Vilket/vilka brott kan det vara om en bekant som jag gett i uppdrag att sälja min hund missbrukar det uppdraget, och sedan talar illa om mig? Vilken påföljd kan det tänkas bli?

2021-08-31 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej. En bekant erbjöd sig att ha min hund och skulle hjälpa mig att sälja honom. Jag har skriftligt bevis på att jag inte kommer acceptera att hunden säljs för mindre än 15 000. Hon sålde min hund för 13 000 och gjorde även ägarbyte på min hund utan min tillåtelse eller vetskap och säger inte vart min hund befinner sig. Sedan har hon även hängt ut mig i en facebook grupp med falsk info och även lagt ut bilder från våra privata konversationer vart jag har skickat min adress samt mitt fullständiga namn. Hon har även lagt ut i det inlägget bilder på min hunds pass och andra viktiga papper. Detta är givetvis polisanmält och dom har fått skärmdumpar på allt. Men min fråga är då, vilka brott är det hon har gjort och vad kan straffen bli?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline!Jag går i tur och ordning igenom de olika händelserna i händelseförloppet och gör en bedömning av vad var och en av dessa kan utgöra för brott, samt vad påföljden skulle kunna bli för vart och ett av brotten. Din beskrivning kan dessutom tolkas på lite olika sätt, så jag går även igenom vad de olika tolkningarna innebär.Försäljningen av hunden – Du anger att du lämnat din hund hos din bekanta för att hon ska sälja hunden enligt vissa villkor som du ställt upp, men dessa har hon alltså struntat i att ta hänsyn till och undanhåller även hunden från dig.I brottsbalken (BrB) 10 kap. 1 § slås fast att förskingring föreligger när någon på grund av t.ex. avtal får egendom i besittning "för annan" (dvs. för dig i detta fall) med skyldighet att utge egendomen (ge tillbaka samma egendom) eller "redovisa för denna" (t.ex. ge dig köpeskillingen), men att personen tillägnar sig egendomen eller på något annat sätt åsidosätter vad denne har att iaktta för att fullgöra sin skyldighet. Det krävs även att gärningen innebär vinning för personen och skada för den berättigade (dvs. dig i detta fall), alltså att denne blir rikare medan du blir fattigare.Här har alltså din bekanta uppenbarligen fått hunden i besittning genom ert avtal om hjälp med försäljning. Jag tolkar även din beskrivning som att hon inte gett dig ens de 13 000 kronorna som hon fick för hunden, vilket innebär att hon både "tillägnat sig" hunden och även på ett ytterligare sätt (undanhållit pengarna) inte gjort vad hon varit skyldig till enligt er överenskommelse.Kravet på att din bekanta ska ha drabbats av "vinning" och du själv av "skada" får anses uppfyllt här. Hon har ju tillgodogjort sig dels hunden (som ju har ett förmögenhetsvärde/marknadsvärde), dels pengarna, vilket innebär att hon blivit rikare och du blivit fattigare, ekonomiskt sett.Kort sagt ser alltså hennes agerande (om det är enligt denna tolkning som ditt beskrivna händelseförlopp ska förstås) ut att utgöra förskingring enligt BrB.Är det dock så att du menar att du faktiskt fått de 13 000 kronorna som betalning – även om du anser att det var för lite – innebär det att det inte rör sig om förskingring, eftersom det brottet (enligt uttalanden i den rättsliga litteraturen) inte tar sikte på försäljning av egendom till underpris.Däremot kan brottet trolöshet mot huvudman enligt BrB 10 kap. 5 § komma i fråga i så fall (även detta nämns i den juridiska litteraturen), alltså om du som "huvudman" i detta fall har fått köpeskillingen men gått miste om att få just 15 000 kronor. Trolöshet mot huvudman består enligt bestämmelsen av att någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att t.ex. sköta en ekonomisk angelägenhet för någon annan, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen (dig).Till att börja med kan sägas att kravet på "skada" för huvudmannen dvs. dig är uppfyllt, eftersom underprisförsäljning av huvudmannens egendom anses innebära sådan skada.Kravet på förtroendeställning innebär att din bekanta behöver kunna betraktas som t.ex. syssloman eller uppdragstagare i detta fall, och detta har ju varit fallet här då hon fått i uppdrag att sälja hunden för din räkning. Det innebär också att kravet på att hon fått till uppgift att "sköta en ekonomisk angelägenhet" åt dig (med det avses t.ex. att man tar betalt för en vara och ska redovisa beloppet för den man agerar försäljare åt, precis som i ditt fall) är uppfyllt.Kravet på "missbruk" betyder kort sagt att gärningsmannen har gjort något med hjälp av sin förtroendeställning som denne uppenbarligen inte borde ha gjort med hänsyn till sina skyldigheter gentemot den (dvs. dig) som personen företräder. En form av missbruk som faller under brottet trolöshet mot huvudman är mer allvarliga så kallade "befogenhetsöverskridanden" dvs. att man har fått tillåtelse att göra något (t.ex. sälja en sak) men inte håller sig till de närmare villkoren för det man ska göra (t.ex. en instruktion att sälja till ett visst lägsta pris). I ditt fall är ju detta vad som skett, och din bekanta har ägnat sig åt ett befogenhetsöverskridande. I och för sig är inte varje liten avvikelse från de instruktioner man fått straffbar som trolöshet mot huvudman, men i ditt fall skulle man kunna argumentera för att det är straffbart eftersom skillnaden i pris ändå är så mycket som 2000 kronor, och för att du litat på att en person som du känner ska sköta affären som du önskat. Det är dock svårt för mig att göra någon helt säker bedömning av detta så här på förhand.Kort sagt, vad gäller försäljningen av hunden beror det alltså dels på vilket brott som kan komma i fråga beroende på hur din beskrivning ska tolkas, dels (om det är så att du tog emot de 13 000 kronorna) om det faktiskt begåtts trolöshet mot huvudman i ert fall, eftersom det kan diskuteras om din bekantas egna initiativ till försäljningspris faktiskt kan anses rentav ha varit ett slags "missbruk" (i lagtextens mening) av ditt förtroende för henne.Uthängningen på Facebook – Den del av din beskrivning som framför allt är intressant här är att du anger att du blivit uthängd (tydligen även med falsk information) av personen du är bekant med. Även om det är svårt att säga något utifrån din korta beskrivning skulle detta kunna utgöra förtal enligt BrB 5 kap. 1 §.För att ett uttalande (oavsett om det är muntligt eller skriftligt) ska vara förtal krävs det enligt bestämmelsen att:- någon pekar ut någon annan som brottslig, eller- någon pekar ut någon annan som "klandervärd i sitt levnadssätt", eller- någon lämnar uppgift som är ägnad att utsätta någon annan för andra personers missaktning.De enda tillfällen då det är tillåtet att komma med sådana uttalanden (och då det alltså inte är straffbart förtal) är när personen kan visa att det var sant (eller att denne åtminstone hade "skälig grund" för den dvs. tillräckligt bra fog för den). Förutom det krävs det också att:- den som gjort uttalanden haft en (juridisk) skyldighet att göra det, eller- det annars var försvarligt med hänsyn till omständigheterna.Här framgår inte vad exakt det är som din bekante skrivit om dig, men om det är så att hon t.ex. skrivit att du är ohederlig, lögnaktig eller på något sätt lever efter/i allmänhet beter dig på ett dåligt sätt är detta ett slags utpekande av dig som "klandervärd i [ditt] levnadssätt". Om det är så att hon skrivit något om dig som på något sätt är information som kan tänkas få andra att tycka illa om dig och se dig som en sämre människa, kan det sägas utgöra en "uppgift som är ägnad att utsätta [dig] för andra personers missaktning".Förutsatt att det hon skrivit om dig kan sägas vara den typen av saker jag beskrev, förutsatt att de inte stämmer eller inte ens är någorlunda befogat, samt förutsatt att det inte var försvarligt (vilket jag har svårt att se att det skulle vara här) kan alltså uthängandet på Facebook vara förtal enligt BrB.Vilken påföljd kan komma i fråga för det din bekanta gjort? Till att börja med anges i bestämmelsen för förskingring (se ovan) att det föreskrivna straffet är fängelse i högst två år. För trolöshet mot huvudman är det föreskrivna straffet böter eller fängelse i högst två år. För förtal är det föreskrivna straffet böter.Detta säger dock egentligen ingenting om vilken påföljd hon kan tänkas få om hon blir dömd för brottet/brotten, utan påföljden bestäms efter ganska detaljerade överväganden av domstolarna utifrån en stor mängd bestämmelser i BrB 29 och 30 kap.Utgångspunkten för påföljden är "straffvärdet" enligt BrB 29 kap. 1 §, det vill säga hur stor skada, fara eller kränkning gärningen medfört samt vad gärningsmannen haft för avsikter eller insikter (dvs subjektiva tankar) med gärningen. Man gör kort sagt en bedömning av hur klandervärt/allvarligt dennes agerande varit i det enskilda fallet och anpassar påföljden efter det. Man mäter straffvärdet utifrån hur mycket det skulle motsvara i fängelsetid eller bötesbelopp.Allmänt sett kan man säga att domstolarna brukar bestämma straffvärdet till ganska nära minimum om det inte rör sig om mer uppseendeväckande/allvarliga gärningar, dvs. man håller sig oftast till den nedre delen av straffskalan för brottet/brotten det rör sig om. I brist på närmare information i din beskrivning utgår jag från att det lär bli så även i ditt fall.Böter eller fängelse? Om böter eller fängelse väljs beror lite på vilken påföljd domstolen anser vara mest passande/lämplig och kännbar/seriös i det enskilda fallet.För förskingring och trolöshet mot huvudman är det (enligt bestämmelserna för dessa brott samt BrB 26 kap. 1 § andra stycket) ett fängelseintervall på mellan 14 dagar och två år som gäller.För förtal (samt för trolöshet mot huvudman om böter väljs som påföljd för det brottet) är det ett intervall på mellan 30 och 150 dagsböter som gäller enligt BrB 25 kap. 2 §. Antalet dagsböter bestäms utifrån brottets "straffvärde" enligt vad jag skrev ovan. Hur stor varje dagsbot blir beräknas ganska detaljerat, men beror i stort sett på vad den tilltalade har för årsinkomst och varje dagsbot blir 1/1000 av årsinkomsten. Det följer av riksåklagarens riktlinjer som domstolarna regelmässigt följer.I ert fall lär det (eventuella) förtalet leda till cirka 30 dagsböter eftersom det är den nedre gränsen för straffskalan som domstolarna oftast brukar hålla sig till. Samma sak gäller om hundförsäljningen bedöms vara trolöshet mot huvudman och böter väljs som påföljd för det.Fängelse eller en icke-frihetsberövande påföljd? Om påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter eller om bara fängelse är föreskrivet, blir frågan om man faktiskt ska döma till fängelse eller till något annat alternativ. Enligt BrB 30 kap. 4 § ska domstolen särskilt beakta omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Det finns dessutom enligt den bestämmelsen bara tre skäl för att välja fängelse som domstolen kan ta hänsyn till, och åtminstone ett av dessa skäl måste anses finnas. De är att:- gärningen har ett så högt straffvärde att det motiverar fängelse (i praxis krävs att gärningen är så allvarlig att den kan sägas motsvara/vara förtjänt av ett års fängelse), eller- gärningen är ett så kallat "artbrott" dvs. en brottstyp som i sig talar för fängelse, oavsett om gärningen i det enskilda fallet varit allvarlig eller inte, eller- gärningsmannen nu har återfallit i brott.Det kan finnas omständigheter som talar för att villkorlig dom ska väljas istället för fängelse. I BrB 30 kap. 7 § framgår att en sådan omständighet, som gör att villkorlig dom är lämpligt, kan vara att det inte finns någon särskild anledning att anta att den tilltalade kommer begå brott igen.På samma sätt finns omständigheter som kan tala för skyddstillsyn istället för fängelse. I BrB 30 kap. 9 § nämns att den påföljden kan väljas bl.a. om den kan antas bidra till att den tilltalade avhåller sig från att begå brott igen.I ert fall har jag svårt att se varför straffvärdet för förskingringen alternativt trolöshet mot huvudman skulle motsvara särskilt mycket högre än minimum (dvs. 14 dagars fängelse enligt vad jag skrev ovan). Straffvärdet kan nog i vart fall inte sägas vara så högt som motsvarande ett års fängelse, och motiverar alltså inte att fängelse väljs för personen du är bekant med. Inte heller anses dessa brott utgöra så kallade "artbrott", och i din beskrivning framgår inte att hon skulle ha begått brott tidigare dvs. återfallit i brott nu.I mina ögon verkar det alltså som att det finns fler skäl för en icke-frihetsberövande påföljd (villkorlig dom eller skyddstillsyn beroende på vad domstolen tycker är lämpligast, mest seriöst osv) och egentligen inga skäl för fängelse utifrån lagtexten i BrB 30 kap. 4 §. Därför tror jag att din bekanta får villkorlig dom eller skyddstillsyn om hon döms för förskingring alternativt trolöshet mot huvudman. Dock kan nämnas att villkorlig dom som huvudregel ska förenas med böter enligt BrB 30 kap. 8 §. Detta är också möjligt vid skyddstillsyn, men då ska det motiveras antingen utifrån ett högt straffvärde, att det är ett artbrott, eller att gärningsmannen återfallit i brott (och inget av dessa kriterier är ju uppfyllt här). Det framgår av BrB 30 kap. 10 §.Hoppas detta svar varit till hjälp för dig!Med vänlig hälsning,

Vilken påföljd kan det bli om man döms för bedrägeri? Kan det vara bra att anlita en försvarare?

2021-08-29 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Min man är just nu misstänkt för bedrägeri, han har aldrig varit misstänkt förut eller blivit dömd, är alltså ostraffad, är idag 34 år gammal har fru och två barn och har fast jobb sedan några år tillbaka. Har ännu inte fått veta vad det gäller mer än att han ska in på förhör misstänkt för bedrägeri. Har homom veterligen begått EN oaktsam handling för 2-3 år sedan då en person vilseleder honom till att skriva på ett papper så denne kunde ta ut pengar från en bostadsförening vi var medlemmar i. Detta fick han veta i efterhand när det uppdagades av övriga medlemmar men att detta ska ha blivit löst genom att hon betalat tillbaka summan hon enligt henne "lånade". Detta är det enda som kan ha hänt men tycker det känns osannolikt då det ska vara löst. Avsade sig försvarare när polisen ringde då han inte gjort något. Var detta dumt? Om han skulle bli dömd, vilket straff tror du att han skulle kunna få?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Läs detta först – Jag börjar med att kommentera din fråga om ev. påföljd om det nu är så att din man blir dömd, för att sedan kort säga något om anlitandet av en försvarare. Frågor om påföljdsbestämning är ofta svåra och invecklade, och av nödvändighet kommer även mitt svar i den delen bli väldigt utförligt. Vill du bara ha ett snabbt, sammanfattat svar på dina frågor kan du titta alldeles i slutet på vad jag skriver här.Vilken påföljd kan bli aktuell här? Du anger att det är bedrägeri din man är misstänkt för, så jag tar detta brott som utgångspunkt för mitt svar. Inledningsvis framgår av brottsbalken (BrB) 9 kap. 1 § att påföljden för bedrägeri är fängelse i högst två år. Detta säger dock egentligen i praktiken ingenting om vilken påföljd som blir aktuell, med undantag för att maxpåföljden är just fängelse i två år. Hur påföljden därefter bestäms inom denna s.k. strafflatitud/straffskala sker i det konkreta fallet med hjälp av främst BrB 29 och 30 kap.Utgångspunkten för bestämmandet av påföljd nämns i BrB 29 kap. 1 § och är det så kallade straffvärdet hos brottet eller (för fall där det rör sig om flera brott) den samlade brottsligheten. Vid bedömningen av straffvärdet beaktar man:- dels vad brottet/brottsligheten objektivt sett haft för verkningar, dvs. den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit,- dels gärningsmannens subjektiva inställning eller grad av klandervärt tänkande/resonerande när brottet begicks, dvs. "vad den tilltalade insett eller borde ha insett" om brottets verkningar, samt de avsikter eller motiv som gärningsmannen haft.Detta innebär alltså lite förenklat att ju större skada/kränkning/fara gärningen kan sägas ha medfört, respektive ju mer ont uppsåt eller klandervärda avsikter gärningsmannen haft, desto högre anses "straffvärdet" för gärningen vara. Omvänt kan sägas att en gärning som kanske egentligen inte varit så skadlig/farlig i det konkreta fallet, och/eller om gärningsmannen kanske inte insåg eller menade något särskilt illa med den, leder detta till att straffvärdet anses vara lägre.I ert fall nämner du att din man vilseletts (och alltså kan sägas ha varit ovetande) om vad han gjorde och inte tycks ha haft någon aning om vad påskrivandet av pappret fått för verkningar. Dessutom tycks den faktiska "objektiva" skadan ha gottgjorts (om den uppgiften nu stämmer) genom att de uttagna pengarna betalats tillbaka till föreningen. I övrigt kan jag ju inte säga så mycket om situationen om det nu inte skulle röra sig om denna händelse, men i mitt svar utgår jag för enkelhetens skull från att det är denna som polisen har i åtanke.Straffvärdet för detta misstänkta bedrägeri i ert fall kan utifrån detta resonemang sägas vara tämligen lågt. Blir det då ens tal om fängelse i din mans fall? Till att börja med framgår tydligare, genom BrB 26 kap. 1 § andra stycket, att längden på ett eventuellt fängelsestraff i detta fall får bestämmas inom intervallet 14 dagar till två år. Dock måste domstolen i varje fall göra en avvägning huruvida fängelse är den "rätta" påföljden jämfört med icke-frihetsberövande alternativ. Detta framgår i BrB 30 kap. 4 § där det anges att domstolen vid påföljdsvalet ska fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, bland annat så kallade "billighetsskäl" dvs. ömmande eller förmildrande omständigheter som listas i BrB 29 kap. 5 § (jag återkommer till dessa).Som skäl för fängelse får domstolen enligt BrB 30 kap. 4 § andra stycket endast beakta tre saker (och måste kunna luta sig mot åtminstone en av dessa tre saker), nämligen:- att brottets straffvärde påkallar det (dvs. att straffvärdet är så högt att det motiverar fängelse). I praxis anses det att straffvärdet måste vara så allvarligt att det kan sägas motsvara fängelse i minst ett år, enligt ett förarbetsuttalande (på s. 100 i denna länk) som domstolarna regelmässigt följer.- att brottet är av en sådan art att det motiverar fängelse (här kan kort sägas att bedrägeri dock inte anses vara ett s.k. "artbrott" och alltså inte leder till fängelse bara för att det är tal om bedrägeri i sig).- att gärningsmannen nu återfallit i brott (i lagtextens ord "att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott").I ert fall kan jag inte se att det är tal om något av dessa skäl för fängelse. Domstolarna brukar enligt praxis bestämma straffvärdet till ganska nära minimum i straffskalan om det inte är tal om svårare händelser, dvs. motsvarande 14 dagars fängelse i ert fall. Det är ju som sagt tal om en ganska (relativt sett) "mild" handling din man råkat företa sig, så straffvärdet i ert fall motsvarar förmodligen 14 dagars fängelse. Straffvärdet motiverar alltså knappast fängelse här. Inte heller är det tal om något "artbrott", och du anger dessutom att din man inte begått brott (åtminstone inte blivit lagförd för något brott) tidigare.Som skäl mot fängelse (dvs. skäl för en icke-frihetsberövande påföljd) kan nämnas t.ex. följande skäl (som skulle kunna vara relevanta i ert fall beroende på de närmare omständigheterna) som listas i den ovan nämnda BrB 29 kap. 5 §:- en ovanligt lång tid har förflutit sedan brottet begicks "i förhållande till brottets art" (det har i ert fall gått hela 2-3 år sedan det misstänkta brottet ska ha begåtts)- din man lider men av att han på grund av brottet blir/kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårhet i yrkes- eller näringsutövning (din man har ju fast jobb, och fängelse skulle kunna leda till att han tvingas sluta, något ni bör påpeka om så är fallet)- någon annan omständigheter föreligger som påkallar att din man får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar (här nämns som exempel i förarbetena och den rättsliga litteraturen att ett straff på ett orimligt sätt drabbar någon annan, särskilt barn såsom era egna).Mot bakgrund av detta finns det alltså egentligen ingenting som talar för att din man bör dömas till fängelse, utan snarare desto mer som talar MOT detta (om han nu skulle bli dömd för det påstådda bedrägeriet). Vad är då de tänkbara alternativa, icke-frihetsberövande påföljderna?Villkorlig dom anses vara en lindrigare påföljd än fängelse, och innebär helt enkelt i praktiken att den tilltalade bara får en slags "varning" och alltså inte får något straff, men däremot en prövotid på två år (se BrB 27 kap. 3 §). Vid påföljdsvalet ska rätten som skäl för villkorlig dom beakta om det "saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet". Ett annat skäl för villkorlig dom är att den tilltalade samtycker till samhällstjänst. Detta framgår av BrB 30 kap. 7 §. Villkorlig dom ska som utgångspunkt förenas med dagsböter enligt BrB 27 kap. 2 § och BrB 30 kap. 8 § (även om böter inte ingår i straffskalan för bedrägeri).Skyddstillsyn anses också vara lindrigare än fängelse, och innebär i korthet att den tilltalade släpps fri men sätts under prövotid på tre år samt övervakning (se BrB 28 kap. 4 och 5 §). Skyddstillsyn får förenas med dagsböter (även om böter inte föreskrivs för bedrägeri) men inte som utgångspunkt, utan om det krävs med hänsyn till straffvärdet, brottets "art" eller den tilltalades tidigare brottslighet. Detta framgår av BrB 28 kap. 2 § samt 30 kap. 10 §.Det är dessa två påföljder jag kan tänka mig att det eventuellt blir fråga om för din man. Vilken av dessa det faller på kan jag så klart inte uttala mig om, men valet görs alltså i princip utifrån de kriterier jag nyss nämnt. Om jag ska säga något om er situation kan jag tänka mig att din man, om han döms, får villkorlig dom (kanske inte ens i kombination med böter) med tanke på att situationen med föreningen tycks ha löst sig själv över tid, din man inte lär begå brott igen, och för att jag har svårt att se varför påföljden skulle behöva vara mer kännbar/ingripande än en slags "varning" i ert fall.Något om anlitandet av försvarare – Den misstänkte får själv föra sin talan, men denne får så klart även biträdas av försvarare. Detta anges i rättegångsbalken (RB) 21 kap. 1 och 3 §.Dessutom anges i RB 21 kap. 3a § att offentlig försvarare (främst en advokat, enligt RB 21 kap. 5 §) på begäran ska förordnas för den som är misstänkt för ett brott där det inte är föreskrivet lindrigare straff än sex månaders fängelse. Eftersom det är föreskrivet ett strängare straff än så för bedrägeri har alltså din man rätt att begära en offentlig försvarare. En privat försvarare får ni anlita själva om så önskas, alldeles oavsett om han har rätt till en offentlig försvarare eller inte.Det är svårt att generellt säga om det är rätt/fel eller dumt/klokt att anlita en försvarare, vilket du ju undrar. Det beror ju på hur ens egna förutsättningar (t.ex. ekonomiska) och preferenser som misstänkt/tilltalad ser ut. En privat försvarare anlitar man på vanlig avtalsbasis och man betalar denne själv enligt avtalet. Även en offentlig försvarare kan kosta pengar om man döms för brottet, då man i så fall kan få stå för hela försvarskostnaden själv enligt RB 31 kap. 1 § som en del av rättegångskostnaderna. Allmänt sett har man nog mycket att vinna på att anlita en försvarare och således inte behöva stå ut med mer tråkigheter från de rättsvårdande myndigheternas sida än vad som egentligen behövs – en försvarare är ju ett sätt att "dämpa fallet". Som det heter i RB 21 kap. 7 § ska en försvarare "med nit och omsorg" tillvarata den misstänktes rätt och i det syftet "verka för sakens riktiga belysning". Åtminstone om du och din man har råd tror jag personligen att ni gör bäst i att anlita en försvarare i den fortsatta processen.Sammanfattningsvis, och i korthet, tror jag att påföljden (om din man nu skulle dömas för det påstådda bedrägeriet) blir tämligen lindrig, sannolikt villkorlig dom eller skyddstillsyn. Det kan också vara en bra idé att anlita en försvarare i det här ärendet.Hoppas mitt svar har varit till hjälp för er!Med vänlig hälsning,

Vem har rätt till en hund som har överlåtits såsom gåva?

2021-07-31 i Gåva
FRÅGA |Hej! Jag fick för ca. 2,5år sedan en hundvalp av en bekant som är hunduppfödare. Redan då var det sagt att hunden var en gåva, och därför upprättades inte något skriftligt köpeavtal.Jag erbjöd mig också att betala 5000kr längre fram när min ekonomiska situation tillät, som tack, men fick då som svar att det inte var nödvändigt och valfritt. Det var då en muntlig överenskommelse, vilket då vad jag förstått borde också räknas som ett muntligt avtal?Sedan någon dag tillbaka har uppfödaren börjat påstå att jag ska betala 7500kr för hunden, och att hon annars ska ta tillbaka den.Jag tog upp det muntliga avtalet, men erbjöd mig samtidigt möjligheten att diskutera ett nytt avtal, och möttes då av fientlighet. Jag står som ägare i Jordbruksverkets hundregister, och har hundens Vaccinationsintyg, Veterinärsbesiktningspapper och även många foton på hunden ändå från då den var valp.Har uppfödaren någon rätt att tillbaka hunden?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vid överlåtelser i form av gåva tillämpas lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (som kan kallas gåvoL) som slår fast gåvogivarens och gåvotagarens rättigheter.Vad gäller vid gåva? För att räknas som gåva krävs till att börja med att handlingen är "benefik" dvs. att avsikten/syftet är att man ger något till någon annan i syfte att gynna denne och utan något krav på motprestation.GåvoL 1 § slår fast att utfästelse om gåva av lös egendom (såsom en hund) är utan verkan om inte:- gåvan fullbordats, eller- utfästelsen gjorts i skuldebrev eller annan urkund som överlämnats till gåvotagaren, eller- omständigheterna vid gåvans tillkomst utmärker att den var avsedd att komma till allmänhetens kännedomI ditt fall finns inget som tyder på att de två sistnämnda alternativen kommer på tal här. Det krävs alltså att gåvan kan sägas ha "fullbordats" i gåvoL 1 § mening. Hur sker då detta?Av gåvoL 2 § framgår att om en gåva har utfästs i lösören (vilket en hund rättsligt sett räknas som) genom ett skuldebrev eller på annat sätt, fullbordas gåvan genom att det som utfästs kommer i gåvotagarens besittning. Besittningsbegreppet är komplicerat men kan i korthet beskrivas som att man i någon mening behöver anses råda över/ha kontroll över något för att ha besittning över detta och räknas som "ägare".Rent avtalsmässigt så är gåvolöftet från din bekant alltså giltigt och bindande enligt gåvoL 1 §. Precis som du misstänker är även ett muntligt avtal rättsligt bindande, även om det så klart kan medföra bevismässiga nackdelar att avtala muntligt om något.Du lär definitivt i mina ögon anses uppfylla kravet på besittning över hunden och därmed räknas som ägare eftersom du framför allt fått hunden fysiskt överlämnad till dig (s.k. "tradition" enligt traditionsprincipen leder till att man anses få något i sin besittning), och för att du dessutom är registrerad som just ägare och har många foton och övriga papper på hunden.Detta innebär alltså att det är du som har rätt till hunden på de villkor som framgick vid fullbordandet av gåvan (dvs. en överenskommelse om att du skulle få hunden gratis) och att uppfödaren inte har någon rätt att få tillbaka denVad gäller rent process- och bevismässigt för att du ska få behålla hunden? Även om du som sagt rent rättsligt har rätt till hunden är det en helt annan sak att kunna leda i bevis angående detta.En överlåtelse av en lös sak, t.ex. genom gåva, är en av de frågor som hör till civilrätten dvs. rättsliga mellanhavanden mellan enskilda. Generellt gäller i dessa fall att det är den som vill kräva något av någon annan som måste verka för det (din bekante i detta fall), t.ex. genom att be om ett föreläggande från Kronofogdemyndigheten eller lämna in en stämningsansökan i domstol.Bevisbördan ligger i allmänhet i dessa civilrättsliga mål på den part som påstår något/vill kräva något av någon annan. Inom civilrätten brukar man motivera vem som ska ha bevisbördan utifrån vem som har lättast/störst anledning att säkra bevisning (ofta just den som påstår sig ha ett krav på någon). Den påstående/krävande parten måste bevisa att förutsättningarna för kravet finns, såvida inte särskilda skäl talar emot att någon annan bevisbörderegel ska tillämpa.Just när det gäller gåvor har dock HD i ett fall angående en överföring av pengar, som mottagaren hävdade utgjorde en gåva (men som överlåtaren menade inte var det) slagit fast att det är mottagaren som normalt sett har bevisbördan för att det rört sig om en gåva (fallet NJA 2014 s. 364). Regeln motiveras utifrån att ogenomtänkta egendomsöverlåtelser genom gåva kan förebyggas på detta sätt och att det inte ska vara för lätt att helt enkelt hävda att något utgjort en gåva för att slippa krav som riktas mot en. Därtill kan nämnas argument såsom att gåvomottagaren normalt sett har goda möjligheter att säkra bevisning och att detta kan förebygga tvister (se bl.a. det ovannämnda fallet samt NJA 2012 s. 804 och NJA 2017 s. 1094).I ditt fall har jag tyvärr svårt att se något tungt vägande skäl varför bevisbördan ska placeras på ett annorlunda sätt jämfört med fallet från HD. Du får nog utgå ifrån att du – vid en eventuell fortsättning på denna tvist – är den som har bevisbördan för att det rört sig om en gåva.Beviskravet i civilrättsliga tvister, dvs. hur mycket/hur stark bevisning som krävs för att något ska anses bevisat, är som utgångspunkt att "detta något" ska vara fullt styrkt/visat. I fallet från 2012 ovan uttalar dessutom HD att det krävs att det "står klart" att rättshandlingen är en gåva, och i 2014 års fall nämner domstolen återigen att det är de beviskrav som normalt gäller i tvistemål (styrkt/visat) som är tillämpliga.Du lär alltså på samma sätt som i dessa rättsfall behöva fullt ut bevisa att det rört sig om en gåva. Hur en domstol skulle värdera bevisningen är mycket svårt att uttala sig om, och att gåvan inte finns skriftligt dokumenterad är naturligtvis en nackdel. Möjligen skulle du kunna väga upp för detta genom att lägga fram dina papper, foton på hunden i olika sammanhang osv. samt påpeka att din bekante inte krävt något av dig på hela två och ett halvt år.En sammanfattning – Det är du som rättsligt sett har rätt till hunden utifrån din beskrivning. Det är dock en helt annan sak att bevisa detta (dvs. att det handlat om en gåva) och det är du som har bevisbördan för att du fått hunden som gåva. För att uppfylla din bevisbörda krävs att du fullt ut styrker/visar att det varit på det viset.Lycka till i fortsättningen!Med vänlig hälsning,

Är arbetsgivaren eller arbetstagaren betalningsskyldig för en kontrollavgift vid felparkering?

2021-07-28 i Fordringar
FRÅGA |Hej. Jag undrar vad som händer om en bil ägt av ett företag får en parkeringsbot och arbetsgivaren hävdar att en specifik arbetstagare felparkerat men arbetstagaren nekar till att ha kört bilen. Tack på förhand
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret på din fråga skiljer sig lite beroende på vad det är för slags "parkeringsbot" företaget fått. Det beror på om bilen stått uppställd på allmän mark ("gatumark") där en polisman eller kommunalt förordnad parkeringsvakt har befogenhet att utfärda en s.k. parkeringsanmärkning, eller om bilen istället stått på privat mark (s.k. "tomtmark") och då fått en kontrollavgift utfärdad av markägaren eller någon denne anlitat för parkeringsövervakningen. Olika rättsliga system tillämpas nämligen beroende på om det rör sig om polisiär trafik- och parkeringsövervakning (där parkeringsanmärkningar utfärdas) eller om det rör sig om att markägaren så att säga "säljer en parkeringstjänst" och där kontrollavgiften som då utfärdas utgör en slags faktura precis som vilken faktura som helst.För att slå fast vilken av dessa slags "parkeringsböter" du fått bör du alltså läsa vad som står på den "gula lappen" som företaget fått.Om en parkeringsanmärkning utfärdats (allmän mark) – I detta fall blir lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (som kan kallas FelPL) tillämplig. Det anges i FelPL 4 § att det är fordonets ägare som ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas. Där framgår också att "fordonets ägare" avser (enligt vad som är relevant för din fråga) antingen:- den som, när överträdelsen skedde, var antecknad som fordonets ägare i vägtrafikregistret, eller- den som senare har antecknats i vägtrafikregistret vid tiden för överträdelsen (det innebär att från och med den dag som man förvärvar fordonet är man ansvarig för parkeringsanmärkningar som utfärdas, även om den tidigare ägaren fortfarande står som ägare i registret under tiden, enligt rättsfallet NJA 2019 s. 480).Som utgångspunkt är det alltså företaget/arbetsgivaren, som ju äger bilen i ditt fall, som är betalningsskyldig för felparkeringsavgiften. Anledningen till att det är på det viset är att beloppet ska kunna vara lätt att kräva in på så sätt att det inte ska behövas någon närmare efterforskning om vem som kört och ställt upp fordonet.Trots detta finns det en möjlighet för företaget att kräva tillbaka beloppet av den som egentligen kört bilen efter att företaget betalat felparkeringsavgiften. Detta förtydligas i förarbetena till FelPL (prop. 1975/76:106 s. 20). Denna s.k. regressrätt gäller allmänt inom juridiken och innebär kort sagt att om man har betalat en skuld, har man har rätt att kräva betalning av den som av någon anledning egentligen kan sägas vara den som ska betala.Om en kontrollavgift utfärdats (privat mark) – I detta fall blir lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering (som kan kallas LKOP) tillämplig. I LKOP 7 § anges att fordonets förare och ägare "ansvarar solidariskt" för att kontrollavgiften betalas. Fordonets ägare har samma betydelse som i FelPL (se ovan).Eftersom ett solidariskt ansvar gäller betyder det att markägaren/parkeringsövervakaren har rätt att vända sig till vem som helst av företaget eller arbetsgivaren och kräva hela beloppet från vem som helst av dessa. Det lättaste är naturligtvis att vända sig till företaget såsom ägare, och det är då troligt att detta sker.På motsvarande sätt som enligt FelPL ovan så kan ägaren (företaget) utnyttja sin regressrätt och kräva ett motsvarande belopp av föraren (arbetstagaren), även utan något uttryckligt stöd i t.ex. anställningsavtalet.Vad gäller om arbetstagaren nekar till att ha kört bilen? – Här rör det sig om en ren bevisfråga, oavsett om det är en parkeringsanmärkning eller kontrollavgift som utfärdats. Frågor om betalningskrav av en enskild gentemot en annan enskild (t.ex. arbetsgivare och arbetstagare) räknas till tvistemålen och hör därför till civilrätten. Allmänt gäller inom civilrätten att det är den som kräver något av någon annan (t.ex. betalning) som ska bevisa att förutsättningarna för kravet är uppfyllda. Samma sak lär gälla även i denna typ av fall, dvs. arbetsgivaren ska bevisa att denne har rätt till betalning av arbetstagaren, särskilt då en arbetsgivare typiskt sett är den starkare parten och har lättare att samla in bevisning om saker och ting jämfört med en arbetstagare.Detta lär alltså, i fallet som du beskriver, innebära att arbetsgivaren ska styrka att det varit arbetstagaren som kört bilen, för att arbetsgivaren ska kunna utnyttja sin regressrätt. Det kan tänkas ske med hjälp av t.ex. arbets- eller körscheman, vittnen som vet att det varit arbetstagaren som kört bilen vid tillfället ifråga, osv.Sammanfattning – Rör det sig om en parkeringsanmärkning måste företaget såsom fordonsägare alltid betala in felparkeringsavgiften till Transportstyrelsen. Först därefter uppkommer den s.k. regressrätten som medför att företaget kan kräva tillbaka motsvarande belopp av den som faktiskt kört fordonet.Rör det sig om en kontrollavgift kan det bli så att markägaren/p-bolaget vänder sig till föraren istället för ägaren för betalning. Om ägaren tvingas betala kan denne därefter kräva motsvarande belopp av föraren med stöd av regressrätten.Allmänt gäller att arbetsgivaren måste bevisa att arbetstagaren kört bilen och alltså är betalningsskyldig enligt regressrätten.Hoppas du fått svar på dina frågor!Med vänlig hälsning,

Är det förtal när ens familjemedlemmar sprider skadliga rykten om en efter att man avtjänat påföljd för ett brott? Vad kan man göra åt det?

2021-08-30 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej, jag blev dömd för 5 år sedan till 18 månaders fängelse, trolöshet mot huvudman. Jag erkände min skuld och fängelsestraffet är avklarat. Närstående Familje medlemmar skapar sedan ett rykte att jag skulle ha skyllt brottet på mina föräldrar, vilket jag aldrig har gjort, och det sprids ut rykten som skadar mitt rykte. Det här var en engångsföreteelse, jag lever annars ett lagligt liv. Ryktet skadar relationer och mitt anseende. Kan jag anmäla det? Förtal?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline!Det är mycket riktigt bestämmelsen om förtal i brottsbalken (BrB) 5 kap 1 § som det blir fråga om här.För att ett yttrande av något slag (såväl skriftligt som muntligt) ska utgöra förtal krävs att någon av följande förutsättningar är uppfyllda:- Någon ska ha utpekat någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller- Någon ska ha lämnat uppgift om någon annan, och uppgiften ska vara "ägnad att" utsätta denne för andra personers missaktning.Även om det rör sig om sådana slags skadliga yttranden kan dessa ändå vara godtagbara och alltså inte utgöra förtal. Det gäller om någon av följande förutsättningar finns:- Den som gjorde yttrandet var skyldig att uttala sig på någon grund (här avses en juridisk skyldighet såsom vittnesplikt, polisförhör, stämningsansökan osv), eller- Det var annars "försvarligt" att lämna uppgiften, med hänsyn till omständigheterna.Dessutom krävs, för att det hela ska vara godtagbart, att gärningsmannen visar att uppgiften var sann eller att det åtminstone fanns "skälig grund" för den. Med "skälig grund" avses att gärningsmannen ska ha vidtagit rimliga åtgärder för att försöka underbygga sitt påstående.I ditt fall kan det till att börja med sägas att du utpekats som "klandervärd i [ditt] levandssätt" enligt lagtexten. Skrivningen syftar helt enkelt på att du omtalas för att bära dig åt på ett visst "fult" sätt i livet. Vad som åsyftas kan bl.a. vara att den som omtalas utmålas som ohederlig eller lögnaktig.Därtill verkar det som dina familjemedlemmar sagt om dig ha varit en uppgift som varit "ägnad att" utsätta dig för andras missaktning, enligt lagtexten. Formuleringen tar sikte på sådana uppgifter som normalt sett/typiskt sett får personer i ens omgivning att ogilla en eller se en som en sämre människa på något sätt. Att du beskrivits som någon som skyller ifrån sig på sina föräldrar (dvs. någon som inte tar ansvar utan utpekar ens egna föräldrar som syndabockar) är nog ganska säkert en uppgift som får andra att se dig som en dålig person.Förmodligen har du även därtill utpekats som "brottslig" – det är i vart fall tänkbart (i brist på närmare information i din beskrivning) eftersom du lär ha påståtts vara någon som begått en gärning som utgjort trolöshet mot huvudman.Vad gäller de övriga rykten du nämner kan jag inte bedöma dessa, eftersom du inte går närmare in på vad det är för slags rykten. Eftersom du skriver att de skadar dig relations- och anseendemässigt verkar dock även dessa vara uppgifter om dig som "[är ägnade] att utsätta [dig] för andra personers missaktning" enligt ovan.Även om det alltså räcker med något av alternativen brottslig/klandervärd/omtalad på ett sätt som väcker andras missaktning, kan jag se att åtminstone de två sistnämnda alternativen är i fråga här. Kan man då påstå att det som dina familjemedlemmar sagt om dig ändå är godtagbart?Det verkar osannolikt att de som spridit ryktena om dig haft någon slags juridisk skyldighet att göra det, så den ansvarsfrihetsgrunden kommer inte på fråga här. Det är även svårt att se varför det skulle vara "försvarligt" (lagtextens ord) av dem att utmåla dig på det vis du beskriver – ingen lär ha något större legitimt intresse av att få säga eller veta det som påstås om dig och ditt förflutna, särskilt då du numera utger dig för att leva ett lagligt liv. Vad folk får säga om dig måste ju vägas mot din rätt att få gå vidare med ditt liv och lägga dina misstag bakom dig utan att andras uttalanden gör att dessa misstag fortsätter förfölja dig, och i det här fallet ser jag inte varför deras rätt skulle väga tyngre än din. Dessutom lär dina närstående ha problem med att visa att påståendena om att du skyller ifrån dig etc. (samt övriga rykten) är sanna eller att de så långt möjligt haft rätt att tro och uttala dessa saker om dig, vilket ju är ett ytterligare krav för att man inte ska anses ha begått förtal.Du nämner dessutom att ryktena om dig börjar spridas. Den omständigheten att ett rykte får stor spridning är dessutom något som kan göra att brottet bedöms som grovt förtal, enligt BrB 5 kap. 2 §, istället för enbart förtal av normalgraden. Är det så att det når ut till många i ditt fall kan det alltså landa på grovt förtal i slutändan.Sammanfattningsvis anser jag utifrån din beskrivning att det med rätt stor sannolikhet rör sig om förtal i BrB 5 kap. 1 § mening i ditt fall. Kanske kan det även bedömas som grovt beroende på de närmare omständigheterna.Att anmäla förtal – Du kan mycket riktigt anmäla händelsen som förtal, särskilt mot bakgrund av hur jag bedömt dina familjemedlemmars agerande utifrån din beskrivning. Det är i själva verket nödvändigt att du anmäler händelsen för att det överhuvudtaget ska kunna bli en process av saken. Förtal är nämligen ett av de få brott som hör under så kallat "enskilt åtal". Det innebär i princip, som huvudregel, att det endast är du själv som målsägare har rätt att väcka åtal beträffande förtal som du drabbats av (dvs. staten kommer inte inleda processen åt dig). Detta framgår av BrB 5 kap. 5 § första meningen som anger att bl.a. förtal inte får åtalas av någon annan än målsäganden.Du kommer alltså som utgångspunkt behöva väcka åtal (lämna in en stämningsansökan hos tingsrätten) och driva processen själv. I vissa fall kan dock åklagare väcka åtal för förtal om händelsen kommer till en åklagares kännedom. Då krävs - i detta fall -att åtalet är "påkallat från allmän synpunkt" (enligt bestämmelsen ovan, dvs att det ligger i samhällets intresse att händelsen prövas. Det kan t.ex. vara (enligt vad som skulle kunna vara relevant i ditt fall) att du verkar ha drabbats rätt så hårt av vad dina familjemedlemmar gjort. Beroende på om de dåliga verkningarna för dina relationer och ditt anseende blivit stora kan en åklagare alltså välja att ta upp fallet.Hoppas att det löser sig för dig!Med vänlig hälsning,

Kan jag använda en lapp istället för p-skiva? Vad händer om jag använder två p-skivor (eller motsvarande)?

2021-08-29 i Parkeringsböter
FRÅGA |Hej!Jag är en taxiförare och får byta bil ofta och inte har ibland koll på om bilen har eget skiva fastlimmade på rutan.Parkerade bilen där det krävs en skiva. Såg inte att min bil har en väldigt lite P.Skiva gömd och fastlimmade på rutan bakom solskyddet.Skrev eget lapp vilken tid jag parkerade. Lappen var en servetter på ca. 15X20 cm.Trots det fick jag böter, dr man antecknade bara vilken tid den missade skivan var ställd på.Undrar om jag kan få rätt om betala för en tvist?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline!Är det okej att använda en egenhändigt skriven lapp istället för p-skiva? Till att börja med kan sägas att det i och för sig är fullt godtagbart att använda en egenhändigt skriven lapp istället för en p-skiva, på en plats där p-skiva krävs som villkor för uppställning. Det framgår av rättsfallet RH 2018:3. Det avgörande för huruvida något annat än en p-skiva kan användas är nämligen huruvida en lapp eller liknande fyller samma funktion som en parkeringsskiva hade gjort, dvs. om det går att kontrollera tiden för när parkeringen startade. Detta kan ju kontrolleras även med hjälp av en egenskriven lapp, så att använda en sådan är i sig acceptabelt. Dessutom gäller för parkering på allmän/kommunal mark (där trafikförordningen är tillämplig) direkt i lagtext att detta är godtagbart. Det anges nämligen i trafikförordningen (TrF) 3 kap. 49a § att en parkeringsskiva eller motsvarande kan användas för att ange ankomsttiden.Användning av fler än en p-skiva (alternativt p-skiva samt lapp) – Den grundläggande principen i detta sammanhang (som dessutom uttalades i rättsfallet jag nämnde ovan) är att parkeringstiden lätt ska kunna kontrolleras. Parkeringsövervakningen måste kunna ske tillräckligt smidigt och systematiskt (samtidigt som den enskilde parkörens dvs. bilistens rättssäkerhet så klart måste tillgodoses). Används två p-skivor istället för endast en, som anger olika ankomsttider, blir det genast mycket svårare (i princip omöjligt) för p-vakten att veta när parkeringen inleddes. Mot den bakgrunden bedömer jag det som osannolikt att du skulle få rätt gentemot parkeringsövervakaren, oavsett om denna utgör en privat markägare eller p-bolag (dvs. om du stått på privat mark) eller gentemot polisen (om du stått på allmän/kommunal mark).Lycka till i fortsättningen!Med vänlig hälsning,

Vad blir påföljden vid olovlig körning när man dessutom begått ett brott tidigare?

2021-07-31 i Påföljder
FRÅGA |Min sambo blev dömd för narkotika brott i början av året, ett brott som begicks 2019 men blev uppskjutet av corona. Han fick vilkorlig dom och 100 timmar samhällstjänst som han nu är klar med. Igår blev han tagen för olovlig körning utan körkort, första gången. Han nekade så polisen skickade ett datum för rättegång, troligtvis böter då de inte var i skalan på fängelsestraff sa polisen. Men med tanke på hans tidigare dom kan han hamna i fängelse pga detta då han har 2 års prövotid?
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Du nämner att din sambo dels dömts för narkotikabrott för cirka två år sedan, dels att han nu är misstänkt för olovlig körning. Din beskrivning aktualiserar frågor om dels fängelse, dels böter.Brottet olovlig körning beskrivs i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL) 3 §. Där framgår, precis som polisen i ditt fall uppgett, att påföljden endast är böter. Däremot kan fängelse i upp till sex månader dömas ut om brottet är att anse som grovt t.ex. om personen tidigare haft körkort som blivit återkallat eller om brottet skett vanemässigt. Av din beskrivning tolkar jag det dock som att han inte är misstänkt för grov olovlig körning.Kan fängelse komma i fråga för brottet? Inom straffrätten gäller den s.k. legalitetsprincipen, som kortfattat innebär att vad som är att betrakta som ett brott, och vilken påföljd som får dömas ut, måste anges i lagtext. Eftersom lagtexten i TBL 3 § inte ger stöd för att döma till fängelse för olovlig körning, utan bara böter, kan en domstol inte bestämma påföljden till fängelse för det brottet. Det enda undantaget för att överskrida ett föreskrivet straffmaximum finns i brottsbalken (BrB) 26 kap. 3 §, som inte kommer på tal i detta fall.Detta innebär alltså att din sambo inte kan dömas till fängelse för olovlig körning, eftersom det är böter som är den föreskrivna påföljden för det brottet. Brottet är helt enkelt inte så pass allvarligt att det motiverar att man föreskriver en så ingripande och svår påföljd som fängelse för det. Det spelar då ingen roll att återfall i brottslighet annars kan utgöra ett skäl för fängelse enligt BrB 30 kap. 4 §.Vad kan påföljden i detta fall tänkas bli om din sambo blir dömd för brottet? Påföljdsbestämningen sker utifrån BrB 29 och 30 kap. Utgångspunkten är (förutom straffskalan för de enskilda brotten) enligt BrB 29 kap. 1 § det s.k. "straffvärdet" som kort sagt bestäms utifrån gärningens grad av skadlighet/farlighet och graden av skuld eller antisocialitet (t.ex. onda avsikter) som gärningsmannen visat upp genom gärningen. Som sagt är det böter som döms ut för olovlig körning, närmare bestämt dagsböter vilket framgår av BrB 25 kap. 1 §.Hur bestäms då bötesbeloppet i praktiken? Hur många dagsböter som döms ut bestäms som sagt utifrån straffvärdet, medan storleken på varje dagsbot bestäms utifrån den tilltalades inkomst, förmögenhet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Det framgår av BrB 25 kap. 2 §.Det minsta antalet dagsböter som kan dömas ut är 30 stycken, och det högsta är 150 stycken. Beloppet för varje dagsbot bestäms till minst 50 kr och som mest 1000 kr. Det minsta bötesbeloppet som får dömas ut i form av dagsböter är 750 kr. Allt detta följer av BrB 25 kap. 2 §.Vid beräkningen av dagsbotsbeloppet (dvs. det som kan bli minst 50 och högst 1000 kr) utgår domstolarna enligt praxis från Riksåklagarens riktlinjer (2007:2) för beräkning av dagsbotsbelopp.I detta fall framgår inget närmare av hur omständigheterna sett ut i samband med att din sambo blev misstänkt för olovlig körning. Allmänt kan då sägas att straffvärdet (och därmed antalet dagsböter) brukar bestämmas till ganska nära minimum, dvs. förmodligen runt 30 dagsböter eller strax däröver i detta fall. Hur stor varje dagsbot blir beror är svårt för mig att säga eftersom jag inte har någon information om er bådas och din sambos ekonomi ser ut, men allmänt kan sägas att man (enligt riktlinjerna) utgår från främst följande kriterier:- Dagsboten bestäms utifrån den misstänktes beräknade årsinkomst (inkl. bidrag och annan ersättning) vid tidpunkten när dagsboten ska bestämmas.- Dagsboten sätts till en tusendel (1/1000) av beloppet som räknas ut. Sedan minskas beloppet på dagsboten med 50 kr med hänsyn till skatt.- Om din sambo har en egen förmögenhet (efter avdrag för skulder) som överstiger 1,5 miljoner kr ökas dagsboten med 50 kr. Ett ytterligare tillägg på 50 kr görs för varje 500 000-tal kr.Ett exempel: Vi utgår enligt ovan från att din sambo får 30 dagsböter om han döms. Vi utgår även från att hans årsinkomst är 300 000 kr och att han inte har tillgångar på över 1,5 miljoner. Dagsboten lär då bli: 300 000 / 1000 = 300.300 – 50 = 250.Med varje dagsbot på 250 kr lär då det totala bötesbeloppet bli: 30 x 250 = 7500 kr.Hoppas du fått lite mer klarhet i situationen, och lycka till!Med vänlig hälsning,

Kan jag parkera fel när jag står uppställd för att släppa av en person?

2021-07-25 i Fordringar
FRÅGA |Hej, har fått en kontrollavgift efter att ha lastat ur bilen på en avgiftsbelagd parkeringsruta. Vet att det inte är en förmildrande omständighet men är ofta i området och glömde betala denna gång. Skulle återlämna min brors 1 åring. Frågan är får jag lasta och lossa i avgiftsbelagda p-rutor utan att betala?Jag anlände till platsen 1712, 1716 är jag nere vid bilen igen. På plats möter jag parkeringsvakten som jag frågar vad jag gjort för fel. Får inget tydligare svar än att jag borde betalat avgift. Fick ingen kontrollavgift på platsen utan fick en påminnelseavgift hemskickad. På påminnelseavgiften står det att tid för uppställning är 1714-1719 vilket inte stämmer.
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med kommer jag gå igenom vilka "förmildrande omständigheter" (såsom du benämner det) som kan utgöra undantag från parkeringsförbud/parkeringsvillkor. Därefter tar jag upp vad som krävs för att kunna göra din invändning om transport av ditt brors barn gällande i den fortsatta processen.Vad innebär det för din biluppställning att du lämnat av en person på platsen? Inledningsvis bör sägas att om man lastar på eller av (tungt eller skrymmande/otympligt) gods ur ett fordon utgör detta inte någon "parkering". Detta följer av förordningen om vägtrafikdefinitioner (FDEF) 2 §.Är det så att din uppställning är att anse som på- eller avlastning innebär det alltså att den inte utgör någon "parkering", och du behöver då inte följa några parkeringsförbud eller särskilda villkor (t.ex. avgiftsplikt) för parkering. Med andra ord är alltså lastning en fullt förmildrande omständighet, för att använda dina ordalag.I ditt fall har det dock inte varit tal om någon på- eller avlastning (ett begrepp som avser gods) utan snarare "på- eller avstigning" i FDEF 2 § mening. Det är endast vid lastning/lossning av döda personer i t.ex. likbil som det är tal om på- eller avlastning av personer i rättslig mening. Även på- eller avstigning innebär dock att det inte rör sig om någon "parkering" med följden att du inte behöver t.ex. betala avgift enligt vad jag nyss skrev. Dock är på- eller avstigning typiskt sett en ännu mer tillfällig aktivitet jämfört med på- eller avlastning (som kan vara mer tidsödande) och kan därför vara svårare att åberopa.I rättsfallet NJA 2014 s. 929 har HD slagit fast att uttrycket "på- eller avstigning" rent språkligt får anses innebära något som sker kortvarigt. Utgångspunkten bör enligt domstolen vara att föraren ska stanna i eller nära bilen. Någon närmare tidsgräns är inte huggen i sten utan vilken tid som kan godtas för att det ska anses röra sig om på- eller avstigning får avgöras från fall till fall. Utgångspunkten har dock återkommande sagts vara den tid det normalt tar för en person att kliva i eller ur ett fordon, vanligen "någon minut". I undantagsfall har dock domstolarna uttalat att viss väntetid kan få accepteras (se t.ex. fallet RH 2004:53).Det finns en möjlighet för domstolen att anse att på- eller avstigning, trots att detta tagit en längre stund, förelegat om det t.ex. rört sig om transport av sjuka, äldre eller rörelsehindrade personer som av någon anledning behöver hjälp att ta sig från fordonet till den plats dit de ska. Även om det inte handlar om att du skjutsat någon sådan person i detta fall så är det ändå tal om någon (ett småbarn) som på samma sätt inte kan eller bör kliva ur ett fordon och lämnas av till en viss plats på egen hand. Jag anser därför att en tidsrymd på ungefär fyra minuter i detta fall mycket väl kan vara det som behövs för att släppa av en sådan person ur fordonet, trots att på- eller avstigning annars typiskt sett bara kan anses ske under en mycket kort stund. En positiv skillnad mellan ditt fall och de ovannämnda rättsfallen (där man slog fast att det rörde sig om parkering och inte på- eller avstigning) är dessutom att du tagit mer än hälften så lång tid på dig. Det kan alltså finnas en möjlighet för dig att åberopa avstigning som undantag från avgiftsplikten i detta fall.Vad krävs för att framgångsrikt hävda "på- eller avstigning" istället för parkering i detta fall? Frågan om hur bilister såsom du själv kan leda i bevis för att en kontrollavgift (eller parkeringsanmärkning) är felaktigt utfärdad har tagits upp i ett antal rättsfall. I fallen NJA 2001 s. 889 och 2013 s. 711 uttalar HD att det som en parkeringsvakt har antecknat i samband med att en kontrollavgift/parkeringsanmärkning har utfärdats har ett starkt bevisvärde till förmån för parkeringsövervakaren. Det räcker normalt sett inte bara med ett påstående från fordonsägaren om att felparkering inte har skett för att betalningsansvaret ska undanröjas. Fordonsägaren kan dock motbevisa parkeringsövervakaren om det framställs en befogad invändning såsom att kontrollrutinerna inte varit tillförlitliga eller om stark bevisning lagts fram till stöd för fordonsägarens uppgifter.För att påpeka att du enbart släppt av en ettåring och att en tid på fyra-fem minuter behövts för detta bör du alltså ta fram så mycket bevisning som du kan för att visa det, t.ex. någon som sett dig släppa av ditt brors barn. Det bör inflikas att ett närstående vittnes uppgifter (t.ex. din bror eller någon närstående som kan ha tagit emot barnet) inte är lika mycket värda såsom bevis, jämfört med om du inte är närstående till vittnet (detta understryks i fallet RH 2020:13). Det kan vara till nytta för dig att påpeka att övervakningstiden varat mellan kl. 17:12-17:16 dvs. i drygt fyra minuter, om du är säker på att detta är den tid det tog. Även om motparten vidhåller att uppställningen skulle ha varat i fem minuter (17:14-17:19) skulle möjligen även det tidsintervallet kunna godtas.Angående postandet av kontrollavgiften – Du anger att du inte fått kontrollavgiften fäst på bilen eller överlämnad till dig handgripligen, utan att du fått den skickad hem med post. I lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering (LKOP) 8 § anges att om markägaren vill ta ut kontrollavgift ska denne antingen överlämna betalningsuppmaningen till fordonets förare eller ägare eller fästa denna på fordonet. I rättsfallet NJA 2007 s. 799, som rörde parkeringsövervakning på gatumark (dvs. visserligen inte på tomtmark som i ditt fall) har HD uttalat att postande endast kan godtas i undantagsfall, i princip enbart när det rör sig om att bilisten försöker smita ifrån kontrollavgiften. I övrigt måste alltså en parkeringsanmärkning (eller kontrollavgift, eftersom resonemanget även kan tillämpas vid parkeringsövervakning på privat mark) överlämnas enligt lagens krav.Det framgår ingenting av din beskrivning som tyder på att du skulle ha försökt smita ifrån kontrollavgiften eller att det annars funnits någon särskild anledning till varför den behövt postas. Mot den bakgrunden, och i brist på närmare information, bör du alltså kunna åberopa att den utfärdats i strid mot LKOP och få den undanröjd även på denna grund.Varför fick du trots allt detta en kontrollavgift ändå? I Sverige bedrivs parkeringsövervakning enligt två olika system med vitt skilda krav på bl.a. parkeringsvaktens utbildning, uniformering och särskilda befogenheter och skyldigheter. På allmän mark ("gatumark") är det endast poliser samt särskilt utbildade och förordnade parkeringsvakter (ofta anställda av ett bevakningsföretag dvs. "vaktbolag") som får bedriva trafik- och parkeringsövervakning och utfärda s.k. parkeringsanmärkningar. Med detta följer ett högre ställt, reglementsstyrt krav på bl.a. trafik- och parkeringsjuridisk kompetens. På tomtmark (privat mark) har däremot den enskilde markägaren rätt att utfärda s.k. kontrollavgifter (såsom i ditt fall) där inga särskilt angivna krav på "parkeringsvaktens" utbildning och kompetens egentligen gäller. Eftersom parkeringsvakten förmodligen inte känt till den rätta innebörden av på- eller avstigning i rättslig mening, och vad detta närmare innebär, antog förmodligen denne (utan närmare överväganden) att du var tvungen att betala avgift trots att du var i färd med att släppa av en ettåring.Vad kan du göra nu? – Du anger att du fått en kontrollavgift, och sådana utfärdas i fall av felparkering på privat mark enligt lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering (LKOP) 1 §. Parkering på privat mark/tomtmark handlar i grunden om ett rättsförhållande mellan enskilda, ett s.k. civilrättsligt förhållande (dvs. mellan parkeringsbolaget å ena sidan och dig å andra sidan). Allmänt gäller i sådana fall att det är den som vill kräva något av någon annan, t.ex. betalning, som måste verka för detta genom att försöka använda sig av t.ex. inkasso, Kronofogdemyndigheten eller domstol (precis som om det hade rört sig om vilken slags faktura som helst). Det är alltså upp till parkeringsbolaget att försöka driva in beloppet av dig. Det du bör göra är att vända dig till deras kundtjänst och förklara situationen och presentera det material du har till stöd för din uppfattning (du kan även dra nytta av mitt svar här). På så sätt kan det bli så att de drar tillbaka sitt krav mot dig. I annat fall kommer du att få ett inkassokrav riktat mot dig och ev. ett betalningsföreläggande från kronofogden (vilket du bör bestrida) och slutligen behöva infinna dig vid förberedelse och huvudförhandling i tingsrätten. Förutsatt att du har någorlunda bra bevisning för att avstigning skett under övervakningstiden bedömer jag att du skulle kunna få rätt i detta fall, även om det är svårt att uttala sig om detta på förhand. Framför allt kan det finnas en chans att bestrida kontrollavgiften även på grunden att den postats istället för att överlämnas på platsen, eftersom du bör kunna visa upp t.ex. kuvertet du fått från parkeringsövervakaren.Om du har fler frågor i detta ärende eller önskar ytterligare hjälp är du välkommen att höra av dig till info@lawline.se så att vi kan ta detta vidare.Lycka till i fortsättningen!