Frågor & Svar

Erkännande av utländsk skilsmässa och bodelning

Hej Jag skrev till er för ett tag sedan angående min skilsmässa som har påbörjats i Thailand. Vi är båda svenska medborgare, dock har jag Thailändskt ursprung. Vi har dessutom en gemensam son. Trots mitt ursprung så känner jag mig helt felaktigt och orättvist behandlad av domstol här nere då korruption är extremt utbrett. Desto mer pengar du skjuter in desto större "vinstchans"... Jag har 2 funderingar, 1. Vårt giftermål genomfördes i sverige och har inte registrerats nere i Thailand. Domstol har trots detta, (efter att pengar har förts in i målet...), påbörjat proceduren här nere. Efter många svängar och turer utan några resultat eller framsteg så börjar jag ifrågasätta om det hela kan vara ett sätt att dra ut på ärendet för att dra in mer pengar, eller om domstol här nere faktiskt kan lösa vår skilsmässa på ett korrekt sätt som blir giltigt i Sverige? 2. Efter vi beslöt oss för att lämna sverige för en förlängd vistelse utomlands så förde vi ut det mesta av våra tillgångar från Sverige. I Sverige finns enbart lite pengar kvar på ett bankkonto, samt fonder. Om målet skulle avbrytas här nere och istället tas upp i sverige, hur, om möjligt, löses då den ekonomiska bodelningen? Pengarna som vi har här nere hålls på hemligt konto för mig, om dem fortfarande ens finns kvar här. (Jag vet sedan tidigare att han har haft konton i Schweiz, Luxemburg och Hong Kong, men vet inte hur läget ser ut för tillfället alls.) Är detta något som svenskt rättssystem har möjlighet att gräva upp, om han motsäger sig ha några ekonomiska medel på andra håll än det som finns registrerat i Sverige, trots min vetskap om motsatsen? Ytterst tacksam för all bidragande information!

Envarsgripande vid kollektivtrafikresenärs vägran att förete i sig giltigt färdbevis vid kontroll?

Jag har följt debatten kring biljettkontrollanter och deras rätt till envarsgripande.

Förvisso finns fängelse som påföljd för bedrägligt beteende. Förvisso hänvisar Göteborgs stadsjurister ( http://vasttrafik.se/upload/Dokument2012/UtredningSparvagen120509.pdf ) till skrivningar i högsta domstolen kring olika rättsfall vid envarsgripanden som de hävdar visar att "bar gärning och flyende fot" skall tolkas som att osäkerhet kring skyldighet kan få finnas.

Men, ponera att en resenär, med fullt giltigt färdbevis (giltigt och stämplat) ändå inte vill visa biljetten vid kontroll. Vilket brott ligger då till grund för ett eventuellt envarsgripande?

Om Göteborgs stadsjurister har rätt i att högsta domstolens skrivningar ska tolkas så som att den som griper inte behöver vara säker (dvs inte behöver tillämpa rekvisiten bar gärning eller flyende fot), så är det i så fall fullt möjligt att gripa en resenär som inte rest utan giltig biljett.

Står alltså biljettkontrollantens (och vilken privatperson som helst) rätt att gripa en resenär som inte vill visa biljetten över rätten att inte bli gripen utan rekvisiten "bar gärning eller flyende fot"?

Eftersom biljettkontrollanten har samma rätt att gripa en misstänkt fuskåkare som vilken medborgare och privatperson som helst, skulle då en märklig situation uppstå.

En privatperson kan begära att få se biljetten hos en annan resenär och gripa denne eller denna om resenären vägrar.

Eller har ändå biljettkontrollanterna en särställning som ger dem särskild rätt att gripa resenärer utan krav på "bar gärning eller flyende fot"?

Och kan ni hjälpa mig hitta rättsfallen i HD som stadsjuristerna hänvisar till?

MVH

Rikard

Boka jurist

Behöver du hjälp? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig.

0 / 1000