Rekvisiten för rån

2020-12-10 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |En person kommer hem från jobbet, går innanför sitt staket (alltså in på sin egen tomt) och det hoppar fram en gärningsman som hotar med pistol att man ska lämna ifrån sig sin dyra väska. Man lämnar ifrån sig väskan och gärningsmannen springer därifrån med väskan. Skulle behöva hjälp att koppla detta till ett lagrum i brottsbalken och vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för att en påföljd skall inträffa. Samt hur man kan plocka ut de objektiva och subjektiva rekvisiten. Tacksam för svar!
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! RånBrottet rån kan begås på flera olika sätt, varav ett passar in på situationen du målat upp. Den som stjäl med hjälp av hot som innebär eller framstår som trängande fara för den hotade gör sig skyldig till rån (8 kap. 5 § brottsbalken). De objektiva rekvisiten är här dels stöld, och dels att det sker med hjälp av hot som antingen innebär trängande fara, eller för den hotade i alla fall framstår som trängande fara. Att hotas med en pistol är ett klart exempel sådant hot. Inget rekvisit handlar om platsen gärningen begås på. Hemfridsbrott Man kan även dömas för hemfridsbrott om man olovligen tar sig in där någon annan har sin bostad, och då räknas även en gård (4 kap. 6 §). De objektiva rekvisiten är alltså att man dels tar sig in där annan har sin bostad, och dels att detta sker olovligen. Rekvisiten för hemfridsbrott kan alltså också anses vara uppfyllda, men när samma gärning kan klassas som olika kriminaliserade gärningar och bestämmelserna konkurrerar med varandra och ett av brotten är betydligt allvarligare än det andra går man oftast på det allvarligare brottet. I det här fallet skulle personen alltså troligtvis dömas för rån, eftersom straffskalan för rån är fängelse mellan ett och sex år, medan straffskalan för hemfridsbrott endast är böter, eller fängelse i högst två år om brottet är grovt. Att ta sig in i någons hem är dessutom en omständighet som gör att en stöld är att anse som grov istället för av normalgraden (8 kap. 4 § andra stycket). Man brukar alltså i normalfallet inte döma för både stöld och hemfridsbrott, och detsamma borde gälla när stölden klassas som rån. Subjektiva rekvisitMedan de objektiva rekvisiten tar sikte på själva handlingen, tar de subjektiva rekvisiten sikte på gärningspersonens skuld. En gärning utgör inte ett brott även om den uppfyller de objektiva rekvisiten, om den inte begås med uppsåt, eller i vissa fall av oaktsamhet (1 kap. 2 §). När du plockar ut de subjektiva rekvisiten ska du tänka på att det inte behöver stå uttryckligen i brottsbestämmelsen att det krävs uppsåt, men det kan stå att det istället räcker med oaktsamhet. Man bör också kolla om det kan föreligga några ursäktande omständigheter (se bl.a. 24 kap 6 § om excess, och 9 § om straffrättsvillfarelse), det är kopplat till de subjektiva rekvisiten. PåföljdFör att en påföljd ska inträffa behöver den misstänkte bli dömd av en domstol, som även bestämmer vad påföljden ska bli. Rekvisiten som behöver vara uppfyllda är då de samma som nämnts ovan. Tveka inte att ställa en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Vad kan jag göra om jag misstänker att jag blivit utsatt för ärekränkningsbrott?

2020-10-21 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej Lawline!Jag undrar om min granne och tillika ledamot i vår bostadsrättsförening har gjort sig skyldig till äreränkning eller liknande mot mig genom ogrundade beskyllningar och om jag kan/ska agera i detta:Ledamoten, här kallad T, sökte upp mig i hemmet och sa att hen några månader tidigare hade "råkat" höra hur jag och min särbo talat illa om hen; hen påstod att hen hört hur jag på olika sätt skulle ha uttryckt mig nedsättande om hens yrkesroll, kompetens, utseende mm. Enligt T skulle jag även ha sagt till särbon att jag visste att T hatar människor med annan trosuppfattning (en ledamot i föreningen har en annan trosuppfattning). Jag fick också höra att jag "inte skulle tro att jag är något" och annat riktat mot mig som person. T sa också att det var på grund av mig som hen nu kände sig tvingad att flytta. T har pratat med ytterligare en ledamot om mig och sagt ungefär samma saker till denne, men till den ledamoten benämnt mig som "kärringen". Varken jag eller min särbo, som är från en annan del av landet, kan inte erinra oss att vi någonsin pratat om T. Den ledamot som T pratat med om mig, tyckte att situationen var synnerligen obehaglig och kände sig nästan hotad av T:s kroppsspråk. Min upplevelse var densamma, även om inga hot uttalades.Hoppas på att få goda råd av er!
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Ärekränkningsbrotten återfinns i brottsbalkens femte kapitel, och de brott som är av intresse här är förtal (1 §) och förolämpning (3 §). Förtal (5 kap. 1 § brottsbalken)När någon pekar ut en annan person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt kan detta utgöra förtal. Detsamma gäller om någon försöker utsätta personen för andras missaktning genom att på något sätt lämna uppgift om denne. Det krävs inte att det faktiskt ska ha fått den effekten i praktiken, men vad som däremot krävs är att uppgifterna om dig ska ha spridits till någon annan än dig själv. Eventuellt förtal skulle med andra ord ta sikte på vad T sa om dig till den andra ledamoten, och inte på vad T sa direkt till dig. Huruvida en domstol skulle döma till din fördel och anse att brott i form av förtal begåtts är svårt att avgöra. T:s påståenden om dina åsikter och värderingar rörande människor med T:s yrkesroll m.m. skulle möjligen kunna utgöra sådana uppgifter som avses i förtalsbestämmelsen, förutsatt att T sa detta även till den andra ledamoten. Vidare skulle en domstol med stor sannolikhet ta med i sin bedömning hur stor spridning uppgiften om dig fått i sin bedömning, så det kan vara av intresse om uppgifterna spridits vidare, utöver till den andra ledamoten. Förolämpning (5 kap. 3 § brottsbalken)När någon riktar en beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot en annan person kan detta utgöra förolämpning i lagens mening. Om händelsen dock redan uppnår kraven för att utgöra förtal ska det dömas till just förtal istället, och inte förolämpning. Detta skulle med andra ord ta sikte på det T sa och gjorde direkt mot dig. Det krävs för övrigt att syftet var att kränka din självkänsla eller värdighet. Denna del är nog med stor säkerhet vara uppfylld i ditt fall, baserat på hur du beskriver händelsen. Återigen är det dock svårt att avgöra om en domstol skulle döma till din fördel och anse att brott begåtts. Vad du kan göraBåde förtal och förolämpning är så kallade målsägandebrott (5 kap 5 § brottsbalken), vilket innebär att det faller under enskilt åtal till skillnad från allmänt åtal där åklagaren väcker åtal och driver målet. Du skulle med andra ord själv behöva väcka åtal och driva målet. Om du vill läsa på om enskilt åtal återfinns de flesta av reglerna kring det i 47 kap. rättegångsbalken, och mer överskådlig information finns på åklagarmyndighetens hemsida. Känner du att det du utsattes för utgör förtal eller förolämpning till den grad att du vill väcka åtal vid tingsrätt rekommenderar jag dock att du kontaktar en jurist som kan se över ditt fall i mer detalj och hjälpa dig avgöra dina chanser till framgång i domstol. Om du vill kan du exempelvis kontakta juristbyrån här hos Lawline. Om du har fler funderingar är du välkommen att ställa en ny fråga till oss! Med vänlig hälsning,

Restaurang avvisar kineser pga pandemin, är detta diskriminering?

2020-11-14 i Övriga brott
FRÅGA |Hej! Om en restaurang sätter upp en lapp synligt på sin entrédörr med följande meddelande: ´´På grund av rådande coronapandemi så har vi beslutat att inte längre låta kineser äta mat i vår restaurang. Vi erbjuder inte Take away service som kompensation heller. Tack för visad hänsyn!``, har de gjort sig skyldiga till något brott då? Har man rent generellt sett rätt att porta kunder efter hudfärg om man är ägaren över restaurangen eller företaget osv.? Mvh.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Man har inte rätt att avvisa kunder efter hudfärgSom utgångspunkt råder avtalsfrihet, vilket innebär att en restaurangägare är fri att välja vilka kunder hen vill erbjuda sina varor/tjänster till. Det viktiga undantaget mot denna valfrihet är dock att valen inte får utgöra diskriminering. Eftersom en restaurangägare tillhandahåller varor eller tjänster till allmänheten och alltså inte agerar i egenskap av en privatperson omfattas denne av förbudet mot diskriminering i diskrimineringslagen (2 kap. 12 § första stycket första punkten diskrimineringslagen). Det som förbjuds är diskriminering på grund av vissa uttryckligen angivna diskrimineringsgrunder (1 kap. 1 §). En av dessa är etnisk tillhörighet, vilket ska förstås som etnisk eller nationell tillhörighet, hudfärg eller annat liknande förhållande (1 kap. 5 §). Ett agerande utgör diskriminering i lagens mening om det bl.a. medför att någon behandlas sämre än någon annan i samma eller en jämförbar situation och detta har samband med någon av diskrimineringsgrunderna (1 kap. 4 § första punkten). Att neka tillhandahållandet av sina varor och tjänster till alla kineser (och möjligen även dem som restaurangen felaktigt uppfattar som kineser baserat på hudfärg eller liknande förhållande) torde utgöra direkt diskriminering på grund av etnisk tillhörighet i lagens mening, och är alltså förbjudet. Enligt avtalsfriheten skulle de kunnat neka kunder/besökare med symptom på coronainfektion, om det träffade alla lika oavsett etnisk tillhörighet och liknande. Enligt lappens formulering låter det ju dock som att de endast tar sikte på etnicitet, och tillåter andra i restaurangen oavsett hälsotillstånd. Vad har de gjort sig skyldiga till? Som sagt har de agerat på ett förbjudet sätt enligt diskrimineringslagen. Då är de skyldiga att betala diskrimineringsersättning till den som kränkts av överträdelsen (5 kap. 1 §). En rättegång för sådant mål sker i vanlig allmän domstol (6 kap. 1 §) och diskrimineringsombudsmannen tillåts föra talan i målet för dig om du medger detta (6 kap. 2 §) (diskrimineringsombudsmannen får dock in många klagomål, och driver endast en mindre andel till domstol, se rubriken Vi driver ärenden till domstol för att få avgöranden). Du frågar om de gjort sig skyldiga till något brott, det vill säga en gärning som är straffbelagd. Så kan vara fallet, nämligen olaga diskriminering (16 kap. 9 § första stycket brottsbalken). Bestämmelsen rör bl.a. näringsidkares agerande som utgör diskriminering genom att inte bemöta någon på samma villkor som för övriga, på grund av bl.a. ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. Brottet olaga diskriminering och diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen kan alltså i vissa fall överlappa varandra. För brottet kan utdömas böter eller fängelse i högst ett år. Vad kan du göra nu? Om du vill gå vidare med detta kan du kontakta diskrimineringsombudsmannen (se här, eller här) för att eventuellt kunna få deras hjälp. Du kan även kontakta en jurist som kan se över ditt fall i mer detalj och hjälpa dig avgöra dina chanser till framgång i domstol. Om du vill kan du exempelvis kontakta juristbyrån här på Lawline. Lycka till, och om du har fler funderingar är du varmt välkommen att ställa en ny fråga. Med vänlig hälsning,