du möjlighet att vända dig till Kronofogden och ansöka om betalningsföreläggande gentemot säljaren. Du kan läsa mer om vad betalningsföreläggande innebär HÄR.Jag hoppas att jag lyckats svara på din fråga och om du skulle ha några fler är du välkommen att kontakta oss igen. Vänligen,

Fel i vara – reklamation och påföljder

2016-11-29 i Köplagen
FRÅGA |Läste om en som köpt en båt vars motor visade sig vara 10 år äldre . Jag har köpt en båt i Danmark för 3-4 år sedan som visade sig vara byggd 1990. Och inte som ståt i köpehandlingen/slutsedel 1992. Detta visade sig idag då jag efterlyst moms kvitto från tillverkaren.Ej heller är båten av den model som uppgivits.Säljare lovade sända sina övertagandehandlingar men gjorde det aldrig. Avvikelserna som jag nu upptäckt innebär en saluprisskillnad för mig på 2-300.000Vad göra?
Elias Lundin |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.1 Tillämplig lagOm båten är köpt av ett företag, en näringsidkare, är konsumentköplagen (1990:932) tillämplig. Jag antar dock, i och med att båten är begagnad, att båten såldes av en person utanför dennes näringsverksamhet. I sådana fall är det istället köplagen (1990:931) som är tillämplig (4 § köplagen, jfr 1 § konsumentköplagen).2 Fel i varaAv 17 § köplagen följer att varan är felaktig om den inte överensstämmer med avtalet eller den inte har de egenskaper som köparen har fog att förutsätta. I det aktuella fallet står det att båten är tillverkad 1992 i köpehandlingen och/eller slutsedeln. I och med att det visat sig att så inte är fallet, att båten snarare är tillverkad år 1990, överensstämmer inte båten med avtalet och det föreligger därför fel i varan.3 ReklamationFör att du ska få göra gällande påföljder mot säljaren krävs, enligt 32 § första stycket köplagen, att du reklamerar varan, det vill säga att du lämnar säljaren meddelande om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet. Enligt 32 § andra stycket köplagen gäller tvåårig preskriptionstid för fel som grundas på avvikelse från en garanti eller liknande utfästelse. Om säljaren har agerat grovt vårdslöst eller i strid med tro och heder kan felet dock, enligt 32 § tredje stycket, göras gällande utan hinder av att reklamation inte har skett i enlighet med 32 § första eller andra stycket köplagen.I ditt fall framgår inte om reklamation har skett. Om du inte har meddelat säljaren om felet tidigare måste du därmed göra det nu. I och med att tre eller fyra år har passerat sedan du köpte båten kan däremot 32 § andra stycket köplagen göra att felet ändå inte kan göras gällande. I och med att det uttryckligen står i köpehandlingarna att båten är tillverkad 1992 och i och med att tillverkningsåret har stor påverkan på båtens värde anser jag dock att säljaren har lämnat en utfästelse som gör att preskription inte har inträtt trots att över två år har passerat sedan båten överlämnades till dig.4 PåföljderOm varan är felaktig och rätten att åberopa felet inte har bortfallit på grund av utebliven reklamation, kan påföljder göras gällande enligt 31-40 §§ köplagen. Avhjälpande eller omleverans, enligt 34-36 §§, av en båt tillverkad 1990 är knappast aktuellt. Du kan istället kräva prisavdrag enligt 38 § eller häva köpet enligt 39 §.Prisavdrag innebär enligt 38 § att du av säljaren återfår skillnaden mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset beräknad utifrån tidpunkten för avlämnandet av varan och varans värde i felaktigt och i avtalsenligt skick. Du återfår alltså skillnaden i värde, beräknad vid tidpunkten då du fick båten, mellan en båt tillverkad 1992 och 1990.Ett annat alternativ är att häva köpet enligt 39 §, förutsatt att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för dig och säljaren insåg eller borde ha insett detta. I och med att det är en stor skillnad i värde mellan en båt tillverkad 1992 och en båt tillverkad 1990 anser jag att hävning bör kunna ske. Vid hävning återgår båten till sin tidigare ägare och du återfår köpeskillingen och du har även rätt till skadestånd enligt 40 §. I fallet framgår emellertid inte att du har lidit någon skada som inte neutraliseras genom att köpet går åter genom hävning.Hoppas att du fick svar på din fråga. Hör gärna av dig om du har fler funderingar!Vänliga hälsningar,

Är utgångspunkten för det köprättsliga skadeståndsansvaret det negativa kontraktsintresset?

2016-11-30 i Köplagen
FRÅGA |Är utgångspunkten för det köprättsliga skadeståndsansvaret det negativa kontraktsintresset?
Cecilia Sikström |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Det köprättsliga skadeståndets omfattning regleras i Köplagen 67§.Den svenska avtalsrätten och köprätten bygger på tanken att genom skadeståndet så ska den skadelidande hamna i samma läge som om avtalet hade fullgjorts på rätt sätt, dvs. det positiva kontraktsintresset. En sådan syn på skadeståndets roll kan dock leda till mycket omfattande skadestånd. För att begränsa skadeståndets omfattning görs därför en uppdelning i Köplagens 67§ mellan direkt och indirekt förlust. För att få ersättning för indirekt förlust krävs att det visas att vårdslöshet eller försumlighet har förekommit från den avtalsbrytande parten. Det kan i realiteten vara mycket svårt att visa. Ofta är det med andra ord endast de direkta förlusterna av ett köprättsligt avtalsbrott som ersätts, vilket alltså innebär att det istället är det negativa kontraktsintresset som ersätts. Man skulle alltså kunna säga att utgångspunkten för det köprättsliga skadeståndsansvaret i praktiken är det negativa kontraktsintresset eftersom det främst är de direkta förlusterna som ersätts genom skadeståndet. Hoppas att detta var svar på din fråga! Om du har fler frågor angående det köprättsliga skadeståndet är du välkommen att vända dig till Lawline igen. Vänligen,

Köparen vägrar hämta vara

2016-11-30 i Köplagen
FRÅGA |Jag har skriftligt via facebook kommit överens med en person att han skall köpa saker av mig för 200:- +frakt. Vi kom överens om att jag skulle skicka sakerna. När jag skickat sakerna o dom kommit fram så vägrar han lösa ut paketet vid ombudet. Frakten gick på 333:- som jag fått betala i onödan nu. Kan jag få tillbaka mina pengar?
Felix Sjöberg |Hej, och tack för din fråga!Det verkar som att ni är två privatpersoner som ingått ett avtal om köp, då blir köralpen tillämplig. Värt att notera är dock att köplagens regler kan avtalas bort enligt 3 §. För alla slags avtal gäller som allmän princip att avtal ska hållas, och att det krävs speciella omständigheter för att man ska dra sig ur ett avtal som man har ingått. Enligt avtalslagens regler (som också är tillämpliga parallellt med köplagen) kan det till exempel handla om att man blivit tvingad att ingå ett avtal, att man förletts till det genom svek, eller att det på något annat sätt vore oskäligt att man tvingades fullfölja avtalet. Principen om att avtal ska hållas kallas för latin för pacta sunt servanda.Om ni har bestämt att köparen ska betala fraktkostnaden är ni att förhålla er till det, man kan säga att avtalet består i att du ska prestera att avsända varan till köparen, och köparen ska prestera att betala 200 kr plus fraktkostnaden till dig. Om någon av er inte fullgör sina förpliktelser enligt avtalet är det ett avtalsbrott, som måste kunna rättfärdigas enligt antingen tillämplig lagstiftning eller av exempelvis en klausul i avtalet. Se här också 50 § i köplagen som säger att köparen är skyldig att hämta eller ta emot varan. Nu måste köparen visa varför han ska vara berättigad att dra sig ur avtalet. En möjlighet som kan tänkas är om fraktkostnaden är oskälig och att han inte heller bort inse detta (fraktkostnaden är ju i ditt fall mer än 150 % av priset för själva varan), och det beror ju på vad det är för typ av varor, vad det normalt sett kostar att frakta sådana och liknande. Det kan hända att köparen tycker att kostnaden nu blev för hög eller liknande, men alla sådana skyldigheter att så att säga få lagen på sin sida ligger hos köparen. I utgångsläget gäller avtalet och då är han skyldig att hämta ut varan och betala kostnaden till dig.På frågan om du kan få tillbaka dina pengar blir svaret att om köparen inte lyckas visa att han har rätt att frånträda avtalet så föreligger ett avtalsbrott utan stöd i lag eller avtal, och du ska då ha ersättning åtminstone för de kostnader som du orsakats till följd av avtalsbrottet, dvs fraktkostnaden. Hoppas att du fått svar på din fråga!

Kontoutdrag istället för kvitto?

2016-11-29 i Konsumentköplagen
FRÅGA |Hej! Köpte en bluetooth högtalare på media Markt för en vecka sen som beter sig underligt och fel. Har sjukt nog tappat bort kvittot och undrar därför om jag kan reklamera på annat sätt genom tex kontoutdrag eller dylikt?
Johan Landström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det finns inget krav på kvitto för att kunna reklamera en vara. Det som spelar roll är att du kan bevisa att just du har köpt en specifik vara av just det företag där du reklamerar.Kvitto fungerar som ett starkt bevis för att du har köpt en vara från ett visst företag, vilket är anledningen till att företag nästan alltid godtar reklamation med kvitto. I Sverige har vi fri bevisprövning vilket framgår av 35 kap. 1 § Rättegångsbalken. Detta innebär att man i domstol kommer ta hänsyn till all bevisning som är relevant. Så länge kontoutdraget kan visa att du har köpt bluetooth-högtalarna av Media Markt så finns inget som hindrar att använda det som bevisning.Detta gäller dock endast om ärendet går till domstol. Det är helt upp till Media Markt vilken sorts bevis de är beredda att lita på för att ta emot en reklamerad vara. Med hänsyn till good will så är det troligt att de godtar ditt kontoutdrag i avsaknad av kvitto. Det är dessutom troligt att de har ditt köp lagrat i ett register som de kan kontrollera dina uppgifter mot. Jag rekommenderar därför att du testar att reklamera med hjälp av kontoutdraget. Mvh Johan Landström

Verkan av ARN:s rekommendation

2016-11-25 i Konsumentköplagen
FRÅGA |HejJag köpte en Volvo XC70 -08 som gått 12200mil, den 2/8 2016, av en bilfirma i Lomma. Jag fick priset sänkt från 114kkr till 111kkr, pga slitna däck. Jag gjorde upp affären med ägaren till bilfirman. Det jag missade var, att jag inte fick se någon varudeklaration på bilen. Inte heller upplystes det om vilken garanti jag fick med bilen. Jag tog mig till Göteborg på däck, som i stort sätt var helt slut, och fick tag på nya där. På väg hem till Uppsala, reagerade jag över ett litet tjutande ljud. Det hade jag inte reflekterat över tidigare, varken vid provkörningen eller mellan Lund och Göteborg. Jag misstänkte de nya däcken, som ibland kan ge i från sig liknade ljud. Efter ca 1,5 månader, och ca 200 mil senare, fick jag klart för mig att det troligen berodde på felaktig bakaxel. Så jag klagade hos bilfirman, den 3/10, som upplyste om att de gett mig 1 månads trafik & säkerhetsgaranti, inget mer. De anser också att jag klagar för sent och inte inom rimlig tid! Jag hävdar att konsumentköplagen gäller, då felet måste funnits där vid köpet, även om jag inte reagerat över det tidigare. Felet (sliten Pinjong i bakaxelklumpen) kan inte uppstå så snabbt och under så kort tid, säger alla kunniga jag pratat med. Den måste under längre tid gått med låg oljenivå. Även Upplands Motor, som felsökt bilen, säger så! Ärendet ligger nu hos ARN, som ska besluta i ärendet. Men vad har jag för möjligheter att få rätt om bilfirman inte följer ARNs rekommendationer?
André Kalldal |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Först och främst vill jag beklaga situationen du hamnat i. Som jag förstår av din fråga har du ett ganska klarlagt händelseförlopp och eftersom ärendet ligger hos ARN gör jag ingen egen bedömning av själva reklamationsmöjligheten, vilket inte heller framgår av din fråga. I nästan alla fall följs ARN:s rekommendation av näringsidkaren. Eftersom nämnden inte är en domstol, är näringsidkaren dock inte tvungen av lag att följa rekommendationen. Görs inte detta, kan du ta ärendet till domstol. Tingsrätten går allt som oftast på den bedömning ARN har gjort och kan då själva framtvinga ärendet. Domstolen är dock inte bunden av ARN:s bedömning, utan kan även göra en fristående bedömning, så även om ARN inte skulle gå på din sida kan du även begära att tingsrätten prövar frågan. Så sammanfattningsvis kan du som huvudregel få igenom ARN:s beslut via domstol om näringsidkaren, mot förmodan, inte skulle följa rekommendationen. Vill du ha hjälp av våra jurister med detta kan du kontakta dem på www.lawline.se/boka.Med vänlig hälsning,