Samäganderätt av katter och godtrosförvärv

2021-04-30 i Samägandeavtal
FRÅGA |Hej! Jag och mitt ex skaffade två katter tillsammans. Summan för själva katten på plats betalade mitt ex, men det var jag som hade kontakt med uppfödare och såg till att vi fått tag på katt. Jag betalade vetrinärs-kostnaderna samt mat, leksaker osv till katterna. Vi hann dock inte skicka in ägarbeviset på katterna innan vi gjorde slut, men jag skrev under på min del och har kort på detta om det är relevant. Nu till grejen:Jag ville ha katterna när vi gjorde slut då vi kom överrens från början att jag tar dom om vi gör slut, men han ville enbart bråka och ville ha dom katterna för sig själv. Jag var väldigt sårad av allt bråk och sa tillslut att han kan få ha dom hos sig, men om något händer dom eller om han inte vill ha dom längre så skulle han lova att kontakta mig och ge dom till mig, och det lovade han. Nu två månader senare ser jag att han lagt ut katterna på blocket. Jag kontaktar honom men han svarar inte mig så min syster kontaktar honom och säger att jag tar dom. Han svarar då med att det inte går för att dom redan är bortlovade, sen har han inte svarat på våra meddelanden sen dess. Vad kan jag göra? Är helt förkrossad och älskar dessa katter mer än allt, enda anledningen till att jag gick med på att han skulle få ha dom var för att han svor på att han verkligen älskade dom och skulle aldrig göra något sånt här. Jag vill verkligen ha mina katter tillbaka.
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag har förstått det som att det endast är ditt ex som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset, men att ni skaffade katterna tillsammans och att ni båda har lagt ned tid och pengar på katterna. Nu undrar du om du har ett rättsligt anspråk på katterna efter att ditt ex sålde katterna vidare till några blocketköpare.Svaret på din fråga regleras i lagen om samäganderätt (SamL) samt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GfvL).Vem äger katterna?Rent juridiskt sett så ser lagen på katter som egendom som man kan äga, även fast katterna givetvis är levande ting. Vid bestämmande av vem som äger katterna så är utgångspunkten att det är personen som ingått som medpart i köpet som är ägaren.Du skriver att det var ditt ex som erlade köpeskillingen samt att det är han som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset. Detta innebär att han rent utåt sett är ägare till katterna och har starka bevis för att så är saken. Däremot finns det en möjlighet för dig att ändå göra gällande ett ägarskap till katterna.Dold samäganderättÄven fast du inte är med på ägarbeviset så skulle du kunna yrka hos en domstol att katterna ägs av delvis dig samt ditt ex. Det finns nämligen en princip som kallas för dold samäganderätt. Principen har utvecklats i domstolsavgöranden och är således inte kodifierad, men är fortfarande juridiskt giltig.För att dold samäganderätt ska anses föreligga så måste tre krav vara uppfyllda. Det första kravet som måste uppfyllas är att en av makarna har köpt katterna i eget namn men att själva syftet med köpet var att katterna skulle brukas av båda makarna. Det andra kravet är att den make som inte står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset (Du) ska ha lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet. Det tredje kravet är att båda parterna ska ha avsett att äganderätten för katterna skulle vara gemensam.I ditt fall så förklarar du att ni köpte katterna tillsammans samt att både du och han har lagt ned ekonomiska bidrag för att införskaffa katterna. Ni har tydligen utifrån dessa uppgifter avsett att dela ägarskapet på katterna mellan varandra. Eftersom jag anser att ni förmodligen äger katterna tillsammans enligt principen om dold samäganderätt så kommer samäganderättslagen att aktualiseras härnäst.SamäganderättslagenEnligt mig så bör du ha relativt goda möjligheter att yrka på att katterna faktiskt ägdes av er båda två, även fast det endast är hans namn som står på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset. När ett samäganderättsskap konstaterats så är utgångspunkten att äganderätten fördelas jämnt mellan ägarna, såvida det inte finns omständigheter som talar för att någon annan andelsfördelning föreligger. Annars så är det alltså hälften vardera som gäller. Från det jag känner till om din situation så verkar det som att ni båda äger hälften av vardera katt.När man äger något enligt samäganderättslagen så ställs det många krav på att båda ägarna måste komma överens för att företa olika beslut som angår egendomen (2 § samäganderättslagen), exempelvis försäljning av den. Ifall parterna inte kan komma överens så kan man antingen ansöka om en god man som kan bestämma över egendomen (3 § samäganderättslagen) eller så kan man ansöka om att egendomen ska säljas på en offentlig auktion (6 § samäganderättslagen). Problemet med dessa handlingsalternativ är givetvis att ditt ex redan har sålt katterna vidare. Vad gäller då?Tillhör katterna numera blocketköparna?Förutsatt att du väcker talan i domstol, yrkar på att ni äger katterna till hälften vardera och lyckas få talan bifallen så skulle du ha rätten att kräva av den andra ägaren (ditt ex) att besluten som angår katterna framöver ska bestämmas tillsammans. Däremot så är det inte fallet längre, eftersom han har sålt katterna vidare till blocketköparna.För att du ska ha en möjlighet att kräva tillbaka katterna från köparna så måste du ha ett domstolsbeslut som fastställer att du äger hälften av vardera katten. Om du har detta fastställt så hade ju inte ditt ex rätt att sälja din hälft av katterna vidare. Däremot så finns det en möjlighet för blocketköparna att ändå rätteligen förvärva hela äganderätten (inkl. din berättigade ½) av katterna vid köpet.Enligt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GfvL) så finns det en möjlighet för köparna att erhålla full äganderätt till katterna förutsatt att de uppfyller vissa krav (rekvisit) i 2 § GfvL. Det ska handla om en situation då:(1) Någon har förvärvat lösöre,(2) från någon annan som hade egendomen i sin besittning,(3) som inte var ägare till den, och(4) som inte visste om att äganderätten faktiskt tillfaller någon annan.I förhållande till första kravet så har tydligen någon blocketköpare förvärvat katterna av ditt ex, kravet är alltså uppfyllt.Enligt det andra kravet så krävs det att ditt ex hade egendomen (katterna) i sin besittning, vilket du skriver att han hade.Det tredje kravet innebär att han inte varit den ensam ägare till katterna. För att detta ska vara uppfyllt så måste du ha erhållit ett domstolsbeslut som fastställer att du faktiskt äger hälften av vardera katten. Jag utgår från att detta är fallet för att gå vidare i min juridiska analys.Slutligen så måste blocketköparna varit omedvetna om att ½ av katterna ägdes av dig, vilket bör vara fallet då det endast var ditt ex som stod på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset.Om alla dessa krav skulle vara uppfyllda så har du fortfarande en möjlighet att kräva tillbaka hälften av äganderätten hos katterna från blocketköparna. Men detta måste ske inom sex månader från det att du fick kännedom om att försäljningen till blocketkköparna hade skett (3 § GfvL). Jag har uppfattat det som att du upptäckte försäljningen för ca. två månader sedan, vilket innebär att du har ungefär 3-4 månader kvar att fastställa din äganderätt av katterna samt kräva tillbaka till din berättigade andel av katterna.SammanfattningSom du kan se så sitter du i en ganska knepig sits. Eftersom ditt ex står som medpart på köpeavtalet och eventuellt ägarbeviset så är han utåt sett ägaren av katterna. Däremot har du möjlighet att väcka talan hos tingsrätten om att du faktiskt har dold samäganderätt i förhållande till katterna. Om tingsrätten skulle bifalla en sådan talan skulle du med allra största sannolikhet bli tilldelad hälften av äganderätten till vardera katten.Däremot så har ju ditt ex redan sålt katterna vidare till blocketköparna. Här har du fortfarande, förutsatt att du hinner få ut ett tingsrättsavgörande inom 3-4 månader på ditt ägarskap, en möjlighet att kräva tillbaka katterna från de nya ägarna. Om detta inte sker inom tidsfristen så kommer de nya ägarna att erhålla full äganderätt av katterna (tänk på sexmånadersfristen enligt 3 § GfvL som jag beskrev ovan). Däremot måste du också tänka på att du endast kan kräva tillbaka hälften av äganderätten till katterna eftersom ditt ex faktiskt ägde den andra hälften. Förutsatt att allt sker på detta sätt och inom tidsfristen, så skulle du hamna i en situation där du äger hälften av katterna med några okända människor, vilket förmodligen inte är en önskvärd situation för varken dig, motparten eller katterna.Jag skulle rekommendera dig att i första hand kontakta de nya ägarna och hoppas på att de har förståelse för din situation och därefter väljer att sälja tillbaka katterna till dig. Annars finns möjligheten för dig att genomgå det kostsamma rättsförfarandet som jag beskrev ovan. Du måste däremot tänka på att det inte finns någon säkerhet att du faktiskt vinner talan i tingsrätten och att hela händelseförloppet för den delen kan ske på under 3-4 månader.Att katter behandlas som egendom enligt lagen leder inte sällan till ohållbara situationer, då det handlar om levande ting som skapar band med sina ägare. På samma sätt blir det snabbt komplicerat när det kan uppstå en situation då två främlingar kan komma att äga hälften av vardera katten. Här är det förmodligen enklast för alla inblandade att antingen hela äganderätten tillfaller dig eller blocketköparna.Jag hoppas verkligen allting löser sig och jag hoppas du fick svar på din fråga!MVH

Felaktiga uppgifter i patientjournalen och falsk tillvitelse

2021-04-30 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Min fru ljög och fick in uppgifter om att jag drack kopiöst varje dag och att det troligen fanns drogproblem. Min syster ringde in och min fru talade med kuratorn för att se till att dom fick in dessa lögner I min journal när jag precis fått en hjärtinfarkt. Detta har inneburit sämre vård, sämre mediciner, ifrågasättande från läkare och vårdpersonal. Massor av olika prover och varje gång ta alkol test och drog test vid akuta ärenden likväl som dagar på avdelningen.Mellan 2009 och 2014 hade jag 4 hjärtinfarkter och 2 stroke samt en blodförgiftning.Fick inte något mot smärta eller att sova på utan att avdelning och läkaren hade långa samtal oavsett tid på dygnet.Min sjukdom ör ärftlig och heter familjär hyperkolesterolemi.Jag har behandlats som missbrukare trots att ingen kunde hitta minsta spår av alkohol eller droger.Detta fortsätter än i dag.
Victoria Ikegami Andersson |Hej!Jag har förstått det som att din fru har förmedlat uppgifter till en kurator som arbetar inom den offentliga hälso- och sjukvården. Dessa felaktiga uppgifter har därefter påverkat dina möjligheter att erhålla lämplig vård för din smärta. Jag kommer utgå från att kuratorn som du omnämner är den som har infört uppgifterna i en patientjournal som avses i patientdatalagen.Det verkar som att du nu undrar om det finns något du kan göra för att komma tillrätta med de falska uppgifterna i patientjournalen.Svaret på denna fråga regleras främst i brottsbalken (BrB) och patientdatalagen.Din fru kan ha begått brottet falsk tillvitelseEnligt uppgifterna du har lämnat så framstår det som att din fru kan ha begått brottet falsk tillvitelse (se 15 kap. 7 § BrB) när hon lämnade dessa uppgifter. För att kunna anse att hon har begått brottet så måste några rekvisit (krav) vara uppfyllda:(1) Hon ska ha lämnat en uppgift om dig till en myndighet (ex. kuratorn som jobbar inom den offentliga sjukvården),(2) Uppgifterna var osanna och(3) Hon hade uppsåt (medveten om att uppgifterna var osanna).Om alla dessa krav är uppfyllda så har hon begått brottet falsk tillvitelse. Jag skulle rekommendera dig att förklara för din fru att det hon har gjort kan anses utgöra ett brott. Det är brottsligt att lämna osanna uppgifter till en myndighet och detta har tydligen påverkat den vård du nu blir erbjuden. Om hon blir införstådd med detta så kommer hon förhoppningsvis inse sitt misstag och låta bli att lämna sådana uppgifter framöver. Huruvida du vill polisanmäla händelsen är upp till dig att besluta.Handlingsplan om journalen innehåller felaktiga uppgifterJag har uppfattat det som att din fråga främst rör de olika möjligheterna du har att korrigera dessa uppgifter. Det finns några alternativa möjligheter du skulle kunna utnyttja för att göra dig kvitt de osanna uppgifterna i din journal.1) Begära rättelse av felaktig uppgiftFörutsatt att det handlar om en patientjournal så finns det en möjlighet att kontakta Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att begära rättelse av uppgifterna. Detta torde vara enklare att göra om din fru medger att uppgifterna var felaktiga och uppgifterna som återfinns i journalen är utan grund.2) Begära notering i journalenDetta alternativ kan du göra gällande ifall kuratorn vägrar rätta den felaktiga uppgiften enligt 1). Då kan du istället begära att en notering förs in som konstaterar att du anser att vissa uppgifter i journalen är felaktiga (3 kap. 8 § patientdatalagen). Detta är nog ett mindre önskvärt alternativ, då det är din egen uppfattning som antecknas och inte uppgifter från en vårdgivare.3) JournalförstöringSlutligen så finns det en möjlighet att radera uppgifter som finns i journalen. Då kan du ansöka om att endast de felaktiga uppgifterna ska raderas. För att detta ska ske måste tre krav (rekvisit) vara uppfyllda (se 8 kap. 4 § Patientdatalagen):(1) godtagbara skäl anförs för ansökan,(2) patientjournalen eller den del av den som ansökan avser uppenbarligen inte behövs för patientens vård, och(3) det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.Att uppgifter i journalen är helt felaktiga bör vara en omständighet som skulle kunna möjliggöra radering av uppgifterna. Däremot är det omöjligt för mig att göra en uttömmande bedömning huruvida detta är möjligt i ditt fall. Detta särskilt eftersom journalförstöring endast sker i undantagsfall enligt IVO.Jag skulle starkt rekommendera dig att i första hand kontakta din vårdgivare (ex. kuratorn) och få uppgifterna rättade. Om din fru medger för kuratorn att uppgifterna som lämnades var felaktiga så kommer troligtvis inte kuratorn invända mot att rätta till uppgifterna. Om detta inte funkar, så rekommenderar jag dig att ansöka om journalförstöring hos IVO på den här länken.Slutligen så uppmuntrar jag dig återigen att förtydliga för din fru att det är brottsligt att lämna felaktiga uppgifter till en myndighet. Genom att informera henne om detta så kommer hon förhoppningsvis inse sitt misstag och låta bli att lämna felaktiga uppgifter framöver.Jag hoppas du fick svar på din fråga och att allt löser sig!MVH

Skadeståndsansvar för hundägare

2021-04-30 i Skadeståndssansvar för djurägare
FRÅGA |Hej!Om jag har min hund lös i en hundgård tillsammans med andra lösa hundar och min hund attackerar annan hund eller om min hund blir attackerad, är detta brottsligt för ägaren? Kan ägaren till den hund som attackerat bli betalningsskyldig till ägaren vars hund blivit skadad? Tänker just med omständigheten att båda ägarna valt att släppa sina hundar lösa i en hundgård. Med vänlig hälsning
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga är reglerad i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter (hundlagen). Lagen reglerar frågor som rör hundägares ansvar för skador som deras hundar ger upphov till.Enligt lagen så ska en hundägare ansvara för alla skador som orsakas av hunden, oavsett om ägaren vållat skadan eller inte. Detta innebär att omständigheten att hundägaren inte har vållat skadan kommer inte påverka den skadelidandes rätt till skadestånd (19 § st. 1 hundlagen). Att båda parterna har valt att släppa ut hundarna på en hundgård innebär inte att ett skadeståndsansvar bortfaller. På samma sätt så kommer en annan hundägare vars hund attackerar din hund ansvara för skadorna som uppkommer.Det enda omständigheten som den skadevållande ägaren skulle kunna åberopa gentemot den skadelidande är att skadelidande varit medvållande till skadan (kallas för jämkning) enligt skadeståndslagen (SKL) 6 kap. 1 § st. 2. Detta skulle kunna minska ersättningen som skadevållaren måste erlägga skadelidande.Jag tror däremot inte att jämkning skulle vara aktuellt i ett scenario där två hundägare väljer att lämna av sina hundar på en hundgård och en av hundarna attackerar den andra. Snarare kanske det talar mer för att jämkning inte ska ske eftersom den skadevållande parten kan ha varit medveten om att dennes hund tidigare visat tecken på aggressivitet. Exempelvis att hunden tidigare uppvisat aggressivitet mot andra hundar talar för att hundägaren inte borde släppa hunden lös bland andra hundar utan exempelvis munkorg.Nu vet jag inte hur den specifika situationen sett ut, men i det stora hela så kommer det alltid vara skadevållande parten som erlägger skadeståndet för skadan som uppstår. Det handlar alltså om ett skadeståndsrättsligt anspråk, inget brottsligt. Ifall det finns omständigheter som talar för att den andra parten var medvållande till skadan så kan beloppet jämkas till ett lägre belopp.Hoppas du fick svar på din fråga!MVH

Hävande av faderskap som har fastställts genom en dom

2021-03-20 i Faderskap
FRÅGA |1986 hade jag ett kort förhållande med en gift kvinna hon blev gravid och jag dömdes till far till barnet pojken är nu 34 år gammal jag vet fortfarande inte om han är min son eller inte har krävt faderskapstest många gången utan att lyckas jag undrar om jag kan stämma honom i Tingsrätten kräva faderskapstest
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att besvara din fråga så tänker jag beskriva hur faderskapsbekräftelse går till, samt hur en eventuell omprövning av faderskap kan ske. Jag har tolkat det som att du önskar att häva ett faderskap som har fastställts. Svaret på din fråga regleras i föräldrabalken (FB) och rättegångsbalken (RB). Hur sker bekräftelse av faderskapet för ett barn? Det finns flera olika sätt som faderskapet till ett barn kan fastställas. Utgångspunkten vid fastställandet av faderskap är den så kallade faderskapspresumtionen. Den innebär att moderns make presumeras vara far till barnet enligt 1 kap. 1 § FB. Detta är en presumtion som gäller så länge giftermålet är bestående när barnet föds. Kan faderskapet fastställas på annat sätt? Det finns dock utrymme för att en annan man än den dåvarande maken fastställs vara fader till barnet. Detta kan ske genom att rätten förklarar att mannen i äktenskapet inte är fader till barnet, om det exempelvis är utrett att modern har haft samlad med annan än mannen och att det är sannolikt att barnet har avlats av denna (1 kap. 2 § FB). Jag utgår från att ditt faderskap fastställdes genom en liknande regel, där rätten ansåg att du sannolikt var fadern till barnet.Är det möjligt att häva ett faderskap? Utifrån uppgifterna som du har delat med dig av så har domstolen fastslagit att du är fader till barnet men du är osäker på om så är fallet. Finns det då någon möjlighet för dig att häva det fastställda faderskapet? Möjligheterna att häva ett faderskap som har blivit fastställt genom dom är väldigt begränsade. En dom vinner efter en viss tidsfrist laga kraft (typiskt sett tre veckor enligt 50 kap. 1 § RB), vilket innebär att den inte längre kan ändras genom en överklagan. Eftersom det har gått en sådan lång tid sedan faderskapet fastställdes med beaktande av barnets ålder (37), så bör domen ha vunnit laga kraft och kan inte längre ändras genom överklagan. Det finns däremot en annan möjlighet för att häva faderskapet – resning! Det finns nämligen ett rättsmedel som kan utnyttjas för att få frågan om faderskapet omprövat. Detta kan ske genom rättsmedlet resning (58 kap. 1 § RB), vilket innebär att en dom som har vunnit laga kraft ändå kan omprövas i domstol. Rättsmedlet tillämpas däremot väldigt sällan eftersom den ställer höga krav. Det krävs däribland att det ska ha tillkommit nya omständigheter eller bevis i efterhand som sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet. En sådan omständighet skulle kunna vara ett DNA-test som bevisar att du inte är far till barnet. I ditt fall så framgår det dock att inga tester har utfärdats och att barnet inte är villig att genomföra DNA-analysen. Enligt svensk rätt så krävs båda parternas (du och barnets) samtycke för att genomföra en DNA-analys, vilket innebär att du inte kan utkräva något test. Ifall du och barnet skulle vara överens om att genomföra ett sådant DNA-test som därefter skulle påvisa att ni inte är besläktade, så finns det alltså en möjlighet att häva faderskapet till barnet genom resning. Då ska alltså domstolen upphäva faderskapsbeslutet. Ifall ni lyckas komma överens om att genomgå en DNA-analys så är det viktigt att påpeka att en sådan omständighet (om DNA-testet utesluter att du är biologisk fader till barnet) ska tas upp vid en domstol inom ett år från det att kännedom om omständigheten erhölls (58 kap 1 § p. 3 och 58 kap. 4 § st. 2 RB). Slutsats: Eftersom det har gått så pass lång tid sedan faderskapet fastställdes så kan inte denna längre överklagas då den har vunnit laga kraft. Däremot så kan du fortfarande aktualisera resning ifall du kan få tag på DNA-analyser som bevisar att ni inte är biologiskt besläktade. Dock så skriver du att inga sådana har genomförts och att det inte verkar som att barnet vill genomföra ett DNA-test. Såvida inte ett sådant kan erhållas med samtycke så kan du alltså inte häva faderskapet vid en domstol genom resning.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga och önskar dig lycka till!

Försäljning av ärvd lägenhet

2021-04-30 i Bröstarvinge
FRÅGA |Hej min far äger en lägenhet utomlands som vi har ärva efter farmor. Nu behöver vi sälja den. Har jag rätt till något av vinsten eller är det min far som får allt. Mvh
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag har förstått det som att din far äger lägenheten då han har ärvt den av hans mamma (din farmor) och att han nu tänker sälja den. Du undrar om du har rätt till en del av vinsten.Svaret på din fråga återfinns i ärvdabalken (ÄB).Du skriver att din far äger en lägenhet samt att han har ärvt denna och du omnämner inte heller något testamente. Detta innebär förmodligen att din farmors kvarlåtenskap (all den egendom som finns kvar efter att din farmor gått bort) har fördelats enligt svensk arvsrätt.Den svenska arvsrättenHur arvet efter någon fördelas regleras i 2 kap. ÄB och kallas för den legala arvsordningen. Däri uppställs en prioriteringsordning mellan olika arvsberättigade som kallas för olika arvsklasser. Den första arvsklassen ärver före den andra arvsklassen och den andra arvsklassen före den tredje.Den första arvsklassen omfattar avkomlingar till den avlidna (2 kap. 1 § ÄB). Dessa kallas för bröstarvingar och kommer ärva kvarlåtenskapen efter den avlidna jämnt fördelat. Om det endast finns en bröstarvinge så ärver denna hela kvarlåtenskapen.I ditt fall så är alltså din pappa en bröstarvinge i förhållande till din farmor. Detta innebär att, förutsatt att han är ensambarn, han har ärvt all hennes kvarlåtenskap. Detta inkluderar alltså äganderätten till lägenheten. Detta innebär att vid försäljningen av lägenheten så kommer all vinst tillfalla honom.SlutsatsEftersom det är din pappa som äger lägenheten så förutsätter jag att det är han som har ärvt hela äganderätten till lägenheten. Om detta förhållande föreligger så har alltså endast han rätt till vinsten. Såvida inte din farmor kvarlämnade ett testamente som uttrycker att du ska få ta del av vinsten vid en eventuell försäljning av lägenheten så är det alltså detta som gäller. Eftersom du inte omnämner att ett sådant testamente finns, så utgår jag från att det var den svenska arvsrätten som fördelade hennes kvarlåtenskap och då är det din far som är berättigad till hela vinsten.Hoppas du fick svar på din fråga!MVH

Brott som faller under allmänt åtal

2021-04-30 i Övriga brott
FRÅGA |Kan man anmäla någon för falsk tillvitelse å en annan persons vägnar?I mitt fall gäller det min fd sambo som gjorde en orosanmälan mot sin sons far till socialtjänsten där hon målade upp en väldigt klandervärd bild av honom. Dessförinnan hade hon manipulerat mig under flera år att tro på hennes bild av sonens far vilket medförde att jag stöttade henne fullt ut i processen samt även medverkade i utredning som kallat "vittne". Nu har bilden klarnat och socialtjänstens utredning har inte visat något av det hon målade upp. Hon är helt enkelt inte frisk och i störningen ligger att vara patologiskt lögnaktig. Därav min fråga!
Victoria Ikegami Andersson |Hej!Jag har uppfattat det som att din före detta sambo har lämnat in uppgifter om barnets far till socialtjänsten. Såsom du skriver så kan detta potentiellt innebära att hon har begått falsk tillvitelse förutsatt att uppgifterna var osanna och att hon var medveten om att de var osanna.Angående möjligheten för dig att anmäla brottet så måste det handla om ett brott som hör under allmänt åtal. Detta eftersom ett brott som hör under allmänt åtal innebär att åklagaren kan väcka åtal och att anmälan i princip kan inkomma från vem som helst (inte endast brottsoffret). Enligt 20 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) hör alla brott under allmänt åtal såvida inte annat framgår i lagtext. Exempelvis så hör inte de flesta ärekränkningsbrotten i 5 kap BrB (se 5 kap. 5 § BrB) under allmänt åtal (ex. förtal).Eftersom det inte framgår någonstans i lagtexten att falsk tillvitelse inte skulle höra under allmänt åtal så är det alltså möjligt för dig att anmäla händelsen. Därefter är det upp till åklagaren att bedöma om det finns tillräckligt med bevis för att väcka åtal gentemot din före detta sambo. Utifrån uppgifterna du har lämnat så kan jag inte ge ett uttömmande svar huruvida ett brott har begåtts eller inte, men detta är alltså något som kommer utredas utförligt efter att en anmälan har inkommit.Jag hoppas du fick svar på din fråga!MVH

Gåva av aktier till en vän

2021-03-21 i Gåvoskatt
FRÅGA |Hej!Om jag har ett nystartat bolag som har haft väldigt lite verksamhet. Jag äger 100% av aktierna, men skulle vilja ge bort 50% av aktierna som gåva till en vän. På pappret har han inte varit delaktig någonting i bolaget men har hjälp mig mycket med olika saker. Hur går jag till väga och hur blir det med eventuell skatt?
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag har tolkat det som att din fråga rör huruvida du kan ge bort en gåva i form av aktier till din kompis. Jag har också förstått det som att verksamheten har låg aktivitetsgrad, men att din kompis har hjälpt dig med en hel del saker. Svaret på din fråga finns i inkomstskattelagen (IL). Hur ser gåvoskatten ut i Sverige? Ända sedan 2004 så har Sverige avskaffat den tidigare gällande gåvoskatten. Denna innebar att gåvor skulle beskattas. Eftersom detta förhållande inte längre gäller så är alltså gåvor skattefria i Sverige (8 kap. 2 § IL). Däremot finns det vissa informella krav som domstolar typiskt ställer för att bedöma att en värdeöverföring är en gåva juridiskt sett. Dessa rekvisit regleras inte i lagtext utan framgår av domstolsavgöranden. Gåvobegreppet består av tre rekvisit (krav): (1) det har skett en förmögenhetsöverföring, (2) gåvan har överlämnats frivilligt och slutligen (3) det ska föreligga en gåvoavsikt hos gåvogivaren. Förutsatt att pengarna som du överför till din kompis uppfyller dessa rekvisit så kommer han inte behöva skatta på detta, utan han kommer då inträda i din skattemässiga situation (44 kap. 21 § IL). Detta innebär att beskattning för aktierna först sker när aktierna avyttras (samma sak som gäller för alla aktieägare). Att de har "bytt ägare" från dig till din kompis har således ingen inverkan på vare sig din eller din kompis skatteförpliktelser. Vad gäller då i ditt fall? Enligt mig så kommer det första kravet uppfyllas då aktierna som överlåts är en förmögenhetsöverföring. Därefter så ska det andra och tredje kravet också beaktas. Det framgår att det ske frivilligt och att det ska föreligga en gåvoavsikt hos dig. En värdeöverföring som sker på grund av att mottagaren har utfört prestationer åt gåvogivaren anses inte vara en gåva. Jag skulle säga att det inte är helt självklart ifall aktieöverföringen uppfyller det tredje rekvisitet i synnerhet. Men ifall det är så att din kompis har utfört mer generella tjänster utan något krav på gottgörelse samt att du avser att ge gåvan på grund av er nära vänskap (och inte prestationerna) så torde detta rekvisit vara uppfyllt. För att vara på den säkra sidan så anser jag att en gåva som sker som ett tack för hans arbetsprestationer inte ska överföras, då det riskerar att istället betraktas som lön för hans arbete. Då kommer aktieförvärvet beskattas som en inkomst hos honom (11 kap. 1 § IL). Om det är så att du avser att ge gåvan på grund av er nära sällskap så kan du erhålla bevis på gåvans existens genom att upprätta ett gåvobrev. Ifall skattemyndigheten i efterhand skulle ifrågasätta om aktieöverföringen var en gåva eller inte så skulle ni bland annat kunna erbjuda gåvobrevet som bevis på detta. Slutsats: Jag har inte alltför mycket omständigheter att gå på för att göra en fullständig prövning, men jag skulle rådgiva dig att ta reda på om gåvan ges som lön för din kompis arbetsprestation eller om det sker på grund av er nära sällskap. Om det senare förhållandet föreligger så bör ni upprätta ett gåvobrev för att inneha något slags bevis på att det var en gåva. Då kan ni försäkra er om att din kompis inte riskerar att behöva skatta på pengarna ifall skattemyndigheten skulle anse att det inte har förelegat en giltig gåva. Om du känner att det skulle vara behövligt med ett gåvobrev av denna orsak och att du behöver hjälp med att upprätta detta så kan du gärna kontakta oss på vår avtalstjänst. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga och lycka till!

Får min pappa testamentera bort egendom som annars skulle ha tillfallit mig?

2021-03-20 i Laglott
FRÅGA |Hej! Jag tänker ställa en fråga om arv. Jag är ensambarn o mina föräldrar är gifta. Min pappa äger skog. Nu säger han att han har skrivit i testamentet att mina barn, alltså hans barnbarn, ska ärva hans skog. Vi är inte osams o har aldrig varit, jag o min pappa. Men det här känns konstigt att det inte är jag som kommer att ärva den eftersom jag är hans dotter. Jag vet att min mamma såklart ärver pappa i första hand om han går bort först. Har han rätt att göra så?
Victoria Ikegami Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag har tolkat din fråga som att du undrar ifall din pappa har rätt att testamentera bort hans skog till barnbarnen. Jag tänker utgå från att du är ett ensambarn samt att dina föräldrar inte har några barn sedan tidigare. För att besvara din fråga så kommer jag använda mig av ärvdabalken (ÄB). Hur ser arvsrätten ut i Sverige? Hur arvet efter någon fördelas regleras i 2 kap. ÄB och kallas för den legala arvsordningen. Däri uppställs en prioriteringsordning mellan olika arvsberättigade som kallas för olika arvsklasser. Den första arvsklassen ärver före den andra arvsklassen och den andra arvsklassen före den tredje. Den första arvsklassen omfattar avkomlingar till den avlidna (2 kap. 1 § ÄB). Dessa kallas för bröstarvingar och kommer ärva kvarlåtenskapen efter den avlidna jämnt fördelat. I ditt fall så är du ensam bröstarvinge och enligt den gällande arvsklassen så ska du ärva all din faders kvarlåtenskap. Däremot så finns det en huvudregel, precis såsom du skriver, som medför att makar ärver varandra (3 kap. 1 § ÄB). Detta innebär att den efterlevande maken (din moder) ärver all din faders egendom. Tanken är då att bröstarvingen (Du) kommer ärva både din moder såsom fader när den efterlevande maken har gått bort. Hur påverkar ett testamente arvsrätten? Man utgår alltså från den svenska arvsrätten vid avsaknad av ett giltigt testamente. Detta innebär dock att någon som väljer att testamentera sin egendom (testator) har en möjlighet att sätta arvsrätten ur kraft. Testatorn har typiskt sett omfattande möjligheter att fördela sin kvarlåtenskap såsom denne önskar. Däremot så inskränks testatorns rätt att fördela sin kvarlåtenskap av den så kallade laglotten. Laglotten är en viss andel av kvarlåtenskapen som en bröstarvinge alltid har rätt till. Laglotten uppgår till hälften av det arvet man skulle ha fått om testamentet inte fanns. I ditt fall så ska du utifrån den svenska arvsrätten ärva hela din faders kvarlåtenskap (arvslott), men om han testamenterar bort allt så kan du kräva ½ av arvslotten för att få ut din laglott.Med detta sagt så har du som utgångspunkt rätt till hela din faders kvarlåtenskap efter att den kvarlevande maken (din moder) har gått bort. Däremot så kan din far inskränka din arvslott, men som allra högst får han inskränka den till ½ (laglotten) av vad du annars skulle ha fått. Kan du, genom laglotten, kräva att få skogen? Även fast du har rätt till en stor del av din faders kvarlåtenskap så kan du däremot inte göra gällande att du ska få en specifik del av kvarlåtenskapen (ex. skogen). Ifall din pappa testamenterar bort skogen, men att det inte inskränker din laglott (1/2 av din arvslott) så kan du alltså inte klaga på testamentet. Det är upp till testatorn (din far) att reglera vilken egendom som ska tillfalla vem, förutsatt att din laglott förblir täckt. Om skogen överskrider 1/2 av kvarlåtenskapen så kan du däremot påkalla jämkning av testamentet enligt 7 kap. 3 § ÄB och framföra ett laglottsanspråk inom sex månader efter att du fått ta del av testamentet. Anspråket kan ske direkt till testamentstagaren (barnbarnen) alternativt genom att väcka talan hos tingsrätten. Slutsats Precis såsom du skriver i din fråga så kommer din mor i första hand ärva din far vid hans bortgång. När hon sedan går bort så kommer den första arvsklassen (bröstarvingar, det vill säga du) att ärva både din far och mor samtidigt. Däremot så kan din pappa sätta arvsrätten delvis ur spel genom att upprätta ett testamente. Då får han möjligheten att testamentera bort uppemot hälften av sin kvarlåtenskap till någon annan än du. Det bästa sättet att komma tillrätta med din önskan att få ärva skogen är nog att uttrycka den önskan till din far, eftersom det i slutändan är hans beslut att ta.Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att mitt svar kan ge viss vägledning till dig.