Vilka finns i belastningsregistret?

2021-03-17 i Alla Frågor
FRÅGA |Tjena har en fråga som verkligen tynger mig.Är så att för ungefär 1 år sedan så åkte jag fast för snatteri..... Ångrar det så extremt... Men jag åkte på förhör och liknande där jag berättade hur det var. Sedan blev jag kallad till ett möte där dem skulle säga vad mitt straff blev. Nu är frågan: Jag fick inget straff egentligen, ingen böter, ingen samhällstjänst eller liknande. Kommer detta att synas i belastningsregistret eller har dem valt att bara varna mig muntligt? Läste att vid strafföreläggande måste man betala en avgift vilket jag inte har gjort så känns som dem sket i att göra något?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över vad som krävs för att man ska finnas med i belastningsregistret. Svaret på frågan hittar du i lagen om belastningsregister. För att du ska slippa leta dig fram i lagen kommer jag i det följande att gå igenom vad som gäller. Ett smidigt sätt för dig att kontrollera vad som står i belastningsregistret om dig själv är annars att begära ett utdrag från registret och själva läsa vad det står. Mer information om hur du gör en sådan begäran hittar du på polismyndighetens hemsida som du finner här.Vilka finns i belastningsregistret?Enligt 3 § i lagen om belastningsregister ska registret innehålla uppgifter om den som:1. genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har ålagts påföljd för brott2. har ålagts förvandlingsstraff för böter3. på grund av att brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning har förklarats fri från påföljd,4. inte åtalats för brott på grund av att åklagare beslutat att inte väcka åtal, eller5. har meddelats:a) kontaktförbud,b) tillträdesförbud till inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning,c) förbud enligt europeisk skyddsorder (d.v.s. ett beslut som har meddelats i en medlemsstat i Europeiska unionen i en straffrättslig fråga och genom vilket en person har ålagts förbud eller restriktioner i syfte att skydda en annan person), ellerd) tillträdesförbud till en butik.I ditt fall:Som jag tolkar ditt beskrivna scenario är det främst punkt 4 som eventuellt skulle vara aktuell för om du finns med i belastningsregistret eller inte. Eftersom du inte hörde något mer om någon eventuell påföljd eller något åtal är det möjligt att åklagaren valde att inte väcka något åtal. Att åklagare valde att inte väcka åtal kan exempelvis bero på att det kunde antas att ditt brott (d.v.s. snatteriet – eller ringa stöld som det numera heter) inte skulle föranleda annan påföljd än böter. (20 kap. 7 § rättegångsbalken)Att åklagaren inte valde att väcka åtal kan även ha berott på din eventuella unga ålder och att du då, med beaktande av din eventuella vilja att ersätta den du snattade ifrån, fick en straffvarning istället. (17 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare)Slutligen kan en annan anledning till att åklagaren inte valde att väcka åtal vara om det tidigare har beslutats att du ska beredas vård för ett eventuellt missbruk. (46 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall)Jag förstår om du är osäker kring om och hur punkterna ovan kan kopplas till din situation eller inte. Det finns då ett enkelt knep för dig att ta reda på om du är med i belastningsregistret eller inte samt vad som i sådana fall står om dig där. Enligt 9 § lagen om belastningsregister är det nämligen fullt möjligt för dig att begära ut och få ta del av samtliga uppgifter ur registret om dig själv.Mer information om hur du ska gå tillväga för att begära ett utdrag från belastningsregistret finner du på polismyndighetens hemsida som du hittar här.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Får man låna ut bilen till sitt barn?

2021-02-18 i Alla Frågor
FRÅGA |Min son är 20 år och har körkort vi är bokförda och bor på samma adress , frågan är om han få lov att låna och köra min bil . Finns det några begränsningar vårt bil är försäkrat hos folksam.
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över hur långt din bilförsäkring sträcker sig samt om det är tillåtet för dig att låna ut din bil din son. Frågorna är dock svåra att svara på utan att se hur ditt försäkringsavtal ser ut. Därför kommer jag i det följande bara kort att redogöra för hur många försäkringsbolag generellt sett brukar lägga upp sina bilförsäkringar. För att få ett helt korrekt svar på dina funderingar uppmanar jag dig att ta kontakt med ditt försäkringsbolag istället. Hur långt sträcker sig bilförsäkringen?En del bilförsäkringar tillåter att andra som är bosatta på samma adress som försäkringstagaren också får använda bilen utan några inskränkningar i försäkringen. Det är åtminstone vanligt att försäkringstagarens eventuella partner eller sambo får använda bilen på samma sätt som försäkringstagaren själv utan att det har någon påverkan på vad som täcks av försäkringen. Många försäkringsbolag brukar dock dra en gräns för vilka man kan låna ut bilen på detta sätt till. Vanligtvis är det helt okej att låna ut bilen till en vän eller bekant vid något enstaka tillfälle utan att det ska få någon påverkan på vad försäkringen täcker. Men om det sker så ofta att man kan ifrågasätta vem som den verkliga nyttjaren av bilen är så är det möjligt att vissa försäkringsbolag inte kommer täcka eventuella skador på fordonet. Får jag låna ut bilen till min son?Om du vill låna ut fordonet till din son är det först viktigt att tänka på att han uppfyller de kraven som ställs på honom för att köra bilen (ålder, körkort m.m.). Om de kraven är uppfyllda får du vanligtvis låna ut bilen till din son under samma förutsättningar som du får låna ut den till någon annan (se ovan). Att tänka på är således att man inte försäkrar sonens bil så att säga. Om det är sonen som är den verkliga nyttjaren av bilen kommer försäkringsbolagen i de flesta fallen genomskåda upplägget och någon ersättning vid en eventuell skada kommer sannolikt inte utgå. Om det emellertid enbart rör sig om några enstaka gånger som sonen lånar bilen, brukar de flesta försäkringsbolagen inte invända. Att tänka på är som sagt att reglerna ofta skiljer sig från försäkringsbolag till försäkringsbolag. Därutöver spelar också försäkringens omfattning stor roll samt vad det är som gör att bilen eventuellt skadas. Mitt råd är alltså att ta kontakt med ditt aktuella försäkringsbolag och fråga dem vad som gäller vid din specifika försäkring. Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Får jag väcka åtal mot någon?

2021-02-12 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej!Om en polisanmälan har blivit nerlagd, kan jag ändå anlita en advokat och "stämma" den misstänkte (alltså i samma ärende som polisanmälan)?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över om det är möjligt för dig att väcka åtal mot någon om polisen lagt ned ärendet och att åklagare således inte har valt att väcka allmänt åtal. Det korta svaret på din fråga är att det är möjligt genom något som kallas för enskilt åtal. I det följande kommer jag utveckla vad det innebär och förklara vad som krävs för att få väcka enskilt åtal. Reglerna om rätten att väcka åtal finner du i rättegångsbalken (hädanefter RB). Allmänt åtalFör att förstå vad enskilt åtal innebär är det en bra utgångspunkt att börja med att fastställa att de flesta brotten som finns i brottsbalkens hör under kategorin av allmänt åtal. Det innebär att det för de flesta brotten är allmän åklagare som äger rätten att väcka åtal, inte den mot vilket brottet är begånget (målsägande). Att de flesta brotten som begås hör under allmänt åtal följer av att alla brott som inte är uttryckligen undantagna därifrån hör dit (20 kap. 3 § första stycket RB).Att det är just allmän åklagare som då äger rätten att väcka åtal följer av 20 kap. 2 § första stycket RB.Enskilt åtalDe undantagen som görs i brottsbalken för när åklagare inte får väcka talan utan när det istället är upp till dig som målsägande att göra det är vid brotten förtal och förolämpning (5 kap. 5 § brottsbalken).Därutöver får du som målsägande även väcka åtal för de övriga brotten (som normalt sett hör under allmänt åtal) om det är du som har angivit brottet och åklagaren beslutat att inte väcka något åtal (20 kap. 8 § första stycket RB).I ditt fallSom jag förstår ditt beskrivna scenario har åklagaren beslutat att inte väcka åtal i ditt fall, det beror vanligtvis på bristande bevisning. Utifrån vad jag har beskrivit ovan är det således möjligt för dig att kontakta en advokat om du vill det för att väcka ett enskilt åtal.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Olagligt att visa brösten som tjej?

2021-02-07 i Sexualbrott, 6 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Är det blottning om en tjej visar brösten offentligt?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över om det är brottsligt för en tjej att på en offentlig plats visa sina bröst. Det korta svaret på din fråga är att det typiskt sett skulle vara straffbart för en tjej att offentligt visa brösten, men som det ofta är inom juridiken beror det till stor del på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. Detta innebär att det i vissa situationer skulle vara helt ok för en tjej att gå barbröstad offentligt, medan det i andra situationer inte är det. Därför kommer jag i det följande att utveckla i vilka situationer visandet av brösten skulle vara respektive inte vara straffbart, samt vilka brott det skulle kunna tänkas röra sig om. Om du bara är ute efter en snabb överblick finns ett sammanfattande stycke i slutet.Reglerna för huruvida nakenhet är brottsligt återfinns i brottsbalken (hädanefter förkortad BrB).Är nakenhet olagligt?I Sverige är det inte i sig olagligt att visa brösten eller att vara naken offentligt. Det beror på att det i huvudsak finns två stycken olika straffbestämmelser som kan aktualiseras om någon befinner sig naken på en offentlig plats – dessa är förargelseväckande beteende och/eller sexuellt ofredande. Båda dessa brott kännetecknas av att gärningspersonen (d.v.s. kvinnan som visar brösten) måste ha för avsikt att kränka eller väcka obehag hos någon. För att det ska röra sig om en sådan avsikt räcker det i juridisk mening emellertid med att hon misstänker att visandet av brösten normalt sett duger till att någon kommer att känna obehag, men att det ändå inte hindrar henne från att genomföra handlingen. Således är det inte i sig olagligt att visa brösten offentligt, utan det som kan göra det olagligt är anledningen till att man begår denna gärning.Sexuellt ofredandeDen som på ett sätt som är ägnat att väcka obehag blottar sig för någon annan döms för sexuellt ofredande (6 kap. 10 § andra stycket).För att något ska kunna dömas för sexuellt ofredande krävs det, som jag redan har varit inne på, att den som blottar sig har uppsåt till att gärningen är ägnad att väcka obehag. För att ha ett uppsåt räcker det med att gärningspersonen misstänker att en följd kommer att inträffa och att hon är likgiltig inför att den sker. I detta fall ska hon som blottar sig ha ett sådan uppsåt (likgiltighetsuppsåt) till följden "ägnat att väcka obehag".*Begreppet "ägnat att" handlar inte om gärningspersonens syfte, utan det handlar om vad gärningen typiskt sett duger till. För att koppla detta till vårat scenario innebär det att handlingen visandet av sina bröst normalt sett ska duga till att väcka obehag hos någon som blir drabbad av blottningen. Det spelar således ingen roll om någon i den faktiska situationen upplevde blottningen som obehaglig eller inte.För att sammanfatta sexuellt ofredande krävs alltså hon som blottar sig misstänker att visandet av sina bröst typiskt sett duger till att någon som blir utsatt för blottningen känner obehag. Från sexuellt ofredande undantas dock situationer då blottningen inte riktar sig mot någon bestämd person – eller, om det är en grupp människor, riktat mot var och en av dem. Detta innebär att någon som visar brösten för en större eller mindre obestämd krets av människor inte kan dömas för sexuellt ofredande. Då kan det istället röra sig om brottet förargelseväckande beteende. Förargelseväckande beteendeDen som offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten döms för förargelseväckande beteende (16 kap. 16 § brottsbalken).Som du ser innehåller även denna straffbestämmelse uttrycket "ägnat att". Begreppet ska förstås på samma sätt här som i paragrafen om sexuellt ofredande, med den skillnaden att handlingen nu istället ska vara ägnad att väcka förargelse. Det innebär således att visandet av brösten normalt sett ska duga till att väcka förargelse och det spelar alltså ingen roll om någon sådan förargelse faktiskt väcktes i det specifika fallet. På samma sätt som vid sexuellt ofredande krävs även i detta fall att gärningspersonen har ett uppsåt som omfattar de omständigheter som innebär att gärningen var ägnad att väcka förargelse. I vårat scenario ska hon som visar brösten således åtminstone misstänka att någon typiskt sett skulle bli förargad. En viktig skillnad mellan sexuellt ofredande och förargelseväckande beteende är att det senare inte behöver rikta sig mot en bestämd person, utan istället måste det rikta sig mot allmänheten. Anledningen till det är att syftet med denna straffbestämmelse är att tillgodose just allmänhetens intresse av att slippa bli utsatt för förargelseväckande beteende när de befinner sig på offentliga platser. Blottning i olika situationer Som jag redan har berört har platsen där blottningen äger rum ganska central betydelse för hur den ska bedömas. En blottning som sker hemma hos någon, alltså inte på en offentlig plats, kommer sannolikt att bedömas som sexuellt ofredande om den är riktad mot just de personerna som befinner sig där. Om hela situationen och stämningen emellertid är av sexuellt slag så behöver handlingen dock inte bedömas vara ägnad att väcka obehag. I en sådan situationen är det nämligen inte lika säkert att gärningspersonen hade ett uppsåt (d.v.s. misstanke om att någon kommer känna obehag). Det kan då istället röra sig om oaktsamhet från gärningspersonen, det räcker emellertid inte för att denne ska kunna fällas till ansvar enligt straffbestämmelsen. Jag skrev tidigare att förargelseväckande beteende måste rikta sig mot allmänheten. Det innebär emellertid inte att det brottet kan begås från en plats som inte är offentlig. Om gärningspersonen exempelvis står hemma i sin bostad och visar brösten ut genom ett fönster mot gatan så kan hon fortfarande dömas för förargelseväckande beteende. Ett sista exempel kan vara om en tjej klär av sig och visar brösten vid en sandstrand eller klippa ute i skogen där det inte befinner sig något folk (bortsett från exempelvis nära vänner eller liknande som normalt sett inte skulle känna obehag eller förargelse för blottningen). Trots att gärningen då begås på en offentlig plats kommer hon självklart inte dömas för ansvar för brott. Om det mot all sannolikhet skulle dyka upp någon utomstående som blir förargad över situationen, skulle man med väldigt stor sannolikhet ändå inte dömas till ansvars eftersom brottet då återigen begåtts av oaktsamhet och inte med uppsåt. Sammanfattning Sammanfattningsvis skulle det eventuellt röra sig om antingen sexuellt ofredande eller förargelseväckande beteende om en tjej visar brösten offentligt. För båda dessa brott krävs det att gärningspersonen uppsåtligen begått en blottning som varit ägnat att leda till obehag för en eller flera bestämda personer eller väckande av förargelse hos allmänheten. Detta innebär att hon åtminstone måste ha misstänkt att visandet av brösten normalt sett skulle leda till dessa följder. Således finns det många situationer där en blottning på offentlig plats inte är brottsligt. Som exempel på det nämndes att en tjej exempelvis solar eller badar barbröstad på en klippa eller sandstrand ute i skogen. Om hon däremot går in med bar överkropp på en galleria eller ett köpcentrum kan hon räkna med att det kommer bestraffas som förargelseväckande beteende. * Det finns även andra typer av uppsåt, dessa är avsiktsuppsåt och insiktsuppsåt. Likgiltighetsuppsåt är emellertid den "lägsta" graden av uppsåt och det räcker med att den är uppfylld för att gärningsmannen i detta fall ska dömas till ansvar.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Straff för plagiat

2021-03-17 i Immaterialrätt
FRÅGA |En skribent anser att jag plagierat delar av hennes texter i mina texter som säljs för kommersiellt bruk. Det handlar om ett antal meningar. Vilket straff kan jag få för detta?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över vilket straffet är om man har plagierat någon annans litterära verk. Det korta svaret är att det kan röra sig om allt från böter om några hundra lappar upp till fängelse i högst sex år. Därutöver föreligger även en ersättningsskyldighet till upphovsmannen och dessutom kan vissa andra rättsföljder också bli aktuella (såsom att ditt verk kan återkallas från marknaden). Vad straffet slutligen bestäms till beror på omständigheterna i ditt enskilda fall. Uppgifterna i ditt beskrivna scenario är för knapphändiga för att jag ska kunna göra någon egentlig bedömning av vad straffet kan komma att bli, men eftersom det bara rör sig om ett par meningar borde sex år i fängelse åtminstone vara uteslutet och sannolikt kommer det landa på böter istället. I det följande redogöra jag lite mer ingående om upphovsmannens rättigheter och vad ett intrång i dennes upphovsrätt kan få för följder. Reglerna för frågor om plagiering finns i upphovsrättslagen (hädanefter förkortad URL).Upphovsmannens rättigheter (upphovsrätten)För att få en förståelse för problemet är det inledningsvis bra att kort förklara vilka rättigheter upphovsmannen till ett litterärt verk har. Genom att någon skapar ett litterärt verk uppstår en ensamrätt för denne med innebörden att det oinskränkt är hen själv (d.v.s. upphovsmannen) som har ensam rätt att förfoga över verket och framställa exemplar det. Det rör sig således om en rätt för upphovsmannen att ensamt tillgodose sig den ekonomiska rätt som medföljer verket. (1 kap. 1–2 § URL)Utöver ensamrätten och den ekonomiska rätten har upphovsmannen även en ideell rätt. Den rätten innebär bl.a. att upphovsmannen har rätt att bli angiven om verket framställs eller görs tillgängligt för allmänheten. Om du således citerar någon annans persons verk så har upphovsmannen till det verket rätt att bli namngiven i samband med återgivandet. (1 kap. 3 § URL)Trots vad jag nu har sagt är det fullt tillåtet att för privat bruk framställa begränsade delar av ett litterärt verk utan att det anses som ett intrång i upphovsmannens rättigheter. De framställda exemplaren får dock alltså inte användas för andra ändamål än privat bruk. Att sälja exemplar för kommersiellt bruk, såsom du beskriver i ditt scenario, är således inte tillåtet. (2 kap. 12 § URL)Påföljder vid intrång i någons upphovsrättBöter eller fängelseDen som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i den ovan nämnda upphovsrätten döms för upphovsrättsbrott till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms man för grovt upphovsrättsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. (7 kap. 53 § 1–2 st. URL)För att du ska kunna dömas för upphovsrättsbrott krävs således först och främst att du uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har plagierat den andra personens litterära verk. Med andra ord kan det beskrivas som att du var medveten om att du plagierade texten eller att du i vart fall misstänkte alternativt insåg riskerna med handlandet. Vidare krävs det att du faktiskt har vidtagit en åtgärd som inneburit ett intrång i upphovsrätten. Dessa krav skulle vara uppfyllda genom kopieringen av texten och framställandet i samband med försäljningen av det verk som innehåller plagiatet. Angående om det eventuellt skulle kunna röra sig om grovt upphovsrättsbrott ska man vid en sådan bedömning särskilt beakta om gärningen 1.har föregåtts av särskild planering,2.har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form,3.har varit av större omfattning, eller4.annars har varit av särskilt farlig art.Eftersom uppgifterna i ditt beskrivna scenario är knapphändiga är det svårt för mig att säga något specifikt om straffet för handlingen. Men det kan alltså röra sig om allt från böter (då lägst 30 dagsböter á 50 kronor, eller, om brottet bör föranleda lägre straff än trettio dagsböter, penningböter uppgående till lägst 200 kronor) upp till högst sex år fängelse. Ersättningsskyldighet Utöver böter eller fängelse ska den som gör intrång i någons upphovsrätt även betala skälig ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare. Om intrånget sker uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget har medfört. (7 kap. 54 § URL)Redan när man kan konstatera att ett intrång föreligger så kommer du bli ersättningsskyldig för intrånget. För att man ska bli ersättningsskyldig rör det sig således om en låg tröskel där man bara behöver bevisa att ett intrång objektivt sett föreligger. Därutöver kan du även bli ytterligare ersättningsskyldig om upphovsmannen kan påvisa skada i form av exempelvis en nedgång i egen försäljning kopplad till ditt intrång. Övriga rättsföljderSlutligen kan ett intrång i någons upphovsrätt även föranleda några andra rättsföljder, exempelvis får domstol, på yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare, besluta att egendom som ett intrång gäller ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. (7 kap. 55 § 1 st. URL)Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Fängelsestraff omvandlat till dagar

2021-02-16 i Påföljder
FRÅGA |Hej, en kort fråga för mitt bokmanus. Om X döms till sju år och tre månader fängelse, hur "lång" räknas en månad då? 30 dagar eller? Blir det 365 x 7 + 90 dagar eller hur räknas det?Tack och bra sida ni har.
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När strafftiden för ett fängelsestraff ska beräknas utgår man strafftidslagen. Vid omräkningen av ett fängelsestraff från månader till dagar, motsvarar en månad 30 dagar. Vid omräkningen från år till dagar motsvarar ett år 365 dagar (18 § strafftidslagen).Du har således gjort en helt korrekt uträkning i din fråga. En person som döms till fängelsestraff i sju år och tre månader kommer alltså få strafftiden 2 645 dagar (365 dagar multiplicerat med antalet år, adderat med 30 dagar multiplicerat med antalet månader som tillsammans inte uppgår till ett år). Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga och lycka till med bokmanuset!Med vänliga hälsningar,

Brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt – förtal

2021-02-11 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Har en fråga angående brottet "förtal". Det är olagligt att offentligt namnge en person som påstås ha våldtagit någon annan, utan att den personen har blivit dömd för det. Man får alltså inte skriva "Denna killen som heter X och jobbar på min arbetsplats har våldtagit denna tjejen" eller liknande. Samma sak gäller brottet "hets mot folkgrupp" då man inte får uttrycka sig ex. rasistiskt mot någon. Men, däremot får man ju enligt lag vara rasist, då det inte finns något brott som talar emot det, men man får inte uttrycka sig rasistiskt då det blir hets mot folkgrupp. Då kan man tänka sig att man enligt lag får vara en våldtäktsman, men att man inte får våldta människor då det blir våldtäkt. Min fråga är hur det skiljer sig att skriva offentligt att en person är våldtäktsman gentemot att man skriver att personen i fråga har våldtagit människor. Om det inte finns någon lag som säger att man inte får vara våldtäktsman så borde man få skriva att en person är våldtäktsman utan att bli åtalad för förtal, eftersom förtal handlar om att skriva att en människa har gjort något olagligt utan dom. Att skriva att person X är rasist är ej förtal, eftersom att vara rasist ej är ett brott. Hur skiljer sig dessa scenariorna?Hoppas ni förstår min fråga.
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över vad det är för skillnad mellan att skriva att någon exempelvis är en våldtäktsman och att skriva att denne faktiskt har våldtagit någon. I frågan drar du en resonabel parallell till rasism och jag tolkar det som att du har uppfattningen att det ur förtalshänseende är skillnad mellan att skriva att någon är rasist och att skriva att någon har uttryckt sig rasistiskt. Om jag förstår ditt resonemang rätt går det i linje med att det till följd av åsiktsfriheten i Sverige inte är brottsligt att ha rasistiska åsikter, men att det däremot är kriminaliserat att utöva dessa åsikter i form av hets mot folkgrupp eftersom det då utgör ett brott. Med andra ord skulle din fråga kunna omformuleras till vad det är för skillnad mellan att skriva att en viss person är av en viss karaktär och att skriva att personen har gjort något brottsligt. Det korta svaret på frågan är att det i förtalhänseende egentligen inte är någon skillnad mellan dessa scenarion. För att klargöra några saker som du kan ha missuppfattat angående brottet förtal, förklarar jag i det nedanstående vad förtalsparagrafen faktiskt säger.FörtalsparagrafenDen som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andra missaktning, dömes för förtal till böter (5 kap. 1 § första stycket brottsbalken).Det som är brottsligt är således att lämna en uppgift som är ägnad att utsätta en person för andras missaktning. Paragrafen bidrar dessutom med två stycken exempel, nämligen att utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt.Eftersom det således är lika brottsligt att utmåla någon såsom brottslig som det är att utmåla någon såsom klandervärd i sitt levnadssätt, gör man ingen egentlig skillnad mellan att exempelvis skriva att någon har uttryckt sig rasistiskt (hets mot folkgrupp) och att skriva att någon är rasist. Även fast det inte är brottsligt att vara rasist (åsiktsfrihet) kan det således vara brottsligt att skriva att personen ifråga är rasist – eftersom det uppfyller kravet på att utpeka någon såsom klandervärd i sitt levnadssätt. Med det hoppas jag att jag lyckats klargöra för dig att även fast du har uttryckt dig på ett resonabelt sätt i din fråga, så stämmer inte riktigt de antaganden som du gjorde däri. Brottet förtal kan vara begått både om du har skrivit att någon har begått ett brott och om du har skrivit att någon är av viss karaktär (klandervärd).Överkurs – för den intresseradeMed det sagt vill jag avsluta med att understryka att det inte per automatik är att anse som förtal bara för att man har skrivit att någon är brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Utan det måste även vara ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Begreppet "ägnat att" handlar inte om gärningspersonens syfte, utan det handlar om vad gärningen typiskt sett duger till. Om du således skriver att någon är brottslig, men brottet ifråga inte är så allvarligt (t.ex. en lindrig trafikförseelse), räcker det förmodligen inte till för att den utpekade i normala fall ska bli utsatt för andras missaktning och således skulle det inte röra sig om ett förtal. (Om du vill läsa mer om uttrycket "ägnat att" kan du göra det här, där jag har förklarat det mer ingående utifrån ett par andra exempel)Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Hot inom idrott – social adekvans

2021-02-03 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hejsan! Finns det en skillnad på olaga hot inom sportsliga evenemang och på en mer vardaglig basis. Alltså att i 90min skrika saker till en linjedomare gentemot att göra det på gatan skiljer ju sig. Finns det något i lagboken som beskriver denna skillnad?
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över om det finns någon skillnad mellan olaga hot inom sportsliga evenemang och olaga hot som förekommer mer generellt på en vardaglig basis. Svaret på frågan är dock inte helt enkel då det beror på brottstyp och sport. Det finns situationer där man kan slippa ansvar för något som i normala fall är att anse som brottsligt. De s.k. ansvarsfrihetsgrunderna som blir aktuella för din fråga är främst eventuellt samtycke och läran social adekvans. Jag kommer i det följande redogöra för vad som menas med ovan nämnda ansvarsfrihetsgrunder och hur det är relevant för din fråga. SamtyckeFör att göra det lättare att förstå vad dessa ansvarsfrihetsgrunder går ut på börjar jag med att angripa din fråga med hjälp av brottet misshandel istället för olaga hot. När spelarna inför en fotbollsmatch väljer att kliva in på fotbollsplanen och delta i matchen kan man se det som att de genom sitt handlande (konkludent handlande) accepterar spelets regler. Eftersom de är medvetna om att vissa typer av tacklingar är tillåtna enligt spelets regler kan man således dra slutsatsen att de genom sitt agerande har samtyckt till viss typ av ringa misshandel (d.v.s. exempelvis lättare knuffar och ett allmänt "ruffigt" spel). Om en motspelare då begår en sådan ringa misshandel mot en annan spelare, men med dennes samtycke, föreligger inget brott så länge handlingen var försvarlig (24 kap. 7 § brottsbalken). Social adekvans Det är emellertid inte helt ovanligt att det inom fotboll, eller andra sporter, förekommer tacklingar som inte är tillåtna enligt spelets regler. Man kan således ställa sig frågan om det verkligen föreligger ett samtycke från den utsatte spelaren i dessa situationer. Det är här läran om social adekvans kommer in. Social adekvans bygger på att man tillåter vissa regelöverträdelser p.g.a. att de är allmänt godtagna i samhället. Detta innebär att den som tacklar någon på ett sätt som är otillåtet enligt spelets regler ändå kan gå fri från ansvar så länge det inte strider mot spelets idé. Det finns inget uttryckligt lagstöd för principen om social adekvans. Dess innebörd och närvaro är dock noterad i förarbeten samt accepterad av Högsta domstolen (se exempelvis prop 1993/94:130 s. 40 f. och NJA 1997 s. 636).Vad gäller olaga hot mot domareOm man kopplar det jag här ovan har gått igenom till gärningen att genomföra ett olaga hot mot en domare eller linjedomare får man således ställa sig frågan om det kan anses acceptabelt av spelets idé och godtagbart i samhället. Olika personer kommer sannolikt besvara denna fråga olika, men klart är i alla fall att det finns flera exempel på personer som har blivit dömda för olaga hot när de har hotat såväl domare som linjedomare. Svaret på din fråga är således att det definitivt finns en skillnad mellan om en viss typ av brott begås inom sportsliga evenemang och om den begås på en mer vardaglig basis. Om olaga hot hör till denna grupp som man kan gå fri från ansvar ifrån är dock högst tveksam med tanke på att det finns rättsfall där ansvarsfrihet för sådana gärningar inte har godtagits. Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga! Med vänliga hälsningar,