Samäganderätt av katter och godtrosförvärv

2021-04-30 i Samägandeavtal
FRÅGA |Hej! Jag och mitt ex skaffade två katter tillsammans. Summan för själva katten på plats betalade mitt ex, men det var jag som hade kontakt med uppfödare och såg till att vi fått tag på katt. Jag betalade vetrinärs-kostnaderna samt mat, leksaker osv till katterna. Vi hann dock inte skicka in ägarbeviset på katterna innan vi gjorde slut, men jag skrev under på min del och har kort på detta om det är relevant. Nu till grejen:Jag ville ha katterna när vi gjorde slut då vi kom överrens från början att jag tar dom om vi gör slut, men han ville enbart bråka och ville ha dom katterna för sig själv. Jag var väldigt sårad av allt bråk och sa tillslut att han kan få ha dom hos sig, men om något händer dom eller om han inte vill ha dom längre så skulle han lova att kontakta mig och ge dom till mig, och det lovade han. Nu två månader senare ser jag att han lagt ut katterna på blocket. Jag kontaktar honom men han svarar inte mig så min syster kontaktar honom och säger att jag tar dom. Han svarar då med att det inte går för att dom redan är bortlovade, sen har han inte svarat på våra meddelanden sen dess. Vad kan jag göra? Är helt förkrossad och älskar dessa katter mer än allt, enda anledningen till att jag gick med på att han skulle få ha dom var för att han svor på att han verkligen älskade dom och skulle aldrig göra något sånt här. Jag vill verkligen ha mina katter tillbaka.
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag har förstått det som att det endast är ditt ex som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset, men att ni skaffade katterna tillsammans och att ni båda har lagt ned tid och pengar på katterna. Nu undrar du om du har ett rättsligt anspråk på katterna efter att ditt ex sålde katterna vidare till några blocketköpare.Svaret på din fråga regleras i lagen om samäganderätt (SamL) samt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GfvL).Vem äger katterna?Rent juridiskt sett så ser lagen på katter som egendom som man kan äga, även fast katterna givetvis är levande ting. Vid bestämmande av vem som äger katterna så är utgångspunkten att det är personen som ingått som medpart i köpet som är ägaren.Du skriver att det var ditt ex som erlade köpeskillingen samt att det är han som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset. Detta innebär att han rent utåt sett är ägare till katterna och har starka bevis för att så är saken. Däremot finns det en möjlighet för dig att ändå göra gällande ett ägarskap till katterna.Dold samäganderättÄven fast du inte är med på ägarbeviset så skulle du kunna yrka hos en domstol att katterna ägs av delvis dig samt ditt ex. Det finns nämligen en princip som kallas för dold samäganderätt. Principen har utvecklats i domstolsavgöranden och är således inte kodifierad, men är fortfarande juridiskt giltig.För att dold samäganderätt ska anses föreligga så måste tre krav vara uppfyllda. Det första kravet som måste uppfyllas är att en av makarna har köpt katterna i eget namn men att själva syftet med köpet var att katterna skulle brukas av båda makarna. Det andra kravet är att den make som inte står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset (Du) ska ha lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet. Det tredje kravet är att båda parterna ska ha avsett att äganderätten för katterna skulle vara gemensam.I ditt fall så förklarar du att ni köpte katterna tillsammans samt att både du och han har lagt ned ekonomiska bidrag för att införskaffa katterna. Ni har tydligen utifrån dessa uppgifter avsett att dela ägarskapet på katterna mellan varandra. Eftersom jag anser att ni förmodligen äger katterna tillsammans enligt principen om dold samäganderätt så kommer samäganderättslagen att aktualiseras härnäst.SamäganderättslagenEnligt mig så bör du ha relativt goda möjligheter att yrka på att katterna faktiskt ägdes av er båda två, även fast det endast är hans namn som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset. När ett samäganderättsskap konstaterats så är utgångspunkten att äganderätten fördelas jämnt mellan ägarna, såvida det inte finns omständigheter som talar för att någon annan andelsfördelning föreligger. Annars så är det alltså hälften vardera som gäller. Från det jag känner till om din situation så verkar det som att ni båda äger hälften av vardera katt.När man äger något enligt samäganderättslagen så ställs det många krav på att båda ägarna måste komma överens för att företa olika beslut som angår egendomen (2 § samäganderättslagen), exempelvis försäljning av den. Ifall parterna inte kan komma överens så kan man antingen ansöka om en god man som kan bestämma över egendomen (3 § samäganderättslagen) eller så kan man ansöka om att egendomen ska säljas på en offentlig auktion (6 § samäganderättslagen). Problemet med dessa handlingsalternativ är givetvis att ditt ex redan har sålt katterna vidare. Vad gäller då?Tillhör katterna numera blocketköparna?Förutsatt att du väcker talan i domstol, yrkar på att ni äger katterna till hälften vardera och lyckas få talan bifallen så skulle du ha rätten att kräva av den andra ägaren (ditt ex) att besluten som angår katterna framöver ska bestämmas tillsammans. Däremot så är det inte fallet längre, eftersom han har sålt katterna vidare till blocketköparna.För att du ska ha en möjlighet att kräva tillbaka katterna från köparna så måste du ha ett domstolsbeslut som fastställer att du äger hälften av vardera katten. Om du har detta fastställt så hade ju inte ditt ex rätt att sälja din hälft av katterna vidare. Däremot så finns det en möjlighet för blocketköparna att ändå rätteligen förvärva hela äganderätten (inkl. din berättigade ½) av katterna vid köpet.Enligt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GfvL) så finns det en möjlighet för köparna att erhålla full äganderätt till katterna förutsatt att de uppfyller vissa krav (rekvisit) i 2 § GfvL. Det ska handla om en situation då:(1) Någon har förvärvat lösöre,(2) från någon annan som hade egendomen i sin besittning,(3) som inte var ägare till den, och(4) som inte visste om att äganderätten faktiskt tillfaller någon annan.I förhållande till första kravet så har tydligen någon blocketköpare förvärvat katterna av ditt ex, kravet är alltså uppfyllt.Enligt det andra kravet så krävs det att ditt ex hade egendomen (katterna) i sin besittning, vilket du skriver att han hade.Det tredje kravet innebär att han inte varit den ensam ägare till katterna. För att detta ska vara uppfyllt så måste du ha erhållit ett domstolsbeslut som fastställer att du faktiskt äger hälften av vardera katten. Jag utgår från att detta är fallet för att gå vidare i min juridiska analys.Slutligen så måste blocketköparna varit omedvetna om att ½ av katterna ägdes av dig, vilket bör vara fallet då det endast var ditt ex som stod på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset.Om alla dessa krav skulle vara uppfyllda så har du fortfarande en möjlighet att kräva tillbaka hälften av äganderätten hos katterna från blocketköparna. Men detta måste ske inom sex månader från det att du fick kännedom om att försäljningen till blocketkköparna hade skett (3 § GfvL). Jag har uppfattat det som att du upptäckte försäljningen för ca. två månader sedan, vilket innebär att du har ungefär 3-4 månader kvar att fastställa din äganderätt av katterna samt kräva tillbaka till din berättigade andel av katterna.SammanfattningSom du kan se så sitter du i en ganska knepig sits. Eftersom ditt ex står som medpart på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset så är han utåt sett ägaren av katterna. Däremot har du möjlighet att väcka talan hos tingsrätten om att du faktiskt har dold samäganderätt i förhållande till katterna. Om tingsrätten skulle bifalla en sådan talan skulle du med allra största sannolikhet bli tilldelad hälften av äganderätten till vardera katten.Däremot så har ju ditt ex redan sålt katterna vidare till blocketköparna. Här har du fortfarande, förutsatt att du hinner få ut ett tingsrättsavgörande inom 3-4 månader på ditt ägarskap, en möjlighet att kräva tillbaka katterna från de nya ägarna. Om detta inte sker inom tidsfristen så kommer de nya ägarna att erhålla full äganderätt av katterna (tänk på sexmånadersfristen enligt 3 § GfvL som jag beskrev ovan). Däremot måste du också tänka på att du endast kan kräva tillbaka hälften av äganderätten till katterna eftersom ditt ex faktiskt ägde den andra hälften. Förutsatt att allt sker på detta sätt och inom tidsfristen, så skulle du hamna i en situation där du äger hälften av katterna med några okända människor, vilket förmodligen inte är en önskvärd situation för varken dig, motparten eller katterna.Jag skulle rekommendera dig att i första hand kontakta de nya ägarna och hoppas på att de har förståelse för din situation och därefter väljer att sälja tillbaka katterna till dig. Annars finns möjligheten för dig att genomgå det kostsamma rättsförfarandet som jag beskrev ovan. Du måste däremot tänka på att det inte finns någon säkerhet att du faktiskt vinner talan i tingsrätten och att hela händelseförloppet för den delen kan ske på under 3-4 månader.Att katter behandlas som egendom enligt lagen leder inte sällan till ohållbara situationer, då det handlar om levande ting som skapar band med sina ägare. På samma sätt blir det snabbt komplicerat när det kan uppstå en situation då två främlingar kan komma att äga hälften av vardera katten. Här är det förmodligen enklast för alla inblandade att antingen hela äganderätten tillfaller dig eller blocketköparna.Jag hoppas verkligen allting löser sig och jag hoppas du fick svar på din fråga!MVH

Tvångsinlösen av samägd fastighet

2021-02-28 i Samägandeavtal
FRÅGA |HejMin granne äger en fastighet, bostadshus med tomt på landsbygden. Hon ägde den tillsammans med sin sambo, 50/50. För några år sedan dog hennes sambo plötsligt. Hans del ärvdes av hans mor och syster i Finland. Min granne står för alla kostnader efter dödsfallet, fastigheten är belånad.Nu vill hon sälja fastigheten men arvingarna i Finland säger nej. Dom har erbjudit henne att lösa in deras del för en fantasisumma. Hon är inte intresserad av att behålla fastigheten utan vill bli av med den.Hur ska hon agera? Kan hon tvinga fram en försäljning? Med mäklare eller auktion?
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att din granne önskar att frånträda sin andel av en samägd fastighen men att de andra delägarna vägrar. Nu undrar ni huruvida hon har en möjlighet att få till en försäljning av fastigheten även fast detta förhållande gäller.I hennes situation så blir lagen om samäganderätt (SamägL) tillämplig. SamägL behandlar situationer då två eller flera äger andelar av en fastighet, vilket verkar den situationen som din granne befinner sig i just nu.Tvångsinlösen av en andel av en fastighetHuvudregeln som gäller vid samägd egendom är att alla beslut som handlar om förvaltning av egendomen ska beslutas i samförstånd (2 § SamägL). Utifrån uppgifterna du har lämnat så framstår det som att delägarna är oeniga när det gäller hur din granne (en av delägarna) vill göra med sin andel (1/2) av fastigheten. Hon önskar att sälja den, men de andra delägarna vägrar detta.Om delägarna inte lyckas komma överens om hur fastigheten ska förvaltas, så kan faktiskt en delägare framtvinga en försäljning av fastigheten på offentlig auktion (6 § SamägL). Detta kan din granne få till genom att ansöka om en sådan hos en domstol. Processen innebär att domstolen (tingsrätten) utser en god man som tar hand om försäljningen av fastigheten (9 § st. 2 SamägL).Tvångsinlösande av en delägare kan alltså ske fastän samtycke från de andra delägarna saknas. Det finns däremot ett undantag till denna möjlighet. Undantaget gäller ifall det finns synnerliga skäl som talar mot att en försäljning kan ske. Detta är dock ett väldigt högt satt rekvisit och det krävs typiskt sett mycket för att anse att synnerliga skäl föreligger.Eftersom jag inte vet orsaken bakom att de andra två delägarna vägrar att tillåta ett tvångsinlösande så kan jag inte med säkerhet uttala mig kring möjligheten för de andra delägarna att aktualisera undantaget. Däremot så kan jag konstatera att det typiskt sett krävs mycket för att anse att synnerliga skäl föreligger, så att jag tänker utgå från att de två andra delägarna inte uppfyller kravet.Vi vet alltså att din granne har en möjlighet att kräva en försäljning på offentlig auktion, men till vilket pris kommer fastigheten kunna säljas? Enligt 9 § SamägL så kan vardera delägaren vid domstol yrka på ett visst belopp som försäljningen minst måste uppgå till. Detta kan förmodligen försvåra din grannes möjlighet att få fastigheten såld snabbt, men viktigt att påpeka är att det inte får vara en sådan fantasisumma som de andra delägarna har nämnt tidigare. Vid yrkande av alldeles för stora minimibelopp kommer förmodligen ett lägre och realistiskt pris att sättas av domstolen.HandlingsplanEnligt mig så kan din granne yrka hos en domstol att en försäljning på offentlig auktion ska ske enligt 6 § SamägL. Det skulle vara en god idé att få en mäklare att kolla på fastigheten och uppskatta värdet av den. Denna uppgift skulle kunna läggas fram till domstolen för att fastställa ett rimligt minimibelopp. Med ett realistiskt minimibelopp ökar möjligheterna för att någon väljer att köpa fastigheten, så att din granne kan bli kvitt fastigheten.Om din granne önskar att få ytterligare hjälp så kan hon vända sig till en av våra jurister genom att boka en tid för juridisk rådgivning.Hoppas att ni har fått svar på er fråga,Med vänlig hälsning,