Kan arbetsgivaren hålla inne lön på grund av (eventuell) skada orsakad av mig?

2019-07-09 i Skadeståndsansvar, arbets-givare/tagare
FRÅGA |Hej, jag har jobbat i en butik i ca 7 månader innan jag valde att avsluta min anställning för ett annat jobb. Nu hävdar mina tidigare arbetsgivare att jag slarvat och inte skött mitt jobb och att detta orsakat dom ekonomisk skada. Dom tänker hålla inne min slutlön tills dom vet hur dom ska lösa situationen som dom uttrycker sig. Har dom någon rätt att göra såhär? Jag började mitt nya jobb för en dryg månad sen.
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag ser det finns det ett par juridiska problemformuleringar här; får arbetsgivaren hålla inne din lön medan de utreder detta? Om de kommer fram till att du orsakat skada, får de då kvitta deras fordran mot din lön? Är du över huvud taget skyldig att ersätta skada som uppkommer i din tjänst?Jag kommer att dela upp mitt svar utifrån dessa problem. Din lönefordran gentemot din arbetsgivareEftersom du och din arbetsgivare kommit överens om att du ska utföra arbete så ska du få en motprestation i form av lön utbetalat till dig vid ett särskilt datum varje månad. Genom detta avtal har arbetsgivaren ingen rätt att hålla inne din lön. Detta gäller även du faktiskt har orsakar ekonomisk skada i tjänsten. Vad arbetsgivaren måste göra är att betala ut din lön vid rätt tillfälle. Eftersom denne nu håller inne din lön har du rätt till dröjsmålsränta enligt 3 och 6 §§ räntelagen. Som svar på din fråga får alltså arbetsgivaren inte hålla inne din lön. Om du har orsakat skada i din tjänst får detta kvittas mot din lönFör att de ska få göra löneavdrag på grund av skada som du orsakat måste vissa förutsättningar uppfyllda. Det måste det vara fråga om en klar och förfallen fordran enligt 3 § lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Med detta menas att det måste vara helt uppenbart att du har orsakat skadan, och de måste ha rätt att över huvud taget kunna kräva dig på pengarna. Om det visar sig att du har slarvat och orsakat ekonomisk skada är du då skyldig att ersätta?När det gäller skada som orsakas av arbetstagare i sin tjänst gäller speciella regler i skadeståndslagen (såvida ingenting annat har avtalats mellan dig och din arbetsgivare).Huvudregeln i skadeståndslagen (hädanefter SkL), vad gäller detta, är att arbetsgivaren står för skador som orsakas av den anställde. Detta kallas principalansvar och följer av 3 kap. 1 § SkL. Skulle det däremot var så att synnerliga skäl föreligger så är den anställde skyldig att betala för skada som denne orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten (4 kap. 1 § SkL). Synnerliga skäl är ett väldigt högt krav och det räcker vanligtvis inte med slarv eller oförsiktighet utan det krävs oftast rena sabotage för att det ska föreligga. Slutsatsen här är alltså att såvida du inte medvetet saboterat är du inte skyldig att ersätta uppkommen skada. Detta såvida inte principalansvaret har avtalats bort. Din eventuella skadeståndsrättEftersom din arbetsgivare brutit mot ditt anställningsavtal när denne håller inne din lön kan du ha rätt till skadestånd om det är så att du lider någon ekonomisk skada på grund av detta. Exempelvis att du inte har möjlighet att betala räkningar och därmed får påminnelseavgifter och dröjsmålsräntor. SammanfattningArbetsgivaren har inte rätt att hålla inne lön. I det fall du lider någon ekonomisk skada på grund av detta är din arbetsgivare skadeståndsskyldig för det. Arbetsgivaren måste betala ut din lön och sedan kräva dig på ersättning om denne tror sig ha rätt till det. Min bedömning är däremot att såvida inte synnerliga skäl föreligger (vilket det nästan endast gör när det föreligger rena sabotage från arbetstagarens sida) har arbetsgivaren ingen rätt att kräva dig på pengarna även om du orsakat skada genom fel eller försummelse i tjänsten.Om det är så att arbetsgivaren gör löneavdrag finns det uttryckliga regler på hur detta får gå till. Skulle det ske (eller om du har några andra frågor) är du välkommen att höra av dig till oss igen!Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp!Med vänliga hälsningar,

När beräknas särkullbarnets laglott?

2019-07-06 i Särkullbarn
FRÅGA |Angående arv särkullbarnMin mammas man har gått bort och han efterlämnar sig två barn. De har ju rätt till sin laglott. Beräknas denna endast på de tillgångar som finns då deras far gått bort? Om de väljer att avstå sin laglott (mamma får sitta i orubbat bo) - hur beräknas då den då mamma går bort? Beräknas den på tillgångar vid tillfället då deras far gick bort? Eller beräknas den på de tillgångar som finns då även min mamma går bort? Mamma har efter sin makes död fortsatta inkomster, överskott av kapital mm. Ska detta räknas in i särkullbarnens laglott då mamma går bort?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar din fråga som vad som händer med arvet när särkullbarn avstår sitt arv till förmån för den efterlevande maken, och om detta görs, hur arvet ska beräknas när även den efterlevande maken sedan avlider. Observera att med laglott menas hälften av den totala arvslotten enligt 7 kap. 1 § ärvdabalken (hädanefter ÄB). Särkullbarnen har alltså rätt till åtminstone hälften av det som deras far efterlämnar. Sannolikt har de rätt till allt som deras far efterlämnar eftersom de är hans bröstarvingar enligt 2 kap. 1 § ÄB. Laglott blir aktuellt i det fall fadern testamenterat bort sin egendom. Att avstå sitt arv till förmån för efterlevande makenNär särkullbarnens far avlider ska deras arv beräknas. Detta efter att en bodelning mellan din mamma och den avlidne görs. Arvet kan enklast delas upp genom ett exempel:När bodelningen är klar har din mamma och den avlidna maken 500 000 kronor vardera. Makens 500 000 ska ärvas av hans två barn. Detta såvida det inte finns ett testamente. I det fall han har testamenterat bort så mycket som han lagligen kan ska 250 000 ärvas av hans barn (250 000 utgör deras sammanlagda laglott). För enkelhetens skull utgår jag från att de har rätt till hela arvet om 500 000. Särkullbarnen kan avstå från deras 500 000 till förmån för din mamma (3 kap. 9 § ÄB). Vad som händer då är att särkullbarnen har efterarvsrätt, vilket innebär att de kommer att ärva sin fader efter att din mamma avlider. Frågan som du uppstår är hur mycket de ska ärva. I exemplet avstår särkullbarnen från sitt arv med 500 000 kronor. Din mamma har då sammanlagt fått erhålla 1 000 000. Således har de bidragit med ½ (alltså 50 %) av din mammas förmögenhet. Särkullbarnen har därför enligt 3 kap. 2 § första stycket ÄB rätt till en kvot motsvarande hälften av din mammas kvarlåtenskap när hon sedan avlider. Viktigt att veta är att de 500 000 som särkullbarnen avstår ärver din mamma med fri förfoganderätt. Det innebär att hon får använda pengarna i princip hur som helst, dvs hon får slösa bort dem eller spara dem. Däremot får hon inte testamentera bort dem. Det får hon bara göra med sina egna 500 000 kronor. Skulle din mamma äga 2 000 000 när hon avlider har särkullbarnen alltså rätt till hälften. Detta gäller dock bara om värdeökningen beror på arv, gåva, testamente eller förvärvsarbete (3 kap. 2 och 4 § ÄB). Alltså ska inte värdeökning som beror på exempelvis aktiesparande ingå i särkullbarnens efterarv. Har din mamma 300 000 kvar när hon avlider har de alltså rätt till 150 000. SammanfattningArvet (och laglotten) beräknas alltså först direkt efter att maken avlidit (dock efter att bodelning mellan makarna gjorts). Skulle särkullbarnen avstå sitt arv till förmån för den efterlevande maken kommer en efterarvskvot att räknas ut. Särkullbarnen har rätt att ärva så mycket som motsvarar deras kvot av den efterlevande maken, när denne avlider. Således görs en ny beräkning när den efterlevande avlider. Konsekvensen av att som särkullbarn avstå sitt arv till förmån för efterlevande maken är att man riskerar att bli totalt arvlös i det fall den efterlevande inte har några kvarlåtenskapen när denne avlider. Man kan förvisso också ärva mer än vad man hade gjort om man inte avstått sitt arv. Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp! Med vänliga hälsningar,

Om jag förnekar fortkörning finns det då möjlighet att åklagaren lägger ner målet?

2019-07-02 i Trafikbrott
FRÅGA |Hej!Jag har kört bil i ett tättbebyggt område där hastighetsbegränsningen är 40 km/h. Jag blev stoppad av Polisen som utförde laserkontroll på vägen jag körde.Polisen påstod att jag körde 73 km/h men uppvisade aldrig lasermätaren för mig. De var två poliser. Den ena polisen var upptagen med en annan bil medan den andra polisen kom fram till mig och påstod att jag kört för snabbt. Vi var två personer i bilen som nekade till brottet. Polisen tog mitt körkort på plats. Jag erkände aldrig brottet utan skrev endast på beslut om att jag får lov att köra under 48 h till från händelsen. Jag har nu fått ett beslut från Åklagare som yrkar på 4000 kr i böter. Min fråga är: Hur tungt väger polismannens ord i en eventuell förhandling, då polisen inte uppvisade mätaren och då jag förnekar brott? Finns det lagrum som stödjer mitt förnekade av brottet? Om jag yttrar mig till åklagaren om att jag förnekar brottet helt, finns det möjlighet att lägga ned åtalet helt utan en förhandling i Tingsrätten?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.I det fall du helt förnekar brott kommer fallet tas upp i tingsrätten, såvida åklagaren väljer att åtala. En åklagare ska bara åtala om denne bedömer att det kan styrkas dels att ett brott har begåtts och dels av den tilltalade. För att bli dömd för ett brott ska det vara ställt utom rimligt tvivel att brottet har begåtts av den tilltalade. Detta är ett väldigt högt beviskrav som åklagaren har full bevisbörda för. I det fall polisen, genom sin lasermätare, kan visa att du har kört för fort uppstår sannolikt inga svårigheter att styrka det utom rimligt tvivel att det faktiskt var så. Däremot, skulle polisen sakna lasermätare får åklagaren förlita sig helt på polisens utsaga. Kan enbart polisens vittnesmål få dig fälld?I Sverige råder fri bevisföring enligt 35 kap. 1 § rättegångsbalken. Med detta menas att i princip vad som helst kan tas upp som bevis i en rättegång och det är upp till rätten att bedöma värdet av bevisningen.Således finns det i teorin inget som hindrar att polisens vittnesmål kan få dig dömd. Ofta lägger domstolar stor vikt vid polisens vittnesmål. Om du förnekar brott vore det bästa för dig om polisen inte mätte hastigheten. Då har bara åklagaren att förlita sig på polisens berättelse. Kanske finns då möjlighet att åklagaren inte väljer att åtala. Om det skulle ske blir upp till dig att försöka skapa tvivel för det polisen berättar. I det fall båda poliserna vittnar kan du sannolikt skapa något tvivel i vad den andra polisen berättar eftersom denne var upptagen med en annan bil.Jag hoppas mitt svar varit till hjälp!Med vänliga hälsningar,

Sönderslagen bilruta - stämma för skadestånd

2019-06-30 i Skadegörelsebrott, 12 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Vi misstänker att min sambos bror har slagit sönder sambons bilruta då han tidigare hotat med att göra de. Vi fick precis veta av sambons pappa att bilens bakruta är nu sönder. Kan vi stämma honom på skadestånd och vandalism eller hur kan vi göra?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Skadegörelse Att uppsåtligen slå sönder en bilruta uppfyller kraven för brottet skadegörelse enligt 12 kap 1 § brottsbalken (hädanefter BrB) Olaga hotAtt hota med att slå sönder den skulle kunna innebära att brottet olaga hot i 4 kap 5 § BrB är uppfyllt. För detta krävs däremot att hotet var ägnar att framkalla allvarlig fruktan. Hotet måste alltså kunna tas på allvar och ska kunna leda till att mottagaren känner befogad rädsla för att brottslig gärning kommer att ske. Det är enligt min bedömning svårare att kunna styrka att hotet var ägnat att framkalla allvarlig fruktan för mottagaren när hotet riktar sig mot egendom, dvs en bilruta. Däremot är det inte omöjligt, särskilt inte om det finns omständigheter som tyder på att gärningsmannen och mottagaren av hotet var osams eller att andra omständigheter pekar på att gärningsmannens hot var allvarligt menat. Kan ni stämma honom?Mitt råd är att polisanmäla händelsen (om det inte redan har gjorts) och hoppas på att en åklagare åtalar. Åklagaren kan i sådana fall driva eran skadeståndstalan och brottmålet i en och samma rättegång vilket skulle göra att ni inte skulle behöva inleda ett eget förhållande. Däremot förstår jag om ni inte vill att din sambos bror ska åtalas. Dessutom är det inte säkert att en åklagare tar målet. Åklagare ska bara åtala om den anser att ett brott kan styrkas. Åklagaren har bevisbörda och ska göra det ställt "utom rimligt tvivel" att ett brott har begåtts av den tilltalade. Detta är det högsta beviskravet i svensk rätt och i detta fall är det, trots tidigare hot om skadegörelse, svårt att styrka att rutan faktiskt krossats av honom. Sannolikt blir det svårt att styrka det brottet. Vad gäller olaga hotet kommer det också vara svårt att styrka att det var ägnat att framkalla allvarlig fruktan. Däremot, om ni skulle stämma honom i form av en civilrättslig skadeståndstalan, skulle beviskravet vara lägre för er än för en åklagare. Detta eftersom din sambos bror då inte skulle bli dömd för ett brott i det fall er talan vinner bifall, utan bara åläggas att betala skadestånd. Min bedömning är att trots det lägre beviskravet, kommer ni ändå ha svårt att styrka att det var han som krossade bilrutan. Det kommer det nog också vara svårt för er att styrka att hotet vara ägnat att framkalla allvarlig fruktan. Det är däremot inte omöjligt för er att vinna, men sannolikt svårt. Därför är mitt råd att ni polisanmäler händelsen först och sedan avvaktar om åklagar väljer att åtala eller inte. Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp! Med vänliga hälsningar,

Förflyttad till annan avdelning efter sjukdom

2019-07-09 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag har kommit tillbaka på 50% till min arbetsplats på förskola efter bröstcancerbehandling. Min chef kom för ca en månad sedan och sade att jag behövde flytta till en annan avdelning. Anledningen var att vi är tre förskollärare på denna avdelning. Och hon säger att hon valde mig för att jag hade varit borta. Det var inte självvalt att få bröstcancer. Kan hon göra så?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Viktig utgångspunkt i fråga om arbetsrätt är att arbetsgivaren har rätten att leda arbetet. Som jag förstår omständigheterna i sammanhanget blir du förflyttad till en annan avdelning på den förskola du arbetar på. Det finns det ingenting i det du berättar som tyder på att du har fått nya arbetsuppgifter. Således kan jag inte se att det skulle vara fråga om en omplacering i detta fall. Även om det hade varit att klassificera som en omplacering så utgör det ett arbetsledningsbeslut som fattas i princip fritt från möjlighet till rättslig prövning. En omplacering får däremot inte göras godtyckligt, i strid mot lag eller goda seder. Vad jag kan se här är det inte fråga om en omplacering över huvud taget. Det strider sannolikt heller inte mot någon lag och förflyttningen till den andra avdelningen förefaller inte vara särskilt ingripande att några rättsliga åtgärder kan komma ifråga. Tyvärr verkar det således vara så att arbetsgivarens beslut står fast och att inga juridiska övertramp har gjorts. Jag förstår trots det att situationen måste vara jobbig och önskar dig lycka till!Med vänliga hälsningar,

Jag fick för mycket i lön - måste jag betala tillbaka? Conditio indebiti

2019-07-04 i Fordringar
FRÅGA |Hej! Min arbetsgivare har gett mig dubbel jourersättning under ett års period från förra året som de nu kräver tillbaka 1,5 år senare. 18,139kr gäller det. I snitt har jag fått ut ca 1000kr mer varje månad (efter skatt). Jag har i god tro använt pengarna då jag gick från att vara vikarie till tillsvidare från den perioden den dubbla jourersättning började gälla. Jag har alltså fått dubbel jourersättning från min första lön. Då min totala lön var högre trodde jag det var för att jag hade blivit tillsvidareanställd. Jag jobbar på en arbetsplats där vi jobbar helger, högtider och nätter, därmed är våran lönespecifikation olika varje månad beroende på hur mycket helger osv vi jobbat. Är jag skyldig att betala tillbaka?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Den rättsfråga som det här fallet berör kallas conditio indebiti där huvudregeln är att pengarna som utbetalats felaktigt ska återbetalas. Däremot finns det undantag; om mottagaren har varit i god tro, dvs inte insett eller borde ha insett att det var fråga om en felaktig betalning, och att denne därför inrättat sig eller förbrukat pengarna. Genom domar från högsta domstolen och arbetsdomstolen följer att fler omständigheter i dessa fall kan beaktas. Det kan var hur lång tid som har gått från att den felaktiga betalningen har gjorts till dess att återbetalningskravet kommer. Om det var fråga om stora eller små belopp och hur svårtolkad lönespecifikationen var. Jag tolkar din fråga som att återbetalningskravet avser betalningar från tidigast 1,5 år tillbaka. Dvs att senaste gången du fick för mycket i jourersättning var 1,5 år sedan. Det innebär att alla misstagsbetalningar avser ganska lång tid tillbaka, vilket talar till din förmån. Jag kan inte riktigt svara på om det är fråga om små belopp som utbetalats. De genomsnittliga 1 000 kronorna måste jämföras mot din totala lön varje månad. Inte heller vet jag hur tydliga dina lönespecifikationer har varit, men i det fall de inte närmare har redogjort för din lön talar det till din fördel. Vad som också talar till din fördel är att du övergick till en tillsvidareanställning i samband med att utbetalningarna blev felaktiga. Dessutom talar det för din goda tro att på grund av ditt dynamiska arbete (helger, högtider och nätter), du fick olika summor i lön varje månad. Såvida lönespecifikationen också var otydlig är min uppfattning att du varken insett eller borde ha insett att du mottog felaktiga belopp. Jag bedömer dig därför ha varit i god tro. Slutsats En sammantagen bedömning av omständigheterna i fallet talar för att du har varit i god tro när du har inrättat dig efter de felaktiga betalningarna. Min bedömning är då alltså att, givet den information jag har, det finns möjlighet att du inte ska behöva betala tillbaka. Däremot skulle en närmare granskning av lönespecifikationen vara behövligt för att säkrare kunna veta. Rättsfrågan utgör vanligtvis svåra gränsdragningar och det är viktigt att komma ihåg att huvudregeln är att du ska betala tillbaka.Jag hoppas mitt svar varit till hjälp!Med vänliga hälsningar,

Är avtalen som anställd ingått giltiga - ställningsfullmakt

2019-07-02 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |Vi har en tidigare anställt som gjort egna sidoavtal utan vår vetskap med kunder med vårt brevpapper. Det är undertecknat kladdigt så man ser inte vad det står o det saknas namnförtydligande. Detta gäller en kund som köpt massa kontorsmaskiner. Den tidigare anställd har gjort sidoavtal där massa saker skall ingå utan kostnad. Är det giltligt utan namnförtydligande?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att en tidigare anställd har ingått avtal med kunder för företagets räkning och ni undrar således om företaget är skyldiga att fullfölja dessaa avtal. Den här problematiken kan kokas ner i två juridiska frågeställningar; är ett sådana här avtal giltiga även om namnförtydligande saknas (och att undertecknande är kladdigt/oläsbart) och, om det saknas, kan en anställd med bindande verkan för företaget ingå avtalet ändå. Jag är medveten om att du bara frågar om avtalet är ogiltigt i det fall namnförtydligande saknas (och att undertecknandet är otydligt), men det är också, utöver det, av intresse att utreda den anställdes möjlighet att genom sin anställning ingå avtal för företaget. Måste det finnas ett namnförtydligande (och måste underskriften vara tydlig)?De allra flesta avtalen saknar formkrav. Med detta menas att det finns inga erforderliga krav på avtalets form för att det ska vara giltigt. Avtal kan därför vara giltiga såväl muntligen som skriftligen. Detta gäller däremot inte om det finns någon lag som föreskriver att ett avtal måste ha viss form för att vara giltig. Ett exempel på detta är 4 kap. 1 § jordabalken som föreskriver särskilda formkrav på köp av fast egendom, bl.a. att avtalen måste innehålla underskrift från både köpare och säljare. Vad gäller köp av kontorsmaskiner, som är lös egendom, finns det inget erforderligt lagkrav som stadgar att sådana avtal måste ha viss form. Såtillvida de saker som skulle ingå utan extra kostnad också är lös egendom, finns det ingen lag här heller som säger att dessa avtal måste ha viss form för dess giltighet. Därmed kommer huvudregel beträffande avtal att gälla, nämligen att de inte måste ha någon särskild form för dess giltighet. Avtalet kan därför vara giltigt trots att namnförtydligande saknas (och att underskriften är otydlig). Däremot är det lite speciella regler som gäller när en anställd träffat avtal i sin tjänst och för företagets räkning. Därför måste det nu utredas vilken behörighet och befogenhet din anställda hade att ingå rättshandlingarna. Kan en anställd ingå avtal med bindande verkan för företaget (angående försäljning av kontorsmaskiner) När någon blir anställd ingås en s.k. ställningsfullmakt (10 § andra stycket avtalslagen). En ställningsfullmakt är en fullmakt vilket ger en anställd rätten att ingå vissa rättshandlingar för företagets räkning. Anställningen sätter alltså de yttre gränserna för vilka avtal den anställde har rätt att ingå, dvs den anställdes behörighet. Vilken behörighet den anställde har genom sin ställningsfullmakt är ofta svårt att veta. Det beror på många faktorer så som vilken typ av anställning det rör sig om, vad personen vanligtvis gör för jobb och företagets sedvänja. Med detta menas; vad brukar vara vanligt och acceptabelt inom företaget för anställda med samma position som den anställde ni tidigare hade? Får anställda vanligtvis agera på det sätt som denna person har gjort eller hör detta agerande till ovanligheten? Dvs får personer, med samma typ av anställning, sälja kontorsmaskiner och i vissa fall träffa avtal om att vissa varor ska ingå utan extra kostnad? För att konkretisera kan jag dra ett exempel. Säg att en anställd jobbar som kassör på en snabbmatsrestaurang. Denna person har genom sin anställning - fullmakt att ingå avtal om att sälja den mat som restaurangen har på sin meny. Däremot, om den anställde hade sålt kassaapparaten, kan man konstatera att denne agerat utanför sin behörighet. Om den anställde agerat utanför sin behörighet blir avtalet ogiltigt. Detta oavsett om tredje man (de som mottog de kontorsmaskiner och annat som såldes/gavs bort utan extra kostnad) insåg eller borde ha insett att den anställde agerade utanför sin behörighet. Däremot, kan avtalet trots detta bli giltig genom att det tycks som att ni godkänner avtalet (s.k. ratihabition) antingen genom att ni är passiva eller att ni exempelvis skickar varorna eller på annat sätt agerar som att avtalet är giltigt. Därför är mitt råd att ni så snart som möjligt underrättar köparna om att eran tidigare anställda agerat utanför sin behörighet. Om ni upptäcker att personen faktiskt agerat inom sin behörighet kan avtalet ändå vara ogiltigt genom att ni gett vissa inskränkande föreskrifter. Det kan exempelvis vara om företaget sagt till de anställda att ni numera inte säljer dessa varor eller att ni inte skickar vidare varor utan extra kostnad (uppmärksamma att såvida detta aldrig har hört till vanligheten måste ni inte uttryckligen sagt att det inte får göras, det blir då utanför behörigheten direkt). Har ni haft sådana inskränkande föreskrifter så begränsar det den anställdes befogenhet. För att närmare konkretisera befogenheten kan exemplet om snabbmatsrestaurangen tas upp igen. Den anställde har behörigheten att sälja restaurangens mat och befogenheten att sälja den till det pris som restaurangen föreskriver. Säljer den anställde maten för lägre pris är avtalet ogiltigt bara om kunden, dvs tredje man, insett eller borde ha insett att det såldes till för lågt pris. Det kan vara svårt för tredje man att veta såvida denne inte direkt tar del av de inskränkningar som den anställde har när den ingår rättshandlingar. Om det är så att eran anställd har agerat inom som behörighet men utanför sin befogenhet (som i exemplet ovan) måste alltså köparen insett, eller borde ha insett att detta skedde för att avtalet ska vara ogiltigt (11 § första stycket avtalslagen). Tredje man måste alltså vara i ond tro. SammanfattningAvtalet kräver ingen särskild form för att det ska vara giltigt. Det saknar således betydelse för avtalets giltighet om det saknas namnförtydligande eller inte. Det som däremot har betydelse är om den anställde har agerat inom sin behörighet eller inte. Har denne gjort det är avtalet giltigt. Har den inte gjort det är avtalet ogiltigt (oavsett tredje mans eventuella goda tro) Däremot måste ert företag underrätta köparna om detta. Har den anställde agerat inom sin behörighet men utanför sin befogenhet så krävs det att tredje man är i ond tro för att avtalet ska vara ogiltig. Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp!Med vänliga hälsningar,

Bestred faktura - hur lång tid har företaget på sig att återkomma med svar?

2019-06-24 i Preskription
FRÅGA |Jag har bestridit en faktura i sin helhet. Detta var för en månad sedan. Samma dag som jag bestred fick jag ett mail tillbaka där man förklarar att man tänker kontakta en jurist och återkomma. Hur lång tid har företaget på sej att återkomma till mej?
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att det föreligger två meningsskiljaktigheter mellan dig och ett företag. Företaget menar att de har en penningfordran gentemot dig och du menar att du inte har en skuld till dem över huvud taget (eftersom du bestrider fakturan i sin helhet). Den juridiska frågan som då uppstår är om företaget har en fordran eller inte och i så fall hur länge de kan vänta innan de kräver dig på pengarna. Eftersom jag inte vet någonting om omständigheterna i fallet kan jag inte avgöra om de har en fordran eller inte. För att kunna besvara din fråga måste jag utgå från att de har en fordran mot dig. Om företaget har en fordran så preskriberas den vanligtvis 10 år efter dess tillkomst enligt 2 § preskriptionslagen. Däremot skulle det kunna vara så att preskriptionstiden i ert fall är 3 år, om det är så att fordran är riktad mot dig i egenskap av konsument och fordran avser vara eller tjänst eller annat som ingår i företagets verksamhet (2 § andra stycket preskriptionslagen). Denna tid kan nollställas och pågå ytterligare tio år (eller tre år om det är en konsumentfordran) genom ett så kallat preskriptionsavbrott. Detta kan ske exempelvis om du erkänner skulden eller att företaget skriftligen kräver dig på summan, exempelvis genom en faktura (5 § preskriptionslagen). Det finns ingen skyldighet för dem att höra av sig till dig. Däremot, om de vill kräva pengar av dig ska de höra av sig inom preskriptionstiden, annars har deras eventuella fordran mot dig preskriberats.Jag hoppas du är nöjd med svaret! Du är välkommen att höra av dig om du har ytterligare frågor! Med vänliga hälsningar,