Får jag bjuda min nästan 20-åriga sambo på alkohol hemma?

2021-05-08 i Övriga brott
FRÅGA |Jag är 20 år och har flyttat ihop med en tjej som fyller 20 år om tre månader. På helger går vi ibland ut och äter på restaurang: delar en flaska vin till maten och tar några drinkar i baren i goda vänners lag. Jag har av vänner blivit varnad mot att göra detta när vi är hemma. Detta eftersom det vore straffbart att i vårat hem servera min sambo alkohol i sådana mängder som hon får dricka på restaurang (hon har ännu inte fyllt 20 år). Min fråga : Är det verkligen så? (Jag har förstått att det finns regler om detta i 3 kap. 9 § andra och tredje styckena i alkohollagen, men jag har svårt att förstå det krångliga språket där.)
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det korta svaret är att dina vänner på det stora hela har rätt. Saken är lagreglerad på så vis att den som ännu inte fyllt 20 inte hur som helst får erbjudas alkohol. I 3 kap. 9 § andra stycket alkohollagen anges huvudregeln, det vill säga att alkohol inte får ges till den som ännu inte fyllt 20 år. Tredje stycket innebär emellertid ett undantag. Undantaget tar sikte på den situationen där den underårige bjuds på en mindre mängd alkohol att dricka där och då, under ordnade förhållanden (såsom en lugn middag jämfört med en hemmafest). Därutöver behöver det framstå som försvarligt att bjuda den underårige på alkohol, med hänsyn till dennes ålder och mognad. Det som fortfarande är förbjudet i och med andra stycket är exempelvis att ge någon under 20 års ålder alkohol att dricka vid senare tillfälle.Den som bryter mot förbudet i 3 kap. 9 § gör sig skyldig till brottet olovligt anskaffande av alkohol (11 kap. 7 §). Om omständigheterna talar för att brottet är att anses som lindrigt, ska den som bröt mot förbudet ändå inte dömas till brott (11 kap. 10 §). Det som kan tala för att det ska bedömas som lindrigt är främst om den som bröt mot förbudet inte gjorde det med avsikt (se bl.a. NJA 2007 s. 61) (även om det också fortfarande kan vara straffbart), snarare än mängden det rör sig om eller hur snart den underårige i fråga skulle fylla 20 år (se bl.a. RH 2005:74). Generellt är det mycket sällan gärningar som dessa kan anses lindriga.Vad gäller i ert fall?Med hänsyn till att din sambo endast är några månader yngre än 20 år torde det som regel vara försvarligt att bjuda din sambo på en mindre mängd alkohol, om det sker i hemmet under lugna och ordnade förhållanden. Det finns väldigt få fall som gått till domstol som visar exakt hur bestämmelsen ska tolkas, så jag skulle rekommendera att ni är försiktiga med att utgå ifrån att det faktum att hon så snart ändå fyller 20 skulle innebära att den mängd som är tillåten skulle vara större. Så är inte nödvändigtvis fallet. Att hon är så nära att ha åldern inne kan istället huvudsakligen medföra att det troligare anses vara försvarligt att överhuvudtaget bjuda henne på alkohol, förutsatt att övriga förutsättningar är uppfyllda: det får fortfarande endast röra sig om en mindre mängd, samt förtäring direkt på platsen och under ordnade förhållanden. Vad är en tillåten mängd?Det är tyvärr svårt att uttala sig om exakt vad som är tillåtna mängder, då lagstiftaren valt att inte fastslå några exakta gränser. Lagtexten ger emellertid uttryck för att det inte får röra sig om mer än en relativt liten mängd alkohol. Samma mängder som din sambo får dricka på restaurang torde därmed överstiga vad som vore en tillåten mängd, precis som dina vänner är inne på.Mot bakgrund av hur sällan brott mot förbudet anses lindriga, kan det vara klokt att vara försiktiga avseende mängden tillsvidare, i synnerhet som din sambo så snart fyller 20 och förbudet då inte längre träffar er. Tveka inte att återkomma med en ny fråga om ni har fler funderingar! Med vänlig hälsning,

Missade att scanna varor, kan det utgöra ett brott?

2021-05-01 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Jag och min tvååring var och handlade med självscanning och när jag skulle betala blev det en delavstämning. I samma sekund som skärmen lös rött kom jag på att jag glömt scanna för min dricka vilket jag säger till om. Det blir då en helavstämning och jag fick följa med till en kassa. Innan jag ställer mig i kön ringer jag min sambo för att dubbelkolla om det var något mer jag skulle handla då jag ändå måste packa upp hela kundvagnen. Jag hade bla. missat smör och frågar om jag kan springa in och hämta det innan helavstämningen vilket inte går. Jag genomför avstämningen och då visar det sig att 9 varor inte har skannats vilket gör mig chockad. Kassörskan säger att det är många varor som inte är scannade varpå jag förklarar att det verkligen varit min avsikt och frågar om det är scannern som inte blippat när jag tryckt mot streckkoden? Kassörskan säger att det är viktigt att vara noga med att dubbelkolla så alla varor kommit i. Jag betalar såklart alla mina varor och går därifrån. Jag går ut till bilen, lämnar mina varor och går in igen för att handla smör som jag glömmt och känner hur uttittad jag blir av personalen vid kassan, vilket var så pinsamt. Har aldrig varit med om något liknande och är nu livrädd att dom tror jag hade som avsikt att stjäla varorna vilket jag verkligen inte hade. Jag kommer aldrig mer använda scanning igen utan kommer efter detta bara använda kassan. Kan en polisanmälan ha gjorts och vad kan jag vänta mig av detta? Kan inte tänka på något annat.
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det är osannolikt, men inte omöjligt att en polisanmälan har gjorts. Att någon missar varor i självscanningen i mataffärer är relativt vanligt, och leder oftast inte till en polisanmälan från butiken. Det är emellertid självklart möjligt att butiken ändå polisanmäler. Även om en anmälan har gjorts har du emellertid antagligen ingenting att oroa dig för. En förundersökning kanske inte ens inleds Om en anmälan görs, ska en förundersökning inledas om det finns skäl att anta att ett brott begåtts (23 kap. 1 § rättegångsbalken). Det är ett relativt lågt ställt krav, men det krävs alltså ändå en viss grad av sannolikhet att det faktiskt skett ett brott. Eftersom butiken ingrep innan du fick med dig sakerna kan de inte hävda att fullbordad stöld begåtts, utan brottet i fråga i ditt fall skulle istället vara försök till stöld (8 kap. 1 och 12 §, samt 23 kap. 1 § brottsbalken). Beroende på värdet av de oscannade varorna kan det vara så att gärningen, om den fullbordats, inte anses tillräckligt allvarlig för att räknas som stöld, utan skulle istället utgöra ringa stöld (8 kap. 2 §). Försök till ringa stöld är inte kriminaliserat, till skillnad från försök till stöld, och utgör därför inget brott (8 kap. 12 §). Högsta domstolen har dragit gränsen mellan stöld och ringa stöld vid 1250 kr (NJA 2019 s. 951). Om det totala värdet av de oscannade varorna var 1250 kr eller mindre skulle det alltså utgöra försök till ringa stöld, vilket inte är ett brott. Om värdet av varorna i så fall står klart för den som har att besluta om inledande av förundersökning (vanligen Polismyndigheten eller åklagaren, 23 kap. 3 § rättegångsbalken), finns således inte anledning att anta att något brott har begåtts, och förundersökning ska inte inledas. Även om en förundersökning inleds, lär du inte riskera att bli dömdDet är omöjligt för oss att säga med total säkerhet, men det skulle vara svårt att bevisa att du begått brottet försök till stöld. Det krävs nämligen att man haft uppsåt att begå brottet, för att det ska utgöra brott (1 kap. 2 § första stycket, och 8 kap. 2 och 12 § brottsbalken). Eftersom du inte hade för avsikt att inte scanna varorna, utan endast missade att scanna dem av misstag, har du objektivt sett inte begått något brott i och med händelsen. Under förundersökningen så ska det utredas om det finns tillräckligt med bevisning mot en gärningsperson för att åklagaren ska kunna väcka åtal (23 kap. 2 § rättegångsbalken). Förundersökningen ska läggas ner om det inte längre finns anledning till en förundersökning, såsom om gärningen visat sig inte vara brottslig (som ovan) eller om tillräcklig bevisning inte kan frambringas för att styrka brott (23 kap. 4 § andra stycket). Det är alltså mycket möjligt att förundersökningen läggs ner, om den ens inleds. Om åklagaren trots allt skulle väcka åtal så behöver åklagaren bevisa att du haft uppsåt att stjäla. För att du ska kunna bli fälld för brottet behöver det vara bevisat så pass att det anses ställt utom rimligt tvivel att du hade uppsåt. Det lär inte gå att komma ifrån att du mycket möjligt var distraherad eller stressad av att handla ensam med ditt småbarn, och att du därför av oaktsamhet missade att scanna varorna. Jag tror därför att du inte behöver oroa dig. Bra att veta är att de behöver informera dig i samband med förhör om du skulle bli faktiskt misstänkt för brottet (23 kap. 18 §). Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

När arvinge går bort kort efter arvlåtaren

2021-05-01 i Arvsordning
FRÅGA |Hej!Min svärfars faster, som var ensam och barnlös, gick bort för några veckor sedan. Nu har även svärfar gått bort och för svärmors skull infinner sig då frågan:Är svärfar, eller hans dödsbo, arvsberättigad trots att han gått bort? Han levde ju när fastern gick bort. Finns det någon risk att han kan bli "bortglömd" i fasterns bouppteckning, så att svärmor måste bevaka detta själv?Med vänlig hälsning
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Förutsatt att fasterns föräldrar och syskonet som är förälder till din svärfar alla redan gått bort ska din svärfar, precis som du är inne på, ärva i egenskap av syskonbarn (2 kap. 2 § första och andra stycket ärvdabalken). Din svärfar är arvsberättigadDen avgörande tidpunkten för rätten att taga arv är när arvlåtaren (fastern) går bort (1 kap. 1 och 2 §): eftersom din svärfar ännu var i livet när hans faster gick bort ska han anses ha hunnit ta del av arvet även om det inte hunnit ske i praktiken. En förutsättning är att ni kan lägga fram någon form av bevisning om att han överlevde fastern, men detta tenderar att endast vara ett problem när arvlåtare och arvtagare exempelvis omkommer i samma olycka. Hans del av arvet ska därför ingå i bodelningen efter honom, och därefter tillfalla din svärmor (3 kap. 1 §), precis som ni är inne på. Borde ni höra av er angående hans arv?Förhoppningen är självfallet att allt ska gå rätt till, men misstag kan förstås begås, i synnerhet i lite extraordinära fall såsom detta. Det är såklart säkrare att höra av sig och förvissa sig om att relevanta parter är medvetna om att din svärfar överlevde sin faster och därför ska anses ha hunnit ärva.Lycka till, och tveka inte att återkomma med en ny fråga om ni har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Vem ska betala för underhåll av väg med servitut?

2021-04-21 i Servitut
FRÅGA |Hej. Vi är tre sommarstugeägare. Vi har nyttjande rätt på en väg till stugorna. Nu är det dags att grusa den. Vart kan man hitta vem som skall betala det? Är det så att vi skall dela det på alla 4 eller är han som äger vägen skyldig att göra det?Mvh
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga!Det kan framgå i servitutet vem som ansvarar för underhållet av vägenDet låter som att det rör sig om ett servitut, vilket regleras i 14 kap. jordabalken. Vem som ska ansvara för underhållet av vägen kan ha reglerats i servitutet. Börja således med att se efter om skyldigheten för underhåll har avtalats om. Huvudregeln är att ägaren av den tjänande fastigheten, det vill säga ägaren av marken som vägen går på, inte ska betungas mer än nödvändigt (6 § första stycket), men underhåll av vägen är det man på sin höjd får ålägga denne (1 § andra stycket), så om det i servitutet står att det är ägaren av den tjänande fastigheten som ansvarar för underhåll är det det som gäller. Utgångspunkten är annars att ni som nyttjar vägen svarar för underhåll Om ansvaret inte avtalats om särskilt gäller att ägaren av den härskande fastigheten (det vill säga den som genom servitutet har rätt att använda vägen på den tjänande fastigheten) behöver hålla vägen i sådant skick att onödig skada eller besvär undviks (6 § andra stycket). Den skyldigheten torde omfatta att grusa vägen vid behov. När ni är fler som har servitut på vägen svarar ni alla för detta, och lämpligast torde vara att ni kommer överens och delar på kostnaden.Om ni har fler funderingar så tveka inte att återkomma med en ny fråga!Med vänlig hälsning,

Vad händer med arvet efter den först avlidne maken vid den efterlevande makens bortgång?

2021-05-07 i Arvsordning
FRÅGA |Hej!En nära vän till mig har gått bort. Hon var gift och de hade inga barn. Han har ärvt henne. Båda två har syskon och syskonbarn, och hennes mor är i livet. Vem ärver vid hans frånfälle?Har hennes syster rätt till arv efter hans frånfälle trots att han ärvt allt och de inte har släktband?Kan han testamentera bort allt?Tacksam för svar.HälsningarK
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag beklagar din förlust, och hoppas att jag kan klara upp vad som gäller avseende arvet efter din vän. Arvet efter din vän ska vid hennes makes bortgång tillbaka till hennes arvingar Makes arvsrätt innebär att kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken tillfaller den efterlevande maken medan denne fortfarande är i livet (3 kap. 1 § ärvdabalken). Vid den efterlevande makens bortgång ska det han ärvde av sin bortgångna fru tillfalla arvingarna efter henne (3 kap. 2 §). Han får inte testamentera över den egendomen, eftersom den ska tillfalla hennes arvingar efter hans död. Förenklat kan man säga att maken endast på lån erhåller egendomen efter sin fru. Hans arvingar får alltså inte ta del av arvet efter din vän. Det de ärver utgörs istället av hans övriga egendom. Vem som ärver vid makens frånfälleNär det inte finns några barn med i bilden ärver föräldrarna hälften var av kvarlåtenskapen (2 kap. 2 § första stycket). Om någon av föräldrarna gått bort delar syskonen på den förälderns lott (2 kap. 2 § andra stycket). Förutsatt att modern fortfarande är i livet vid makens frånfälle ska hon därmed ärva (1 kap. 1 §). I så fall ska hon alltså ärva hälften efter sin dotter, och syskonen delar lika på den andra hälften. Om modern emellertid vid den tidpunkten redan gått bort ska din väns syskon dela lika på hela kvarlåtenskapen. Syskonbarnen ärver först om deras förälder redan gått bort, och får då den del deras förälder annars skulle fått (2 kap. 2 § andra stycket). Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga!Med vänlig hälsning,

Ersättning för förbättring på arrende?

2021-05-01 i Arrende
FRÅGA |Hej.Vi arrenderar en tomt där vi har vår sommarstuga.Snart ska vatten och avlopp dras in och jag vet att det är vi som får stå för kostnaden för detta.Min fråga är : när vi inte arrenderar längre får vi ersättning från jordägaren för de summor man lagt ner på tomten?Har läst överallt men inte hittat något svar.Känns inte rimligt att vi ska bekosta sådant och sen att jordägaren ska få ta över utan att ge någon ersättning.Tacksam för svar.Mvh
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga!Er instinkt stämmer precis. När arrendatorn frånträder arrendet ska denne erbjuda jordägaren att mot inlösen ta över det arrendatorn uppfört eller förbättrat på arrendestället (8 kap. 21 § jordabalken). Jordägaren har då en månad på sig att acceptera. Om jordägaren inte accepterar får arrendatorn istället föra bort egendomen eller överlåta den till nästa arrendator, för att på så vis ändå få ersättning för de summor som lagts ner utöver vad som ålegat denne. När det, som i ert fall, rör sig om ett bostadsarrende (10 kap. 1 §) kan ni även ha rätt att överlåta arrenderätten (10 kap. 7 § andra stycket). För detta krävs att jordägaren inte accepterar erbjudandet inom en månad precis som ovan, samt att arrendet är ingått på viss tid, att den arrenderätten överlåts till är någon jordägaren objektivt sett inte borde ha något att invända emot som ny arrendator (huvudsakligen avses att denne förväntas kunna betala arrendeavgiften), och att inget annat följer av avtalet och att avtalet i så fall godkänts av arrendenämnden. Ni bör alltså, på något av dessa sätt, kunna få kompensation för de summor ni lägger ner. Om ni har fler funderingar är ni är varmt välkomna att återkomma med en ny fråga. Med vänlig hälsning,

Vem ärver när efterarvinge går bort före arvlåtarens efterlevande make?

2021-04-21 i Arvsordning
FRÅGA |Arvsfråga: Anna och Stig är gifta med varandra och har en dotter Malin. Annas syskon är döda men dessa döda syskon har barn varav jag är ett av dessa barn.Annas & Stigs dotter dör och Anna och Stig blir efterarvsvingar till Malin. Malin är dock gift med Åke så han sitter kvar i orubbat bo. Malin och Åke får aldrig några barn. Därefter dör även Anna.Efter x antal år dör även Malins man Åke och Malins pappa Stig lever och erhåller då ett arv som efterarvsvinge. Stig har upprättat ett testamente där hans arv skall gå till en ideell org.Nu har även Stig dött, har jag då som barn till Annas syster rätt till efterarv från Anna för den del hon skulle haft efter sin dotter Malin?Eller betraktas efterarvet efter Malin enbart som Stigs egendom och skall då denna enbart tillfalla den idella org som han testamenterat sitt arv till.Tackar på förhand
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Annas efterarv hann inte tillfalla hennePrecis som du är inne på hade Anna rätt till efterarv efter sin dotter Malin eftersom föräldrar ärver när det inte finns några barn med i bilden (2 kap. 2 § första stycket ärvdabalken). Efterarvet skulle hon erhålla när Malins make Åke gått bort (3 kap. 1 och 2 §). Eftersom hon emellertid gick bort innan det inträffade hann hon inte ta del av arvet från sin dotter (1 kap. 1 §). Den egendomen blev således aldrig hennes och ingick därför inte i kvarlåtenskapen efter henne. Om en av föräldrarna hunnit dö ska eventuella syskon till arvlåtaren, det vill säga Malin i detta fallet, dela på den förälderns del (2 kap. 2 § andra stycket). I avsaknad av levande syskon eller syskonbarn ska hela arvet tillfalla den ännu levande föräldern. Om Malin hade haft syskon skulle dessa alltså fått dela på den del som skulle tillfallit Anna om hon varit i livet när Åke gick bort, men eftersom syskon saknades tillföll denna del istället den ännu levande föräldern Stig. Den avlidne föräldern Annas del av arvet efter Malin går alltså inte vidare till arvingar efter Anna.Bedömningen av vem som får ärva görs alltid utifrån den aktuella arvlåtaren. Kusiner är inte tillräckligt nära besläktade för att få ärva, varför du inte är arvtagare i bedömningen utifrån Malin (2 kap. 4 § och 3 kap. 2 §). Vid Annas bortgång görs en ny bedömning avseende kvarlåtenskapen efter henne (Anna), varpå du som syskonbarn till Anna skulle varit arvinge (2 kap. 2 § andra stycket). Om Anna hade varit i livet tillräckligt länge för att ta del av arvet från Malin skulle du på detta sätt i förlängningen fått ta del av arvet från Malin, eftersom det i så fall skulle ha ingått i kvarlåtenskapen efter Anna. Sammanfattningsvis har du som arvinge efter Anna inte rätt till den del Anna skulle erhållit efter sin dotter Malin, utan hela arvet efter Malin ska tillfalla hennes pappa Stig såsom skett. Denna egendom ska därför tillfalla den organisation han angivit i sitt testamente. Emellertid lämnade Anna med största sannolikhet annan egendom efter sig, och i bedömningen utifrån Anna som arvlåtare är du arvinge i egenskap av syskonbarn. Den egendomen innehar Stig i egenskap av make endast med fri förfoganderätt medan han fortfarande lever, vilket innebär att han bland annat inte får testamentera bort egendomen, eftersom den vid hans bortgång ska ärvas av Annas arvingar (3 kap. 2 §). Tveka inte att återkomma med en ny fråga om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Vilket lands lag gäller när vi gift oss utomlands?

2021-04-12 i Alla Frågor
FRÅGA |Jag är svensk medborgare, bosatt i Nederländerna och sedan kort gift med en nederländsk medborgare för en nederländsk myndighet.Bör/måste jag registrera giftemålet i Sverige?Vilka följder har det att registrera giftemålet i Sverige (är det så att svensk lag (giftorätten) skulle gälla?
Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Avseende registrering av äktenskapetÄktenskap som ingåtts i ett annat land erkänns som huvudregel i Sverige om det var giltigt på den platsen där äktenskapet ingicks (7 § lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap). För att er status som gifta ska registreras i folkbokföringen behöver Skatteverket informeras (se Skatteverkets hemsida). Det kan ni göra själva om ni vill, men även exempelvis en utländsk myndighet kan komma att meddela Skatteverket avseende ert äktenskap. Skulle svensk lag gälla? I de EU-regler Sverige anslutit sig till finns regler om vilket lands lag som ska gälla på de förmögenhetsrättsliga aspekterna av ett äktenskap (förordningen om fördjupat samarbete om makars förmögenhetsförhållanden). Ni kan till exempel välja vilket lands lag ni vill ska gälla, förutsatt att någon av er var medborgare i det landet eller hade hemvist där (artikel 22). Om ni inte på detta sätt avtalar om vilket lands lag som ska gälla så gäller enligt EU:s förordning i första hand lagen i det land där ni hade er första gemensamma hemvist efter bröllopet (artikel 26). Detta gäller således om ni inte avtalar om saken och ni båda bor i Nederländerna. Om ni emellertid inte bott tillsammans på detta sätt gäller istället lagen i det land där ni båda var medborgare vid tidpunkten när ni gifte er. Om ni inte hade gemensamt medborgarskap gäller istället lagen i det land ni gemensamt har närmast anknytning till vid tidpunkten när ni gifte er. Ni kan alltså välja att svensk lag, inklusive giftorätten, ska gälla avseende ert äktenskap, eller välja annan stats lag om det tvärtom är något ni vill undvika. Om ni inte aktivt gör ett val lär det vara nederländsk lag som gäller. De länder som anslutit sig till EU:s förordning skulle godta den lagen som pekas ut enligt förordningen såsom beskrivits ovan. Andra följder av att räknas som giftaFörutom de förmögenhetsrättsliga aspekterna så påverkas en del annat av huruvida man är gift eller inte. Ett par exempel i svensk rätt är hur make men inte sambo har arvsrätt (3 kap. 1 § ärvdabalken), och hur det råder en faderskapspresumtion när en man och en kvinna är gifta och får barn (1 kap. 1 § föräldrabalken). Det innebär att mannen modern är gift med antas vara barnets far, medan mannen skulle behöva ansöka om att fastställa faderskapet om paret inte var gifta med varandra. Emellertid skulle dessa svenska regler inte heller nödvändigtvis börja gälla för er. För exempelvis arv finns en annan EU-förordning vars regler avgör vilket lands lag ska gälla, vilket beror på saker som vad ni valt för lag ska gälla, var ni bor eller var ni har anknytning (arvsförordningen, 3 kap.). Förenklat kan man säga att svenska regler troligen inte skulle gälla för frågor kring ert äktenskap om ni inte har nära anknytning till just Sverige till exempel genom att bo här, eller om ni specifikt väljer det. Om ni har fler funderingar så tveka inte att återkomma med en ny fråga! Med vänlig hälsning,