Avtala om abort och annat vid eventuell graviditet - pactum turpe

2020-04-22 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |"Consent" eller på svenska samtycke.Är ett ganska hett ämne idag angående sexuellt umgänge. Det kan ske muntligt men även skriftligt. Min undran är om det är juridiskt möjligt att uttöka detta kontrakt, då det inte går att utesluta konsekvenser. Jag tänker vid möjlig graviditet om det är juridiskt möjligt för parterna att innan sexakten komma överens om att båda måste vara överens om abort ska ske.Det kan även vara aktuellt att innan bestämma om en förälder ska betala föräldrapenning eller inte.Även om vid eventuell graviditet redan innan komma överens om vårdnaden ska vara gemensam eller tillfalla en förälder, samt eventuellt vem som ska bli boendefärälder. Namn och efternamn kan även vara av intresse. Går det inte att bestämma vårdnaden innan, är det isåfall möjligt att komma överens om giftermål innan födsel?Jag tänker även frågor om smittsjukdomar att men garanterar att man är testad för vissa könssjukdomar och att man inte haft sexuellt umgänge med någon annan sen provtillfället.Skulle ske att dessa uppgifter inte stämmer och man blir smittad av de könssjukdomar som man blivit garanterad att inte bli, att eventuellt skadestånd betalas ut beroende på vilken smitta det gäller samt vad man kommit överens om. Hälsningar
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det som blir relevant att tänka på vid frågor om avtal är om avtalet med framgång kan åberopas i domstol, samt vad konsekvenserna blir om någon bryter mot avtalet. Det är relevant eftersom två personer kan avtala om i princip vad som helst mellan varandra. Personerna kan sedan välja att om de vill följa även det mest bisarra avtalet. Det som är juridiskt relevant är dock vilken verkan avtalet har inför domstol och vilka konsekvenser som kan följa. Mitt svar kommer således utgå från det. Om straffrättsligt samtycke och civilrättsliga avtalNär man talar om samtycke i de här sammanhangen utgår man från det straffrättsliga samtycket i 24 kap 7 § brottsbalken som medför att en handling inte är brottslig då det föreligger rättfärdigande omständigheter, dvs samtycke från den andra personen. Sådant straffrättsligt samtycke skiljer sig åt från ett civilrättsligt avtal. Ett samtycke kan fungera som en rättfärdigande omständighet inom straffrätten samtidigt som det utgör ett civilrättsligt avtal. Däremot är det vanligare att dessa skiljs åt. Ett exempel som kan illustrera det är att två personer ingår ett avtal (skriftligt eller muntligt) där man bestämmer att man ska slåss med varandra. De båda samtycker till att bli misshandlande. Rent straffrättsligt kan man samtycka till att bli misshandlat upp till en viss grad. I praxis rör det sig åtminstone om ringa misshandel. Däremot kan man inte med rättfärdigande verkan samtycka till att bli grovt misshandlad. Det finns alltså gränser för samtycket. Ett samtycke får dessutom återkallas när som helst. Civilrättsligt föreligger inget giltigt avtal mellan parterna, åtminstone erkänns det inte av rättsordning. Det medför att om den ena backar ur från slagsmålet kan den andra inte med framgång gå till domstol och kräva fullgörelse. Avtalet saknar alltså rättsverkan. Anledningen beror på någonting som kallas för pactum turpe. Pactum turpePactum turpe är en rättsprincip som omfattar avtal som strider mot goda seder eller som är olagliga. Konsekvensen av att ett avtal ingås i strid mot goda seder eller lag är att en domstol inte skulle ta upp målet till materiell prövning (42 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken). Den fråga du ställer rör avtal som tangerar pactum turpe. I hovrätten prövades år 2004 ett avtal om ersättning för att utföra abort (se mål 2004:41). Hovrätten konstaterade att anspråket rörde ett avtal av uppenbart otillbörlig karaktär och var således ogiltig samt saknade rättsverkan eftersom det stred mot goda seder. Målet avvisades alltså utan att någon materiell prövning gjordes. För att avgöra huruvida ett avtal går emot goda seder kan man titta på syftena bakom lagen. Vad hovrätten gjorde i mål 2004:41 var att titta på abortlagstiftningen; som bygger på kvinnans rätt att välja om abort ska göras eller inte. Att ingå bindande avtal om något sådant vore därför etiskt främmande samt i strid mot grundläggande värderingar i den svenska rättsordningen. Även avtal om giftermål saknar rättsverkan eftersom det bygger på frivillighet. Det går inte att tvinga någon annan att gifta sig för att avtal om det tidigare ingåtts. Avtal om sådant är således ogiltiga. Avtal om vårdnad, underhåll, umgänge eller boende med barnet är inte osedliga eller olagliga avtal. Däremot utgör inte avtalet något processrättsligt hinder. Har man kommit överens om sådant kan en domstolsprocess ändå inledas. Det beror på att det är barnets bästa som ska vara avgörande vid frågor som rör denne. Alltså även om ett avtal finns kan en domstol på yrkande av någon av parterna besluta om annat. Att man har ett avtal betyder således inte särskilt mycket. Avtal där man inför eventuell graviditet bestämmer namn på barnet är tillsynes godtagbara. Däremot har, vad jag vet, ett sådant avtal aldrig prövats. Jag låter det därför vara osagt hur stadigt ett sådant avtal skulle vara i en domstolsprocess. Beträffande att man garanterar att man inte har några smittsjukdomar eller har haft sexuellt umgänge med någon annan är avtal som kan ingås som en förutsättning för att ha samlag. Det man bör fråga sig är dock vad konsekvenserna skulle bli om det visar sig att detta inte stämde. Att ha sexuellt samlag med någon som inte vet om att vederbörande har en smittsjukdom kan vara brottsligt. Det kan bland annat utgöra brottet misshandel, framkallande av fara för annan, vållande till kroppsskada osv. Avtalet som sådant där man utger sig för att inte ha någon smitta har egentligen ingen större betydelse annat än att det skulle kunna tala för vederbörandes uppsåt. Avtalet har alltså inte särskilt stor betydelse för huruvida handlingen är brottslig eller inte. Min bedömning är att ett skadestånd torde kunna avtalas och sedermera utkrävas för det fall det visar sig att uppgifterna som någon har lämnat om sin medicinska status inte stämmer. Skadeståndets storlek kan avtalas men är det orimligt högt eller av annan anledning oskäligt är det möjligt för en domstol att med stöd av 36 § avtalslagen jämka beloppet. Samtliga omständigheter vid ingåendet av ett avtal kan beaktas för att bedöma avtalets skälighet.SlutsatsFlera av de typer av avtal du nämner är antingen inte gällande eller saknar större betydelse. De kan vara så att de inte alls är möjliga att pröva i domstol eller så kan en domstol ändra i avtalet ex med beaktande av barnets bästa. Avtal som är giltiga kan dessutom komma att ändras av domstol med anledning av att de inte är skäliga. Alla omständigheter vid avtalets ingående kan komma att beaktas för att avgöra det. Det blir därför avgörande hur seriöst menat avtalet har varit och vilka villkor man har angett. Civilrättsligt betyder dessa avtal inte särskilt mycket. Straffrättsligt har samtycket som lämnas betydelse. Att komma ihåg är att man inte kan samtycka till allt och att samtycke kan återtas när som helst. Jag hoppas mitt svar har varit till nytta!Med vänliga hälsningar,

Kan man dra tillbaka en offert?

2019-12-29 i Anbud och accept
FRÅGA |Hej,Vi som företag har ett avtal med vår kund som gäller fram till årsskiftet. Vi har nu lämnat en ny offert på deras begäran som ska gälla från och med 1/1 2020 till och med 31/12 2020. I den nya offerten har vi skrivit in en prishöjning som är baserad på en rad faktorer som gått upp i pris under året som gått. Nu har vi haft diskussioner om detta pris i över en månads tid och står fortfarande kvar och diskuterar samma sak, nämligen att dom inte accepterar en prishöjning. Dom kan tänka sig att gå med på prishöjning om vi även gör förändringar i till exempel beställningsmönster. Vi vill då dra tillbaka vår offert. Kan man göra det utan att man gör något rättsligt fel? Och om dom plötsligt går med på villkoren om vi drar tillbaka offerten kan vi då gå igenom med vårt tillbakadragande i alla fall då vi tappat förtroende för dom som kund och helt enkelt inte vill leverera till dom under det kommande året?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När man lämnar ett anbud vilket ni har gjort i och med att ni har skickat en offert är man bunden av det genom den s.k. löftesprincipen. Löftesprincipen gäller bara skriftliga anbud och alltså inte muntliga. I ditt fall verkar det vara fråga om ett skriftligt anbud.Konsekvensen av att löftespricipen inte gäller är att anbudsgivaren fritt får dra tillbaka sitt anbud. När bryts löftesprincipen?I det fall motparten avslår anbudet är anbudsgivare inte längre bunden av det lämnade anbudet (5 § avtalslagen). Löftesprincipen bryts således vid den tidpunkten. Du säger att ert anbud har avslagits av motparten vilket medför att ni inte längre är bundna av det. Har ni lämnat anbud på nytt är ni bundna av det så länge det inte lämnats muntligen av er. Ett skriftligt anbud (som inte har ett datum när det senast måste accepteras på) är inte längre bindande för anbudsgivaren när mottagaren har fått skälig tid på sig att acceptera det (3 § avtalslagen). Vad som är skälig tid bedöms utifrån förhållandena i det enskilda fallet, men kan också bedömas utifrån vad som är vanligt i branschen. Eftersom det var fråga om ett avtal som skulle gälla i ett år torde det vara fråga om acceptfrist om åtminstone någon vecka. Min slutsatsJag förstår situationen som att ni först har lämnat ett skriftligt anbud som har avslagits av motparten och att ni sedan har haft diskussioner (som jag förstår som muntliga) där ni har diskuterat villkoren fram och tillbaka. Eftersom det skriftliga anbudet avslagits och även era muntliga så är ni inte bundna av anbuden (man blir aldrig blir bunden av sina muntliga anbud om de inte accepteras av motparten direkt). Det medför att ni fritt får ångra er och dra tillbaka dem. Skulle de plötsligt gå med på era villkor finns det inget sätt för dem att kräva fullgörelse av er. Deras accept skulle då ses som ett anbud. Inget avtal skulle därför ha ingåtts. Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp! Med vänliga hälsningar,

Hund skadades när den befann sig med ett hundrastarföretag - möjligheter för skadestånd och hävning av avtalet

2019-10-31 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |Min syster har anlitat ett företag som är hundrastare; dvs. en person som kommer hem till henne under dagtid när hon jobbar och rastar hennes hund.Häromdagen skedde en olycka då hundrastaren råkade klämma hundens svans i hissdörren i trapphuset till lägenheten. Skadan var så omfattande att hundens svans krossades och fick amputeras hos veterinären.Hundrastareföretaget uppger på sin hemsida att "... känna dig trygg... när hunden är i våra händer, så är den försäkrad hos Trygg Hansa."Nu undrar vi följande frågor eftersom responsen från företaget har hittills varit väldigt bristfällig:1). Stämmer det att företaget är skyldigt att täcka alla kostnader från veterinären inklusive uppföljning och medicin?2). Förlorad arbetsinkomst för min syster som fått lämna sitt arbete för att åka till veterinären då hunden skadades.3). Kan min syster enligt konsumentköpslagen häva sin prenumeration hos företaget med omedelbar verkan efter en sådan händelse? Enligt avtal så är det 1 månads uppsägningstid. Kan hon i så fall få sina pengar tillbaka eftersom hon redan betalat 1 månad i förväg i förskottsbetalning.4). Finns det någon annan ersättning hon kan kräva av företaget? Resultatet är att hunden saknar svans och har mycket ont. För människor finns det ju ersättning som kallas "sveda och värk samt bestående men för livet".Vänligen,
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Viktigt för att lösa både frågan om skadeståndet och frågan om upphävandet av avtalet är om ni har avtalat något särskilt om detta med hundföretaget. Det skulle kunna vara så att vissa villkor har avtalets genom uppdraget (exempelvis villkoret om en månads uppsägningstid) för att företaget ska ta hand om hunden. Kanske finns det villkor på deras hemsida eller så har något ytterligare muntligen eller skriftligen avtalats. Det är därför högst relevant att försäkra sig om detta då det i så fall kan ha företräde framför vad som annars gäller. Huruvida ett avtal har ingåtts eller inte kan i sig vara en fråga som ni måste ha besvarat, särskilt om det rör sig om villkor på deras hemsida. Ni kan såklart därför återkomma med ytterligare frågor om det skulle vara så. Vilken lag är tillämplig?Konsumentköplagen avser endast köp av lösa saker. Således är inte lagen gällande i detta fall. Detta är ett uppdragsavtal om att någon ska rasta hunden. Inte heller är konsumenttjänstlagen tillämplig eftersom den avser arbete på lös sak och undantar specifikt levande djur. Min slutsats på denna punkt är att det inte finns någon lag som direkt reglerar sådana här förhållanden. Därför skulle ju ett avtal ha företräde i dessa sammanhang. I det fall ett avtal inte finns eller inte reglerar de frågor som du ställer får vägledning hämtas bland annat genom avtalsrättsliga principer och att analogt tillämpa vissa lagar. Min första anmärkning är att det finns en allmän rättsprincip om vårdplikt när man innehar någon annans sak. Juridiskt är en hund att betrakta som en sak. Dessutom står det på företagets hemsida att man kan känna sig trygg när hunden är i deras händer. Sammantaget medför det att det finns en avtalad eller åtminstone en underliggande förutsättning att detta är av väsentlig betydelse för uppdraget. Rätten till skadeståndNär det kommer till sakskador följer det av 2 kap 1 § skadeståndslagen (SkL) att den som av vårdslöshet (vilket är detsamma som oaktsamhet) orsakar sakskada ska ersätta skadan. Här måste det alltså vara fråga om ett vårdslöst agerande från företagets arbetstagare. En analys av situationen för vilket skadan uppkom ska göras för att verkligen utreda om det rör sig om vårdslöshet. Var det fråga om en ren olycka kan man inte få skadestånd. Däremot är det ju så att har man hand om ett hund måste man vidta sådana försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att inte hunden ska skadas. Att hundens svans kläms i en hissdörr tyder på vårdslöshet. För bestämmandet av skadeståndet gäller 5 kap. 7 § SkL. Där framkommer att man har rätt till skadestånd för sakens värde eller reparationskostnad (i detta fall veterinärkostnader). Man har också rätt till skadestånd för andra kostnader till följd av skadan enligt 5 kap. 7 § andra punkten samt rätt till ersättning för inkomstbortfall enligt 5 kap. 7 § tredje punkten. Högsta domstolen har sagt (i mål NJA 2001 s. 65) att när det kommer till sällskapsdjur är det rimligt att ägaren söker ersättning för vård, även om vården i sig är dyrare än djurets värde. Högsta domstolens utgångspunkt tycks vara att veterinärkostnader alltid är berättigande att få skadestånd för så länge det inte varit medicinskt ogrundade. Det tycks därför vara så att det är möjligt för er att genom skadestånd få ersatt samtliga veterinärkostnader som du nämner. När det kommer till förlorad arbetsinkomst nämner förarbetena till skadeståndslagen skada på en bil som en handelsresande behöver för att sälja varor och för att därför få sin provision. Det är därför lite oklart om det i detta fall går att begära ersättning för inkomstbortfall genom just den tredje punkten. Det tycks närmast som att tredje punkten syftar på fall där saken varit nödvändig för att förvärva inkomsten. Oavsett hur tredje punkten ska tolkas kan andra punkten berättiga rätt till ersättning för inkomstbortfall. Detta genom att det är en följdskada som uppstått bara på grund av att hunden skadades till att börja med. Min slutsats är därför att såväl veterinärskostnader som ersättning för inkomstbortfall ska ersättas. Här vill jag igen göra er uppmärksam på om något har avtalats som reglerar skadeståndet. Det är inte ovanligt att företag friskriver sig från skadeståndsansvar på grund av vårdslöshet.När det kommer till sveda och värk eller annat liknande finns det tyvärr ingenting som berättigar rätten till sådan ersättning. Kan avtalet sägas upp?Här finns det ett avtal som reglerar uppsägningen. Däremot kan man diskutera om denna uppsägningstid gäller när syftet med uppdraget väsentligen har förfelats. Som jag tidigare var inne på menar jag att en avtalad eller underliggande förutsättning för uppdraget är att man ska känna sig trygg med att hunden tas om hand av företaget. Nu när detta uppenbarligen inte stämde i ert fall skulle man kunna påstå att syftet med hela avtalet väsentligen har förfelats, vilket i sig medför att avtalet skulle kunna hävas direkt. Här gör jag en analogi med konsumentköplagen som säger att om felet (på en vara) är av väsentlig betydelse för köparen får hävning göras.Observera att detta bara är juridisk argumentation och att det är svår att ge något definitivt svar på vad som faktiskt gäller här. Ni har ju ett avtal som reglerar uppsägning. Därför blir det fråga om hur detta villkor ska tolkas och på vilka situationer det ska tillämpas. Min utgångspunkt är att uppsägningsvillkoret syftar till att skydda företaget från plötsliga, ogrundade uppsägningar av uppdraget. I detta fall är det fråga om en uppsägning som grundar sig i att uppdraget väsentligen förfelats genom att förtroende för företaget upphört. Jag menar därför att man rimligen borde kunna göra gällande att uppsägningsvillkoret om en månad inte ska tillämpas i detta fall. Detta med anledningen av att grunden för uppdraget havererat. Alternativt skulle man kunna tillämpa 36 § avtalslagen som ger möjlighet att förbise från avtalsvillkor på grund av dess oskälighet. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt men min uppfattning är att det med hänsyn till omständigheterna vore oskäligt att kräva en månads uppsägningstid i ert fall. Det skulle därför kunna göra att villkoret förbises och helt lämnas utan avseende. Konsekvensen av uppsägning av ett avtal eller att uppsägningsvillkoret förbises är att prestationerna går tillbaka. Detta enligt allmänna civilrättsliga principer. Således ska de pengar som betalats till företaget återges, med undantag för belopp som motsvarar de gånger som de faktiskt har utfört uppdraget, dvs förvägsbetalning ska betalas tillbaka. Jag hoppas svaret har varit till hjälp! Med vänliga hälsningar,

Är avtalen som anställd ingått giltiga - ställningsfullmakt

2019-07-02 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |Vi har en tidigare anställt som gjort egna sidoavtal utan vår vetskap med kunder med vårt brevpapper. Det är undertecknat kladdigt så man ser inte vad det står o det saknas namnförtydligande. Detta gäller en kund som köpt massa kontorsmaskiner. Den tidigare anställd har gjort sidoavtal där massa saker skall ingå utan kostnad. Är det giltligt utan namnförtydligande?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att en tidigare anställd har ingått avtal med kunder för företagets räkning och ni undrar således om företaget är skyldiga att fullfölja dessaa avtal. Den här problematiken kan kokas ner i två juridiska frågeställningar; är ett sådana här avtal giltiga även om namnförtydligande saknas (och att undertecknande är kladdigt/oläsbart) och, om det saknas, kan en anställd med bindande verkan för företaget ingå avtalet ändå. Jag är medveten om att du bara frågar om avtalet är ogiltigt i det fall namnförtydligande saknas (och att undertecknandet är otydligt), men det är också, utöver det, av intresse att utreda den anställdes möjlighet att genom sin anställning ingå avtal för företaget. Måste det finnas ett namnförtydligande (och måste underskriften vara tydlig)?De allra flesta avtalen saknar formkrav. Med detta menas att det finns inga erforderliga krav på avtalets form för att det ska vara giltigt. Avtal kan därför vara giltiga såväl muntligen som skriftligen. Detta gäller däremot inte om det finns någon lag som föreskriver att ett avtal måste ha viss form för att vara giltig. Ett exempel på detta är 4 kap. 1 § jordabalken som föreskriver särskilda formkrav på köp av fast egendom, bl.a. att avtalen måste innehålla underskrift från både köpare och säljare. Vad gäller köp av kontorsmaskiner, som är lös egendom, finns det inget erforderligt lagkrav som stadgar att sådana avtal måste ha viss form. Såtillvida de saker som skulle ingå utan extra kostnad också är lös egendom, finns det ingen lag här heller som säger att dessa avtal måste ha viss form för dess giltighet. Därmed kommer huvudregel beträffande avtal att gälla, nämligen att de inte måste ha någon särskild form för dess giltighet. Avtalet kan därför vara giltigt trots att namnförtydligande saknas (och att underskriften är otydlig). Däremot är det lite speciella regler som gäller när en anställd träffat avtal i sin tjänst och för företagets räkning. Därför måste det nu utredas vilken behörighet och befogenhet din anställda hade att ingå rättshandlingarna. Kan en anställd ingå avtal med bindande verkan för företaget (angående försäljning av kontorsmaskiner) När någon blir anställd ingås en s.k. ställningsfullmakt (10 § andra stycket avtalslagen). En ställningsfullmakt är en fullmakt vilket ger en anställd rätten att ingå vissa rättshandlingar för företagets räkning. Anställningen sätter alltså de yttre gränserna för vilka avtal den anställde har rätt att ingå, dvs den anställdes behörighet. Vilken behörighet den anställde har genom sin ställningsfullmakt är ofta svårt att veta. Det beror på många faktorer så som vilken typ av anställning det rör sig om, vad personen vanligtvis gör för jobb och företagets sedvänja. Med detta menas; vad brukar vara vanligt och acceptabelt inom företaget för anställda med samma position som den anställde ni tidigare hade? Får anställda vanligtvis agera på det sätt som denna person har gjort eller hör detta agerande till ovanligheten? Dvs får personer, med samma typ av anställning, sälja kontorsmaskiner och i vissa fall träffa avtal om att vissa varor ska ingå utan extra kostnad? För att konkretisera kan jag dra ett exempel. Säg att en anställd jobbar som kassör på en snabbmatsrestaurang. Denna person har genom sin anställning - fullmakt att ingå avtal om att sälja den mat som restaurangen har på sin meny. Däremot, om den anställde hade sålt kassaapparaten, kan man konstatera att denne agerat utanför sin behörighet. Om den anställde agerat utanför sin behörighet blir avtalet ogiltigt. Detta oavsett om tredje man (de som mottog de kontorsmaskiner och annat som såldes/gavs bort utan extra kostnad) insåg eller borde ha insett att den anställde agerade utanför sin behörighet. Däremot, kan avtalet trots detta bli giltig genom att det tycks som att ni godkänner avtalet (s.k. ratihabition) antingen genom att ni är passiva eller att ni exempelvis skickar varorna eller på annat sätt agerar som att avtalet är giltigt. Därför är mitt råd att ni så snart som möjligt underrättar köparna om att eran tidigare anställda agerat utanför sin behörighet. Om ni upptäcker att personen faktiskt agerat inom sin behörighet kan avtalet ändå vara ogiltigt genom att ni gett vissa inskränkande föreskrifter. Det kan exempelvis vara om företaget sagt till de anställda att ni numera inte säljer dessa varor eller att ni inte skickar vidare varor utan extra kostnad (uppmärksamma att såvida detta aldrig har hört till vanligheten måste ni inte uttryckligen sagt att det inte får göras, det blir då utanför behörigheten direkt). Har ni haft sådana inskränkande föreskrifter så begränsar det den anställdes befogenhet. För att närmare konkretisera befogenheten kan exemplet om snabbmatsrestaurangen tas upp igen. Den anställde har behörigheten att sälja restaurangens mat och befogenheten att sälja den till det pris som restaurangen föreskriver. Säljer den anställde maten för lägre pris är avtalet ogiltigt bara om kunden, dvs tredje man, insett eller borde ha insett att det såldes till för lågt pris. Det kan vara svårt för tredje man att veta såvida denne inte direkt tar del av de inskränkningar som den anställde har när den ingår rättshandlingar. Om det är så att eran anställd har agerat inom som behörighet men utanför sin befogenhet (som i exemplet ovan) måste alltså köparen insett, eller borde ha insett att detta skedde för att avtalet ska vara ogiltigt (11 § första stycket avtalslagen). Tredje man måste alltså vara i ond tro. SammanfattningAvtalet kräver ingen särskild form för att det ska vara giltigt. Det saknar således betydelse för avtalets giltighet om det saknas namnförtydligande eller inte. Det som däremot har betydelse är om den anställde har agerat inom sin behörighet eller inte. Har denne gjort det är avtalet giltigt. Har den inte gjort det är avtalet ogiltigt (oavsett tredje mans eventuella goda tro) Däremot måste ert företag underrätta köparna om detta. Har den anställde agerat inom sin behörighet men utanför sin befogenhet så krävs det att tredje man är i ond tro för att avtalet ska vara ogiltig. Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp!Med vänliga hälsningar,

Befogenhet i fullmakt - skriftligt eller muntligt?

2020-01-24 i AVTALSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag har en fråga angående 10 § i avtalslagens andra kapitel. Jag har uppfattat det som att den enbart gäller fullmakter som utfärdats i skriftlig form. Min fråga är om man som fullmaktsgivare kan välja att ha med befogenheter i det skriftliga avtalet, på grund av till exempel säkerhetsskäl att den fullmäktige håller sig till det, eller är denna alltid muntlig? Eftersom befogenheterna som meddelas muntligt kan vara svårt att bevisa om tredje man handlar i god tro, vilket binder fullmaktsgivaren till ett avtal med denne. Är det alltid så fullmakt utfärdas genom att behörigheter ges skriftligen och befogenheter ges muntligen? Om den fullmäktige överskrider befogenheterna så kan fullmaktsgivaren bli bunden beroende på tredje mans goda eller onda tro. Men vad händer om det är tvärtom, att den fullmäktige håller sig befogenheterna men inte till behörighen? Jag har uppfattat detta rätt? Tacksam för svar!
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!10 § avtalslagen är portalbestämmelsen som reglerar alla typer av fullmakter; såväl muntliga som skriftliga. Fullmaktsgivaren kan skriva in befogenheterna i den skriftliga fullmakten som befullmäktigar fullmäktigen. Detta har både positiva och negativa konsekvenser. Å ena sidan blir det svårt för tredje man att vara i god tro i förhållande till fullmäktigens befogenheter, om dessa överskrids. Å andra sidan har tredje man full insikt om fullmäktigens gränser inom ramen för rättshandlingen. Exempel som förtydligar:A lämnar skriftlig fullmakt till B som befullmäktigar B att för A:s räkning köpa en bil. I den skriftliga fullmakten skriver A in vissa särskilda inskränkande föreskrifter (dvs befogenheter) som ska gälla för B. A skriver att B bara får köpa en bil av märket Volvo och den får inte kosta mer än 300 000 kronor. När B är hos bilförsäljaren visar denne upp fullmakten för att styrka sin behörighet som fullmäktige. Bilförsäljaren får då även insikt om B:s befogenheter. Nämligen att B får gå så högt som 300 000 kronor. B:s möjligheter att förhandla fram ett bättre pris har säkerligen gått förlorad nu. Men I det fall B köper en bil för 320 000 har bilförsäljaren agerat i ond tro angående B:s befogenhet. A blir då inte bunden av bilköpet (11 § avtalslagen). Skillnad hade varit om A hade gett befogenheterna muntligen till B. B hade varit i ett bättre förhandlingsläge för att få ner priser, men bilförsäljaren hade haft svårare att vara i ond tro angående B:s befogenheter. Som svar på din fråga är det alltså helt upp till fullmaktsgivaren att avgöra om denne vill skriva in befogenheterna i fullmakten eller meddela dem muntligen. Vanligaste formerna för behörighet och befogenhetVilka former som behörighet och befogenhet vanligen lämnas i kan jag inte svara på med hänsyn till det stora antalet fullmakter som lämnas dagligen. Jag skulle gissa att de vanligaste formerna är att såväl behörighet som befogenhet lämnas muntligen; exempelvis i det fallet man ber någon handla något åt en själv. Huruvida man väljer att lämna befogenhet muntligen eller skriftligen får varje fullmaktsgivare avgöra själv beroende på vilket intresse som denne värdesätter högst. Värdet av att fullmäktigens förhandlingsposition eller värdet av att inte bli bunden av avtal som ingåtts vid befogenhetsöverskridande. Att bryta mot behörigheten men hålla sig inom befogenheten?Om fullmäktige bryter mot behörigheten har ett avtal inte ingåtts mellan fullmaktsgivaren och tredje man. Fullmäktigen hade då aldrig behörighet att företa rättshandlingen över huvud taget. I mitt exempel ovan är fullmäktigens behörighet att köpa en bil. Om B istället köper en elgitarr så har B agerat utanför sin behörighet och inget bindande avtal har kommit till stånd mellan fullmaktsgivaren A och försäljaren. Detta oberoende av försäljarens eventuella goda eller onda tro. Det spelar ingen roll om fullmäktigen har hållit sig inom sina befogenheter, vilket även torde vara svårt att göra i de fall man bryter mot behörigheten. Jag hoppas mitt svar har varit till nytta!Med vänliga hälsningar,

Vad händer med en framtidsfullmakt när fullmaktsgivaren dör?

2019-11-26 i Avtal
FRÅGA |Hej!Vad händer med fullmakten när fullmaktsgivaren går bort och man har en framtidsfullmakt för den personen?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När det kommer till framtidsfullmakter gäller lagen om framtidsfullmakt. För det fall fullmaktsgivaren dör gäller lagens 28 § som i sin tur hänvisar till 21 § i lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen)21 § i avtalslagen stadgar att fullmakten fortfarande gäller även efter fullmaktsgivarens död. Det gäller om inte särskilda omständigheter talar för att den skulle vara förfallen. Det gäller heller inte om det var avtalat att den skulle förfalla vid fullmaktsgivarens död. Vilka de särskilda omständigheterna skulle kunna bestå i är inte helt tydligt på ett generellt plan. I det enskilda fallet är det upp till fullmaktshavaren att företräda fullmaktsgivarens ekonomiska och/eller personliga angelägenheter på bästa möjliga sätt. Så länge de rättshandlingar man företar håller sig inom dessa ramar är de tillåtna.Det torde ligga inom fullmaktshavarens uppdrag att bibehålla och vårda fullmaktsgivarens egendom till dess att den kan läggas under dödsbodelägarnas samförvaltning eller till dess den kommer under förvaltning av bouppteckningsman eller testamentsexekutor. Uppdraget som avser framtidsfullmakten går som nämnt ut på att företräda fullmaktsgivarens ekonomiska och/eller personliga angelägenheter. Vid ett dödsfall blir detta handlingsutrymme sannolikt snabbt begränsat och vid det tillfälle bouppteckning sker torde det inte finnas många sådana angelägenheter kvar att ta hand om, vilket medför att fullmakten alltjämt med tiden förlorar verkan.Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp!Med vänlig hälsning,

Får en advokat göra ärenden åt sin klient?

2019-09-25 i Avtal
FRÅGA |Får en advokat göra ärenden åt sin klient?Det vill säga, Att advokaten pratar med barnets skola att få gå alla dagar i veckan med stöd, Att advokaten åker med klienten till doktorn att få intyg. Denna advokat har själv sagt att hen kan köra gratis och vara med på umgängestider. Min störta fråga är. Hur mycket får en advokat vara insyltad personligen med sin klient?Att klienten inte behöver lyfta ett finger utan advokaten gör alla ärenden. Är det ens lagligt?Bryter det inte mot några regler?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När en advokat företräder sin klient sker det genom ett uppdragsavtal. Avtalet har civilrättslig grund och avtalsfrihet råder. En advokat har skyldighet att utföra sitt uppdrag nitiskt och med redbarhet (8 kap. 4 § rättegångsbalken) samt i enlighet med de krav som ställs av advokatsamfundet. Så länge advokaten håller sig inom dessa gränser finner jag inga hinder i övrigt mot vilka ärenden advokaten får företa. Skulle en advokat behöva ta del av handlingar som gäller klienten kan klienten samtycka till att advokaten får ta del av handlingarna (10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen). Således råder det inga större hinder här heller på vad en advokat kan göra för sin klient.Med vänliga hälsningar,

Vem äger hunden? samägandeavtal?

2019-05-03 i Avtal
FRÅGA |Hej har hamnat i en rättstvist om en hund som jag köpte med en kompis. På köpes avtalet så är mitt namn med men bara min kompis signatur då jag inte hade möjlighet att signera. Men avtalet och alla dokument har varit och är hemma hos mig så jag signerade det i efterhand innan jag lämnade in det som bevis. Har jag gjort något olagligt?Min kompis använder en digital kopia av avtalet där mitt namn men inte min signatur är med emot mig.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt min uppfattning är det två olika frågor vem som är ägare av hunden och vem som kan bevisa att man är ägare. Jag kommer därför dela upp mitt svar utifrån båda dessa problematiseringar. Jag vill uppmärksamma att det också är två olika avtal som du tar upp. Dels ett köpeavtal mellan hundens tidigare ägare och köparen. Dels ett avtal om samägande mellan dig och din kompis. Vad som är gemensamt för båda avtalen är att de är giltiga såväl skriftligen som muntligen. Det verkar inte råda några oklarheter från eran sida om att ni har gjort ett giltigt köp av hunden. Därför kommer den primära frågan bli om ni har nått ett samägandeavtal och huruvida du kan styrka detta. Vem som rent juridiskt är ägareDu säger att du köpte hunden med din kompis vilket jag tolkar som att åtminstone din utgångspunkt var att ni skulle köpa och därmed äga hunden tillsammans. Det framgår inte om din kompis också uppfattat det så men eftersom kompisen nu bestrider att ni skulle vara samägare av hunden så kanske någon kommunikationsmiss har skett mellan er. Är det faktiskt så att ni två muntligt innan köpet kommit överens om att ni ska köpa en hund tillsammans så är det vad som gäller. Det kommer därför vara min utgångspunkt att ni ingått ett avtal som stipulerar att ni samäger hunden. Frågan blir nu om du kan styrka att det också är så. Anledningen till att du måste styrka detta är för att du och din kompis har två olika uppfattningar om vad som föreligger. Om underskrifternaJag förstår det som att du har (eller åtminstone har haft eller har tillgång till) ett avtal där ditt namn och underskrift finns med men där underskriften skedde vid ett senare tillfälle än vid själva köpetillfället. Vidare förstår jag det som att din kompis har ett avtal (det digitala) som har ditt namn men inte din underskrift på. För den juridiska frågan om vem som är ägare saknar det betydelse om avtalet är undertecknat av båda eller inte. Köpet av hunden och avtalet om samägarskap mellan dig och din kompis är giltigt såväl muntligen som skriftligen. Det är inte en förutsättning för något av avtalens giltighet att båda måste skriva på köpeavtalet. Det påverkar således inte samägandeavtalet eller köpeavtalet. Att ni båda inte har skrivit på det ena avtalet skulle däremot kunna bli problematiskt ur ett bevissyfte. Om din kompis menar att denne är ensam ägare av hunden och du menar att ni har ett avtal som stipulerar att ni båda är ägare så måste du kunna styrka detta. Det kommer därför att bli en fråga om avtalstolkning här. Eftersom muntliga avtal är lika giltiga som skriftliga så måste du som sagt inte skrivit på avtalet. Å ena sidan kan det styrkas att ni är samägare genom att ditt namn faktiskt står med på båda avtalen, dvs det avtal som din kompis har och det avtal som du har. Att ditt namn står med tyder på att ni har haft för avsikt att köpa hunden tillsammans. Å andra sidan kan det vara något problematiskt att din underskrift inte finns med på det ena avtalet eftersom det då kan tolkas som att du inte skrev på för att du ångrade dig. Förvisso kan du visa ditt avtal som du har undertecknat för att styrka att ni är samägare. Det kan vara svårt för dig att bevisa att du också är ägare till hunden, kanske finns det någon som kan intyga att du helt enkelt inte hade möjlighet att underteckna avtalet vid köpet men att du hade för avsikt att göra det senare. I övrigt kan det finnas andra omständigheter som stärker att ni är samägare av hunden, exempelvis sms-konversationer eller kvitton på att du har köpt hundsaker, vilket tyder på att ni har haft för avsikt att äga hunden tillsammans. Konklusion Min uppfattning är att det räcker med att titta på era båda avtal för att styrka att ni äger hunden tillsammans. På båda avtalen står ditt namn med vilket styrker ert samägaravtal. Om inte skulle man kunna ifrågasätta varför ditt namn stod angivet från första början. På det ena avtalet finns dessutom ditt undertecknande. Det har ingen juridisk betydelse för ägandet som sådant att du undertecknade det vid ett senare tillfälle än din kompis. Däremot kan det ha något bevishänseende. Avtalstolkningsmässigt finner jag det däremot styrkt, givet den information jag har om omständigheterna att ni samäger hunden.Jag hoppas mitt svar har varit till nytta!Med vänliga hälsningar,