Vad händer med arvet efter den först avlidne maken vid den efterlevande makens bortgång?

2021-05-07 i Arvsordning
FRÅGA |Hej!En nära vän till mig har gått bort. Hon var gift och de hade inga barn. Han har ärvt henne. Båda två har syskon och syskonbarn, och hennes mor är i livet. Vem ärver vid hans frånfälle?Har hennes syster rätt till arv efter hans frånfälle trots att han ärvt allt och de inte har släktband?Kan han testamentera bort allt?Tacksam för svar.HälsningarK
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag beklagar din förlust, och hoppas att jag kan klara upp vad som gäller avseende arvet efter din vän. Arvet efter din vän ska vid hennes makes bortgång tillbaka till hennes arvingar Makes arvsrätt innebär att kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken tillfaller den efterlevande maken medan denne fortfarande är i livet (3 kap. 1 § ärvdabalken). Vid den efterlevande makens bortgång ska det han ärvde av sin bortgångna fru tillfalla arvingarna efter henne (3 kap. 2 §). Han får inte testamentera över den egendomen, eftersom den ska tillfalla hennes arvingar efter hans död. Förenklat kan man säga att maken endast på lån erhåller egendomen efter sin fru. Hans arvingar får alltså inte ta del av arvet efter din vän. Det de ärver utgörs istället av hans övriga egendom. Vem som ärver vid makens frånfälleNär det inte finns några barn med i bilden ärver föräldrarna hälften var av kvarlåtenskapen (2 kap. 2 § första stycket). Om någon av föräldrarna gått bort delar syskonen på den förälderns lott (2 kap. 2 § andra stycket). Förutsatt att modern fortfarande är i livet vid makens frånfälle ska hon därmed ärva (1 kap. 1 §). I så fall ska hon alltså ärva hälften efter sin dotter, och syskonen delar lika på den andra hälften. Om modern emellertid vid den tidpunkten redan gått bort ska din väns syskon dela lika på hela kvarlåtenskapen. Syskonbarnen ärver först om deras förälder redan gått bort, och får då den del deras förälder annars skulle fått (2 kap. 2 § andra stycket). Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga!Med vänlig hälsning,

Vem ärver när efterarvinge går bort före arvlåtarens efterlevande make?

2021-04-21 i Arvsordning
FRÅGA |Arvsfråga: Anna och Stig är gifta med varandra och har en dotter Malin. Annas syskon är döda men dessa döda syskon har barn varav jag är ett av dessa barn.Annas & Stigs dotter dör och Anna och Stig blir efterarvsvingar till Malin. Malin är dock gift med Åke så han sitter kvar i orubbat bo. Malin och Åke får aldrig några barn. Därefter dör även Anna.Efter x antal år dör även Malins man Åke och Malins pappa Stig lever och erhåller då ett arv som efterarvsvinge. Stig har upprättat ett testamente där hans arv skall gå till en ideell org.Nu har även Stig dött, har jag då som barn till Annas syster rätt till efterarv från Anna för den del hon skulle haft efter sin dotter Malin?Eller betraktas efterarvet efter Malin enbart som Stigs egendom och skall då denna enbart tillfalla den idella org som han testamenterat sitt arv till.Tackar på förhand
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Annas efterarv hann inte tillfalla hennePrecis som du är inne på hade Anna rätt till efterarv efter sin dotter Malin eftersom föräldrar ärver när det inte finns några barn med i bilden (2 kap. 2 § första stycket ärvdabalken). Efterarvet skulle hon erhålla när Malins make Åke gått bort (3 kap. 1 och 2 §). Eftersom hon emellertid gick bort innan det inträffade hann hon inte ta del av arvet från sin dotter (1 kap. 1 §). Den egendomen blev således aldrig hennes och ingick därför inte i kvarlåtenskapen efter henne. Om en av föräldrarna hunnit dö ska eventuella syskon till arvlåtaren, det vill säga Malin i detta fallet, dela på den förälderns del (2 kap. 2 § andra stycket). I avsaknad av levande syskon eller syskonbarn ska hela arvet tillfalla den ännu levande föräldern. Om Malin hade haft syskon skulle dessa alltså fått dela på den del som skulle tillfallit Anna om hon varit i livet när Åke gick bort, men eftersom syskon saknades tillföll denna del istället den ännu levande föräldern Stig. Den avlidne föräldern Annas del av arvet efter Malin går alltså inte vidare till arvingar efter Anna.Bedömningen av vem som får ärva görs alltid utifrån den aktuella arvlåtaren. Kusiner är inte tillräckligt nära besläktade för att få ärva, varför du inte är arvtagare i bedömningen utifrån Malin (2 kap. 4 § och 3 kap. 2 §). Vid Annas bortgång görs en ny bedömning avseende kvarlåtenskapen efter henne (Anna), varpå du som syskonbarn till Anna skulle varit arvinge (2 kap. 2 § andra stycket). Om Anna hade varit i livet tillräckligt länge för att ta del av arvet från Malin skulle du på detta sätt i förlängningen fått ta del av arvet från Malin, eftersom det i så fall skulle ha ingått i kvarlåtenskapen efter Anna. Sammanfattningsvis har du som arvinge efter Anna inte rätt till den del Anna skulle erhållit efter sin dotter Malin, utan hela arvet efter Malin ska tillfalla hennes pappa Stig såsom skett. Denna egendom ska därför tillfalla den organisation han angivit i sitt testamente. Emellertid lämnade Anna med största sannolikhet annan egendom efter sig, och i bedömningen utifrån Anna som arvlåtare är du arvinge i egenskap av syskonbarn. Den egendomen innehar Stig i egenskap av make endast med fri förfoganderätt medan han fortfarande lever, vilket innebär att han bland annat inte får testamentera bort egendomen, eftersom den vid hans bortgång ska ärvas av Annas arvingar (3 kap. 2 §). Tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Vad ärver sambors särkullbarn?

2021-03-22 i Särkullbarn
FRÅGA |Min sambo och jag äger tillsammans vårt hus. Vi har inte några enskilda tillgångar. Han har två barn och jag har ett. Alla är från tidigare förhållanden, inga gemensamma. Nu undrar jag hur arvsrätten ser ut om vi inte skriver testamente? Om en av oss går bort, hur blir det då? Hur blir det om båda går bort samtidigt? Min sambo hävdar bestämt att våra barn ärver en tredjedel var men jag känner inte att det borde vara så. Min tanke är att mitt barn ärver hälften av våra tillgångar och hans barn delar på hans halva. Om en av oss går bort så är alltså hans tanke att hans barn ärver två tredjedelar och jag står kvar med endast en. Vad är det som gäller?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Du har tänkt rätt: ditt barn ärver dig när du går bort, och din sambos barn ärver honom när han går bort (2 kap. 1 § ärvdabalken). Hans barn ärver alltså ingenting av din egendom eftersom du inte är deras förälder. Om ni båda skulle gå bort samtidigt och all er egendom skulle delas exakt lika mellan er skulle ditt barn ärva din halva, och hans barn skulle dela lika på hans halva och alltså få totalt en fjärdedel var. Värt att notera är dock att all er egendom inte nödvändigtvis skulle ingå i en bodelning mellan er, även om ni inte har uttryckligen enskild egendom. I en bodelning fördelas nämligen bara samboegendom (8 § sambolagen). Så om en av er går bort kan den andre begära bodelning, där hälften av er samboegendom tillkommer den efterlevande sambon, och den andra hälften ärvs av den avlidne sambons barn. Den egendom som utgör samboegendom är er bostad och ert bohag, förutsatt att egendomen införskaffades för gemensam användning (3 §). Med bohag avses möbler och lösa saker i hemmet, exklusive sånt som är ägnat uteslutande för den enes bruk eller huvudsakligen för fritidsändamål (6 och 7 §). Det som ägdes av den ene redan innan ni blev sambor omfattas alltså inte av bodelningen, eftersom det inte införskaffades för er gemensamma användning. Ditt barn skulle alltså ärva både den egendom som du äger som inte utgör samboegendom, och hälften av samboegendomen. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om ni har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Hur stor andel ärver särkullbarn om det finns en efterlevande make?

2021-01-07 i Särkullbarn
FRÅGA |Hej! Min pappa gick bort nyligen, han är gift med en kvinna som inte är min biologiska mamma vilketInnebär att jag som särkullsbarn har rätt till arv omgående om jag begär jämkning. Hur stor är min andel av arvet, är det min pappas 50% av hela totalen eller är det något annat? Hans fru säger att jag har rätt till 25% och hon 75% stämmer det och är det på precis allt?Mvh
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Barns arvsrätt regleras i ärvdabalken (2 kap. 1 §). Som utgångspunkt är barns arvsrätt underordnad efterlevande makes arvsrätt (3 kap. 1 och 2 §), men precis som du är inne på har du som särkullbarn företräde om du så väljer (3 kap. 1 och 9 §). Om du är din pappas enda barn får du som huvudregel hela kvarlåtenskapen från honom, d.v.s. hela 50% av totalen som du säger (2 kap. 1 § andra stycket). Det är din s.k. arvslott. Om din pappa upprättat ett testamente kan det minska arvet som ska till dig, dock bara med hälften. Den andra hälften utgör din laglott, som skyddas av lagen (7 kap 1 §). Din laglott är alltså hälften av din arvslott. Hur stor andel har du rätt till? Det låter som att hans fru uppfattat det som att du endast har rätt till din laglott av någon anledning. Kanske din pappa faktiskt skrivit ett testamente och minskat din arvslott med hälften på detta sätt, i vilket fall de behöver delge dig och ge dig chansen att godta eller klandra testamentet (14 kap. 4 § ärvdabalken). Det är också möjligt att hon missuppfattat bestämmelsen om särkullbarns rätt, och fått intrycket att du endast kan få ut din laglott, den av lagen skyddade delen av din arvslott. Så är dock inte fallet, det står uttryckligen "arvslott" i lagtexten (3 kap. 1 §). Det enda som kan gå före är om din pappas fru annars skulle lämnas med alltför små egna tillgångar. Lagen ställer upp ett minimiskydd för den efterlevande maken som går ut på att denne om möjligt åtminstone ska äga egendom till ett värde motsvarande fyra prisbasbelopp (3 kap. 1 § andra stycket ärvdabalken). Det är dock ett så lågt ställt skydd att det sällan blir aktuellt, oftast överskrider efterlevande makes totala egendom den gränsen ändå. Är det på precis allt?Uppdelningen på 50% av totalen förutsätter att din pappa och hans fru inte hade enskild egendom (7 kap. 1 § äktenskapsbalken), som inte ingår i bodelningen mellan makar (10 kap. 1 § äktenskapsbalken). Hade din pappa enskild egendom ska det läggas till ditt arv, utan att räknas med i din pappas 50% av "totalen". På samma sätt ska hans frus eventuella enskilda egendom inte räknas med i "totalen" utan går direkt till henne. SammanfattningsvisDin andel av arvet är alltså din pappas 50 % (plus eventuell enskild egendom), och inte endast 25% som hans fru menar, förutsatt att det inte exempelvis finns ett testamente eller din pappas fru annars skulle lämnas med alltför små tillgångar. Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

När arvinge går bort kort efter arvlåtaren

2021-05-01 i Arvsordning
FRÅGA |Hej!Min svärfars faster, som var ensam och barnlös, gick bort för några veckor sedan. Nu har även svärfar gått bort och för svärmors skull infinner sig då frågan:Är svärfar, eller hans dödsbo, arvsberättigad trots att han gått bort? Han levde ju när fastern gick bort. Finns det någon risk att han kan bli "bortglömd" i fasterns bouppteckning, så att svärmor måste bevaka detta själv?Med vänlig hälsning
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Förutsatt att fasterns föräldrar och syskonet som är förälder till din svärfar alla redan gått bort ska din svärfar, precis som du är inne på, ärva i egenskap av syskonbarn (2 kap. 2 § första och andra stycket ärvdabalken). Din svärfar är arvsberättigadDen avgörande tidpunkten för rätten att taga arv är när arvlåtaren (fastern) går bort (1 kap. 1 och 2 §): eftersom din svärfar ännu var i livet när hans faster gick bort ska han anses ha hunnit ta del av arvet även om det inte hunnit ske i praktiken. En förutsättning är att ni kan lägga fram någon form av bevisning om att han överlevde fastern, men detta tenderar att endast vara ett problem när arvlåtare och arvtagare exempelvis omkommer i samma olycka. Hans del av arvet ska därför ingå i bodelningen efter honom, och därefter tillfalla din svärmor (3 kap. 1 §), precis som ni är inne på. Borde ni höra av er angående hans arv?Förhoppningen är självfallet att allt ska gå rätt till, men misstag kan förstås begås, i synnerhet i lite extraordinära fall såsom detta. Det är såklart säkrare att höra av sig och förvissa sig om att relevanta parter är medvetna om att din svärfar överlevde sin faster och därför ska anses ha hunnit ärva.Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om ni har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Hur påverkas arvet av bl.a. äktenskapsförord?

2021-04-02 i Enskild egendom
FRÅGA |Jag är gift och har ett barn med min fru. Jag har ett särkullbarn.Hur mycket ärver min fru vid min död. Vi har äktenskapsförord men det påverkar väl inget vid min död?Hur mycket ärver mitt och fruns gemensamma barn. Hur mycket ärver mitt särkullbarn.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Allting tillfaller inledningsvis din fru, om inte ditt särkullbarn vill ha ut sitt arv direktArvet ska fördelas lika mellan dina två barn (2 kap. 1 § andra stycket ärvdabalken). Barns arvsrätt är dock underordnad makes arvsrätt på så sätt att barn inom äktenskapet ärver först efter båda föräldrarnas bortgång (3 kap. 1 och 2 §). Som huvudregel ärver alltså den efterlevande maken allt, och det gemensamma barnet får inte sitt arv efter sin först avlidne förälder förrän även den efterlevande föräldern gått bort. När den först avlidne har ett särkullbarn, såsom du har, gäller detta även särkullbarnets arv endast om det barnet samtycker till det – särkullbarnet kan välja att vänta på sitt arv tills den efterlevande maken också gått bort, eller att få ut sitt arv direkt vid sin förälders bortgång (3 kap. 1 § andra meningen och 9 §). Sammanfattningsvis ska vid din död kvarlåtenskapen efter dig delas på hälften, varav ditt särkullbarn har rätt till ena halvan, och den andra halvan tillfaller din fru för att sedan vid hennes död tillfalla ditt och din frus gemensamma barn. Äktenskapsförordet kan påverka arvet Äktenskapsförordet kan påverka storleken på kvarlåtenskapen efter dig, det vill säga det som ska fördelas genom arv mellan arvingarna. Ert äktenskap skulle vid din död upplösas (1 kap. 5 § äktenskapsbalken), varpå en bodelning sker (9 kap. 1 §) som går ut på att den egendom som makarna äger som huvudregel läggs samman och sedan delas på hälften mellan dem (7 kap. 1 § och 10 kap. 1 §). Utan ett äktenskapsförord som förklarar att viss egendom ska vara enskild, och därmed inte ska ingå i bodelningen vid äktenskapets upplösning, skulle kvarlåtenskapen efter dig kunna bli annorlunda än det du faktiskt äger vid din bortgång. Om din fru exempelvis skulle äga mer än du skulle hennes tillgångar och dina läggas samman och sedan delas på hälften i bodelningen efter din bortgång, varpå din halva skulle läggas till kvarlåtenskapen efter dig. Kvarlåtenskapen efter dig blir alltså större än den egendom du hade före bodelningen. På samma sätt kan kvarlåtenskapen efter dig bli mindre, om du istället skulle ha större tillgångar än din fru, eftersom era tillgångar läggs samman och delas på hälften mellan er vid bodelningen – en del av det du hade före bodelningen tillhör nu din fru och ingår inte i kvarlåtenskapen efter dig. Med ett äktenskapsförord som förklarar att all egendom mellan makarna ska vara enskild, skulle kvarlåtenskapen efter dig i princip utgöras av det du ägde vid tidpunkten för din bortgång. Den varken minskas eller ökas eftersom den inte läggs samman och sedan delas med din fru. Hur äktenskapsförordet påverkar beror ju förstås på dess innehåll, det kan ju exempelvis stå något annat än att all makarnas egendom ska vara enskild. Om det exempelvis framgår att viss egendom som du äger ska vara enskild, så skulle den egendomen inte ingå i bodelningen utan endast resten av din egendom läggs ihop med din frus egendom och delas på hälften. Kvarlåtenskapen efter dig blir i det fallet större än om ni inte hade haft äktenskapsförordet. Om det i äktenskapsförordet istället framgår att det är viss egendom som din fru äger som ska vara enskild blir kvarlåtenskapen efter dig istället mindre än annars, eftersom den egendomen annars skulle ingått i bodelningen och därefter delvis tillfallit dig/ditt dödsbo. Sammanfattningsvis kan äktenskapsförordet alltså påverka storleken på kvarlåtenskapen efter dig på lite olika sätt, i enlighet med hur äktenskapsförordet utformades. Det påverkar hur mycket arvingarna efter dig har att dela på sinsemellan, men det påverkar inte vem som har rätt till arv. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Kan man bli återbetalningsskyldig efter förskott på arv?

2021-03-12 i Förskott på arv
FRÅGA |TESTAMENTE OCH FÖRSKOTT PÅ ARVEn änka ger sina vuxna barn olika summor vid olika tillfällen, dvs förskott på arv. När hon avlidit står det i hennes testamente att kvarlåtenskapen ska delas lika mellan barnen. Betyder det att de olika summor som barnen fått, i förskott på arv, inte ska räknas med i bouppteckningen? Om det inte finns några tillgångar i kvarlåtenskapen kan syskonen då bli skyldiga varandra?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Utgångspunkten är att barnen inte blir återbetalningsskyldiga Huvudregeln är att den som fått förskott på arv inte behöver betala tillbaka något av förskottet, även om det överstiger vad arvingen annars skulle fått i arvslott (6 kap. 4 § ärvdabalken). Arvslotten är den andel av kvarlåtenskapen en arvinge ärver om arvlåtaren inte gjort något för att påverka arvet (såsom att ha gett förskott på arv eller skrivit ett testamente). Arvslotterna för barn till den avlidne är lika delar av kvarlåtenskapen (2 kap. 1 § andra stycket). Hade inget förskott på arv getts ut skulle barnen alltså per automatik ärva lika stora andelar av kvarlåtenskapen. Precis som arvlåtaren kan välja att låta något barn få ett större arv än ett syskon med hjälp av ett testamente kan dock arvlåtaren påverka barnens respektive arv genom att ge ut förskott. I situationen med ett testamente skyddas dock arvingarna: deras arv ska inte kunna minskas i sådan utsträckning att de inte kan få ut sin laglott (7 kap. 3 §), det vill säga halva arvslotten (7 kap. 1 §). En liknande regel kan bli aktuell vid gåva som kan utgöra förskott på arv. Återbetalningsskyldighet kan uppstå om annans laglott kränks Innebär gåvan att annan arvinge inte kan få ut sin laglott blir mottagaren av gåvan återbetalningsskyldig om gåvan är att jämställa med testamente (7 kap. 4 § första stycket). För att det ska röra sig om sådan gåva i detta fall skulle gåvotillfället behöva ha varit nära inpå änkans bortgång. Om den vars laglott kränks väntar längre än ett år med att göra saken gällande uppstår ingen återbetalningsskyldighet (7 kap. 4 § andra stycket). För att i denna situation beräkna laglotten ska värdet av förskotten läggas till i bouppteckningen (7 kap. 4 § första stycket sista meningen). Utifrån det totala värdet kan barnens arvslott slås fast, och de ska alltså var och en ha rätt till hälften av sin arvslott, även om det innebär att någon av de andra blir återbetalningsskyldig. Det är förstås möjligt att personen i fråga redan fått täckning för sin laglott genom sitt förskott på arvet (6 kap. 1 §). Gåvor medan arvlåtaren var i livet får alltså företräde framför testamentetArvlåtaren har här gett uttryck för motstridiga viljor: å ena sidan har hon i testamentet gett uttryck för viljan att barnen ska få lika delar av kvarlåtenskapen, å andra sidan har hon aktivt gett ut olika stora summor till den grad att kvarlåtenskapen inte längre kan delas lika. Det kan verka klurigt att avgöra vilken vilja som ska respekteras, men det är alltså testamentet som får ge vika till förmån för vad arvlåtaren valt att göra medan hon fortfarande var i livet. Sammanfattningsvis ska summorna barnen fått i förskott på arv räknas med i bouppteckningen, men så länge barnen kan få ut sina laglotter uppstår ingen återbetalningsskyldighet.Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga! Med vänlig hälsning,

Delgivning av testamente

2020-12-21 i Testamente
FRÅGA |Hej!När anses det att ett testamente vunnit laga kraft? Min halvbror har testamenterat all sin kvarlåtenskap till mig. Testamentet har skickats till min halvbrors mor via ett rekommenderat brev, inlämnar till PostNord den 20 augusti 2020. Modern har inte hämtat ut det rekommenderade brevet. Räknas sexmånader från den 20 augusti 2020?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Du verkar ha koll på att ett testamente inte vinner laga kraft förrän det godkänts av arvingarna eller fristen på sex månader löpt ut utan att någon arvinge väckt talan om klander (14 kap. 4 § första stycket och 5 § ärvdabalken). En arvinge som godkänt testamentet behöver inte delges, så jag förutsätter att din halvbrors mor inte godkänt testamentet, och att det därför är avgörande att hon delges och inte klandrar testamentet. Fristen har troligen inte börjat löpaHögsta domstolen har ställt upp höga krav för delgivning av testamenten. Exempelvis har det inte varit tillräckligt att testamentet kommit arvingen till handa och till synes uppfyllt kraven för delgivning för att klanderfristen på sex månader skulle börja löpa, om det inte tydligt framgått för mottagaren att syftet varit delgivning (NJA 2014 s. 996). Gällande delgivning i allmänhet så anses det i vissa fall ha skett redan när meddelandet skickas med rekommenderat brev, såsom vissa fall av uppsägning av hyresförhållanden, men då anges det klart och tydligt i lagtexten (se exempelvis 12 kap. 8 § fjärde stycket jordabalken). Något sådant framgår dock inte i reglerna om delgivning av arv och klanderfristen, och med hänsyn till de höga krav Högsta domstolen ställt upp torde det krävas att arvingen hämtat ut brevet, och att det däri tydligt framgår att syftet varit att uppnå delgivning och klanderfristens påbörjan. När mottagaren, som i ditt fall, inte ens hämtat ut brevet torde fristen därmed inte börjat löpa ännu. Vad du kan göraFör att en person inte ska kunna undvika att delges på detta sätt finns fler sätt att delge någon enligt delgivningslagen. Att försöka delge arvingen genom rekommenderat brev som här gjorts är så kallad vanlig delgivning (16 § delgivningslagen). Du kan vända dig till polismyndigheten i syfte att få en stämningsman förordnad (41 §). En stämningsmannadelgivning kan ske på olika sätt, inklusive situationer där mottagaren inte samarbetar eller påträffas (39 §). Du kan läsa mer om stämningsmannadelgivning och även fylla i en blankett om begäran om stämningsmannadelgivning här på polisens hemsida. Lycka till! Med vänlig hälsning,