Konsument som vill utnyttja sin ångerrätt eller häva ett köp

2021-09-05 i Avtal
FRÅGA |Hej, som privatperson har jag beställt material av svenskt företag. Jag har betalt ca 30% i handpenning vid beställning, nu vill de att jag ska betala de resterande 70% innan leverans. Jag vill ju inte betala innan jag sett materialet, hur kan man säkerställa att man inte förlorar pengar.
Victoria |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Tillämplig lag?Jag tolkar det som att du (en konsument) har köpt en vara av en näringsidkare. Det är viktigt för dig att veta om säljaren var en näringsidkare eller konsument då det påverkar vilken lag som blir tillämpligt i ditt fall.Typiskt sett så är det köplagen (KöpL) som är tillämplig på transaktioner mellan näringsidkare. Det framgår av lagtexten att köplagen endast ska tillämpas vid köp av lös egendom (1 § KöpL).Var gällande transaktioner mellan en konsument och en näringsidkare så är det i stället konsumentköplagen (KKöpL) som aktualiseras (1 § KKöpL) och distansavtalslagen (DAL). Distansavtalslagen reglerar däremot främst ångerrätten hos en kund som har mottagit en vara medan konsumentköplagen reglerar bland annat hävning av avtal och skadestånd både när konsumenten inte ännu har mottagit varan och när den har mottagit varan. Det krävs också att det du har köpt är en lös sak, d.v.s. kläder, möbler, leksaker och så vidare.Det framgår inte vad exakt du har köpt (ifall det är en lös sak). Men för att kunna ta mig vidare i frågan så tänker jag utgå från att du är en konsument som har köpt en lös sak av en näringsidkare (butiken). Jag ska beskriva hur du kan använda dig av distansavtalslagen respektive konsumentköplagen.Vilka möjligheter har du som köpare att erhålla varan?Viktigt att anmärka är att det oftast är upp till näringsidkaren vilka avtalsvillkor som ska gälla vid köp från dennes butik. KKöpL och DAL fungerar i mångt och mycket som en skyddslagstiftning till förmån för en konsument (se exempelvis 3 § KKöpL) och innebär alltså att avtalsvillkor aldrig får vara sämre för konsumenten än som föreskrivs enligt lagen.Detta innebär att många av bestämmelserna i KKöpL och DAL utgår från att parterna inte har reglerat frågor om exempelvis priset för varan och tidpunkten för betalning i det gemensamma avtalet. Det innebär att parterna (du och butiken) ska i första hand förhålla er till det gemensamma avtalet. Exempelvis, ifall det framgår i avtalet att du ska betala hela beloppet innan leverans så gäller detta och då kan du inte begära säljaren att skicka varan innan dess.Enligt DistansavtalslagenEnligt DAL 2 kap. 2 § p. 6 och DAL 3 kap. 3 § p. 7 framgår det att säljaren måste tydliggöra hur betalning ska ske innan ett avtal ingås. Ifall du erlägger hela betalningen, mottar varan och blir missnöjd så har du en ångerrätt enligt distansavtalslagen. Du måste däremot aktualisera ångerrätten (ex. genom att kontakta företaget och informera denna om en retur samt skickar tillbaka den) inom 14 dagar efter att du erhållit varan.Enligt konsumentköplagenDäremot så har du inte mottagit varan ännu och då bör snarare hävning av avtal vara närmare till hands, vilket regleras i konsumentköplagen. Ifall det då står i det gemensamma avtalet att du skulle erhålla varorna efter att ha erlagt handpenningen (30 % av totala priset) så gäller detta. Ifall säljaren då vägrar skicka varan så begår denna troligen avtalsbrott och ifall du då inte längre önskar att köpa varan så kan du enligt 28 § KKöpL och 29 § KKöpL häva köpet. Detta medför att varan får stanna kvar hos säljaren och att du får tillbaka handpenningen (se 43 § KKöpL)., däremot krävs det att köpet varit av väsentlig betydelse för dig som köparen.Om du i stället avbeställer varan (se 37 § KKöpL) innan den har levererats (vilket den inte verkar ha gjort) så har inte heller säljaren någon rätt att kräva mer betalning för köpet och du har heller ingen rätt att kräva varan. Däremot så finns det en risk för att säljaren kan behålla handpenningen som du har lämnat (se 41 § KKöpL), men detta är nog inte troligt då det är säljaren som utkrävt handpenning för leveransen och därefter vägrat lämna ut varan.SlutsatsFör att kunna ge dig ett mer detaljerat svar behöver vi se det gemensamma avtalet som ni (partnerna; du och butiken) har kommit överens om, men jag har redogjort för tre alternativa sätt för dig att hantera situationen på för att ångra ditt köp:(1) Du skulle exempelvis kunna genomföra hela betalningen och därefter, efter att du tagit emot varan, ångra köpet enligt distansavtalslagen inom 14 dagar.(2) Du skulle också kunna försöka häva köpet redan nu, men då krävs det att köpet var av väsentlig betydelse för dig. Det ställs höga krav för att uppfylla detta krav eftersom påföljden är så pass ingripande, och det sker främst efter att avhjälpande eller krävande av omleverans har misslyckats med att ske. Eventuellt uppfyller du inte detta krav.(3) Därutöver så skulle du kunna avbeställa varan (då den inte har skickats ännu) enligt 37 § KKöpL. Det finns däremot viss risk för att säljaren får behålla viss del av handpenningen enligt 41 § KKöpL, men jag misstänker att detta inte är fallet ifall varorna skulle ha skickats efter att du erlade handpenningen enligt det gemensamma avtalet. Ifall det alltid framgick i det gemensamma avtalet att du skulle erlägga hela beloppet innan leverans så tyder detta däremot på att säljaren kommer få behålla handpenningen.Viktigt att anmärka är att du som konsument inte per automatik har rätt att få se varan du har köpt innan du erlägger betalning, det beror typiskt sett på det gemensamma avtalet.Jag hoppas du fick svar på din fråga och återkom gärna ifall du vill ha ytterligare vägledning,

Hur övergår äganderätten till en hund?

2021-07-20 i Avtal
FRÅGA |Hej! Det är så här att jag har en killkompis som tog över hans kompis hund då hon inte kunde ha kvar den. Dom båda skriver papper sinsimellan och skriver på med sin namnteckning. Nu i efterhand ångrar tjejkompisen till min killkompis och kräver att han ska lämna tillbaka hunden trots att dom har skrivit ett kontrakt mellan dom. Min killkompis vill inte lämna tillbaka hunden då det är hans. Hon har även hotat med att polisanmäla honom om han inte lämnar tillbaka hunden. Vad är det som gäller? Måste han lämna tillbaka hunden ändå trots att dom har skrivit avtal mellan dom? Är inte det ett kontraktsbrott hon då gör? Vad bör min killkompis göra?Vore tacksam för svar!
Victoria Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga reglerar främst köprätt, mer specifikt köplagen då det är två privatpersoner som har genomfört ett köp däremellan. Köplagen har regler som gäller mellan två avtalsparter, men lagen gäller endast i den utsträckning som frågan inte regleras av parternas köpeavtal. Eftersom du inte detaljerat hur köpeavtalet som din kompis ingick ser ut, så tänker jag framöver utgå från relevanta bestämmelser i köplagen.Jag tänker redogöra för vem som troligen skulle bedömas äga hunden vid detta ögonblick och vad det har för konsekvenser för din kompis.Vem äger hunden?Rent juridiskt sett så ser lagen på hundar som egendom som man kan äga, även fast hundar givetvis är levande ting. Vid bestämmande av vem som äger hunden så är utgångspunkten att det är personen som ingått som medpart i köpet som är ägaren. I din kompis fall framgår det att han har skrivit under ett köpeavtal med sin vän, vilket borde medföra att han anses vara hundens ägare.Något annat som ytterligare kan tala för att din kompis är ägare, är huruvida det är han som står på ägarbeviset för hunden. Detta innebär att köparen (din kompis) ska ha ägarregistrerat sin hund hos SKK (Svenska Kennelklubben) och/eller Jordbruksverket. Ägarbeviset är, liksom köpeavtalet, viktigt för att bevisa ägarskap av hunden, då hundregistret som finns hos Jordbruksverket får användas för att fastställa vem ägaren till hunden är (5 § lagen om tillsyn över hundar och katter).Eftersom din kompis har kvar ett köpeavtal som bevisar att köpet av hunden har skett borde detta tala starkt för att ett köp av hunden har skett (och därmed att äganderätten övergått till din kompis). Ett ägarbevis från SKK och/eller Jordbruksverket borde också tala för denna riktning. Sammantaget anser jag att detta talar för att din kompis har fullbordat köpet av hunden och att det finns bevis för detta.Finns det fortfarande en möjlighet för den före detta ägaren att återkräva hunden?Jag ser på situationen som att köpet av hunden redan är fullbordad; hunden har övergått till din kompis och säljaren har erhållit betalning. Då finns det ingen möjlighet för säljaren enligt köplagen att återkräva "varan" (hunden).Såvida inte säljaren har skrivit in en klausul i köpeavtalet om rätten att återta hunden efter köpets fullbordande, så är det alltså din kompis som är hundens rättmätiga ägare.Däremot skulle vi närma oss mer av en gråzon om det är så att den före detta ägaren fortfarande är inskriven som ägare i hundregistret som jag påpekade ovan. För enkelhetens skull utgår jag från att din kompis redan har ansökt om ändring av ägarskapet i hundregistret.Slutsats:Jag anser att äganderätten av hunden har övergått till din vän när köpet fullbordades (han fick hunden, säljaren fick betalningen). Förutsatt att det finns bevis på att denna transaktion har skett (exempelvis köpeavtalet, samt ägarbevis enligt SKK och/eller Jordbruksverket) så bör inte den före detta ägaren ha någon reell möjlighet att påbörja en rättsprocess och få sin talan bifallen ("vinna") av allmän domstol.Jag hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Villkorat köp av lös egendom

2021-06-29 i Avtal
FRÅGA |Hej, var till ett företag igår och skulle köpa en grävmaskin och skrev på ett köpeavtal på en maskin. Dom skulle hjälpa till med finansiering men verkar inte få igenom finansieringen vilket gör att jag inte kommer kunna betala den. Vad händer med köpeavtalet, kan jag ångra köpet eller avbryta det? Jag är företagskund och inte privatkund.
Victoria Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar främst köplagen. Detta eftersom båda parterna har agerat i egenskap av näringsidkare. Det gäller också ett köp av lös egendom, då det du avsett att köpa är en grävmaskin.Kan man villkora ett köp?Frågan som ligger närmast till hand att besvara är huruvida det är möjligt att villkora ett köp. Exempelvis är det inte sällan att ett husköp villkoras, då det oftast är en kostsam investering som är beroende av att lån beviljas. Det handlar alltså om att en part (exempelvis du) endast kan genomföra sina förpliktelser enligt köpeavtalet om ett visst villkor (delfinansieringen) är uppfyllt.En liknande situation kan nog anses föreligga vid ett köp av en grävmaskin, vars pris kan uppgå till en beaktansvärd summa.Enligt 3 § Köplagen så gäller avtalsfrihet mellan parterna, d.v.s. så är det i första hand upp till parterna att bestämma om vilka villkor som ska gälla. Köplagen gäller alltså endast i den utsträckning som köpeavtalet inte har reglerat förhållandena. Oftast framgår det i köpeavtalet vilka villkor som gäller och vilka följder som kan aktualiseras vid avtalsbrott, men då jag inte vet hur just ert avtal ser ut så kommer jag utgå från köplagens lagtext istället.Om det är så att ni ingått ett avtal där det framgår att köpet ska delfinansieras av företaget så torde deras oförmåga att finansiera köpet möjliggöra (1) stoppningsrätt och/eller eventuellt (2) hävning för dig.Det finns en möjlighet att åberopa (1) stoppningsrätt, vilket innebär att en part får vägra att uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet (exempelvis att betala för varan) om förhållanden talar för att säljaren inte kommer kunna uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser, se 61 § Köplagen. Att du hade räknat med att säljaren skulle delfinansiera köpet torde vara ett sådant förhållande och möjliggör således stoppningsrätt. Detta förutsätter att varan (grävmaskinen) inte har kommit köparen tillgodo, vilket den inte heller verkar ha gjort.Stoppningsrätten innebär således att du kan hålla inne din prestation (betalningen) tills säljaren kan prestera sin del av avtalet (delfinansieringen och leveransen av grävmaskinen).Det finns också en möjlighet enligt 62 § Köplagen att begära hävning, som är möjligt att åberopa innan tiden för fullgörelsen har uppstått."Fullgörelsen" är delvis säljarens inköp och delfinansiering av grävmaskinen och din plikt att köpa grävmaskinen av företaget. Man skulle alltså kunna anse att det har skett ett sådant kontraktsbrott (delfinansieringen har inte skett) som rättfärdigar hävningen.Vid hävning av ett köp så bortfaller säljarens plikt att överlämna varan och köparens skyldighet att betala, se 64 § Köplagen.Det är återigen viktigt att påpeka att allt detta är högst beroende av vad för förpliktelser (specifikt delfinansieringen) som egentligen förelåg för säljaren samt hur underlåtelsen att delfinansiera köpet är reglerat i köpeavtalet.HandlingsplanSom du märker är situationen högst beroende av vad som framgår i köpeavtalet och vad ni kontraktsparter har kommit överens om.Om du har skrivit under ett köpeavtal som inte omnämner ert upplägg om delfinansieringen, så är det rent bevismässigt till din nackdel vid en eventuell domstolsprocess (exempelvis om företaget väljer att stämma dig för att erhålla hela köpeskillingen för grävmaskinen). Du måste ju kunna bevisa att upplägget om delfinansieringen förelåg mellan dig och företaget. Om du då skulle försöka använda dig av stoppningsrätten eller hävning som jag beskrev ovan, så riskerar du att stämmas av företaget.Om upplägget framgår tydligt i köpeavtalet eller på annat sätt överenskommits muntligt, så rekommenderar jag dig att kontakta företaget snarast och förklara att du inte avser att fullfölja dina förpliktelser enligt avtalet förrän företaget fullgör delfinansieringen. Om företaget inte är förmögna att delfinansiera köpet längre så skulle du också kunna överväga att häva köpet på grund av kontraktsbrott.Jag hoppas att du fick svar på din fråga och önskar dig lycka till!Med vänlig hälsning,

Tvångsinlösen av samägd fastighet

2021-02-28 i Samägandeavtal
FRÅGA |HejMin granne äger en fastighet, bostadshus med tomt på landsbygden. Hon ägde den tillsammans med sin sambo, 50/50. För några år sedan dog hennes sambo plötsligt. Hans del ärvdes av hans mor och syster i Finland. Min granne står för alla kostnader efter dödsfallet, fastigheten är belånad.Nu vill hon sälja fastigheten men arvingarna i Finland säger nej. Dom har erbjudit henne att lösa in deras del för en fantasisumma. Hon är inte intresserad av att behålla fastigheten utan vill bli av med den.Hur ska hon agera? Kan hon tvinga fram en försäljning? Med mäklare eller auktion?
Victoria Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att din granne önskar att frånträda sin andel av en samägd fastighen men att de andra delägarna vägrar. Nu undrar ni huruvida hon har en möjlighet att få till en försäljning av fastigheten även fast detta förhållande gäller.I hennes situation så blir lagen om samäganderätt (SamägL) tillämplig. SamägL behandlar situationer då två eller flera äger andelar av en fastighet, vilket verkar den situationen som din granne befinner sig i just nu.Tvångsinlösen av en andel av en fastighetHuvudregeln som gäller vid samägd egendom är att alla beslut som handlar om förvaltning av egendomen ska beslutas i samförstånd (2 § SamägL). Utifrån uppgifterna du har lämnat så framstår det som att delägarna är oeniga när det gäller hur din granne (en av delägarna) vill göra med sin andel (1/2) av fastigheten. Hon önskar att sälja den, men de andra delägarna vägrar detta.Om delägarna inte lyckas komma överens om hur fastigheten ska förvaltas, så kan faktiskt en delägare framtvinga en försäljning av fastigheten på offentlig auktion (6 § SamägL). Detta kan din granne få till genom att ansöka om en sådan hos en domstol. Processen innebär att domstolen (tingsrätten) utser en god man som tar hand om försäljningen av fastigheten (9 § st. 2 SamägL).Tvångsinlösande av en delägare kan alltså ske fastän samtycke från de andra delägarna saknas. Det finns däremot ett undantag till denna möjlighet. Undantaget gäller ifall det finns synnerliga skäl som talar mot att en försäljning kan ske. Detta är dock ett väldigt högt satt rekvisit och det krävs typiskt sett mycket för att anse att synnerliga skäl föreligger.Eftersom jag inte vet orsaken bakom att de andra två delägarna vägrar att tillåta ett tvångsinlösande så kan jag inte med säkerhet uttala mig kring möjligheten för de andra delägarna att aktualisera undantaget. Däremot så kan jag konstatera att det typiskt sett krävs mycket för att anse att synnerliga skäl föreligger, så att jag tänker utgå från att de två andra delägarna inte uppfyller kravet.Vi vet alltså att din granne har en möjlighet att kräva en försäljning på offentlig auktion, men till vilket pris kommer fastigheten kunna säljas? Enligt 9 § SamägL så kan vardera delägaren vid domstol yrka på ett visst belopp som försäljningen minst måste uppgå till. Detta kan förmodligen försvåra din grannes möjlighet att få fastigheten såld snabbt, men viktigt att påpeka är att det inte får vara en sådan fantasisumma som de andra delägarna har nämnt tidigare. Vid yrkande av alldeles för stora minimibelopp kommer förmodligen ett lägre och realistiskt pris att sättas av domstolen.HandlingsplanEnligt mig så kan din granne yrka hos en domstol att en försäljning på offentlig auktion ska ske enligt 6 § SamägL. Det skulle vara en god idé att få en mäklare att kolla på fastigheten och uppskatta värdet av den. Denna uppgift skulle kunna läggas fram till domstolen för att fastställa ett rimligt minimibelopp. Med ett realistiskt minimibelopp ökar möjligheterna för att någon väljer att köpa fastigheten, så att din granne kan bli kvitt fastigheten.Om din granne önskar att få ytterligare hjälp så kan hon vända sig till en av våra jurister genom att boka en tid för juridisk rådgivning.Hoppas att ni har fått svar på er fråga,Med vänlig hälsning,

Tvångsförsäljning och synnerliga skäl enligt samäganderättslagen

2021-08-26 i Samägandeavtal
FRÅGA |Kan man göra något för att häva en tvångsförsäljning där man använder sig av samägande lagen? Det är två syskon som äger 25% tillsammans son vill sälja och 50% vill inte och rastrerande 25% vill inte prata om någon försäljning.
Victoria Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Precis som du säger så framgår det i samäganderättslagen (6 §) att en tvångsförsäljning kan begäras av en delägare. Detta innebär följaktligen att syskonen som äger 25 % tillsammans kan begära tvångsförsäljning genom att lämna in en begäran till en tingsrätt.Det finns däremot en möjlighet för andra delägare att förhindra tvångsförsäljningen från att ske, men då krävs det enligt 6 § samäganderättslagen att det föreligger synnerliga skäl. Värt att påpeka är att domstolspraxis (tidigare domar) har tolkat "synnerliga skäl" strängt, vilket innebär att antalet orsaker som har kvalificerats som "synnerliga skäl" är relativt få.En situation som ansetts vara ett synnerligt skäl är en situation där en eventuell försäljning på grund av lågkonjunktur inte kommer kunna leda till ett rimligt pris. Vissa sociala förhållanden kan också beaktas, men har oftast inte fått bifall vid domstol. Ett sådant exempel är att ett barn som kan antas fara illa av att flytta från sin bostad och behöva byta skola inte utgjorde synnerliga skäl.Vad gäller för din situation?Eftersom jag inte vet vad för skäl som kan tänkas åberopas i ditt fall så kan jag inte tala för din specifika situation. Däremot så är "synnerliga skäl" ett så pass högt ställt krav att det krävs något mer än endast ovilja inför en eventuell försäljning.Jag hoppas du fick svar på din fråga!

Får en näringsidkare neka en kund på grund av dennes kön?

2021-07-20 i Avtal
FRÅGA |Får en skönhetssalong neka kund enbart på grund av kön?Har läst och försökt förstå men inte lyckats.Vad gäller avtalsrätt verkar det som om en näringsidkare kan neka kunder till varor och eller tjänster.Diskrimineringslagen 2 kap 12§ verkar dock gå emot detta.Jag bokade en behandling på en salong som av salongen avbokades mycket kort därefter.Anledningen "Dessvärre tar vi inte emot män och behöver därför ta bort din bokning"Så frågan är helt enkelt om de hade laglig rätt att neka mig behandling på just köns grund.Övriga aspekter i frågan är djupt mycket krångligare och inte för detta forum.
Victoria Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga aktualiserar avtalsrätten som gäller i Sverige samt Diskrimineringslagen. Jag ska första redogöra kort för avtalsrätten och därefter hur man får begränsa den.AvtalsrättenI grova drag så gäller avtalsfrihet i Sverige. Detta innebär att näringsidkaren får bestämma vem denna vill erbjuda tjänster till. Andra villkor får också uppställas av näringsidkaren.Huvudregeln i svensk rätt är alltså att näringsidkaren får neka potentiella kunder en viss tjänst.Däremot finns det vissa begränsningar till huvudregeln. Orsaken till att dessa villkor ställs får exempelvis inte strida mot diskrimineringslagen. Det finns sju diskrimineringsgrunder (1 kap. 1 § diskrimineringslagen) som man inte får grunda ett avvisande av tjänst på. En av dessa diskrimineringsgrunder är kön.Detta innebär alltså att en näringsidkare som uppställer villkor som pekar ut och förbjuder en grupp människor av ett visst kön från att köpa en tjänst strider mot 2 kap. 12 § diskrimineringslagen. Observera däremot att det finns en inskränkning i 2 kap. 12 § enligt den nästföljande paragrafen, 2 kap. 12a § diskrimineringslagen. Den kan alltså rättfärdiga att ett villkor som strider mot 2 kap 12 § ställs, förutsatt att det finns ett berättigat syfte och att villkoret är lämpligt såväl som nödvändigt för att uppnå syftet.Beroende på vad för slags tjänster som skönhetssalongen erbjuder skulle det kunna uppfylla kriterierna enligt 2 kap 12a §. Jag vet däremot inte vad för tjänster som salongen erbjuder och kan inte ge ett särskilt välmotiverat svar av denna anledning. Det är däremot viktigt att uppmärksamma att det är näringsidkaren som måste ange och bevisa att ett sådant berättigat syfte föreligger för att aktualisera 2 kap. 12a §.Av informationen du har delat med dig av låter det som att företaget har diskriminerat dig på grund av ditt kön, vilket strider mot 2 kap. 12 § diskrimineringslagen.HandlingsplanOm du vill gå vidare med ärendet så bör du upprätta en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO) på DO:s hemsida. I din anmälan kommer du behöva ge betydligt mer information för att DO:s ska kunna utföra en utredning och gå vidare med klagomålet.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Samäganderätt av katter och godtrosförvärv

2021-04-30 i Samägandeavtal
FRÅGA |Hej! Jag och mitt ex skaffade två katter tillsammans. Summan för själva katten på plats betalade mitt ex, men det var jag som hade kontakt med uppfödare och såg till att vi fått tag på katt. Jag betalade vetrinärs-kostnaderna samt mat, leksaker osv till katterna. Vi hann dock inte skicka in ägarbeviset på katterna innan vi gjorde slut, men jag skrev under på min del och har kort på detta om det är relevant. Nu till grejen:Jag ville ha katterna när vi gjorde slut då vi kom överrens från början att jag tar dom om vi gör slut, men han ville enbart bråka och ville ha dom katterna för sig själv. Jag var väldigt sårad av allt bråk och sa tillslut att han kan få ha dom hos sig, men om något händer dom eller om han inte vill ha dom längre så skulle han lova att kontakta mig och ge dom till mig, och det lovade han. Nu två månader senare ser jag att han lagt ut katterna på blocket. Jag kontaktar honom men han svarar inte mig så min syster kontaktar honom och säger att jag tar dom. Han svarar då med att det inte går för att dom redan är bortlovade, sen har han inte svarat på våra meddelanden sen dess. Vad kan jag göra? Är helt förkrossad och älskar dessa katter mer än allt, enda anledningen till att jag gick med på att han skulle få ha dom var för att han svor på att han verkligen älskade dom och skulle aldrig göra något sånt här. Jag vill verkligen ha mina katter tillbaka.
Victoria Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag har förstått det som att det endast är ditt ex som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset, men att ni skaffade katterna tillsammans och att ni båda har lagt ned tid och pengar på katterna. Nu undrar du om du har ett rättsligt anspråk på katterna efter att ditt ex sålde katterna vidare till några blocketköpare.Svaret på din fråga regleras i lagen om samäganderätt (SamL) samt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GfvL).Vem äger katterna?Rent juridiskt sett så ser lagen på katter som egendom som man kan äga, även fast katterna givetvis är levande ting. Vid bestämmande av vem som äger katterna så är utgångspunkten att det är personen som ingått som medpart i köpet som är ägaren.Du skriver att det var ditt ex som erlade köpeskillingen samt att det är han som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset. Detta innebär att han rent utåt sett är ägare till katterna och har starka bevis för att så är saken. Däremot finns det en möjlighet för dig att ändå göra gällande ett ägarskap till katterna.Dold samäganderättÄven fast du inte är med på ägarbeviset så skulle du kunna yrka hos en domstol att katterna ägs av delvis dig samt ditt ex. Det finns nämligen en princip som kallas för dold samäganderätt. Principen har utvecklats i domstolsavgöranden och är således inte kodifierad, men är fortfarande juridiskt giltig.För att dold samäganderätt ska anses föreligga så måste tre krav vara uppfyllda. Det första kravet som måste uppfyllas är att en av makarna har köpt katterna i eget namn men att själva syftet med köpet var att katterna skulle brukas av båda makarna. Det andra kravet är att den make som inte står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset (Du) ska ha lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet. Det tredje kravet är att båda parterna ska ha avsett att äganderätten för katterna skulle vara gemensam.I ditt fall så förklarar du att ni köpte katterna tillsammans samt att både du och han har lagt ned ekonomiska bidrag för att införskaffa katterna. Ni har tydligen utifrån dessa uppgifter avsett att dela ägarskapet på katterna mellan varandra. Eftersom jag anser att ni förmodligen äger katterna tillsammans enligt principen om dold samäganderätt så kommer samäganderättslagen att aktualiseras härnäst.SamäganderättslagenEnligt mig så bör du ha relativt goda möjligheter att yrka på att katterna faktiskt ägdes av er båda två, även fast det endast är hans namn som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset. När ett samäganderättsskap konstaterats så är utgångspunkten att äganderätten fördelas jämnt mellan ägarna, såvida det inte finns omständigheter som talar för att någon annan andelsfördelning föreligger. Annars så är det alltså hälften vardera som gäller. Från det jag känner till om din situation så verkar det som att ni båda äger hälften av vardera katt.När man äger något enligt samäganderättslagen så ställs det många krav på att båda ägarna måste komma överens för att företa olika beslut som angår egendomen (2 § samäganderättslagen), exempelvis försäljning av den. Ifall parterna inte kan komma överens så kan man antingen ansöka om en god man som kan bestämma över egendomen (3 § samäganderättslagen) eller så kan man ansöka om att egendomen ska säljas på en offentlig auktion (6 § samäganderättslagen). Problemet med dessa handlingsalternativ är givetvis att ditt ex redan har sålt katterna vidare. Vad gäller då?Tillhör katterna numera blocketköparna?Förutsatt att du väcker talan i domstol, yrkar på att ni äger katterna till hälften vardera och lyckas få talan bifallen så skulle du ha rätten att kräva av den andra ägaren (ditt ex) att besluten som angår katterna framöver ska bestämmas tillsammans. Däremot så är det inte fallet längre, eftersom han har sålt katterna vidare till blocketköparna.För att du ska ha en möjlighet att kräva tillbaka katterna från köparna så måste du ha ett domstolsbeslut som fastställer att du äger hälften av vardera katten. Om du har detta fastställt så hade ju inte ditt ex rätt att sälja din hälft av katterna vidare. Däremot så finns det en möjlighet för blocketköparna att ändå rätteligen förvärva hela äganderätten (inkl. din berättigade ½) av katterna vid köpet.Enligt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GfvL) så finns det en möjlighet för köparna att erhålla full äganderätt till katterna förutsatt att de uppfyller vissa krav (rekvisit) i 2 § GfvL. Det ska handla om en situation då:(1) Någon har förvärvat lösöre,(2) från någon annan som hade egendomen i sin besittning,(3) som inte var ägare till den, och(4) som inte visste om att äganderätten faktiskt tillfaller någon annan.I förhållande till första kravet så har tydligen någon blocketköpare förvärvat katterna av ditt ex, kravet är alltså uppfyllt.Enligt det andra kravet så krävs det att ditt ex hade egendomen (katterna) i sin besittning, vilket du skriver att han hade.Det tredje kravet innebär att han inte varit den ensam ägare till katterna. För att detta ska vara uppfyllt så måste du ha erhållit ett domstolsbeslut som fastställer att du faktiskt äger hälften av vardera katten. Jag utgår från att detta är fallet för att gå vidare i min juridiska analys.Slutligen så måste blocketköparna varit omedvetna om att ½ av katterna ägdes av dig, vilket bör vara fallet då det endast var ditt ex som stod på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset.Om alla dessa krav skulle vara uppfyllda så har du fortfarande en möjlighet att kräva tillbaka hälften av äganderätten hos katterna från blocketköparna. Men detta måste ske inom sex månader från det att du fick kännedom om att försäljningen till blocketkköparna hade skett (3 § GfvL). Jag har uppfattat det som att du upptäckte försäljningen för ca. två månader sedan, vilket innebär att du har ungefär 3-4 månader kvar att fastställa din äganderätt av katterna samt kräva tillbaka till din berättigade andel av katterna.SammanfattningSom du kan se så sitter du i en ganska knepig sits. Eftersom ditt ex står som medpart på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset så är han utåt sett ägaren av katterna. Däremot har du möjlighet att väcka talan hos tingsrätten om att du faktiskt har dold samäganderätt i förhållande till katterna. Om tingsrätten skulle bifalla en sådan talan skulle du med allra största sannolikhet bli tilldelad hälften av äganderätten till vardera katten.Däremot så har ju ditt ex redan sålt katterna vidare till blocketköparna. Här har du fortfarande, förutsatt att du hinner få ut ett tingsrättsavgörande inom 3-4 månader på ditt ägarskap, en möjlighet att kräva tillbaka katterna från de nya ägarna. Om detta inte sker inom tidsfristen så kommer de nya ägarna att erhålla full äganderätt av katterna (tänk på sexmånadersfristen enligt 3 § GfvL som jag beskrev ovan). Däremot måste du också tänka på att du endast kan kräva tillbaka hälften av äganderätten till katterna eftersom ditt ex faktiskt ägde den andra hälften. Förutsatt att allt sker på detta sätt och inom tidsfristen, så skulle du hamna i en situation där du äger hälften av katterna med några okända människor, vilket förmodligen inte är en önskvärd situation för varken dig, motparten eller katterna.Jag skulle rekommendera dig att i första hand kontakta de nya ägarna och hoppas på att de har förståelse för din situation och därefter väljer att sälja tillbaka katterna till dig. Annars finns möjligheten för dig att genomgå det kostsamma rättsförfarandet som jag beskrev ovan. Du måste däremot tänka på att det inte finns någon säkerhet att du faktiskt vinner talan i tingsrätten och att hela händelseförloppet för den delen kan ske på under 3-4 månader.Att katter behandlas som egendom enligt lagen leder inte sällan till ohållbara situationer, då det handlar om levande ting som skapar band med sina ägare. På samma sätt blir det snabbt komplicerat när det kan uppstå en situation då två främlingar kan komma att äga hälften av vardera katten. Här är det förmodligen enklast för alla inblandade att antingen hela äganderätten tillfaller dig eller blocketköparna.Jag hoppas verkligen allting löser sig och jag hoppas du fick svar på din fråga!MVH